Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. 7 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 25:
och dito kvast samt hennes hårda och
smutsiga hand långt förut varit i verksam-
het och gjort deras väg behaglig. Och lik-
väl tänkte nog ingen däruppå — och ännu
mindre tänkte väl någon på att tacka hen-
ne därför!
Men af en, som ser längre än till ytan,
har hon kanske dock nu fått det erkännan-
det: »Hvad hon kunde, det gjorde hon.»
* *
Med ett visst deltagande betraktade jag
den gamle körsvennen, som nu mer fick gå
ensam vid sin kärra och ensam fylla den.
Med bästa vilja i världen kunde jag likväl
icke hos honom skönja ett spår af saknad
eller sorg efter hans trogna följeslagerska;
tvärtom såg gubben kryare, piggare och
gladare ut än någonsin förr.
Jag höll äfven några små reflexioner öf-
ver männens otacksamhet och öfver deras
märkvärdiga förmåga att kunna glömma,
men dem nedskrifver jag icke här. Jag fick
ju i alla fall — i hvad som rörde »sopgub-
ben» åtminstone — snart återtaga dem.
* *
*
Den härliga söndagsaftonen hade till Djur-
gården loçkat mycket folk och på »Stora
vägen» vimlade det af åkande och prome-
nerande, stora och små. Från mitt fönster
betraktade jag den lifliga taflan, och mitt
öga följde de från arbetsveckans id frigjor-
da, hvilka alla skyndade ut att i Guds här-
liga natur hämta vederkvickelse och hvila,
vare sig de kommo en och en eller grupp-
vis och parvis.
Men där kom till sist ett par, som ute-
slutande för en stund tog min uppmärksam-
het i anspråk. Den lille krokryggige gub-
ben med de släpande stegen igenkände jag
genast, ehuru han nu ståtade i snygg sön-
dagshabit och med skinande hvita »hals-
don» — men kvinnan vid hans sida? Var
det en gengångerska? Eller var det »hof-
fröken» själf, som i lefvande måtto åter
gick vid sin gamle kavaljers sida? Ja, det
var hon, men dock i en ny skepnad. Den-
na söndagsafton uppträdde min gamla be-
kanta från »Stora vägen», min hypotes om
galopperande lungsot till trots, frisk och kry
i hel, rödrutig, garnerad kjol, svart som-
markappa med frans omkring, hela, blanka-
de kängor och en stor blomsterkvast i han-
den. Hufvudduken, bländande hvit och ut-
sirad med en spets, omslöt det lilla torra,
solbrända ansiktet, som sken af lycka och
belåtenhet.
Jag stirrade och undrade öfver hela den-
na metamorfos. Men då paret kom midt
framför mitt fönster, sträckte »fröken» upp
vänstra handen och ryckte fram sitt huf-
vudkläde ett tag och — på ringfingret
glänste två släta ringar.
Gåtan var löst på samma gång som mi-
na antaganden rörande »hoffrökens» känslor
visade sig vara ohållbara. Hon var ju så-
ledes mäktig kärlek, den lilla smutsiga, arg-
sinta gatsoperskan !
Ty att det var denna känsla, som om-
skapat hennes yttre, tryckt sin stämpel på
hennes anlete, blomsterkvasten i hennes
hand och ringarne på hennes finger, kunde
icke betviflas, lika litet som att hon fått
både eget bo och en hälft så öm. Ej heller
kunde man betvifla, att hon nog nu lika
omsorgsfullt och väl sopar rent för sin egen
dörr, som hon förr gjort det framför andras.
–––––––––––––- »–––-
3 ”klädpenning/rågan”.
v.
Med både tacksamhet och förundran har jag
tagit del af de uppsatser, som hittills förekom-
mit i denna fråga.
Vill nämna, att jag är man till en fru, som
jag allt hitintills ansett vara både sparsam och
förståndig. Efter att ha läst de nämnda upp-
satserna finner jag dock, att hon ej måtte vara
någotdera — åtminstone ej i sin klädsel. Af
denna anledning blir det nu jag, som skall helt
och hållet beställa om hennes kläder och visa
henne, att det går an att kläda sig billigt, men
på samma gång elegant.
När jag ser, att »M. S.» kan kläda sig »lika
elegant som någon förmögen» på 75 kr. om året
— för att nu ej tala om Teodors fru, som ibland
ej använder mer till kläder än 31: 74 pr år, så
kan det harma mig ända in i plånboken att ha
en så slösaktig och oförståndig hustru. Men —
som sagdt — nu ska’ jag visa henne, jag, hur
det ska’ gå till att kläda sig billigt och elegant.
Nu ber jag så vackert »M. S.» ge mig några
upplysningar att börja med; se’n ska’ jag nog
reda mig själf.
