Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 28 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 i DU N 275
lifvet. Äfven stridssättet emellan motstân-
darne ur de olika lägren kan tänkas blifva
mera ridderligt, så att anfallen mot per-
soner mera allmänt försvunne och efterträd-
das af en sakkunnig utredning af förekom-
mande tvistefrågor. Ty vi kvinnor äro ej
så beskaffade, att vi ena dagen skulle kunna
skrifva och låta trycka personliga angrepp
mot en motståndare och andra dagen trycka
hans hand i .något festligt lag.
Till mina egna erfarenheter i publicite-
tens tjänst hör också ett litet drag, som
ger stöd åt mitt här ofvan uttalade anta-
gande. En ny politisk tidning skulle starta
och dess utgifvare önskade, att jag måtte
inträda i redaktionen, dock utan skyldighet
att arbeta i redaktionslokalen. Hans an-
bud antogs, men därvid gjorde jag det vill-
kor, att ingen annan än jag skulle få be-
svara de angrepp på tidningen, som kunde
förekomma, och följden blef, att platskolle-
gorna så väl som andra motståndare funno
sig föranlåtna att anslå en bättre ton i sina
angrepp och ordskiften med den nya tid-
ningen.
För min enskilda del har jag endast be-
hagliga minnen från hela denna del af min
litterära verksamhet, och om jag ock någon
gång skulle ha mött snobberi och öfversit-
teri, så har jag en lycklig förmåga att
skrifva allt sådant på ett mindre väl sko-
ladt sinne, och därmed har jag stoppat
allt sådant i glömskans papperskorg. Ty
— ärade medsystrar! —• det duger ej för
den, som vill träda i publicitetens tjänst,
att klema för mycket med sitt eget jag.
Arbetet i en tidning fordrar goda nerver
och stark tygel på sitt sinne samt dess-
utom förmåga att arbeta raskt, äfven un-
der mindre gynnsamma omgifningar och till-
fälliga förhållanden.
Men om vi förutsätta, att kvinnor, i större
antal än hittills, hafva lust och förmåga
att beträda denna bana, bör väl deras för-
sta fråga blifva: är där plate för ossf För
den, som på närmare håll aktgifvit på tid-
ningspressens utveckling under de senare
åren, blir svaret af tviflande art. Våra
högre läroverk utskrifva årligen stora floc-
kar ynglingar, som, i de allra flesta fall,
då känna sig ohågade att ägna sig åt kropps-
arbete. Alla ämbets- och tjänstemannabanor
äro öfverfyllda af väntande och bidande
ämnessvenner, hvaraf en del tills vidare
på ett eller annat sätt söker att få arbete
genom att skrifva för tidningar; andra unge
män, som af en eller annan orsak måste
afsluta sin lärda bana före eller också
omedelbart efter aflagd mogenhetsexamen,
anse sig ej bättre kunna göra än söka plats
vid någon tidning.
Detta är en sida af saken, en annan är
den starka konkurrens, som nu råder inom
dagspressen, en konkurrens som mindre rö-
jer sina verkningar i täflan att få goda
pennor än att få dem så billigt som möj-
ligt, emedan tidningarna nödgas själfva ned-
sätta sina pris för att med någon utsikt
till framgång kunna bestå i kampen för
tillvaron. Härtill kommer än ytterligare
stor minskning i antalet af redaktionsmed-
lemmar och som följd däraf ännu strän-
gare arbete.
Som vi ju alla veta, förekomma numera
sällan, om någonsin, originalarbeten i följe-
tongsafdelningen, men det är ej så sällsynt
att flere tidningar slå sig tillsamman om
en och samma öfversättning, för att hvar
och en af dem skall få den betydligt billigare
än genom att ensam köpa en sådan för följe-
tongen. Medarbetare utom redaktionen må-
ste, så som sakerna nu gestaltat sig, und-
varas af en stor mängd tidningar, där bo-
lagsmän ej vilja veta af större utgifter för
dylika bidrag, och de s. k. tidningskorre-
spondenterna få i allmänhet inskränka sig
till att lämna notiser, mötesreferat o. d.
från hvar sin ort.
