Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 7 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 IDUN 1896
som, när de äro fina, falla sig dyrbara och ändå
snart se passerade ut.
Jag söker åstadkomma en viss öfverensstäm-
melse mellan de olika plaggen i min toalett, så
att det ena ej svär mot det andra eller genom
sin dyrbarhet eller anspråksfullhet sticker af för
mycket mot min enkelhet i öfrigt.
För närvarande vid en badort, är jag i till-
fälle att göra mina iakttagelser i den vägen, ty
ej sällan ser jag en dyrbar sammetskappa på en
rätt tarflig kjol eller en med bjärta blommor
och vajande plymer öfverlastad och efter sista
modet utstyrd hatt tynga ett hufvud, som redan
krönes af ålderns gråa hår. Dylika kontraster
stöta mig, och jag kan bättre sentera och sym-
patisera med dem, som af sparsamhetsskäl ej
begagna annat än svart och därigenom äfven
undvika de mest omöjliga färgsammansättningar.
Ej heller är det ovanligt att se t. o. m. äldre
damer uppträda i rätt mycket grannlåter och
nipper af ganska tvifvelaktigt värde; en hvar
har sin smak, men enligt mitt tycke böra smyc-
ken vara af äkta slag samt blott sparsamt och
med urskiljning användas. Sådana köper man
sig väl också vanligtvis ej själf, utan utgöra de
i allmänhet familjeklenoder och minnen eller
vängåfvor.
Jag älskar ej illa lifliga färger, men tror att
det vore lämpligt att i deras användande vid
klädseln lära af naturen, ty där hos växter och
djur lysande färger förekomma, så finnes bred-
vid dem någon mörkare eller dunklare färgton,
som dämpar dem, och ej sällan förmedlas de af
mjukare och mildare öfvergångar.
Det nuvarande bruket att begagna olika lif
till kjolarna finner jag särdeles förträffligt, enär
man lättare kan tillgodogöra sig sina gamla
dräkter, äfvenså finner jag det särdeles praktiskt
med de lösa insättningarna i lifven eller jac-
korna, hvarigenom man på ett bekvämt och en-
kelt sätt kan inlägga liten omväxling i en äfven
enkel toalett.
Yid besök ibland i Malmö eller Köpenhamn
gör jag mina inköp där och kan äfven under-
stundom komma öfver goda stufvar på realisa-
tioner. Emellanåt får jag ock till jul något vac-
kert klädningstyg eller värdefullare toalettartikel
och härigenom kan också förklaras att mina
klädpenningar ej gå till mer än 125 pr år. Jag
anser ock att en äldre dam i allmänhet bör
kunna reda sig med lägre klädpenningsbelopp
än en ung i samma ställning.
Härvid har jag nu ej berört kostnaden för
barntoaletten, emedan jag ansett den ligga utan-
för denna fråga eller kanske rättare vid sidan
om den. Kanske jag satt tålamodet både hos
Iduns Ked. och dess läsekrets på allt för stort
prof och äfven stött mången för hufvudet, men
jag har bara velat häfda min individuella smak
och, där frågan är fri, så är ju svaret samma-
lunda, tänker Enkel.
–––––-*–––––-
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
IX.
Några ord om nervositet
oeh s. k. nervösa sjukdomar,
af
Professor F. Lennmalm.
(Forts.)
De direkt framkallande orsakerna äro af
hvarjehanda slag. För att nervsystemet skall
kunna på ett tillfyllestgörande sätt sköta sitt
arbete inom organismen, är det en nödvändig
förutsättning, för det första att dess näring är
tillräcklig och sker på ett normalt sätt, för
det andra, att det ej anstränges öfver höfvan
utan får tillräcklig hvila. Mot dessa båda vill-
kor syndas ofta, och om också nervsystemet,
likasom kroppens öfriga organ, förfogar öfver en
viss fond af reservkraft för att kunna möta
tillfälliga ogynnsamma omständigheter, så dröjer
det vanligen ej länge, innan nervsystemet blir
lidande, ifall ett af de bägge eller bägge de
omnämnda villkoren ej komma till sin rätt.