Vi skola snart på en större bjudning; och till
dess ska’ hon få sig en ljus, fin, elegant ylle-
klädning för 5 kr.
Snälla »M. S.», säg mig nu hvar jag ska’ gå
och köpa tyget; och hvad jag kan betala pr mtr?
— Det lär gå åt 7 mtr. —
Bör jag köpa foder och de olika slagen af till-
behör själf, eller låta sömmerskan släppa till
dem?
Till hvilken sömmerska bör jag gå? Fröken
Lundin lär göra bra, men är måhända något
för dyr.
För denna gång vill jag ej veta mera, men ber
att få återkomma när hon — hustru min — ska’
ha något nytt igen. På samma gång lofvar jag
att stå till återtjänst med råd och erfarenheter,
när jag litet bättre hunnit sätta mig in i denna sak.
För snart svar vore jag tacksam.
Uppretad äkta man.
VI.
Det är visserligen ytterst vanskligt att orda i
en fråga, så helt och hållet individuell som den
föreliggande, i all synnerhet som meningarna
därutinnan nödvändigt måste skifta i det oänd-
liga, men hvar och en uppställer väl för sig själf
vissa regler eller gränser, som blott undantags-
vis öfverskridas. Dessa gränser heta samvets-
grannhet, ordning och skönhetssinne, och om man
från barn- och ungdomen hos dottern genom
både lära och föredöme inpräglade dessa dygder,
äfven med afseende å kläderna, så skulle många
hem te sig annorlunda än de nu göra och ma-
kar och fäder sluppe då se sina under arbete
och bekymmer förvärfvade penningar lättsinnigt
bortplottrade af ovärdiga och fåfänga hustrur
och döttrar. En ädel man sade mig en gång:
»Kläderna äro oss gifna för syndens skull», en
visserligen från gammalt känd sanning, men så
föga beaktad, att det skulle medföra en troligen
hälsosam ändring i en mängd galna moder, om
den rätt allvarligt inskärptes och noga begrun-
dades.
Att vara »väl klädd» är ett tämligen gängse
uttryck, hvari hvarje individ inlägger sin egen
olika uppfattning; enligt mitt förmenande är dm
»väl klädd», hvars dräkt är för henne ändamåls-
enlig samt harmonisk, icke blott till sin yttre
sammansättning, utan äfven till sina betingelser.
Med förutskickande af dessa anmärkningar, har
jag äfven antydt min egen ståndpunkt i denna
fråga och vill nu därför öfvergå mera till detalj.
Jag vill då allra först nämna, att jag är bo-
satt i en af Syd-Sveriges städer och använder
till min toalett i rundt tal årligen 125 kr., dock
så, att denna summa kan rätt betydligt öfver-
skridas ett eller ett par år, men minskas sedan
de kommande åren med lika stort belopp, bero-
ende på anskaffandet af dyrbarare, ej så ofta
förekommande plagg, såsom linneuppsättning,
kappor eller en sidenklädning och dylikt. Jag
bevistar ej supéer eller större tillställningar, men
väl en eller annan finare middag och äfvenledes
familjehögtider, såsom t. ex. bröllop och barn-
dop, men någon s. k. representationsskyldighet
har jag ej. Om somrarna vistas jag mycket på
resor, gör längre besök hos fränder och vänner,
som hafva både stort och fint umgänge, och själf
tillhör jag, såväl genom släktskap som vänskaps-
förbindelser, den högre samhällsklassen. Eme-
dan jag är gammal, är jag mer oberoende af
modets växlingar, som jag hvarken behöfver el-
ler vill låta mig tyranniseras utaf, fast jag icke
heller vill vara så klädd, att jag på något vis
väcker uppmärksamhet, vare sig genom den ena
eller andra ytterligheten.
Jag fäster största vikten vid, eller om jag så
må säga, lägger mest an på mina underkläder,
och som jag vill vara rikt utrustad med sådana,
har jag alltid, utom det gamla, 2:ne dussin nya
af hvarje sort, hvaraf det ena finare att begagna
borta, och det andra något enklare i hvardags-
lag; men båda af l.a kvalité, sydda i prydliga,
mig passande modeller och besatta med riktigt
fina och goda broderier, som jag till detta än-
damål finner vackrare och hållbarare än spetsar.
Allt nytt, såväl under- som ytterkläder, låter jag
sy borta af skicklig sömmerska, och så snart
plaggen äro till min belåtenhet som färdiga af-
profvade, betalar jag genast räkningen, hvilket
jag håller för en samvetssak, men hvarigenom
jag ock anser mig ha rätt att fordra redbart ar-
bete, ty jag är ytterst noga med mitt linne.
