Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 14 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 261
1896
Ett par handskar ..............................-........ 2. —
Ett par skinnskor ................... -.................. 7. —
Ett par smertingskor ............................... 4. —
En sommarhatt .................................— B. —
En sommarkofta....................... ................— 19. —
Summa kr. 86. 15
1896:
En gummikappa........ .................................. 13. —
En vinterkappa —...................................... 30. —
En vinterhatt..................... 7. —
Ett mörkt klädningstyg ........................... 20. —
Eoder och tillbehör ................................... 4. —
Sylön................................................................ 4. 50
Ett hvitt klädningstyg .............. 10. —
Foder m. m........................................ 3. —
Sylön............ .......... 4. —
’Två par handskar ........................................ 5. —
Bottning af skor ....................... 2. —
Halfsulning .................................................... 1. 50
Ett par balskor ...... 3. —
Ett par galoscher ........................................ 3. —
En tout cas.................................................... 7. —
30 aln lärft à 25 öre.................................- 7. 50
Flanell till en underkjol .................... ...... 2, 50
Summa kr. 127. —
Ku mina rön
Likt goda frön
Jag strör på åkern ut,
Och hoppas än,
Att någon vän
Dem skörda må till slut.
Strix bubo.
X.
På Iduns uppmaning, att ingen må anse sitt
strå till stacken för ringa, vågar jag härmed mig
in på ofvanstående fråga, dock först sedan jag in-
vändt något litet emot tidigare signaturer.
Den ärade insändarinnan —Ig anser det vara
nyttigt, att den unga kvinnan tidigt erhöhe litet
penningar att röra sig med; till en del instämma
nog många häruti, såvida en praktisk moder står
vid sidan och hjälper den ungaflickan att på hästa
vis använda dessa s. k. nålpenningar. I motsatt
fall är det en olycka; själf erhöll jag flere kro-
nor i veckan, och hvad blefvo dessa använda
till? Jo, jag skaffade mig en massa onödiga be-
hof, köpte snask och dylikt, och det har hela
lifvet igenom varit min olycka. Inte lärde jag
mig att försaka något öfverflödigt, nej visst inte !
Att lägga undan några penningar, för att sedan
kunna utbilda något särskildt anlag, blef ej hel-
ler af. Däremot känner jag många, som aldrig
erhållit så mycket som en krona till att använda
efter behag, och jag har många gånger förvånat
mig öfver, hur de kunna hålla så hårdt om slan-
tarne, då jag och många med mig, som från
barndomen varit vanda att handtera penningar,
ha så svårt att hålla dem fast. Det är ej här
fråga om dåliga karaktärer eller annan svaghet.
Nej, felet ligger i hemmets uppfostran med nål-
penningar.
Signaturen A—s uppsats i frågan är både
praktisk och tillförlitlig, men jag kan ej förstå,
hur det kan vara förtjänst att färga sina kläd-
ningar. Vill lämna en liten uppgift hvarför. Först
kommer färglön 2. 60, så foder och litet tillbe-
hör 3 kr., något af det gamla såsom fjädrar och
litet småsaker kan ju alltid begagnas. Så 2 da-
gars arbetslön, om det göres hemma, annars blir
det ju dyrare. Är det en bra sömmerska, tager
hon 1. 50 eller 2 kr. om dagen och så maten.
Men när tyget blifvit färgadt, har det krympt
ihop, det räcker ej till; för att åter få en kläd-
ning måste monteringstyg anskaffas. Om vi ta-
ga detta af sammet till 5 kr., ha dessa utgifter
stigit till 13. 50. För denna summa kan man ju
nästan erhålla en ny.
Signaturen Teodors inlägg i frågan är allt be-
röm värdt. Då man ser dessa olika poster för
hvarje år, förstår man att denna husmoder det
ena året anskaffat sig en del dyrare saker samt
ett annat enklare eller rent af endast ändrat
sina klädningar. Men det är också något ovan-
ligt att, då mannens iukomster stigit så betyd-
ligt, ej hustruns fordringar hvad klädpenningarne
angår också stigit. Det är nog något enastående
och allt beröm värdt.
