Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 14 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 1 DU N 1896
han kommer till sitt hem,» sade hon helt
högt för sig själf. »Jag börjar ändtligen
förstå min uppgift! Om den är prosaisk, så
hvad mer! Prosa! Nej poesi är det att
vårda hemmets genins, så att »amorsvin-
garne» växa ut på den. Om jag själf
skulle åtaga mig köket? Nej! Min upp-
fostran är så försummad därvidlag. Det
blefve bara pannkaka! Jag lofvar, att nog
skola mina döttrar, .om jag får några, lära
sig att sköta ett hushåll. Nu tar jag till-
baka gamla Lina. Här skall bli stil på mat
och måltider.»
Hon öppnade fönstret och vädrade i rum-
met, lade på ny duk. En liten elegant
dvärgpalm tronade på bordet, där nyborstadt
silfver blänkte. Eldbrasan belyste det hela.
Maten fick nu vara som den var i dag —
sista gången den så vårdslösades.
Det ringde på tamburklockan. Mannen
kom in med trött, likgiltig hållning och ett
illa doldt missnöje i blicken. Oset af den
brända steken var ej så lätt utmotadt. Han
lyste upp. Var det af skenet utaf brasan,
anblicken af det väl anordnade bordet, åsy-
nen af hans lilla hustru, som så vänlig och
älsklig kom emot honom med bön om till-
gift för hvad som varit — och med goda
allvarliga löften för framtiden.
Svårt att säga, men lycklig såg han ut,
och lycklig och tacksam kände hon sig och
ändå gällde det ju »bara prosa».
–––- *–––-
3 ”klädpenning/rågan”.
VH.
Bäst belysande klädpenningfrågan anser jag
vara, att hvar och en uppger sina enskilda in-
komster och utgifter under t. ex. 10 år, och gör
jag härmed början sedan jag förutskickät, att jag
bor på landet nära större stad och i en, särdeles
under sommaren, lifligt besökt trakt.
Af min man har jag 200 kr. om året till toa-
lettpenningar, men genom små inkomster af träd-
gård och hönsgård stiger summan något olika
för hvarje år, hvilket synes af nedanstående:
1886 Kläder ........... 138
Diverse........... 300 43g
1887 Kläder ......... 2Ö5
Diverse........... 200 405
1888 Kläder _____ 142
Diverse–––– 66 208
1889 Kläder ........... 178
Diverse........... 122 300
1890 Kläder _____ Ï77
Diverse........... 133 340
1891 Kläder _____ 150
Diverse........... 120 270
1892 Kläder ........... 128
Diverse....... 121 249
1893 Kläder ............ 221
Diverse........... 150 374
1894 Kläder -......... Ï69
Diverse............ 262 431
1895 Kläder ........... Ü8
Diverse........ - 201 289
I kläder äro naturligtvis inberäknade skodon,
som i medeltal gå till 20 kr. om året.
Bättre klädningar låter jag skicklig sömmer-
ska i staden förfärdiga, för tarfiigare har jag en
syflicka i hemmet några dagar.
” Bland diverse är upptaget omkring 35 kr. år-
ligen insatta i sparbank, 40 kr. till resor, 12 kr.
till tidningsprenumerationer, ett par teater- och
konsertbiljetter, postporto, presenter, julklap-
par o. s. v. H—n.
vin.
På Iduns vänliga uppmaning att hvar i sin
stad yttra sig i ofvanskrifna fråga, vågar jag be-
gagna tillfället att frambära mina tankar. Bli
de till någon ledning, vore det mig kärt.
Bland sex syskon uppfostrades jag i ett ytterst
ordentligt hem, där jag tidigt lärde, att hvar sak
hade sin plats, det vill med andra ord säga: jag
lärde mig ett utprägladt ordningssinne, som allt
framgent följt och följer mig och hvarförutan
jag icke .skulle kommit fram på lifvets bana med
de få resurser, som stodo mig tillbuds.
En del år har jag visserligen mest vistats å
landet, men jag gillar icke mängdens åsikt, det
man där kläder sig billigare än i staden, enär
man på landet får vara försedd med flere ytter-
plagg i och för de längre färderna till vänner
och bekanta och kläder dessutom fara illa i den
ofta trånga vagnsplatsen.
Beträffande toaletterna på bjudningar eller mot-
tagningar äro de på landsbygden fullt jämför-
liga med dem i staden — åtminstone å en del
orter och i de umgängeskretsar jag rört mig.
