Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 25 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 IDUN 1896
1 höst- och vårkappa, 35, köpt i år.
1 dito äldre, 35, köpt 93.
1 sommarkofta, 25, köpt 94.
1 pälskofta, 36, köpt 96.
1 dito gammal.
1 ylleväst med ärmar.
1 dito utan.
1 aftonkappa äldre.
1 gummikappa.
2 paraplyn.
1 svart sidenparasoll.
1 ljust tvättbart dito.
1 tjock ylleschai.
1 tunnare dito.
Axelschalar o. d.
1 nattrock af ylle.
1 svart klädning, köpt 96.
1 äldre dito.
1 kulört ylleklädning.
1 dito något ljusare dito.
1 melerad klädningskjol.
1 musslinsbluslif.
1 à 2 tvättbara dito.
1 à 2 bomullsklädningar.
2 långa ylleunderkjolar.
1 dito af siden eller finare tyg.
2 korta ylleunderkjolar.
2 tjocka stickade bomullskjolar.
6 à 12 hvita underkjolar.
6 hvita underlif eller 3 s. k. lifskyddare.
2 tjockare lifstycken.
2 tunnare tvättbara dito.
2 par strumphållare.
6 par tjockare ullstrumpor.
6 par tunnare dito.
Dito af bomull?
1 par ylledamasker.
6 tröjor af halfylle.
6 enklare nattskjortor.
6 finare dito.
6 nattröjor.
12 st. lintyg.
6 st. finare dito.
12 par kyprade kalsonger.
6 par finare dito.
3 par af mjukt ylletyg.
2 dussin näsdukar.
1 dussin hvita kragar.
Förkläden, kamkoftor.
1 par tjocka och 1 par tunna galoscher.
1 par höga kängor.
2 par vanliga dito.
2 par knäppskor.
2 par lösa sulor.
Tjockare vintervantar.
Sämsk- och glacéhandskar.
Muff och pälsmössa.
1 bättre och 1 enklare filthatt.
1 mörk halmhatt.
1 bättre och 1 enklare hvit dito.
Badmössa o. s. v.
Så där ungefär ser min egen rustning ut.
Tilläggas bör dock att jag från tidigare i ekono-
miskt hänseende bättre tider haft och ännu äger
kvar ett och annat i klädväg »att bottna» med
äfvensom nipper o. d. Reparationer af enklare
sådana samt anskaffande af någon liten obetyd-
ligare prjWadsartikel har jag ej hittills behöft
totalt neka mig. Presenter i klädväg komma ej
i fråga. Sybehör och dylikt plägar jag köpa i
små partier, hvilket göi’ priset billigare, och så
tar jag väl vara på allting — behöfver ej vara
snål för det.
Mycket mer skulle vara att nämna, men med
detta vare nog sagdt. Anna i E.
* ... *
Diskussionen i »klädpenningfrågan» afslu-
tas nu oåterkalleligen i nästa nummer af
Idun, hvarefter omröstning angående premie-
fördelning anställes. Redaktionen.
——-*■—-—
Sonja Kovalevskys minne.
-För fem är sedan hade det främmande
r lilla landet den oväntade sorgen att reda
en graf för den snillrika ryska kvinna, åt
hvilken det ej långt förut till sin oförgätliga
heder upplåtit en professorsstol.
Den smärta detta dödsfall beredde Ryss-
lands andligt begåfvade kvinnor, hvilka just
väntade att till sin krets i det stora, under-
liga fäderneslandet se återbördad sin tids
ädlaste representant för en äkta rysk kvinn-
lig själsdaning af hög art, har i dessa da-
gar fått ett uttryck i ett monument, sändt
öfver hafvet med två ryskor, dottern, den
nu adertonåriga fröken Sonja Kovalevsky
och dennas gudmor, doktor Lermontoff, mo-
derns studiekamrat och väninna.
Innan vi öfvergå till en beskrifning af
detta monuments invigning, torde det ej
vara ur vägen att i fråga om Sonja Kova-
levskys minne lämna några notiser om den
unga kvinna, som djupt känner ansvaret
af att bära sin mors vidt berömda namn.
Fröken Sonja Kovalevsky.
