Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 11 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 293
Underkjolstyg jämte tillbehör kr 4 —
6 m. fint ylletyg, realisationspris 12: —
sylön och sybehör ___________ 20: — 32 —
Handskar.___ ________________ 2 60.
Reformlif......................................... 7 50.
Ett ljust sommarklädningstyg ... 14: —
sylön och tillbehör ...................... 14: 63 28 63.
3 m. blustyg________ ___ ____ 4: 50
sylön och tillbehör ...................... 6: 78 11 28.
Ett par skor __________ ____ _ 8 —
En sommarkappa med krage___ 36 —
Ett paraply..................................... 6 50.
En klädd hatt, hattband_______ 6 —
Hvit domestik ______________ 7 50.
Summa 150 01.
Man sei’ att jag ej skaffat mig andra än nöd-
vändiga saker och ej heller många sådana. Mina
hattar kläder jag själf och är äfven att märka
det jag såsom hustru till ägaren af en affär,
hvari förekommer snart sagdt allt möjligt, äfven
hattar och en del modevaror, framför många
andra har fördelen att få en hop förnödenheter
till inköpspris.
Så mycket mindre kan jag förstå, hur t. ex.
A.B. kan få en fin ljus blus för 3 kr. Min of-
vannämnda blus kan ej anses fin, tyget kostar
blott 1: 50 metern, och dock går den färdig till
11:28. Äfven om fodret kunnat vara billigare
och likaså sylönen, går dock endast tyget till
: 50. Det skulle vara roligt att få se specifika-
4ion öfver kostnaden för A.B:s blus. Om vi skola
tha någon nytta af denna klädpenningfråga, bör
den tagas på allvar, tycker jag.
Att barnkläder bli billigare, om man kan sy
dem själf, har jag funnit många gånger. Se här
mitt senaste bevis. Jag frågade på försomma-
ren på sommarkappor åt en fem års flicka. De
funnos från 12 kr. till 20 och högre. Sedan tog
jag ett trefligt brunt tyg med rutig afvigsida i
vår egen bod och sydde den själf. Kappan gick
nu till omkring 4 kr. Efter vanligt pris beräk-
nadt hade den väl gått till 5 kr. à 5: 50.
Detta är nu fullt exakta uppgifter, och nog
vore det önskligt att inga andra inflöte i Idun,
ty de missledande kunna icke gagna någon, utan
blott skada. Man kan känna sig böjd att hålla
med Iva, då hon skämtsamt uppmanar oss att
gömma undan de sista numren af Idun för våra
män, men det behöfver lyckligtvis inte Lilly.
Då nu redan ej mindre än 25 olika »in-
sändare» ur växlande synpunkter yttrat
sig i frågan, kunde det tyckas, som vore
tiden inne att sätta punkt för diskussionen.
Det ovanligt lifliga intresset för densamma
synes emellertid ännu ingaluuda vara ut-
tömdt och nya bidrag inflyta dagligen. Un-
der dessa förhållanden vilja vi genom ytter-
ligare ett par nummer öppna spalterna för
de afsevärdare inläggen, men förbereda våra
läsarinnor på, att vi därefter måste afsluta
meningsutbytet. De, som ha något af vikt
att tillägga, torde nu därför ofördröjligen
göra det.
Redaktionen.
Senhöst.
P
et var varm augusti, när jag for in till
staden från det blommande landet, där
de första hallonen lyste ljusröda bland snå-
ren. Och nu i senhösten kom jag tillbaka.
Det är så underligt att återse en nejd
så. Och jag kom dessutom om kvällen,
när tidigt dunkel slog sitt matta och blacka
flor öfver rymden.
Den gamla skjutsen var nere vid ban-
gården och hämtade mig. Västerberg satt
trygg och liten i sitt vagnshörn, och Ture
lystrade till alla ånghästens hvisslingar med
sin vanliga, darrande oro. När vi bytt de
första orden, sutto vi tysta. Jag vistades
samtidigt i två tider, som skredo vid hvar-
andras sida : sommaren och nuet ; bägge
stodo lika lefvande i min tanke.
Ah, hvad jag kände igen mig väl öfver-
allt. Och jag hade likväl förut plågat mig
med tron, att jag ej skulle hitta, ej skulle
bära allt i trogen och öm hågkomst. Men
det var icke så. Där väntade jag att se
bukten böja sig in bland vassarne, där
skulle pålbron ligga med sitt fallfärdiga
sidostängsel, och här och där såg jag åter
det och det, och vid allt var knutet ett
minnets röda band. Men på samma gång
som jag noga erinrade mig allt och kände
allt igen och gladdes däråt, på samma gång
såg jag hur annorledes allt såg ut nu.
Voro björkarna uppe vid Lekstu’backen så
få och så glesa? Lätt och ljust hade deras
löfverk hängt och bundit dem samman och
gifvit dem färg. Och herregården, hade den
alltid burit sin tegelhufva så snedt? Satt
skorstenen så vindt? Allt såg så skröpligt
ut nu; hade solsken och grönska och för-
sommarfägring haft makt att täcka och
mildra och taga bort? Såg jag rätt nu
först?
Vi körde upp på gården. Och jag togs
emot som en kär gäst — och därinne
brann brasan, och höstfrukter och nötter
togos fram och skämt och löje buros till
och jag såg intet •— — — — — — ■—
Det är natt nu. Buskgrupperna på går-
den och syrenhäcken och idegranarne stå
så nära inpå verandan synes mig; gården
är trång och liten; och häcken har så stri-
piga konturer och en så risig skepnad mot
natthimlen. Och allt kvistverket på björ-
karna står svart, och stjärnorna lysa emel-
lan det med en klar, glimmande gul glans.
