Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 25 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 307
»Snälla farfar, berätta en historia, så är
du sä snäll!»
■»Har du då varit sDäll i dag?»
»Ja, ja; en liten historia!»
»Nå, så skall jag tänka efter, om jag
minnes någon, kom hit!»
Och gubben tager den kära lilla på sitt
knä och begynner en saga med den bekanta
början: »Det var en gång ...»
»Ja, det kunna vi ock,» skola läsarinnor-
na säga, »däri se vi ingenting ovanligt.»
Och likväl är det så. Den man, vi nu tala
om, hade nämligen gjort sig till grundsats
att icke blott behaga barnen och att roa
dem, utan äfven att vidga deras fattnings-
förmåga, att göra dem bekanta med nya
saker. Så enkelt det ser ut och så utan
verkan eller följder ett sådant berättande
för barnen än tyckes vara, så sällan hand-
lar man dock vid dessa tillfällen efter nå-
gon viss plan eller betänker, att dessa i
sig så obetydliga aftonunderhållningar dock
kunna medföra en på barnets utveckling djupt
ingripande verkan. Vid dessa tillfällen gifver
man barnen vanligen ord, ingenting annat
än ord, som de icke kunna förstå eller rik-
tigt fatta. Halfförstådt, är det hörda med
ens åter glömdt. Är barnet lifiigt, så bil-
dår det sig själft efter berättelsen en före-
ställning om det obekanta, men en förvriden
och bisarr. Ingen uppfostringsplikt är mera
viktig än att hålla barnets hufvud klart.
Må vi tydligt ställa oss saken för ögonen!
Ju ringare ett barns lefnadsålder är, dess
lifligare upptager det i sig nya företeelser,
men också är det så mycket mindre i stånd
att ägna längre uppmärksamhet åt ett be-
stämdt föremål. Allt lärande under denna
tid består blott uti samlande af föreställ-
ningar. Ju klarare dessa äro, dess mer
närma de sig »begreppen» och så mycket
klokare är och blir barnet. I denna sats
ligger en hel undervisningsmetod förborgad.
Då barnet icke förmår att uppfatta ett
föremål för dess egen skull, utan fattar det
tillika med hela omgifningen såsom någon-
ting lefvande, dithörande, så följer nödvän-
digheten att förskona det från blotta för-
klaringar. Allt lefver i barnavärlden ; ett
trästycke blifver för barnet en talande per-
son, och hvad man för det framställer så-
som talande och handlande, blifver intres-
sant och öfverraskande.
När man vill rikta de små med en ny
bild, t. ex. med »vargen», som spelar en så
stor roll i sagovärlden, då berättar man
dem en liten historia därom. Därvid akte
man sig sorgfälligt att inblanda någonting
obekant, ja, man undvike till och med
otydlighet. Barnet gör sig nu begrepp om
vargen i nära sammanhang med sagan.
Vill man göra föreställningen om djuret
klarare, så måste man berätta ännu Here
egendomligheter om detsamma. Därigenom
höjer sig begreppet mer och mer från om-
gifningen, blifver oberoende och klart. För
att också visa den yttre företeelsen, tage
man en god bilderbok i handen.
Samma förlopp återkommer tusenfaldiga
gånger i lifvet. Barnet ser ett bord i rum-
met. Bord och golf äro för det ett, höra
efter dess föreställning tillsammans, ty det
har blott varseblifvit dem jämte hvarandra.
Så bär någon bort bordet, men golfvet för-
blifver, som det är. Nu först blir begreppet
bord skildt från omgifningen. På samma
sätt är det med fotterna och skifvan: så
länge den senare icke blifvit aflyftad, är den i
barnets själ oskiljaktigt förbunden med bordet.
Af det anförda ser man lätt, hvilket
ofantligt viktigt läromedel »berättandet» är,
men också huru sorgfälligt det måste utöf-
vas. Man bör därför själf taga det om
hand och icke öfverlämna det åt tjänare,
som ofta icke förstå annat än att genom
hvarjehanda skräckbilder uppskrämma bar-
nens fantasi. Naturligt är därför också, att
alla föreställningar om saker, som äro utan
väsentlig nytta för lifvet eller blott existera
som fördärfliga hjärnspöken, måste undvikas.
Man ernår därmed ingenting annat än ett
lättskrämdt temperament hos de små och
förslöar betydligt deras naturliga skönhets-
sinne.
J ”klädpenning/rågan”.
NXIX.
