- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
295

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 11 september 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1896 f D U N 297
vara klokt stäldt. Att byka ofta blir dyr-
bart, men återigen att samla ihop begag-
nadt linne för länga tider är ej med snygg-
heten förenligt. Vill ni byka oftare eller
mer sällan än jag här afsett, kan ni dock
i alla fall i mitt gifna förslag ha en ut-
gångspunkt för edra beräkningar.
Sängkläder blir billigast att med en ta-
petserares hjälp förfärdiga i hemmet, men
har man det ej så stäldt att det går för sig,
kan man nn få sådana af olika kvalitéer
och pris i något större bosättningsmagasin,
t. ex. K. M. Lnndbergs i Stockholm, där ni
också kan få täcken och filtar. Allt edert
linne kan ni också få sydt där, men om
det ställer sig dyrare där än hos en linne-
sömmerska vet jag ej. Af sig själft faller
ju, att det blir billigast tillverka så mycket
som möjligt i hemmet. Skallni byka hemma,
behöfver Di nu också bykkärl och strykjärn
(kan ni få strykugn, så är ju det bra, an-
nars kunna strykjärnen nog värmas på spi-
• sen, om ni stryker i köket eller ett därin-
till liggande rum).
Kokbok vill ni också ha anvisning på.
Sådan vet jag ingen bättre än Anna Maria
Zetterstrands Kok- och hushållsbok, »grun-
dad på 80-årig öfning och erfarenhet i kok-
konsten och hushållningen», utgifven af
Sophia Maria Zetterstrand. Men ni skall
taga senaste upplagan, som om jag ej
missminner mig utkom för omkring 10 år
sedan på M. W. Wallbergs i Norrköping
förlag, ty där lär finnas, utom andra för-
bättringar, också den för en oerfaren liten
husmoder högst viktiga anvisningen om
huru lång tid den ena och andra rätten
behöfver koka och steka.
Ja, nu ha vi kommit rätt långt i bosätt-
ningen, men möblemanget ha vi ej ens
vidrört, och till rådgifvare i den saken är
nog en snickare bättre än en husmoder.
En sak som dock ej ligger i hans intresse
att säga eder är att det i många afseen-
den är bättre skaffa järn- än träsängar.
Lundbergs redan nämnda affär för äfven
både finare och enklare sådana. Jag är
också medveten om, att jag utelämnat
mårga både prydnads- och nödvändighets-
artiklar för rummen, såsom t. ex. lampor,
ljusstakar, en och annan liten matta och
dylikt, men i sådana saker är ni nog till-
räckligt erfaren att handla utan mina råd.
Om ni sedan, när bosättningen är gjord
och det gäller att börja hushålla med de
2,000 kr:na, skulle vilja hafva goda råd
och vinkar, så läs den prisbelönta uppsat-
sen af Sofie Le Moine i hushållspenning-
frågan, införd i Idun n:r 25 för 1893, un-
der märket »Klockaremor». Hon hushållar
på 1,500 kr,, men de räcka kanske på lan-
det lika långt som 2,000 kr. i stad. Eder
hyra och lön åt tjänarinnan taga nog större
summor än hvad hon därför afsätter, lika
så tror jag ej det är mången möjligt att
kläda sig så billigt som hon gör. (I kläd-
penningfrågan pågår just nu i Idun ett
meningsutbyte. Drag nytta af det.)
Eder matsedel kan däremot, för samma
summa hon använder till hushållet, blifva
något rikare än hennes, då ni ju ej ha
barn att försörja, men mycket blir det nog
icke, då ni i stad säkert ej har utrymme
och förvaringsrum att sköta hushållet så där
i stort, om jag så får uttrycka mig, och
det att hushålla mer för dagen alltid ställer
sig dyrare. Sätt därför edra fordringar på
bordet så lågt som möjligt, ty det lilla
öfverskott ni därigenom skaffar eder blir
godt att hafva till alla dessa många obe-
räknade och oberäkneliga utgifter, dem
»Klockaremor» också talar om, men till
hvilkas bestridande hon ej kan afsätta mer
än 22 kr. Jag skulle innerligt önska både
henne och eder en rikligare reservkassa.
Nu tycker ni kanske, att min beredvillig-
het att gifva råd går alldeles för långt, och
därför skall här snart vara taladt till punkt.
Aännu ett råd ville jag dock gifva, ett
råd som kan tillämpas både vid bosättning
och vid många andra tillfällen: »Köp icke
allt hvad ni anser eder behöfva, blott det
som ni omöjligt icke kan undvara.»
Kanske anser ni att här nu borde följa
ett kostnadsförslag? Men då hvad ni be-
höfver nu finnes till så många olika priser,
är det ej godt för en utomstående att rösta
i sådana saker. Säkert blir uppgörandet af
kostnadsförslaget eder själf ett stort nöje,
och en lätt sak blir det också, då ni bara
behöfver sträcka ut handen fär att få pris-
kuranter på allt hvad ni önskar. Och nu:
Tomtebolycka !
A... s.
parti. Att en sångare af hr Ödmanns rang, en
den musikälskande allmänhetens förklarade gunst-
ling,. under sådana förhållanden skulle ha att
glädja sig åt en intill sista plats fullsatt salong
var en själfklar sak.
Hr Ödmann hälsades redan vid sin entré i
första akten af en applåd och måste förnyade
gånger framträda efter de tre första akterna, ef-
ter den andra medförande en väldig krans med
band i svenska färgerna, en gärd af vänskap och
erkännande från kamrater vid k. operan.
De energiska applåderna efter femte akten
gåfvo jubilaren tillfälle att under upprepade fram-
trädanden för publiken exponera den skörd af
kransar med skiftande band, lyror och buketter,
som kommit honom till del från beundrare och
— nog icke minst •— beundrarinnor. Då hr Ö.
efter slutad blomsterrevy till sist ånyo framträd-
de, möttes han af ett blomsterregn från öfversta
radens närmast scenen belägna sidologer, hvarpå
följde ännu en skallande applådsalfva. Julias
katafalk, på hvilken en del af kransarne och bu-
ketterna placerats, var till sist nästan öfverhöljd
af blommor.
Äfven Julia-Petrini erhöll sin rika och väl
förtjänta andel af aftonens entusiastiska hyllning.