Likaledes kan jag icke inse — som en och an-
nan vill påstå — det en ung flicka — om hon
är ordentlig — behöfver bruka mera för sin toa-
lett, än den äldre eller medelåldriga kvinnan,
nej snarare motsatsen! Den enkla klädning, kappa
och hatt, som pryder en ung flicka, måste oftast
ersättas af en mera dyrbar, för att göra samma
effekt hos den mognare kvinnan.
Som ung flicka köpte jag mig en stufbit till
klädning — hvitt med smal svart rand — kosta-
de 6 kr. Som tyget var knappt, räckte det icke
till garnering eller dylikt, som på den tiden bru-
kades; för att höja klädningen fick jag ett ljus-
blått sidenskärp, hvita spetsar och blå band om
hals och ärmar. Fix och färdig, öfversteg kläd-
ningen icke mycket 12 kr., då jag tillägger: den
syddes hemma !
Iklädd nämnda klädning å en större middag, där
ögat mötte idel siden spetsar och sammet — enär
äldrevoro det öfvervägande antalet gäster — gjorde
jagickeutan en viss försagdhet öfver minanspråks-
lösa toalett mitt inträde bland de församlade, men
den utsökta artighet, som af den älskliga värdin-
nan kom mig till del, bragte mig snart ur min
förlägenhet, och trots min enkla klädning, hade
jag förtjusande roligt.
För min del låter jag aldrig färga något plagg,
vare sig klädning eller kappa, dels därför att jag
alltid köper bästa tyg och sådant som håller färg,
dels för att jag har den märkvärdiga turen att
aldrig få fläckar å kläder — undantagandes för-
klädena.
Nog låter jag vända en och annan klädning,
som ser luggsliten ut, hvilket jag just i dagarne
gjort med en som nu skall tjänstgöra för 7:de
vintern och ser ut som ny igen. När jag sålun-
da begagnat mina kläder, tills jag nästan trött-
nat på dem — utan att kunna nöta ut dem —
bereder jag mig det nöjet att sända dem till den
eller dem, som ha mindre än jag och kunna gö-
ra sig nytta därmed.
Under mina husliga sysslor eller gröfre arbe-
ten begagnar jag stora förkläden, som skydda
hela klädningen, och dessa få då mottaga fläck-
arne.
Att vid kaffe- eller frukostbordet visa mig i en
gammal söndrig klädning kan icke falla mig in;
då har jag morgonklädning och det blir icke alls
dyrare, jag kan då — om jag så behagar — gå
i den tiil kl. är 11; skulle något oväntadt besök
under tiden komma, kan jag ogeneradt visa mig.
Min garderob är alltid i sådant skick, att jag
när som helst kan packa in i och för en längre
resa, likaledes kläda mig till en större bjudning.
Kängor och skor få stå 2 à 3 mdr, så att de
bli väl torra, innan de begagnas, hvarigenom de
bli starkare än eljes är fallet. Icke vill jag just
påstå, att man för min skull behöfver lägga om
gatstenarne, men nog företager jag mina prome-
nader, om också icke hvar dag.
Band, handskar och öfriga småsaker läggas ef-
ter begagnandet slätt och fint å sin plats; spetsar
tvättas af mig själf och äro efter 10 års flitigt
begagnande dock rätt vackra.
Stora hål känner jag icke till, de lagas som
små. Sy-, knapp- och hårnålar räcka i flere år
sedan jag försett mig med ett bref af hvar sort.
Mina enklare hattar fiffar jag själf upp, och jag
tror de äro rätt nätta.
Linne och allt öfrigt i klädväg låter jag där-
emot sy, dels har jag ingen symaskin, dels ingen
förmåga, och slutligen tillåter icke min verksam-
het att offra tid därpå.
Sedan 6 år vistas jag åter i stad, deltager nå-
gon gång i sällskapslifvet och följer med min
tid både i toalett- och andra dagens frågor.
Ordning, sparsamhet och flit tror jag mig —
utan skryt — kunna säga höra till mina hufvud-
dygder; dessutom har jag för princip att aldrig
köpa på kredit.
Skulle jag för tillfället icke ha nog penningar,
väntar jag med det önskade och hjälper mig,
tills kassan ökats, och det vore önskligt, att alla
gjorde sammaledes.
