Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 4 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1896
284
hade rätt, — annars tror hon det icke. Adjö
så länge, Ida!» —
»Hvad ni ser trött ut, fröken Hallner! Vill m
icke sitta?»
Kapten Bergclou sköt fram en stol till henne.
»Tack så mycket!»
»Nu kanske jag kan få he om en dans,» fort-
for kaptenen. »Det var min mening, då jag först
kom fram : till er, men så blefvo vi afbrutna.»
»Har ni nu stått tåligt och väntat hela tiden?»
frågade Ida, i det hon räckte honom sitt pro-
gram.
»Den väntar aldrig för länge, som väntar på
något godt, Jag skall be om andra vals.»
»Hvad det är eget ändå,» sade Ida tankfullt,
—det lät nästan som om hon talade för sig själf,
— »att några få ord kunna uppenbara för oss’en
människas hela karaktär.»
»Hvad menar fröken?» frågade kaptenen för-
vånad.
»Åh, egentligen ingenting,» svarade hon lika
sakta, »men jag tycker, att jag har fått lära så
mycket i kväll.»
»Bedan!» utbrast kaptenen. »Ännu ha vi ju
bara haft prologen. Nu först börjar balen!»
Musiken hade spelat upp, och valsmelodien
trängde smekande, lockande in i rummet.
»Ja, nu börjar föreställningen,» sade Ida med
ett sorgset leende. »Bidân går upp! Skratta pa-
jazzo, skratta!»
––––- *––––-
Sti litet pästl^ustbref.
Lervik i augusti 96:
Söta Nini!
I ervik? Jag ser i andanom, huru du ser
ut som ett lefvande frågetecken, huru
du rifver ibland dina dammiga och urblekta
skolkunskaper och till sist går och slår upp
Nordisk familjebok, bokstafven L.
Nej, gor dig inte så mycket besvär, jag
skall genast tala om för dig, hvad Lervik
är: en liten badort på västkusten, belägen
någonstädes mellan Göteborg och Strömstad
och i storlek förhållande sig till Marstrand
och Lysekil ungefär som Vimmerby för-
håller sig till London.
Huru, vi just kommit att hamna här för
sommaren? Jo, ser du, min herre och man
har, som du vet, dålig mage, liksom nästan
alla äkta män här i landet, och orsaken —
ja, den förtjänar sin särskilda parentes. Jag
påstår, att han röker för många och för
starka cigarrer (att röka i sängkammaren,
sedan man gått till sängs om kvällarna,
borde straffas enligt lag, kronisk magkatarr
är alldeles för litet straff för en sådan bar-
barisk förbrytelse), men kan du tänka dig,
Klas har hittat på, att han lider af dålig
matsmältning, därför att hans farfar drack
för mycket punsch under sin Upsalatid på
trettiotalet! Ja, jag säger väl det, den
Ibsen med sina gengångareteorier . . . han
behöfde visst komma och lära herrarne
skylla ifrån sig, den konsten knnde de
minsann förut.
Emellertid är vår husläkare — doktor B.,
magspecialisten, du vet -— om somrarne
badläkare i Lervik, och som Klas afgudar
honom och följer honom öfver allt som en
skugga, kunde naturligtvis ingen annan bad-
ort komma i fråga för oss än Lervik, och
om min herr mans magkatarr verkligen,
det Gud förbjude, blir kronisk, ser jag mig
dömd till Lervik på lifstid.