*


Ur notisboken.
En märklig lefnadssaga har i dagarne lyk-
tats genom den svenska grefvinnan Barcks
i Paris timade död. Grefvinnan Barck, född
Napoline de Marc, var på sin tid en af de
mest bemärkta och eleganta kvinnorna vid
Napoleon den tredjes hof och hade en högst
romantisk lefnadshistoria, till hvilken vi
hoppas att närmare få återkomma och att
då samtidigt kunna meddela våra läsarin-
nor den bortgångnas porträtt, som finnes i
Louvergalleriet i Paris. Vi ha nämligen gått
i författning att om möjligt anskaffa en
kopia af den intressanta bilden.
Nansenjubileets kvinnor. Drottning Sofia
hade genom öfverhofmästarinnan Lovenskiöld er-
erbjudit fru Sars — Fritiof Nansens svärmor —
och hennes barnbarn, den 372-ârige Liv Nansen,
rum på slottet i Kristiania i onsdags, så att Nan-
sen vid sin ankomst dit genast fick tillfälle att
hälsa på sin lilla dotter. Fru Nansen hade, så-
som bekant, rest sin man till mötes.
Vendela Hebbe, den bekanta författarin-
nan, fyllde i tisdags 88 år. Hon bor härstädes
hos sin dotter, sångerskan Signe Hebe. Öfver
sommaren vistas båda å Ösmo, beläget långt ute
i skärgården, hvarifrån de ännu ej inflyttat.
»Dm sista posten.» Fröken Gustafva von
Post, dotter af öfverste W. M. von Post och
hans maka, född Schröderheim, afled härstädes
den 4 dennes i en ålder af 81 år. Med den nu
bortgångna utslocknade den äldre grenen af ad-
liga ätten von Post, urgammal adlig ätt från
Schaumburg i Westfalen, naturaliserad 1664 och
samma år introducerad på svenska riddarhuset
under n:r 687.
Teater och musik.
. K- operan. Vår första lyriska scens första man-
liga konstnärskraft Arvid Ödmann firade i mån-
dags afton tjugufemte årsdagen af sin anställ-
ning vid k. operan i sin glansroll i »Romeo och
Julia», Gounods tonskapelse, i hvilken hr Öd-
mann då för hundrade gången sjöng Romeos
Förbi!
Från holländskan för Idun
af EHn Sch—y.
(Forts, och slut.)
» N ej, Han, den där veckan är inte det svå-
1 * raste — det är bara —–––––» och i
den smärtsamma känslan af att han icke
förstår hennes sorg, söker hon att göra sig
lös, ty hon känner, hur de framvällande
tårarne sammansnöra strupen, och hon vill
icke, att han skall se henne gråta.
Men han håller henne kvar och sluter
henne fastare intill sig.
»Klara,» ropar han plötsligt, häftigt upp-
rörd, »du tror väl inte — att jag — —-
att jag inte ämnar komma tillbaka.»
Hon ser på honom med en blick, full af
kärlek och förtroende, och säger sedan sakta,
men med fast stämma:
»Nej, Han, det har jag aldrig tänkt!»
Men hennes röst har en klang a£ djup
förtviflad sorg, som tränger till hans hjärta,
och som han aldrig skall kunna glömma.
Han ser på henne, kysser henne sedan
med stilla allvar, medveten om att han här
står inför en smärta, hvars djup han ej
kan pejla, därför att han ej kan fatta den.
O! hur hon önskade, att han aldrig gjort
henne den frågan — och likväl hade han
ju gjort den, därför att han var så god och
sann — o ! så god och sann ! Men genom
den frågan var det något, som vaknade till
lif inom henne — minnet af en annan
kvinna -— en bekant från forna tider, hvil-
ken lefvat på samma sätt förenad med en
man, och som ej velat eller ej kunnat lämna
mannen fri sedan — då idyllen var slut.
Hon hade aldrig förr kommit på den tan-
ken att det skulle kunna finnas någon likhet
mellan hennes kärlekslif och dessa två män-
niskors äfventyr, men nu blir det henne en
ny plåga att jämföra sin egen kärlek och
sitt eget lif med deras.
Samma anklagelser, som man gjort mot
den kvinnan, ljuda nu åter och åter genom
hennes själ, hur mycket hon än söker bort-
resonnera dem.
Och framtidens hemska spökbilder vilja
ieke mer släppa sitt offer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free