Ordspråket säger, att man får taga seden dit
man kommer. Visserligen har jag ofta tyckt det
vara litet si och så med ett dylikt tillvägagående
och därigenom mången gång fått lära livad slit-
ning kan stå en dyrt — men som det nu är till
ett så hyggligt ställe som till Iduns spalter det
bär, så rättar jag mig gärna efter bruket — det
kunde ju också rent af löna sig! Märk således
att jag inte är alldeles omöjlig på denna vår
världs stora maskerad, utan bjuder till att styra
ut mig litet, jag också, efter smaken för dagen.
Hvad jag nu vill komma till är att flertalet
ärade ins. hufvudsakligen ordat om, hur man
själf i det och det stycket handlat och vandlat
samt därtill gärna gifvit någon af de andra litet
på pälsen. Jag får följaktligen göra så med,
men först och främst är nödvändigt att tänka
efter, hvarför klädpenningfrågan blifvit fram-
ställd. Säkerligen ej för deras skull, som hafva
god råd att kläda sig alldeles som de finna för
godt. Att en fru använder en lika obetydlig
summa till sin toalett, då mannens årsinkomst
uppgår till 8,000 kr. som då den endast utgjorde
1,500, kan visst kallas förtjänstfullt — om
det annars är så efterföljansvärdt, kunde väl
blifva tu tal om. Man önskar nästan veta, hvar-
för hon är så sparsam. Meningsyttringarna i
vårt ämne äro nog ej heller för dem, som i de
allra enklaste hem ej alls behöfva genera sig för
hur de taga sig ut, bara »det går ihop».
Närmast af vikt är naturligtvis frågans rätta
lösning för kvinnan med måttliga, begränsade
tillgångar och som, därtill kanske ensamstående,
måste vara väl klädd för att kunna bibehålla
sin plats eller sitt arbete. Grundligt har jag
själf måst pröfva på hvad detta allt likasom
hvad »lärpengar» vill säga och sympatiserar
därför varmt med henne, som behöfver samt
vill och kan mottaga råd och ledning. För den
skull är det jag här kommer med en liten revy
öfver hvad jag vet vara bäst för att med minsta
omkostnad anskaffa och vidmakthålla en snygg
och treflig klädsel.
De sist förflutna 5 åren ha mina klädpennin-
gar gått till respektive 142, 180, 150, 128 och
130 kronor. Innevarande år blir det antagligen
120. I detta är ej inräknadt tvätt, ej heller så-
dana slags omkostnader som bad, tvål, hårklipp-
ning o. d., ännu mindre medicin, nöjen, presen-
ter etc., hvilket jag skrifver upp under rubrik:
hälsovård, förströelser o. s. v. Att dagligen or-
dentligt anteckna sina utgifter är af stor vikt
äfven därför att man vid köp af liknande slag
en annan gång då med lätthet kan påminna sig
om och jämföra prisen. Allting bör betalas kon-
tant och vid beställning ackorderas på förhand
om betalningen. Att man gärna ånyo anlitar en
affär eller arbetare, som befunnits vara bra, är
naturligt, men i alla fall är det tillrådligt att
ändå emellanåt höra sig för på annat håll.
Bättre är att ge ut några kronor mer än att
riskera att få illasittande eller slarfvigt förfär-
digade plagg. Realisationer äro ej att förakta,
ej heller s. k. »stufbitsköp», men man får lof
att förvissa sig om, att varan är god ,och felfri
samt fullt användbar till det afsedda ändamålet.
Af det billiga priset må man ej låta locka sig
att köpa mer eller annat än det som verkligen
behöfs för närmaste tiden. Godtköpstillfällen
erbjuda sig i våra dagar ofta nog, och isynnerhet
klädningstyg blifva snart omoderna. Vid köp af
dessa sistnämnda får* man allt beräkna något
Iduns Modetidning och Barngarderoben
drygt, enär det är mycket svårt att få lika^ då
man längre fram vill ändra eller laga upp sin
klädning. Aflagda klädningar kunna med fördel
användas till skoningar, foder etc. Fjädrar, knap-
par o. d. tillvaratagas för att vid tillfälle åter få
göra tjänst, åtminstone med ny öfverklädnad.
Tvättbara armlappar skall den, som besväras af
armsvett, aldrig uraktlåta att begagna.