De orsaker, som framkalla de nervösa sjuk-
domarna, kunna nu i allmänhet hänföras till,
antingen att nervsystemet näres på ett otill-
räckligt eller på ett förvändt sätt eller rent
af förgiftas, eller ock till att nervsystemet öf-
veranstränges på ett eller annat sätt. Ofta
samverka orsaker, hörande till dessa båda
grupper.
Jag vill först redogöra för de orsaker, som
verka genom att öfveranstränga nervsystemet.
Inledningsvis må påpekas, att, såsom förut är
nämndt, v.id allt slags arbete nervsystemets
verksamhet tages i anspråk, och att vid intel
lektuelt arbete detta äger rum i vida högre
grad än vid kroppsligt arbete; vidare att alla
slags deprimerande affekter och sinnesrörelser,
såsom sorger, bekymmer m. m., ha sitt mate-
riella underlag i en viss, ofta särdeles ansträngd
verksamhet hos hjärnan, och att sådana affek-
ter i särdeles hög grad synas verka upprifvando
och slitande på nervsystemet.
För ett normalt fullgörande af sin verksam-
het behöfver nervstemet en viss, afpassad hvila,
det behöfver sömnen. Ofta stjäles nu sömnen
från detsamma, och redan på denna grund ser
man svåra nervösa rubbningar uppstå; vanligen
verkar dock denna orsak tillsammans med en
eller flera af de nedan nämnda. Så t. ex.
ser man ofta nervösa sjukdomar utveckla sig
hos kvinnor, hvilka vakat länga tider under
svår oro vid en kär anhörigs sjukbädd.
Den andliga öfveransträngningen plägar an-
föras såsom en af de viktigaste orsakerna till
de nervösa lidandena. Denna andliga öfveran-
strängning visar sig törhända allra skadligast,
då den äger rum hos ett barn, hos en hjärna,
som ännu är stadd i tillväxt. En tillväxande
hjärna behöfver naturligtvis mera näring och
äfven mera hvila än en utvecklad hjärna under
för öfrigt lika förhållanden. Emot denna enkla
regel syndas förvånande ofta. Yid tal om öf-
veransträngning under skolåldern må man väl
erinra sig, här liksom vid all annan öfveran-
strängning, att öfveransträngning är ett relativt
begrepp och i sista stund beror på hvad man
tål; den ene tål mer, den andre tål mindre,
den tredje tål nästan ingenting. Om man tager
en samling barn af en viss ålder, hvilka del-
taga i det arbete, som på grund af erfaren-
heten bör kunna anses vara det normala för
den åldern, så finner man, att de barn, hvilka
ha en frisk kropp, äro utgångna ur friska fa-
miljer, ha minst medelmåttig begåfning och
lefva under så pass goda hygieniska förhållan-
den, att de få tillräcklig mat, tillräcklig sömn
och tillräcklig rörelse i fria luften, så finner
man, säger jag, att sådana barn ej bli öfver-
ansträngda och oj nervösa. Däremot ser man
ej sällan, att barn, hos hvilka de nämnda be-
tingelserna ej äro uppfyllda, råka ut för öfver-
ansträngning och nervositet, och särskildt äger
detta rum i desto högre grad, ju flere af dessa
betingelser fattas. Så t. ex. inträffar ej säl-
lan, att just hos barn med utpräglad ärfd
nervös diposition redan under skolåldern nervösa
lidanden grundläggas, så vida ej särskild omsorg
ägnas åt sådana barns hygieniska vård. Ofta ser
man nervösa åkommor utveckla sig hos fattigayng-
lingar, hvilka dels lefva under dåliga hygieniska
och dietetiska förhållanden, dels ock undandraga
sig den behöfliga hvilan och sömnen, därige-
nom att de för sitt uppehälles skull undervisa
andra om dagarna och själfva arbeta om nät-
terna.
Men den andliga öfveransträngningen inskrän-
ker sig ej till den tidigare åldern. Så fort
man arbetat sig igenom skolan, måste man
arbeta sig till en ställning i samhället, och för
många blir detta arbete ännu mera pröfvande.