Till signaturen M. S. vill jag, och troligen
många med mig, framställa en bön, för att få
veta, hur en hvit ylleklädning kan anskaffas för
5 kr. Som jag själf använder mycket hvita kläd-
ningar, vill jag lämna säkra uppgifter, hvad den
allra enklaste går till:
7 meter tyg à 1. 50 utgör.................... - 10. 50
10 » domestik à 25 ........................... 2. 50
Fjädrar och div. småsaker ....................... 2. —
Sylön.......................................... .......... -......... 4. —
Summa kr. 19. —
En af hvitt tvättyg:
10 meter à 80 öre.-................ ................... 8. —
Foder 10 meter à 25 öre........................... 2. 50
Fjädrar, småsaker och sylön -.......-....... 6. —
Summa kr. 16. 50
förutom maten till sömmerskan.
Men märk väl, då måste den sys hemma, i
motsatt fall blir det dyrare. Billigare ylletyg
finns nog att få, men då duger det ej att tvätta
eller färga som M. S. säger. All heder åt dem,
som vilja och kunna spara samt gifva råd, men
då måste det finnas rim och reson däri. Här
är ju ej fråga om någon slags sport, där den ena
söker hinna upp den andra i små utgifter, som
ej äro verkliga, utan om personliga erfarenheter,
hur man bäst och förståndigast kan använda sina
klädpenningar.
Från det jag var 18 år, har jag måst anskaffa
mina kläder själf. Det är af en verkligt dyrköpt
erfarenhet som jag yttrar mig i denna visst icke
oviktiga fråga. Ifrån att hafva haft ända till 700
kr. att kläda mig på, har jag nu 200 kr. ; det är en
stor skillnad, men det går utmärkt. Hur jag
under cirka 8 års tid användt dessa följer.
Ett år köper jag:
Vinterkappa.............................-..................... 40. —
Hattar .................. 15. —
Galoscher ...............-......-............................. 3. 50
Kängor och skor ........ 22. —
Handskar ...........................-.......... —........ 8. —
Snörlif ................................................ 6. —
Paraply................ 9. —
En bättre, en enklare klädning ..........— 50. —
Underkjol........................-........—......... —- 10- -
• Summa kr. 163. 50
Ett annat år:
Mörk promenadkjol ...................................... 15.-
Bättre klädning .............................................. 40.—
2 ljusa blustyger och foder......................... 10.—
Kort sommarkappa ...................................... 25.—
Hattar ................ ................-......-................ 12. —
Handskar................ 8. —
Snörlif ................. 6. —
Linne och underkläder................................. 30.—
Skor .................................................................. 10.—
Summa kr. 156. —
Ett annat år köper jag i stället för linne något
mera i klädningsväg.
Hur jag använder mina kläder?
För min del har jag funnit det vara bättre att
använda mina omoderna kjolar till s. k. hemma-
blusar, men först sedan de blifvit väl borstade
och ångpressade hos färgaren, då det blifver som
nytt. På samma sätt använder jag omoderna
tvättklädningar, härtill någon mörk kjol. Min
s. k. gatkjol använder jag aldrig inne, utan byter
om så fort jag kommer hem; på detta vis håller
den sig fraich länge. Kängor använder jag aldrig
inne, utan föregående års skor; på detta vis
hålla kängorna i flere år. Snörlifsutgiften blir
ganska dryg, om man så fort det börjar blifva
bristfälligt, kastar det åt sidan. För att få det
helt igen, bortsprättar jag de gamla banden, bort-
tager söndriga fjädrar; det hela går ungefär till
1 kr. och snörlifvet är som nytt igen. Det är
besvärligt, men det är mödan värdt. Mycket mer
skulle jag vilja säga, men vågar ej, har nog re-
dan inkräktat för mycket på Iduns spalter.
Gacld.
–––––––-*–––––––-
Stora sisters förlofning.
Skiss för Idun
af Sylua.
K
os postmästarns gick man och såg hem-
lighetsfull ut. Det hade glunkats så
länge i stan om, att äldsta dottern, fröken
Thea, skulle förlofva sig. Det hade ju varit
tal om redan förra vintern, när det hade
varit så präktig skridskois och fröken Thea
och den unge häradshöfdingen så ofta varit
tillsammans och ritat runor i isens famn.