Nå, jag skall inte säga något ondt om
Lervik, det vore mer än otacksamt efter
en sådan förtjusande sommar, som vi haft
här. Namnet låter ju litet afskräckande,
men något 1er har jag gudskelof ej sett
till, och viken — den är gudomlig alla ti-
der på dygnet, antingen man ser den före
soluppgången . . . nå, det händer da ytterst
sällan, men jag har verkligen sett den så
en gång i sommar, solförmörkelsedagen, da
t.aï»TCilti.öos klockan half
fyra uppe på berget vid väderkvarnen och
kokade kaffe och tittade genom sotade glas ;
löjtnant Kula, som hade glömt förse sig
med glasbit, var nog påhittig att lyfta af
ett fönster i kvarnen och sota det vid kaffe-
elden –––– nej, hvar var jag; nu? Jö,
viken är gudomlig både i morgonbelysning,
och då den ligger där som en immig spe-
gel och gryningens hela färgsymfoni drar
fram däröfver — och i middagsglansen, då
hvarenda liten, kornblå våg blixtrar i full
paryr af soldiamanter — och om kvällarne
i solnedgången — nej, ord kunna inte ge
en aning öm de solnedgångar vi ha bevitt-
nat här i sommar! Och om jag bara ville
försöka att tala om viken i nattstämning,
då båtar med andäktigt tysta badgäster
glida fram öfver det blåsvarta djupet och
marelden trollar fram glödande jätteormar
efter kölen och det regnar droppar af eld
från årorna hvar gång de lyftas–––- nej,
jag skall tiga; sådant där måste ses.
Man lefver ett mycket enkelt och natur-
ligt lif här. Societetshus ha vi — visser-
ligen något påminnande om en lada — och
där samlades vi mangrant en dag midt i
sommaren för att öfverlägga om, hvad vi
skulle roa hvarandra med — här finns näm-
ligen ingen »direktion för nytta och nöje»,
som minuterar ut sällskapsglädje pa vissa
dagar och klockslag. »En bazar», föreslog
doktorn, och det mottogs med frenetiskt
jubel. Alltså en bazar, men för hvad ända-
mål? Det blef ett stim, så att man knap-
past hörde sin egen röst; hvar och en hade
sitt förslag. Det enda af dem jag riktigt
klart uppfattade var det, som kom från en
vermländsk landthandlarfru : hon ville, att
inkomsten af bazaren skulle användas till
kaffeplantans införande på Grönland, sa att
framtidens Nansenar och Andréear skulle
slippa föra med sig en så viktig och skrym-
mande lifsförnödenhet. En annan fru, som
har tagit renlighet till sin specialitet och
talar precis, som om det inte funnes en
enda fru i Sverige mer än hon, som har
en aning om, hvad vatten och såpa och
skurborste kunna användas till, kom med
ett förslag, att behållningen skulle använ-
das till tvålinköp att tvätta negerbarn med
— hon tyckte det var så upprörande att
tänka sig andra små barn gå svarta, då
hennes egna alltid voro så bländande hvita
som Guds änglar. (Ja, det är ju möjligt,
att jag i sorlet och larmet inte uppfattade
hennes proposition rätt) En tredje talade
något gudsnådligt om lifräntor åt små död-
födda barn i Otaheiti — eller om det var
blindfödda barn i Småland, det kan jag
verkligen inte säga, ty det hela upplöste
sig nu i ett kackel och ett skrockande som
af . tusen beskäftiga höns, alla i färd med
att värpa . .
Ja, det är minsann inte så lätt att komma
till rätta med sådana där små styrande
landsortsfruar, isynnerhet om de ha godt
om pengar — i sina inäns fickor. Sista
beslutet på sammanträdet blef, att vi skulle
slå bazaren ur hågen, efter vi inte kunde
komma öfverens om ändamålet, och i stället
spela teater, utan ändamål, bara för roskull
och utan entré. Det ha vi nu gjort
men hur? Om någonsin glömskans slöja
är på sin plats, så är det här. För resten
hade vi till älskare en löjtnant, vasserratre,
visserligen från ett bondregemente — alla
kunna inte vara vid kunglig majestäts lif-
och husartrupper som min Klas men
ändå en riktig löjtnant med mustascher
och en liten söt nytändning på hjässan.