Nyttja alltid förkläde hemma samt ute på
landet och hvarför ej äfven holkar af tyg vid
sysslor, då de kunna behöfvas, eller ock s. k.
skyddare af vaxduk t. ex. vid skrifning. Byt
klädning vid hemkomsten, och att äldre eller
enklare kläder begagnas i hvardagslag säger sig
själft. Fläckar, äfven de minsta, skola bortta-
gas genast. Genom att hålla ett varmt järn
på läskpapper, som lägges öfver fettfläcken, bort-
tages den lätt. Alla klädesplagg borde dagligen
borstas eller afskakas i friska luften efter be-
gagnandet samt sedan ordentligt hängas eller
läggas på sin plats. Före borstningen måste det
som blifvit vått af regn eller gatsmuts o. s. v.
riktigt få torka, men ej i stark värme, ty däraf
bli kläder och skodon sköra. Mycket fördelak-
tigt är att hafva dubletter af allting och att så
långt ske kan slita på äldre persedlar i ruskigt
väder eller då det passar sig. Skodon, strumpor
och handskar bör man skaffa sig af bästa slag,
det blir billigast i längden. Sämskskinnshand-
skar äro lämpligast i fuktig väderlek. De tvät-
tas i ljumt vatten med vispad tvål och sköl-
jas i likadant med litet mindre tvål, få torka
och dragas tills de blifva mjuka. Glacéhandskar
tvättas (ej vid eldsljus) med bemin och en ylle-
lapp, hvarefter de gnidas med talk för att återfå
glansen. Strumpor, likasom allt annat, lagas vid
minsta brista. Tår, hälar och hela fötter istic-
kas eller inväfvas, då ej stoppning längre är nog.
Numera finnas lösa fötter att köpa. Dessa kastas
fast vid äldre strumpben, som vanligen hålla
länge.
Byk och tvätta flitigt alla underplagg, isynner-
het strumpor, på det de ej må nötas för mycket
på samma ställe. Det är ingen idé med att
spara och dröja med tvätt och rengöring, ty ju
solkigare kläderna äro, dess hårdare och mera sli-
tande behandling måste de underkastas för att
bli rena. Att iakttaga största möjliga renlighet
och ordning är högst gagneligt både för hälsan,
trefnaden och kassan.
Har man godt om utrymme, kan det ju ej
skada att hafva rätt mycket linne, eller som
vanligast är bomullsunderkläder, hvilka ordnas
så att man »går igenom» det hela hvartefter,
annars blir det ojämnt slitet. Bra är dock att
genom flitigt begagnande riktigt slita ut äldre
lager så man ej får samlingar af bara halfslitet.
Trefligt är att hafva t. ex. 1/2 dussin af hvardera
sort litet finare och mer garneradt för att be-
gagna vid besök borta. Äldre lintyg kunna med
fördel nötas ut sommartiden i st. f. nattskjortor,
som äro dyra både att tillverka och tvätta. Natt-
tröjor falla sig naturligtvis vida billigare.
Hvad ytterkläder beträffar vill jag framhålla
som särdeles praktiskt att ej hafva tyngre eller
tjockare vinterkappa, än att den utan olägenhet
är brukbar äfven på vår- och höstsidan samt
möjligen går för sig ruskiga sommaraftnar på
landet. Kallaste tiden har man en god ylleväst
med ärmar eller en vadderad kofta inunder samt
ytterligare vid behof en pälskofta eller krage.
För den som ej äger mer än en bättre vinter-
kappa är det ej skäl att hafva fastsittande be-
sättning af pälsverk. Höst- och vårkappa är
bäst att hafva med lös krage, hvilken enligt nu
rådande mode godt ersätter en särskild sommar-
kappa. På vintern är pälsmössa varaktigast, om
man skaffar sig en af god beskaffenhet och ej
glömmer, att då den blifvit våt, afskaka den in-
nan den får torka. Höst och vår är en filthatt
trefligast. Sommarhattar kunna mycket väl ble-
kas, pressas och äfven sys om, ifall det är goda
flätor i dem. Att själf färga och fernissa
om dem är ingen konst. Paraply af bra
gloria blir mycket varaktigt. Genom att låta sy
en söm längs midten af våderna, där tyget först
plär brista, kan man vidmakthålla ett äldre pa-
raply till begagnande under mörka vinterefter-
middagar, då också en sämre kappa eller annat
äldre i klädväg mycket väl kan duga. Tjocka
ylledamasker göra på resor på sitt sätt mer nytta
än en flit, de äro åtminstone både billigare att
skaffa sig och bekvämare att föra med än en
dylik.
Til! sist vill jag visa, hur jag tycker att ett or-
dentligt fruntimmers garderoblista bör se ut.
Förteckning på min garderob 189G.
1 vinterkappa, 35 kr., köpt 1895.
1 dito äldre, 48 kr., köpt 1892.
äro utmärkta rådgifva-
re i klädpenning«
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