Så inte var det då för tidigt. Nog för att
fröken Thea kunde vänta litet, hon var ju
bara 21 år, och låta kusinen Eva, som var
hushållshjälp där, gå förut, eftersom hon
redan var 35. Men Holger Frank gick
ofta till postmästarns, och det mest de efter-
middagar, då Thea var ledig, hon hade
nämligen anställning på posten, så det syn-
tes nog tydligt, att det var Thea och inte
Eva, som hans visiter gällde. Om aftnarne
träffades de unga alltid på »friarbanan», det
var den förnämsta gatan, och då var både
Eva och Thea och den 17-åriga Lilly med.
Nu gick man bara och undrade, när det
skulle bli af, det där märkvärdiga frieriet,
och Lilly såg så menande och nyfiken på
Thea, att hon inte kunde låta bli att stor-
skratta, och bror Henrik, gymnasisten, de-
klamerade långa kärleksfulla tirader ur Hei-
ne, och syster Elsa, trettonåringen, som hade
det bästa hufvudet i postmästarns familj,
påstod, att det måtte snart bli en af pro-
fessor Falbs kritiska dagar, och småflickorna,
Elna och Villi, bara talade om den snälle
farbror Holger och den rare farbror Holger,
och alla betraktade Thea som någonting rik-
tigt underbart. Och Elsa, kvickhufvudet,
skref i sin dagbok; »Den 15 juli, farbror
Holger varit här, sett förtjust på syster
Thea, när skall det stora, det ofattliga in-
träffa?»
Och nu var man midt i sommaren. Det
var varmt och kvaft och åska i luften. »Den
är liksom laddad,» sa gamle Trybom, bref-
bärarn. Postmästarn gick och såg funder-
sam ut, fru Lundin var ibland tankspridd
och räknade mer än vanligt det präktiga
linneförrådet. Syster Thea gick, som om
hon hade en ljuf dröm, Lilly hade alltid
fasligt brådtom och slog sönder mer än van-
ligt, då hon gick kusin Eva tillhanda i hus-
hållet. Småflickorna kretsade mellan post-
kontoret och häradshöfdingens residens, all-
tid beväpnade med röda rosor och karamell-
strutar, och någon gång nedlät sig äfven
den förståndiga Elsa att taga del i prome-
naderna. Och alla stadens flickor sågo så
underligt menande på den vackre vice hä-
radshöfdingen, som var så ståtlig, sjöng en
utmärkt tenor och kunde roa ett helt säll-
skap. Inte kunde man begripa hvad egent-
ligen han såg hos den där långa fröken
Thea, påstodo borgmästarns halfgamla dött-
rar, som väntat i 13 år på att få kasta en
blick in i det förlofvade landet.
Men herrarne tyckte, att fröken Thea
Lundin var nära på stadens vackraste tös,
sådana ögon kunde då förvrida hufvudet på
hvem som helst. —
Det var en tyst, stilla söndagseftermid-
dag. Fru Stafva Lundin satt i sängkam-
marn och läste »Andelig nådaspis» med half-
tillslutna ögon, under det herr postmästarn
tog sin siesta på soffan. Gymnasisten och
Elsa voro ute på promenad, och småflickorna
och Lilly hade farit bort och skulle inte
komma hem förrän med sextåget. Kusin
Eva satt i flickornas rum och skref bref till
sin bror, komministern, som i all hemlighet
gått och svärmat för Thea ända sedan han
tog studenten. Nu kunde då Eva tala om,
att säkert blef det förlofning af här hos mor-
brors och det för ingen annan än den kära
Thea, »och inte får du bli ledsen för det,
Emil, ty din kunde hon i alla fall inte bli,»
skref hon i brefvet. Så lade hon bort pen-
nan med en suck och lutade sitt bufvud i
händerna.
Det var så tyst öfverallt, sömnigt och
R
:0
ra
115
K
IQ
o -g
£ I
° u
ra
*0 IM
Ft Pj
3hi ÉJ
:0 :o5
<3*
S3 O
■arHI
*—*
oC$ O
s
cn ■—-«
Ö-5É
eö
C0
CD SO
cLl
CD
S-a
Pj CÖ
S>*-£
01
m
14
<1
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
