Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 21 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 269
äro ju eljes dyrbara saker. Till underlif, kjolar
och kalsonger nyttjar jag god trikå: dyrt i bör-
jan, men snyggt och — outslitligt. Aldrig snör-
lif, det sliter klädningar betydligt och sparar
ingalunda apoteksräkningen. Och om ett litet
hål blir, lagar jag strax — plagget håller dub-
belt längre.
Min man tycker jag äv en liten förståndig
gumma — få nu se, om redaktionen tycker det-
samma. eller låter detta hamna i sin pappers-
korg. Fru Elisabeth.
XIII.
Just nyss har jag slutat läsningen af Teodors
tänkvärda inlägg i klädpenningfrågan och jag
kan ej annat än i sale af hjärtat instämma med
honom, fast jag anser några modifikationer nö-
diga och tillåter mig påpeka dem såsom jag upp-
fattar saken.
Till följd af det sväfvande och växlande be-
greppet af det annars nog så goda och uttrycks-
fulla, äktsvenska ordet dagom* kan ej gärna
detta enligt min tanke ställas som »norm» för
mitt görande och låtande i denna sak, utan
fastmer må det utgöra det lyckade resultatet
däraf, men som regel eller rättesnöre måste jag
hafva något absolut, något som ställer sig lika
för alla, lefnadsställning och yttre villkor må nu
växla hur som helst. Detta abssoluta anser
jag vara plikten, sådan den i Guds ord är angif-
ven och i ett vaket samvete uppenbarar sig, och
härmed har jag angifvit min hållning äfven till
»klädpenningfrågam.
Där den kristliga troheten tydligen får göra
sig gällande i lifvets äfven obetjMliga handlin-
gar, enligt Luce 16:10, så att man äfven i hvar-
dagslifvets ringare bestyr dock söker omsätta de
lärdomar bibeln gifver oss under alla förhållan-
den, där blifver äfven toalettfrågan, huru under-
ordnad den nu i sig själf än må vara, dock ej
för ringa att med trohet behandlas. Äfven i
dräkten måste inläggas det passande och höf-
viska, som anstår en kvinna, den där i allt vill
underordna sig Guds ords föreskrifter och äfven-
ledes i sitt yttre visa den kyskhet och renhet,
som böra råda i det inre. — Som bekant hafva
t. o. m. de store apostlarne Paulus och Petrus
i Tim. 2: 9, 10 v.v. och 1 Petr. 3: 3, 4, 5 ej räk-
nat under sin värdighet att taga till orda i en
sådan sak för att gent emot de hedniska kvin-
nornas oblyghet och lättsinne i klädedräkt upp-
mana den kristna kvinnan till föredöme af mot-
satt beskaffenhet, om ock de bebjärtansvärda
uppmaningarna icke under alla förhållanden äro
att tagai rent:bohstaflig bemärkelse. Att äfven i sant
kristliga kretsar kvinnan mången gång alls icke
i klädedräkt iakttager den önskvärda och bibli-
ska hållningen kan blott beklagas, ej försvaras,
och följderna däraf blifva också de fördärfliga-
ste, ej blott för henne själf, utan både för fa-
miljen och hela samhället. Man får ofta se dräk-
ter, hvars speciella ändamål tyckes vara att ådra-
ga sig så mycken uppmärksamhet Som möjligt
samt att blotta kroppen i stället föratt hölja den,
och sådant visar gifvet att resultaten med afse-
ende å beklädnaden äro helt och hållet förfelade
eller misslyckade, helt naturligt för resten, då
de rätta förutsättningarna saknats.
Genom den kvinnliga ståndspersonsklassens
öfverdrifna lyx i kläder gifves dåligt föredöme
för den arbetande kvinnan, som äfven genom
den lätta åtkomsten att för billigt pris kunna
erhålla aflagda, visst icke utslitna, men genom
bjäfs, grannlåter och snitt fullkomligt ändamåls-
lösa kläder, uppmuntras att gifva vika för sin
medfödda fåfänga.
Ja, nog behöfves en reform med afseende å
klädedräkten, men vid hvarje genomgripande för-
ändring måste man börja med ungdomen och i hem-
met och med ord och gärning sträfva efter det
goda och sköna; åt kläderna måste gifvas den
rätta stämpeln och ungdomen bör samtidigt hand-
ledas i den svåra konsten att på bästa och lämp-
ligaste vis få debet och kredit att gå ihop. Ge-
nom lära och lefverne böra nödvändigheten af
ordning och hushållning inskärpas, och noga bör
tillses att samvetsgrant må bokföras hvarje in-
komst och utgift, beloppen må nu vara aldrig
så små.