Därnäst ägnar jag största uppmärksamheten
åt mina skodon, hvaraf jag ej har många par åt
gången, blott så, att jag utan förlägenhet är ru-
stad, både för ute- och inne-lif, således med både
gröfre och finare, men jag begagnar aldrig dåliga
eller underhaltiga, utan det bästa jag kan erhålla.
Genom att själf sy mina kläder skulle jag
kunna inbespara mycket, men jag saknar håg
och fallenhet därtill; flere mina vänner taga sy-
:hjälp i hemmen af anspråkslösa, men skickliga
syflickor, som betalas med 1 kr., 1: 25 à 1: 50
pr dag; själfva hjälpa de till att sy och låta
både sina döttrar och sina jungfrur biträda där-
med samt hinna då på 14 dagar få mycket sydt,
som eljes skulle gå till hög sömlön, att ej tala
om åtskilligt gammalt som därigenom kan komma
till användning, men under tiden dérangeras
hemmet och blir ofta otrefligt, isynnerhet för de
manliga individerna och barnen.
Vid alla mina inköp bar jag till sträng grund-
sats att alltid betala kontant, äfvensom jag är
angelägen att erhålla så reella och goda varor,
som med mina tillgångar är förenligt, och hellre
än att ta något på kredit eller af sämre beskaf-
fenhet väntar jag och hjälper mig så godt jag
kan. I följd af min kontanta betalning behand-
las jag som en kund, värd att bibehållas, och
genom att vända mig till förstklassiga handels-
bodar vinner jag tillfälle till rikare urval. Före-
trädesvis väljer jag mörka, varaktiga färger till
vintern, ljusare, ofta grått till sommaren; men
genom olika halsgarnityr och liufvudbonader
samt öfverflyttande af äkta spetsar och finare
guipürer söker jag åstadkomma någon omväx-
ling, och bryta enformigheten i färg genom an-
bringande af någon rosett eller band af lifligare
färg, eller att genom något passande smycke
gifva dräkten en mera festlig prägel.
Vid köp af klädningstyg tar jag alltid så myc-
ket, att jag kan få öfver till ett par nya ärmar.
Jag skaffar mig ej många klädningar till ombyte,
utan sliter hellre på de få jag har, så att de ej
bli för gammalmodiga, men som jag begagnar
goda tyger och ytterst väl vårdar mina kläder
räcka de jämförelsevis länge, utan att bli, som
man säger, »sjaskiga». Vid i hemmet förekom-
mande stök, bakning inbegripen, har jag en sär-
skild dräkt, som kan tvättas, men annars lägger
jag mig ej till tvättyger, hur trefliga de än äro,
emedan sömlön och tillbehör mångdubbelt öfver-
stiga tygets värde. Mina underkläder lagar jag
alltid själf, så omsorgsfulit som möjligt, och så
fort mina kläder visa tendens att nötas eller el-
jes gå sönder, lagar jag dem så fort sig göra
låter — »one stitch in time saves nine!» — och
fläckar tager jag genast ut. Svart ylle tvättar
jag i enelag, och andra ömtåligare färger i kvi-
layalut eller hvetekli; med ett ord jag reparerar
och moderniserar i tid så godt jag kan och sö-
ker då använda så mycket af det gamla jag har
dugligt, men antingen nytt eller gammalt, ser
jag till att mina kläder äro välsittande och af
för mig passande snitt. Efter lång tvekan har
jag, i likhet med signaturen »A—s» i n:r 29 af
Idun försökt låta färga diverse och funnit resul-
tatet särdeles fördelaktigt, så jag ämnar vid be-
hof fortfara därmed. Med brännvin eller kallt te
restaurerar jag siden, band och spetsar.
Mina hårklädslar, utom de finaste, förfärdigar
jag själf. Till hattarna, som jag köper, tar jag
riktigt goda materialier, som kunna hålla sig
länge och flyttas öfver från den ena stommen
till den andra, men därvid begagnar jag mest
spetsar och band, blott undantagsvis blommor,
Sparsamma Nyheter i klädnings-, kapp- och kostymtyger
Fruar! för vårsäsongen hos jHildur Andersson, Stockholm.
12 Hötorget 12
Filial: 4 Södermalmstorg 4.
Bits- och Allm. tel.
f-fl
o
£
HP
ö
«5
:0
P*
m
o
»ö
M
CO.
■r~f
S*
5=5
•rrt
•tM
VI
S~t
S «5Q
o>
s=«
o
Sh
O
m
-p
o
"£i
Ï30
Ö y~-fl
occS <u
S ^
Pi
01
E
OO
OP
O) T3
Ctf 5* CS
»”’S
-I "1
s® CO >
© Ct~
S ls= =3
:« -=
i a>
■o —
CO
a *“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0257.html