Lärjunge i fröken A. Whitlocks skola i
Stockholm hade fröken K. under tre år efter
sin mors död sitt hem hos astr. prof. Gyl-
dén, hvars fint bildade fru, f. von Knaebel,
delvis förut under moderns resor haft henne
under sin uppsikt, ett värf, som en tid äfven
var anförtrodt åt prof. S. Kovalevskys för-
trogna väninna, fröken Ellen Key, så att
det barn, hvilket vetenskapen och döden
till stor del gjort moderlöst, dock anförtrotts
i den bästa vård. Efter i Stockholm genom-
gången skolkurs reste fröken K. öfver till
Petersburg, där hennes farbroder, prof. i
baktereologi vid vetenskapsakademien där-
städes Alexander Kovalevsky, för henne
öppnat sitt hem, och där hon funnit kvin-
liga studiekamrater i sina kusiner. Efter
genomgången studentexamen i vår ämnar
fröken K. bedrifva medicinska studier vid
ett för ej längesedan i Petersburg öppnadt
universitet, specielt afsedt för att bereda
ryskor tillfälle att studera i hemlandet i
stället för vid utländska universitet. Då
den medicinska skolan ej mottager elever
under 21 år, uppstår för fröken K. en mel-
lantid, hvarunder hon emellertid ej ämnar
slå sig lös, utan, fortsättande sina studier,
därunder göra sig fullt reda för, huruvida
hon på den nämnda medicinska banan eller
som lärarinna skall gå ut bland det ryska
folket i ljusets tjänst. Därvid följer fröken
K. ej blott sitt eget fria val och ett af
modern för henne framkastadt lifsschema,
utan en mäktig andlig strömning som nu
genomgår de bildade kvinnornas led i Ryss-
land, att sprida upplysning bland folket.
Staten upprättar visserligen allt Here folk-
skolor, och äfven godsägarne göra det, men
’betalningsvillkoren äro så små, att det är
allt för välkommet, då landets rika döttrar
som lärarinnor i dessa skolor så godt som
underhålla sig själfva. Under somrarne
vistas fröken K. å sin gudmoders gods nära
Moskva, där hon har tillfälle att lära känna
den ryska landtbefolkningen och dessutom
under sin gudmoders ledning studera kemi.
För matematiska studier ligger däremot ej
alls hennes håg.
A den vackra platsen, Lindhagens kulle,
dit skogen ännu stiger fram med furor, som
susa öfver de hänsofnas vårdar, i hvars
närhet Solna kyrkas torn så svenskt idylliskt
sticker fram ur sin löfdunge, och vid hvars
fot lysande gräsmattor med blommor och
buskager parklikt sträcka sig mellan graf-
varna, strax till vänster om trappan, som
leder dit upp, finner man gränsmärket för
Sonja Kovalevskys korta och innehållsrika,
jordiska lefnad.
Öfver grafkullen reser sig i svart, glän-
sande granit ett St. Georgskors, hvars tunga
dimensioner och säkert äfven dess utmäjsiade
ornat äro specifikt ryska. A sockeln kan
den intresserade äfven med obekantskap
om ryska bokstäfver tyda inskriften till:
»Professorn i matematik, Sonja Kovalevsky,
född 1850, död 1891.» Enkla ord, tillräck-
ligt uttrycksfulla för sin djupt vemodsfulla
innebörd: en ande i förtid stäckt i sin örn-
flykt mot vetenskapens och literaturens hög-
sta höjder, ett hjärta, aldrig kyldt af stu-
dier och ärebetygelser, oväntadt slutet af
döden under den rikaste perioden af sitt
känslolif.
Sistlidne fredag, kl. 1, samlades en an-
senlig skara åskådare kring denna minnes-
vård. Utom ryska popen med biträdande
kyrkotjänare och ryska generalkonsuln syn-
tes närmast grafven fröken S. Kovalevsky,
fröken Lermontoff, professorskan Gyldén,
fröken E. Key, de framstående represen-
tanterna för Weierstrass’ matematiska skola,
hvariblandfrämstprofessorMittagLeffler,samt
dessutom, så långt utrymmet medgaf, de
manliga och kvinnliga medlemmarne af Stock-
holms högskolas studentkår, företrädda af
sitt ståtliga banér.
Efter nedläggandet af kransar, hvaribland
märktes en hälsning från professor Weier-
strass, framträdde popen i full ornat med
hög violett sammetshatt och svart sammets-
kåpa, prydd med gyllene kedja och kors,
och höll på ryska ett tal för den hädan-
gångnas minne, hvarefter rysk mässa vid-
tog. Popens välsignelseord, åtföljda af en
del ceremonier såsom korstecken, rökelse-
karets svängande, tändandet och släckandet
af ett vaxljus, vårdens bestänkande med
vigvatten, ackompagnerades af en blid, på
höga toner hvilande, enformigt vaggande
sång, hvilken dock verkade högst musika-
liskt. Det var ej på grafven man tänkte
under denna äkta ryska scen, utan på den
lilla Tanja Rajevskis eller Sonjas barndom.
Efter mässans slut ställde popen några af-
skedsord direkt till fröken Kovalevsky.
Därefter framträngde nr träddungen bak-
om grafven Sveriges hyllning i form af en
körsång. Efter de sköna tonerna ur Josephs-
sons requiem följde med gripande verkan
»Integer vitæ» och slutligen en serenad,
hvars strof »Slumra i ro i skogens famn»
föll med veka tonfall öfver grafven.
Regnet hade under tiden fallit i allt stri-
dare strömmar öfver församlingen och nej-
dens höstfärgade trädkronor samt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