Om allt detta är en fördel eller olägen-
het för tidningspressen och för vårt folks
andliga utveckling, skall ej här ordas; men
det kan ej vara oförsynt att önska och
hoppas, att den hetsande konkurrensen
måtte till någon del lämna rum för ett
lugnare tillstånd, då de mera oväsentliga
nyhetsnotiserna få maka åt sig för sak-
kunniga och tänkvärda artiklar om tillstån-
det och tänkesätten hos vårt folk.
Då vore kanske tidpunkten inne för kvin-
nan att göra en god insats i tidningslitte-
raturen, förutsatt nämligen att de bland
oss, som vilja inträda på detta arbetsfält,
verkligen lärt känna sitt folk och sitt fä-
dernesland mera än ur skolböcker. Nu-
tidens lätta och bekväma samfärdsmedel
erbjuda tillfällen att i första hand förskaffa
sig kännedom om det verkliga tillståndet
ute i bygderna, om frukterna af vår folk-
undervisning och allt det myckna, som sam-
manhänger och utgår från en, vare sig god
eller bristande upplysning. Velocipeden, be-
gagnad med förstånd, borde kunna blifva
ett godt medel till att förhjälpa äfven kvin-
nor till kännedom om förhållandena på or-
ter, som ligga mera afsides från järnvägar.
Vår landtbefolkning tager med glädje emot
en kvinnlig gäst, som ej kommer för att
med nedlåtenhet eller närgångenhet utfråga
deras tankar och åsikter eller för att med
nyfiken förvåning iakttaga språkbruken eller
lefnadssättet, utan helt enkelt önskar att,
som like, lefva någon längre eller kortare
tid ibland dem.
Helt visst skulle det för många yngre
kvinnor, som hafva tid och råd att ombyta
vistelseort under ett par sommarmånader,
vara af långt större andlig vinst att före-
taga dylika färder åt skilda håll än att
under många veckor sammanpackas vid nå-
got »sommarnöje» med personer af en och
samma klass, med ungefär samma bildnings-
grad och med ungefär samma intressen.
De skatter af vetande och iakttagelse,
som kunde inbärgas genom personligt um-
gänge med vår besutna allmoge och våra
kroppsarbetande klasser, just de torde i
en snar framtid blifva af stort värde i
publicitetens tjänst.
Aue.
–––- *–––-
J ”klädpenning/rågan”.
XIV.
I anseende till min ringa person har jag i det
längsta dröjt med att yttra mina åsikter i äm-
net, och dessutom har jag varit nog inbilsk
tycka mig vara ett exemplar i att försaka, spara
och vara beräknande, när det gällt mina kläder,
men när jag nu läser alla meddelanden i Idun
angående klädpenningfrågan, känner jag mig på
det högsta missnöjd med mig själf. Den som
fyller en så ringa plats i samhället som den,
hvilken kommer en arbetarhustru till del, kunde
väl vara nöjd med hälften eller tredjedelen till
kläder i jämförelse med dem, som tillhöra de
högre samhällslagren. Och nu får jag till min
förskräckelse se, att för mig åtgår i det närmaste
lika mycket, och ändå felar det mycket i min
garderob. Därför en vänlig fråga: hur är det
möjligt att ni, mina ärade damer, tillhörande,
såsom ni själfva säga, den högre samhällsklassen,
kunna åstadkomma så mycket för så litet? Så
talar en fru om dussintals broderade underklä-
der af prima materiel, handskar, smycken, siden-
klädningar m. m. och använder ej mer än 125
kr. om året till kläder; en annan fru med 7 à
8,000 kr:s årlig inkomst offrar på sin dräkt en-
dast 120 kr., för att ej tala om en tredje dam, som
är elegant på 75 à 100 kr. om året. Detta är
för mig alldeles ofattligt, men det är väl brist
på kunskaper och bildning, antager jag. Kanske
att någon på det området kunskapsrikare ville
råda och hjälpa en i allo inskränkt arbetarehu-
stru, så vore jag mer än tacksam. Det är bara
augusti nu, och jag har redan till min harm an-
vändt öfver 60 kr.; sedan 1 januari har jag köpt:
6 meter ylleklädningstyg 7: 50, sybehör 4, 00,
2 par halfsulor 4: 00, 1 par skor 4: 50, 1 paraply
5: 50, 1 snörlif 2: 50, 1 sommarhatt 5: —, 1 hvar-
dagshatt 1: 75, 1 sommarkappa 20: 50, 1 ylleväst
2: —, 1/.2 dussin nattröjor 5: 60, 1 par strumpor
1: —. Summa 63: 85.