Och vikens vatten, det är grått och bly-
aktigt och tar skuggor af moln och skug-
gor af skogen i samma entoniga mörker.
Jag förnimmer en främmande, kylig känsla,
och likväl kastar jag mig ned på gräset
och trycker kinden emot det däfna lingon-
riset med dess fång af blacknade och färg-
lösa blad — —■ —- — — — — —
Ljus, blekhyllt dager. Björkarna äga en
mörkviolett skiftning, längst bort står barr-
skogen mörkblå. Vi stå ute på den sönder-
körda landsvägen, Lisen och jag. Lisen
var min kärlek i somras, och jag har i hem-
lighet längtat efter henne, och det var hon
som drog mig ut lika såväl som min läng-
tan till landet. Eller hur, var det inte så
att vi skämtade och logo tillsammans i
somras och sökte hos hvarann det där
hemligt enande, som vi trodde band oss
tillhopa, denna lika klingande ton, hvilken
vi bägge skulle gifva, den ene till fråga
och den andra till svar. Men vi hörde ej
helt, hur den klang, den var tunn och spröd
och tvekan band oss. Känslorna äro så
lätt förrädiska och så svåra att bygga på
och vi veta, hur splittrade de gifvits oss,
tvekandets och tviflandets barn. Men det
var inte dig jag sökte, eller kunde jag inte
se dig så som jag sett dig nu? Du har
ju så föga att säga mig, när vi gå och
tala tillsammans, vi gå ofta tysta bredvid
hvarandra eller fånga intetsägande ord på
våra läppar, och jag stammar osäker på
det språk, som dina ögon tala. Och for-
dom när jag blundade, såg jag alltid fram-
för mig din hvita, raka panna och dina
mörka ögon, som ligga djupt in under dina
mörka och täta ögonbryn, och deras blick
var så känsligt allvarlig och så drömmande
blid, det var som om du kände lifvet och
dock funnit dröm och fröjd att dröja vid
på dess djup. Men nu när du står halft
förlägen framför mig — ty jag låter mina
ögon spana och spörja — då ser jag, att
du är någon annan, någon som gömmer
föga tankar och snart har nått slutet på
sina drömmars vägar. Och du ser på mig,
som om du måste spörja mig om hvad jag
önskar ; förstår du ej, att jag ville att du
skulle önska, jag ville känna mig rik och
få ge bort, ge, ge hvad helst din längtan
grep efter, jag vill icke känna mig fattig
och nödgas vilja af andra.
Ja, det är så jag tänker, medan vi tala
om vår nejd framför oss. Våra blickar
smeka marken i hagen ; med dämpade,
tunga färger ligga bladen på tufvor och
kosor; träden stå kala; bara den envisa
eken sveper knastrande kring sina knotiga
grenar resterna af sommarens bladskrud i
mättadt gul färg, och mossan sväller af
fuktighet på de skrofliga hällarne. Inte
ens granskogen är sig lik. Den har fått
en mörkare färg och dess sus har en star-
kare klang. Och aldrig visste vi att nat-
ten var så skrämmande svart inne blaud
stammarne, som vi sett det nu — — —
Men du finner på att glida bort öfver
till ’ sommarens minnen, och du lockar mig
med, och jag glömmer hvad jag tänkte nyss,
och vi blifva allt lifligare och halft glömda
hågkomster fånga lifvets rosiga rodnad på
sina bleknade kinder, och jag tror ett ögon-
blick, att det dock är du, du hvilken jag
såg och drömde i somras ; det är en sådan
varm, drömsk glans innerst inne i ditt öga.
Men solen stiger fram ett ögonblick och
lyser dig med sitt mattgula, loja sken rätt
in i pupillen, hvilken skälfver till och drar
sig samman, och jag ser den grunda och
intetsägande blicken igen, och det kännes
som om jag måste brista ut i ett utbrott
af vild sorg, hvilken vill larma, men ögon-
blicket därefter har jag det lätta skämtet
på tungan och samtalet glider som af sig
själft in på dessa områden, där ett hjärta
aldrig kommer till tals — — — — —
Men när jäg reser in till staden i mor-
gon igen, staden med dess larm och dess
buller och dess dån och dess ström af män-
niskor och dess trötta, jäktade lif, skall
jag känna en sviken tro snyfta i mitt sinne,
en tro hvilken aldrig fått annat fäste än
soldagerns korta, bjärta gåfvor, och jag kan
inte längre lägga mig till ro i den tron, och
hit kan jag inte mera låta min längtan van-
dra, ty den har ingenstädes att bo.
Lennart Hennings.
–––- *–––-
w
Pd rundresa.
Några korta bref från fröken §t?a.
Uppsnappade och afskrifna af
Georg Nordensvan.
\ lessa »spillror» af mina reseintryck
handla om litet af hvarje och om
de mest olika platser.
Ty det är sant och visst, att Paris, Göte-
borg, Kristiania och Stockholm äro hvar-
andra mycket olika. Och sedan vi sist rå-
kades, har jag tittat på dessa platser och
gjort mina små jämförelser.
ö >0
v>w ~
"G3 5
ci
~ CO £
2 «
IQ
H
M
<
o
Begär hos Eder specérist
i Stockholm och de flesta lands-
ortsstäder AGrafström & C:is I/q
ngrostade •*> (
Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe à 1,25 pr paket à V2 kg.
Fint kaffe...... à 1,50 »
• Finaste kaffe à 2,— » »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