Först och främst bör väl då just vid anord-
nandet af beklädnaden hälsan tillgodoses och
skäligt afseende fästas vid förmögenhetsvillkor
och samhällsställning, att ej tala om estetikens
enklaste fordringar, som ofta få gifva vika för
modets nycker.
Af naturen är kvinnan i mer eller mindre
grad praktiskt anlagd, och denna fallenhet kom-
mer henne väl till pass vid hennes toalettbestyr,
för att med jämförelsevis ringa medel kunna
ernå ett godt resultat, som ju ändå måste ut-
falla ganska olika, beroende på olika begåfning
och skicklighet, mycket annat att förtiga. Ty i
motsats till »Teodor» anser jag, att »klädpen-
ningfrågan» ovillkorligen måste blifva mer eller
mindre individuel, ty om ock vissa hufvudreg-
ler för alla måste vara gemensamma, så blifva
ändock genom de öfverallt i världen förekom-
mande olikheterna afvikelserna oändligt väx-
lande.
Med afseende på den närmare utredningen i det
omtalade ämnet, så ansluter jag mig på det hela
taget till A—s åsikter, hvars erfarenheter i
det närmaste äro mina egna, äfven hvad utgifts-
posterna per år beträffar. Villigt instämmer jag
dock i M. S:s uttalande, att betydlig minskning i
klädpengarna kan åstadkommas genom att själf för-
färdiga sina olika klädesplagg, dock händer ju
ofta, att just den, som bäst behöfver denna be-
sparing, ej har tid att därmed sysselsätta sig, om
hon äger förmågan, och dessutom får man väl
tänka sig att yrkessömmerskan dock i allmänhet
bör ha större förutsättningar att lyckas i förfär-
digandet af välsittande, passande dräkt-än den,
som blott emellanåt därmed sysselsätter sig.
Måste man uteslutande ha till mål att för till-
fället nedbringa klädpengarna till möjligen min-
sta summa, då tror jag nog att M. S:s råd äro
lämpliga, dock tilltalar mig mera att efter min
fot låta förfärdiga en sko än köpa den färdig,
om än för stunden billigare.
Själf under många år .bosatt på landet, lät
jag då tjänarinnorna väfva mycket af olika slag,
men måste tillstå, att det ställde sig nästan dy-
rare än köptyget, visserligen något starkare, men
kunde ej mäta sig med detta i smidighet och
utseende i öfrigt; hvarifrån jag dock undantager
cheviot.
Med ett par exempel ur lifvet vill jag vidare
belysa min ståndpunkt i toalettfrågan.
Jag har 2:ne mycket förtroliga vänner, båda
tillhörande den s. k. öfverklassen i ganska lika
villkor och samhällsställning, ehuru den ena är
gift med en man i tämligen framskjuten ställ-
ning, medförande representationsskyldighet, den
andra ogift, men i alla fall ganska mycket ute
bland människor. Den gifta, ännu ej hunnen
40-talet, har under sitt 19-åriga äktenskap i me-
del-summa under de 10 första åren på sin toalett
användt 130 kr., men under de senaste åren 120
kr., ibland t. o. m. under denna siffra och hon
har alltid varit väl klädd, som man säger.
Sina underkläder, af god, fin kvalité (mada-
polam och hollands samt l:ma 4-skaft och piké)
och riklig mängd har hon sytt själf och ensam.
De finaste klädningarna har hon låtit skicklig
sömmerska förfärdiga, och de enklare har hon
sytt i hemmet med biträde af syflicka. 2 svarta
siden- och 2:ne finare modernare och nyare ylle-
klädningar hafva fått tjänstgöra vid de ofta före-
kommande supéer och middagar hon måst be-
vista, men hon har omväxlat med kulörta garni-
tyrer, en vacker blomma (lefvande då sådan bil-
ligt kunde åstadkommas") eller rosett på håret
och hon har ändå i all sin enkelhet sett lika fin
ut som de, hvilka på sin toalett användt dubbla
beloppet. Hennes hvardagsdräkter i hemmet,, ej
så många åt gången, kännetecknas genom an-
språkslöshet och smak samt äro lämpade efter
hennes husliga sysselsättningar både som maka
och husmor, den där ej skrämmes af ett ovän-
tadt besök, blefve hon än öfverrumplad i köket.