Yårt århundrade har utmärkt sig genom civili-
sationens och kulturens storartade framsteg och
särskildt också genom den allmänna bildningens
nedträngande i allt djupare lager af samhället.
Häröfver kunna vi med skäl känna oss stolta,
men — medaljen har äfven sin frånsida. Gre-
nom bildningens, d. v. s. boklärdomens, allt
vidsträcktare spridning har kroppsarhetet kom-
mit att på sätt och vis bli allt mer och mer
ringaktadt, och det har oek kommit att bli
allt mindre och mindre väl aflönadt, åtminstone
om man tar hänsyn till de, just i och genom
bildningens utbredande, stegrade anspråken på
lifvets bekvämligheter och dess fördelar. Följ-
den af detta blir, att så många som möjligt,
och egentligen flera än möjligt, kasta sig öfver
det intellektuela arbetsfältet I följd af en
oafvislig naturnödvändighet behöfves dock i ett
samhälle ett visst, betydligt stort antal kropps-
arbetande ledamöter för hvarje dess ledamot,
som har tillfälle att blott ägna sig åt inteilek-
tuelt arbete. Sålunda måste det mellan dem,
som vilja fram på den senare vägen, bli en
vild kappränning, en kamp för lifvet. Hvar
och en vet, att han har hundratals medtäflare,
som sträfva efter samma mål, och att den som
kan arbeta fortast och bäst, kommer först
fram. Därigenom spännes nervkraften till det
yttersta, en del komma oskadda fram, en del
duka under, en del nå visserligen målet men
bära med sig märken af kampen i form af
mer eller mindre svåra nervlidanden. Vid våra
högskolor af olika slag har man särskildt till-
fälle att åse detta skådespel, men icke blott
där, utan äfven sedermera i lifvet öfverallt är
det ungefär samma förhållande. Embetsman-
nen, vetenskapsmannen, köpmannen, alla intel-
lektuelt arbetande (om man undantager ett få-
tal särdeles gynnsamt lottade) måste kämpa
samma strid. Nu är det likväl här som förut
väl att märka, att det oftast icke är det öf-
verdrifna intellektuela arbetet i och för sig,
som vållar de nervösa sjukdomarne, utan de
som företrädesvis drabbas af dessa sjukdomar
äro de, som arbeta under ogynnsamma förhål-
landen, såsom under tryck af svåra motgångar
och bekymmer af ekonomiskt eller annat slag,
under missbruk af spritdrycker eller dylikt,
och de som kanske allra minst tåla vid det
ansträngda intellektuella arbetet, äro de som
ha en utprägladt svag, nervös konstitution.
Det synes ej lida något tvifvel, att kvinnan
på grund af sin svagare konstitution (ty hen-
nes konstitution är otvifvclaktigt i civiliserade
samhällen svagare än mannens, detta mest be-
roende dels på att hon under hela sitt lif i
allmänhet har mindre kroppsrörelse i friska
luften, dels på hennes tätt åtsittande, för flera
viktiga funktioner hindrande klädedräkt) i högre
grad än mannen är utsatt för intollektuel öf-
veransträngning; detta är t. ex. särdeles iögon-
fallande, om man jämför talrikheten af nervösa
lidanden hos lärarinnor och lärare.
Ehuru det egentligen är andlig öfveransträng-
ning, som mest sliter nervsystemet, så ser man
dock äfven nervösa sjukdomar framkallas af
öfveransträngning med kroppsarbete. Emeller-
tid iakttager man detta företrädesvis hos per-
soner, där äfven andra orsaker, särskildt sorger
och bekymmer, föreligga. Ifall både kroppsligt
och andligt arbete samtidigt utföres i öfver-
måttan hög grad, så inträder sjukdom så myc-
ket lättare och så mycket förr. Exempelvis
må anföras, att sådant ofta inträffar hos telc-
grafister och telefonister, arbetet är i och för
sig ansträngande, och ofta nog utsträckes det,
särskildt hvad telefonister beträffar, till alltför
många timmar om dagen, emedan arbetslönerna
till följd af den ohäjdade konkurrensen äro
nedbringade ytterligt lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