Han var här, naturligtvis för magkatarr,
han också. Nå, det är just inte särdeles
poetiskt — — men i alla fall blef han ge-
nast alla damernas idol. Tre af våra fruar
togo isynnerhet hand om honom ; han har
lefvat fram sin sommar i deras moderliga (?)
vingars skugga. Det är märkvärdigt hvad
ensamma badortsfruar, hvilkas män stannat
hemma i Skråköping, ha för ett ömt behof
att slösa sin omtanka på stackars ensamma
badortsherrar, som inga fruar ha! Löjtnant
Kula blef då nästan väl mycket omhuldad.
Tänk dig, då vi seglade, skulle han ha hela
ena långsätet i kosterbåten för sin räkning
och tre ejderdunskuddar att ligga pa (en
från hvardera frun), under det att vi andra
sutto hoppackade som ansjovis i låda på
den andra sidan. Och sådana artigheter
de sade honom! Nog talade han mycket
om sin dåliga matsmältning, ijren i fraga
om att smälta komplimanger och smicker
hade han då en riktig strutsmage ... ja,
den där kaptenen, som åt buteljskärfvor
och tretumsspik och gamla galoscher i Berns
salong härom året, var en riktig klapare
mot honom!
Nej, jag är rädd, att jag börjar bli litet
elak, så att det är bäst att jag slutar mitt
bref. Här nere borde man egentligen bara
bli snäll, så underbart mild som naturen
här nere kan vara. Just nu till exempel
har det fallit en störtskur, alla bergen se
ut som glacerade, täckta af en tunn, spröd
ishinna, och i viken, som ännu prickas af
ett och annat regnstänk, glider det ena
snöhvita seglet efter det andra in för att
fälla ihop vingarna och lägga sig i ro till
nästa dag. Solen tittar skälmaktigt fram
bakom ett rosenrödt moln, luften är len
som silke och ändå så frisk . . . Ja, Nini,
här är sannerligen godt att vara, här ville
jag bygga tre hyddor, dig en, löjtnanten
en (karlen är ju en hederspojke egentligen)
och en åt din gamla vän
Betty B.
P. S. Klas skulle förstås bo i min.
–––– *––––:
3 ”klädpenning/rågan”.
XIX.
Utan pretentioner tog jag till orda i Aen här
»Klädpenningfrågan», och aldrig kunde ]ag tro,
att mina enkla inlägg i frågan skulle åstadkom-
ma en så stor uppståndelse, allra minst mom det
manliga lägret, att t. o. m. de sämre känslorna
tagit sig utbrott, något som man tydligt nog kan
spåra i »den uppretade äkta. mannens» genmale.
— Jag vill ej med hånets vapen möta eder, utan
endast med få ord söka tydliggöra ett och annat
dunkelt uttryck, som influtit i min uppsats, och
som ni tycks hafva _användt all möda för att
tyda till det värsta. Äfven vill jag söka besvara
de frågor, som af eder framstälts.
Hvad den hvita ylleklädningen vidkommer, far
jag upplysa, att jag med uttrycket hlädning en-
dast tänkte på tyget, som jag verkligen då kunde
köpa till 4.37 (således ej ens fullt 5 kr.), enär det
var en stufbit. Detta tyg fanns då hos Aug.
Magnusson på Västérlånggatan i Stockholm, och
huruvida det nu kan finnas lika, kan jag ;iu c]
veta, då det är två år se’n det köptes. Vill ni,
så skall jag till Bed. öfversända en proflapp.
Det skulle kostat 85 öre mtr„ men jag fick det
ännu billigare, emedan det var stuf. Detta på-
pekade jag äfven i min uppsats, men det tycks
ni ej fäst eder vid, samt äfven det att köpa pa
realisationer, hvilket kan lyckas mycket bra. För
att gifva eder så noggranna upplysningar som
Iduns Modetidning och Barngarderoben
äro utmärkta rådgifva-
re i klädpenning-
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