Höst och vår tar hon hem syhjälp och vidtager
då med dennas biträde större nödiga ändringar
och reparationer, förvandlande klädningar, förut
behörigen tvättade, till bluslif eller underkjolar,
långa kappor till koftor o. s. v., men under mel-
lantiderna ägnar hon äfven nödig omsorg åt till-
synen af sina kläder och låter dem ej slitas för
hårdt, innan de vändas och stufvas om. Samma
metod begagnar hon vid sin nu halfvuxna dot-
ters beklädande, och då så med fördel kan ske,
får dottern moderns kläder omsydda till sig, mon-
terade trefiigt, så de se fullkomligt nya ut.
I valet af kappor och hattar är hon äfyenledes
enkel, men det är stil i det hela, och alla finna
hennes klädesätt behagligt och tilltalande, utan
all stötande pretention.
Vända vi nu blicken till den ogifta damen, som
öfverskridit 50-talet, så är resultatet af hennes
klädesätt lika gynnsamt, fast tillvägagåendet för
dess ernående är olika det nyssnämnda. Först
må då nämnas, att summan för toaletten under
de senaste 15 åren växlat mellan 112 och 118
kr., så att somliga år varit dyrare, andra billigare,
men likväl sistnämnda belopp aldrig öfverskridits ;
därom ha hennes toalettkonton öfvertygat mig.
Hon låter sy allt borta, med undantag af lagnin-
gar, som hon ej vill betro åt främmande händer.
Hon kläder sig företrädesvis i mörka färger, ej
sällan svart, men icke förty ligger en ädel vär-
dighet i hela hennes dräkt, troligen en åter-
spegling af den inre förfiningen. Hennes tyger
äro af gedignaste beskaffenhet, men snitten enkel,
lämpande sig för hennes vackra figur; be-
sättning, då den förekommer utgöres mest af sam-
met eller siden, och till finare plagg spetsar, som
hon påstår genom sin hållbarhet blifva billigare
än annat. Hon nyttjar sina kläder ovanligt länge,
är ej klädd hvad man egentligen kallar modernt,
men förefaller ändå icke gammalmodig. Med
utprägladt färg- och ordningssinne är hon
ytterst noga i valet af kläder samt angelägen att
hela sammansättningen ter sig så, att enskild-
heterna ej sticka af mot hvarandra. Själf säger
hon sig vara ytterst försiktig med de små, oftare
förekommande utgifterna, ty vid de större betän-
ker man sig i allmänhet bättre på förhand. Hon
beräknar noga och är glad öfver hvarje besparing,
den hon delar ut åt dem, som mindre hafva än
hon själf.
För öfrigt kunde ju åtskilligt mera vidröras i
denna klädpenningfråga, men jag finner mig re-
dan varit för vidlyftig och slutar därför med en
uppmaning, nyttig för en hvar att följa: »Pröf-
ven allt, men behållen det godt är.»
Familjemeddelanden.”
Flere af Iduns intresserade läsare och
vänner ha vid olika tillfällen uttryckt sin
förundran öfver, att »familjemeddelanden»,
d. v. s. tillkännagifvanden om födde, för-
lofvade, vigde och döde, så sällan före-
komma i vår tidnings annonsafdelning.
En familjetidning sådan som Idun, spridd
och läst i de vidaste kretsar öfver hela
landet, borde väl dock, förmena de, vara
ett af de allra lämpligaste och närmast
till hands liggande organen för dylika
annonser.
Vi kunna själfva icke undgå att biträda
denna ofta uttalade uppfattning. Förvisso
är det just damerna; inom familjerna, som
med det lifligaste intresset följa dessa till-
dragelser inom hemmets värld, hvilka ge-
nom det knappa annonsspråket dock ut-
trycka och innebära så mycket, och an-
nonser af detta slag, införda i Idun, skulle
där i vidare utsträckning träffa den in-
tresserade familjepubliken öfver hela vårt
land än genom något annat svenskt tid-
ningsorgan. Detta behöfde ju därför in-
galunda utesluta den häfdvunna annon-
seringen i orttidningarna eller någon dag-
lig hufvudstadstidning.
Som det är vår tro, att den påpekade om-
ständigheten mera berott däraf, att ingen
egentligen ännu gjort början, än af något
som helst annat skäl, och att vår läsekrets
snart skulle vänja sig att för dylika med-
delanden med förkärlek anlita ett så gär-
skildt lämpligt organ som Idun, hemmens
tidning, endast isen vore bruten, ämna
vi hädanefter under rubriken »Familje-
meddelanden» alltid anslå en bestämd
plats på andra sidan i vår annonsbilaga
för annonser om födde, förlofvade, vigde
och döde. Vi vilja äfven för dylika an-
nonser fastställa ett pris, som rätt myc-
ket understiger vårt annars beräknade
annonspris, eller för födelse-, förlofnings-
co
10
w
M
<
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
