Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 2 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 IDUN 1896
mina kloka föräldrar fick jag aldrig nti hemmet
några egna veckopenningar, hvilka ovillkorligen
skapa en massa onödiga behof, som sedan
äro svåra att motarbeta. Roligt vore om någon
fattig flicka beaktade mina enkla råd och sedan
fann, att man kan glädja sig lika mycket åt lif-
vet under dessa förhållanden som mången med
sina rikliga klädpenningar.
En fattig flicka.
XXXII.
Som jag under senaste tiden sett, att en mängd
damer vågat yttra sina mer eller mindre lämp-
liga åsikter i denna fråga, så tänker jag väl som
så : en ann’ är så god som en ann’, och kommer
med mitt lilla inpass i debatten.
Min mening är ej att söka slå något rekord i
prisbillighet, som man ibland nästan kan tro,
att somliga insändarinnor åstundat, tvärtom skulle
jag vilja söka finna en normalsumma, hvilken en-
ligt min tanke skulle sättas till omkring 300 kro-
nor pr år. Denna summa utgör hvad i en mängd
fall en ung flicka, anställd å kontor, affärsbyrå,
telegraf, post eller dylikt, kan anslå till sina
kläder, äfvensom det en fru, tillhörande den
burgnare medelklassen, brukar behöfva för att
vara vårdadt och nätt klädd.
Mången torde här invända, att så gynnsam eko-
nomi ha dock många ej, men jag föreställer mig
att Iduns prenumeranter till största delen just
bestå af damer i nämnda ställning. Dessutom
är den beräkning jag här ämnar uppställa rik-
ligt tilltagen och tål vid nedprutning från dem,
som hafva mindre tillgångar.
Att uppställa en fullständig tablå öfver utgif-
terna torde blifva vanskligt, då ju ålder och för-
hållanden utöfva stor inverkan. Följande försök
härtill skall dock ungefär visa, huru jag tänkt
mig utgifterna praktiskt ordnade.
För ett äldre fruntimmer.
En mörk promenadklädning ___ _____ 35 kr.
» halfmörk klädning ............................... 35 »
» bomulls » _________ _____ 20 »
Skodon och reparation af d:o.................- 50 »
Kappa -........ ............................................... 60 »
Linne....................................... ....................... 30 »
Strumpor och underkläder ....................... 20 »
Hattar ............................................... ........... 15 »
Haudskar ................................ ...................... 15 »
Paraply eller parasoll ________ ______ _ 10 »
Diverse............................................ .............. 20 »
Summa 310 kr.
För ett yngre fruntimmer.
En mörk promenadklädning ................... 35 kr.
» halfljus klädning.................................... 35 »
» hvit supé eller baldräkt....................... 35 »
Bomullsklädning eller blusef ................... 20 »
Kappa ........ 50 »
Skodon och reparation af dylika ........... 30 »
Linne................................................................ 30 »
Strumpor och underkläder ....................... 20 >
Handskar..................................... 15 »
Paraply eller parasoll ......... 10 »
Hattar ..... 15 »
Diverse....................... 20 »
Summa 315 kr.
Om klädernas användning tänker jag mig, att
den mörka klädningen göres på hösten och an-
vändes till promenad och mindre bjudningar.
Den som gjordes föregående höst blir hemma-
klädning, och i de flesta fall torde nog en ännu
äldre upplaga, vederbörligen vänd och upprustad,
kunna duga till stök och arbetsdräkt. Mörk god
cheviot är mycket lämplig till denna klädning.
Här skulle jag vilja gifva två små råd nämligen:
att ständigt begagna förkläde i hemmet, ty en
fläck skämmer lätt en hel dräkt, samt att byta
klädning så fort man kommer hem.
Den halfmörka (eller för ungdom halfljusa)
skulle tjäna dels till supéklädning, dels till pro-
menadklädning under den varmare årstiden. Grå
och beigefärger lämpa sig väl härtill, ty de kunna
lätt tvättas och, om tyget är mycket godt, fär-
gas och har man då en bra hvardagsklädning
ett annat år.
Summan för kappor synes kanske högt till-
tagen, men en vinterkappa af godt tyg kostar
nog så mycket, och mer än tre år kan nog en
stadsbo ej gå med samma kappa. Naturligtvis
köpes ena året sommarkappa, andra vinterkappa
och tredje regn- eller aftonkappa.
En omtvistad sak är. huruvida man bör låta
sy borta eller hemma. Min åsikt är, att, om
man har tid och lust att själf hjälpa och öfver-
vaka vid hemsömnad och därtill har en flink
syhjälp, är det stor uträkning med att sy hemma.