’ I regel har mitt konto under årens lopp varie-
rat mellan 175 och 200 kr.
För att nu någorlunda visa, huru dessa för-
delats, följer här en tablå öfver de trenne sena-
ste åren.
1893.
Toaletten, gåfvor, böcker och musikalier, post
79: 29 15: 00 11: 40 8: 50
sysaker och diverse, nöjen, läkare, bad och medic.
36: 72 12: 25 19: 50
= 182: 66
1894.
Toaletten, gåfvor, böcker och musik, post
84: 73 33: 55 15: 15 7: 00
svsaker 0. s. v., nöjen, bad,
’28: 38 7: 50 5: 00 = 181: 31
1895.
Toaletten, gåfvor, böcker, post,
147: 52 22: 20 19: 60 6: 50
svsaker och div. nöjen bad
26: 02 3: 15 2: 65 = 224: 49
Bescheiden.
IX.
En af mina väninnor brukade ofta säga till
mig: »Ja det går väl an för dig att klä’ dig fin,
som bara behöfver gå till far att få pengar, du
skulle, som jag, ha 125 att extravagera på, så
finge du nog se hur det ginge.» Som jag aldrig
bokfört mina utgifter, kunde jag ju inte svara
henne, men beslöt att göra det för att se, hur
det gick ihop, och resultatet följer, här nedan.
Detta är nu visserligen blott till kläder, och
det är ju en hel del annat som behöfs, men så
brukar ju en flicka i familj (guvernant, hushålls-
biträde eller barnsköterska) alltid få bra presen-
ter dessutom, och mina presenter i klädväg stå
också på kontot. Men hvad ett fruntimmer be-
höfver och i all synnerhet en med små inkom-
ster är smak och praktisk färdighet, ty saknar
man dessa egenskaper, så kan garderoben bli alt-
för både dyr och otreflig. Man bör kunna, hvil-
ket jag ock kan, sy allt åt sig utom möjligen
sina bästa klädningar och kappor, ty allt annat
smått är lätt att sy, men skall man lämna bort
det, så blir det en rätt dryg post.
Éfter det nu är fråga om klädpengar, så ville
jag så gärna bedja alla föräldrar, som hafva sina
vuxna döttrar i hemmet, där de arbeta och hafva
sitt intresse, att gifva dem, allt efter råd och
lägenhet, en viss summa i månaden, som får an-
vändas efter deras eget förstånd och godtfin-
nande. Det finnes ingenting mer nedtryckande
än att, då man arbetar, hvar det nu vara må,
icke erhålla det nödvändigaste, utan behöfva bedja
jämt därom. Den massa flickor, som jämt sta
färdiga att taga de dåligt aflönade platser, som
utbjudas, äro i de flesta fall från hem, som
kunnat gifva dem ett mindre surt bröd än det
som väntar dem på allfarvägen, om det icke hade
varit detta: att få sin egen lilla kassa att för-
valta, som lockat de unga ut. Och hvem lider?
Jo, alla parter, ty borta är bra, men hemma är
bäst. Nog är det väl bra mycket trefligare i ett
hem, där döttrarna hjälpa sin mor, än där legda
händer måste anlitas i allt–––-
Nu börjar mitt snack att bli väl långrandigt,
förmodar jag ni tycker, ärade beundrarinna af
vår vän Idun, men så skall ni också veta att
denna fråga har marterat mig ett halft tjog år.
Hitintills har kärleken till hemmet segrat öfver
kärleken till min egen ... börs, men hur länge
det går, står skrifvet i stjärnorna. Men om lyc-
kan skulle stå mig bi, så att jag med tiden blir
gift och jag får det nöjet att tigga af min herre
och man, ja då blir det väl åter värre!
Men nu kanske jag får lof ta fram mina an-
teckningar.
1898:
Ett svart klädningstyg -............................ 18. —
Foder m. m.........................................-......... 3.
Sylön.........................................-....... —...... - 1- 50
Ett klädningstyg af bomull....................... 4. —
Foder och dylikt ...................................... 2. 50
Sylön........................-.................................... 4. —
Tyg till en blus.................—....................- 2. —
Foder m. m––– –––––––––––––––– 1- 25
Moaré till underkjol —-......-....................... 5. —
Foder och band............................ -............ L —
Flanell till lifstycke ...........-.................— —• 80
Foder och knappar ................................... —. 60
Två par strumpor ....................................... 2. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