Sömnaden på samtliga persedlar har jag själf
gjort, klädt hattarna, blekt nattröjorna samt vir-
kat spetsarne till dem (jag syr nämligen allting
utaf oblekt tyg till underkläder och bleker det
själf; jag tycker det blir starkare). Och som
det synes, har jag köpt det allra billigaste man
kan åstadkomma, så väl i afseende på skodon som
tyger, och ändå går det till så mycket. Om jag
då skulle räkna sömmarlön till, blefve det ju
ökadt med en ej så liten summa.
Nu frågar jag, hvar de så kallade bättre fruarna
handla, som få så mycket för sina pengar. Ha
de större förmåner hos herrar handlade än vi,
som i vårt anletes svett förvärfva våra småslan-
tar? Det är mycket kvar på det här året, och
vintern tillstundar, då behöfver man varmare
kläder, och för att ej frysa behöfver jag så myc-
ket. För ett godt råd vore ingen tacksammare än
En arbetarhustru.
XV.
Då jag på grund af bortvaro under somma-
ren ej fått tillfälle från början följa med »kläd-
penningfrågan» uti Idun, vill jag ej uti ämnet
ingå i detalj, rädd att orda om redan afhand-
lade saker. Dock vill jag gärna omtala, huru
jag årligen kläder mig på en summa, som ej får
öfverskrida 150 kr.
Bosatt uti Stockholm, kan jag ej kläda mig
elegant på 31 kr. om året, men hade jag en snäll
man, som då och då gåfve mig en klädning,
kunde jag tänka mig möjligheten att liksom
»Teodors» fru kläda mig elegant på samma ringa
summa. Olyckligtvis är jag nu ogift och har ej
några presenter i den vägen att vänta och måste
därför försöka fylla denna brist på bästa vis.
Jag har hört många afråda ifrån att köpa bil-
liga tyger, emedan dessa hänskjutas till kate-
gorien dåliga. Själf har jag däremot funnit, att
man kan få lika bra tyger för billigt pris, en-
dast man har förstånd att pröfva dem, innan
man bestämmer sig.
I höstas köpte jag ett biunt, präktigt vinter-
tyg, 7 mtr för 6 kr., uti en affär på Västerlång-
gatan. För att utröna tygets kvalitet pröfvade
jag det på följande sätt. Först trädde jag en
tråd igenom tj^glappen samt drog därpå i tråden
för att erfara om tyget gled. Sedan tvättade
jag profvet och fann, att det ej krympte. Där-
efter satte jag en smörfläck på lappen och tog
sedan ut den med benzin, utan att färgen för-
ändrades. Jag köpte tj’get, och till hvardags-
klädning har jag nu begagnat det hela vintern,
samt i sommar kjolen tillsammans med blus.
Uti regn nyttjade jag klädningen i sin helhet.
Med heder kan jag slita på den i vinter och
troligen nästa sommar också, sedan får jag utaf
kjolen en varm och snygg underkjol. Hela kläd-
ningen kom på 15 kr., sömlön och sybehör in-
beräknade. Hade jag haft sömmerska hemma,
hade klädningen blifvit ännu billigare. Blus an-
ser jag både praktiskt och billigt använda. För
sommaren skaffade jag mig 2 blusar, hvaraf en
fin, ljus som kostade 3 kr. Blusen n:r 2 för-
färdigade jag själf af en gammal hvit sommar-
klädning. Naturligtvis äro mörka’ tyger varak-
tigast, men när man är ung, är det ju både vac-
kert och behagligt att på sommaren kläda sig
ljust. Ljusgrå tyger anser jag både fina och
ändamålsenliga. Fläckar på grått ylle borttagas
lätt med tvål och vatten. I färgning blifva grå
tyger vackra och mjuka.
Promenaddräkter anse många som opraktiska.
Jag däremot har funnit, att en sådan dräkt på
vintern är både varm och varaktig. Förra vin-
tern lät jag sy en promenaddräkt af fint dam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