Detta för fruar och döttrar, som vistas i hem-
met. Men för våra »tjänande systrar», som hafva
sin dag hel eller delvis upptagen på kontor eller
dylikt, är det nog ej mycken besparing, åtmin-
stone då det gäller att sy nytt, med att rusta
gammalt kan ju så vara. Dem skulle jag vilja
råda att vända sig till, ej någon storsömmerska
(som t. ex. fröken Lundin), men till en ordentlig
och kunnig sömmerska. Mycket att rekommen-
dera är att ej ofta byta om. Därför att en väns
klädning är välsittande och treflig, bör man ej
strax öfvergifva sin egen sömmerska och gå till
vännens, ty den första klädning man får sydd
på ett ställe sitter sällan väl; sömmerskan be-
höfver vänja sig vid personens och figurens egen-
heter för att lyckas. Min sömmerskeräkning
brukar ha följande utseende:
Arbetslön ...... 10: —
Foder ............................... 3:50
Gas ..................................... 1:—
Skoning och kantband_____ 1: 25
Ben, sybehör, ärmlapp _____ 1:50
17: 25.
Räknar man 6 meter tyg à 2: 50 gör det 15
kronor och återstår så 2: 75 till garnering för
att erhålla summan 35 kronor, som jag ofvan
uppgifvit. Syr man hemma, kan man ju kosta på
sig dyrare tyg. I allmänhet tillråder jag att köpa
så god kvalitet, som man möjligen kan tillåta
sig, af allt man behöfver, ty det gamla ordsprå-
ket: den som köper dyrt köper billigt, har nog
stor sanning i sig.
Ja, nu törs jag väl ej inkräkta mer på Iduns
af denna fråga redan så hårdt anlitade utrymme,
utan slutar härmed, i det jag vågar hoppas, att
åtminstone några finnas, på hvilkas förhållanden
mina beräkningar passa in. Mattia.
XXXIII.
Nu Iduns långrandiga klädpenningfråga
har ändtligen hunnit sin spets och sin råga!
Fruar och fröknar ha plitat och skrifvit,
klädespersedlar ha vädrade blifvit,
klädningar hvita och skära och grilliga,
alla förtvifladt, förfaseligt billiga.
Nu här stråla som stjärnor och solar
för mina blickar kappor och kjolar,
och en mängd utaf hattar och blusar
hågen betager, förtrollar, förtjusar!
-Svärmisk och vek jag sitter och kvädex-,
ser och tänker bara på Icläder!
Och får jag tillstå, att aldiig jag trodde,
att sådan en störtsjö af tankar här bodde
inom oss fruntimmer! Sida på sida
vi ritat ihop både bitti och tida.
Lätt och ledigt satserna flöto,
aldrig, nej, aiding orden oss tröto.
Att Sverige har vettiga kvinnor där spordes,
så sakrika inlägg i frågan här gjordes!
Jag satt där förvånad, ,iag satt där betagen,
jag satt där helt tyst, jag satt där helt slagen.
Jag läste och svettades, bleknade, dignade —
hur den flöt fram, denna ordström välsignade!
Allt som kan sägas (och lite’ däröfver!)
nu är det sagdt; ej mer man behöfver.
Nu ska’ vi knoga, nu ska’ vi sträfva,
vi alla, som kalla oss dötti’ar af Eva,
mot målet att fagert och billigt oss kläda!
Ack, då jag tänker på hur det skall gläda
ljuft våra herrar, männer och fäder
att vi behöfva så litet till kläder...
Detta om detta! Nu fråga det gäller:
hvem ska’ ha priset, när snart nu det smäller?
Hvem af de många klyftiga kvinnoi’,
klädpenningsfrågeförfattarinnor?
O, du min store! Här skulle man vara
en Salomo rent för att rätt kunna svara!
Alla — hvarendaste fru eller flicka —
äro precis, ja precis lika kvicka !
Men — en idé nu rann upp i min hjärna,
sti’âlande vacker som himmelens stjärna:
kunde man pilset ej tillerkänna
den, som bäst sparat på bläck och på penna.
Sparsamhetsdygden det mest ju här gäller,
och den som sparar på bagateller,
sparar ock säkert, när mera det gäller,
ödslar för visso på kläder ej heller!
Säg, hvad ni tycker nu allezusammen !
Lefve klädpenningsfrågan ! Amen !
En svensk kvinna.
XXXIV.
Ehuru vi damer i klädpenningfrågan redan för
mycket skattat åt vår skötesynd: mångtaligheten,
kan ej heller jag nu tiga längre, utan ber att
få draga ett litet strå till den stora stack, som
redaktionen lofvat att få växa i ännu ett par
nummer. Det är inte utan, att vi börjat komma
bort från ämnet och hängifva oss åt en annan
af våra skötesynder : kxitiklystnad, nu på sistone.
Med fara att göra detsamma måste jag fälla en
gensaga mot det i flere uppsatser förekommande
uttrycket: bort med alla vilseledande uppgifter!
Nej, låtom oss försöka att se allt från flere syn-
punkter och icke misstro andras erfarenhet, där-
för att den är olika vår egen. Teodors förstån-
diga fru kan ju framlägga en nära 20-årig er-
farenhet och alla hafva nog efter bästa förmåga
ransakat sitt minne, sin kassabok och sin gar-
derob. Men hvad som är elegant för den ena,
är tarfligt för den andra, ja, för samma person
under olika omständigheter. Den ljusa fina pro-
menaddräkten, som kostade öfver 100 kr. och
som är alldeles passande för den unga världs-
damen, skulle kanske väcka undran och löje i
den krets, där den unga flickan i sin dräkt för
35 är väl klädd. Och som flere yttrat: det be-
ror så mycket på hvad tid man har att arbeta
på _ sin toalett själf samt livad sysselsättning för
öfrigt och hvad samhällsställning. Den varma
hemväfda ylleklädning, i hvilken jag trifs så väl
och förrättar mina hi.sliga sysslor, är utmärkt
därtill, ej minst emedan alla småbarnens fingrar
ej sätta märken därpå, men jag skulle för några
år sedan icke kunnat begagna, den utan att väcka
uppmärksamhet. I den krets jag då rörde mig
gick nog klädkontot för mig till åtskilliga hun-
dra om året, och jag slösade ändå aldrig, ehuru
jag var föräldralös och ekonomiskt oberoende.
Då jag sedan gifte mig med en man i anspråks-
lös 1efnadsställning, förbehöll jag mig 300 kr. om
året i »nålpengar», och detta har mer än väl
räckt till både kläder åt mig, presenter och en
stor del af barnens kläder (n. b. då de äro små),
men som hushållsboken är den enda kassabok
jag för, kan jag ej uppgifva några siffror.
Naturligt är, att den som ofta och i alla väder
måste gå ut på gatorna sliter mera än den som
sitter mycket inne, så ock att den som sköter
sina små barn själf samt går i hushållet, är mera
utsatt för fläckar och nötning och följaktligen
bör och kan begagna enklare dräkter än den
husmoder, som måste göra les honneurs i ett
stort hus, där mannens ställning fordrar ett ut-
sträckt sällskapslif. Jag tycker nu att mitt sätt
att arrangera min klädpenningfråga varit utmärkt,
och jag skulle vilja råda alla att göra samma-
ledes. Och äfven när ej den unga bruden är så
lyckligt lottad att hon, tack vare sina föräldrars
sparsamhet, medför någon betydligare hemgift,
låt henne ändå, I män, få sin egen lilla kassa.
Anförtron henne före brölloppet, hurudan eder
ekonomiska ställning är, och kommen båda öf-
verens om en viss summa till hennes handkassa.
Yaren vissa, I skolen möta ett gladare ansikte
under den lilla enkla hatt, hon skaffat sig för
att ej summan skall öfverskridas, än under den
dyi’baraste hufvudbonad, som hon måst tigga
sig till.
Och nu sist, tack för alla goda råd, som i god
afsikt gifvits oss! Kunna vi än icke acceptera allt,
något kunna vi alla lära, och därför äro vi äfven
tacksamma mot Idun, som beredt oss tillfälle att
meddela oss med hvarandra.
Margareta Fridkulla.
Och härmed, med Margareta Fridkullas
sansade och välvilliga slutord, må deD lifii-
ga diskussionen i »klädpenningfrågan» för
denna gång vara ändad. Ännu ligga vis-
serligen många »insändare» på vårt skrif-
bord och kanske ännu flere komma att
»dugga efter», mennågonstädes måstepunkt sät-
tas, och vi anse att tiden därtill nu väl kan
vara inne. En del goda uppslag och beak-
tansvärda synpunkter i det öfverblifna ma-
terialet skola vi emellertid tacksamt bevara
för framtida användning.
Yårt uppriktiga tack bringa vi nu också
alla, som med sina inlägg bidragit till den
viktiga frågans mångsidiga belysning. Yi
ha oväldigt sökt låta de mest skiftande
meningar komma till tals, och vi hoppas
att våra läsarinnor skola hålla oss räkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
