Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 9 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 325
ganer, stadda i utveckling. Dräktreform-
föreningen utarbetade alltså modeller till en
beklädnad, i hvilken alla dessa brister voro
afhjälpta. Denna dräkt hade dessutom för-
delen att kunna användas som gymnastik-
dräkt. Flickorna hade endast att för gym-
nastik taga af klädningskjolen och byta om
på fotterna. Underkjolarna voro nämligen
ersatta med ett par yllefodrade byxor af
samma tyg som klädningen. Att eleverna
tillåtas gymnastisera i kjolar och tätt åtsit-
tande klädningslif, trodde talarinnan ej nu-
mera förekom i någon skola. Man borde
emellertid se till att göra omklädningen
till gymnastik så litet tids- och kraftödande
som möjligt.
Men dräktreformföreningen hade ej tagit
tillräcklig hänsyn till att flickor fort växa
ur sina kläder. Den reviderade därför sina
skoldräktsmodeller och vidtog ett par för-
ändringar, som skulle göra underkläderna
lämpliga att »växa uti». Lifstycket försågs
med en lång, rynkad isättning öfver brö-
stet; baklinningarna å byxorna gjordes myc-
ket större och försågos med dragband, så
att de småningom skulle kunna vidgas ut.
Mot skoldräkten i detta skick har dräkt-
reformföreningen ej hört mer än en enda
anmärkning, nämligen att den är försedd
med för många knappar med ty åtföljande
knäppning. Dräktreformföreningen frågade
sig då: »Hur skall man kunna bibehålla
alla de vunna fördelarne och ändå minska
plaggens antal och de många påknäppnin-
garna och på så sätt göra midjan i det när-
maste alldeles fri?» Det var resultatet af
dessa bemödanden talarinnan nu hade att
framlägga.
Underplaggen i den nya beklädnaden äro
— om man undantar strumporna — endast
två: en chemilett och en mellanåråkt. Che-
miletten (ett plagg, motsvarande linne och
byxor) är af bomull. Den göres hög i hal-
sen, vid öfver bröstet, förses med ett långt
bakstycke, ungefär till knävecket, samt med
dragband i klaffen och med ärmar till arm-
bågen. De flickor, som bära tröjor af ylle
eller Lahmannsbomull, försedda med är-
mar, behöfva ej ärmar i chemiletten; denna
knäppes i så fall ihop öfver axlarna.
Mellandräkten (lifstycke och delad kjol
i ett plagg) göres af ylle. Flere sådana
dräkter i olika tygsorter visades och be-
skrefvos. På sommaren användas natur-
ligtvis mellandräkter af bomull.
Klädningen består af kjol, försedd med
en ficka i hvar sida, och blus.
Fru Linder nämnde så några ord om
foten och dess beklädnad Hon förordade
långa, varma strumpor, helst olika formade
för höger och vänster fot. Detta bör na-
turligtvis äfven kängorna vara; de moderna,
öfverdrifvet höga kängskaften ha visat sig
i flere afseenden skadliga och böra därför
undvikas. Skodonen böra beställas och ej,
som det heter, köpas färdiga.
Fru L. afslutade föredraget med att ut-
tala den förhoppningen, att allt flère skola
inse plikten och fördelen af att ge sig själfva
och sina barn en sund och ändamålsenlig
beklädnad, och varnade mödrarna för att
påtaga sig ansvaret att låta sina döttrar få
samma dåliga vanor med afseende på klä-
dedräkt, som de själfva vuxit upp uti. Hon
hoppades vidare, att sporten och undervis-
ningen i hälsovårdslära skola ge reform-
vännerna ett godt handtag, samt påpekade
hur behofvet af en arbetsdräkt för kvinnan
gör sig allt mer gällande. Det resultat
man nu fordrar af det kvinnliga arbetet är
så stort och så viktigt, att kvinnan, hvil-
ken verksamhetskrets man än må företrä-
desvis hänvisa henne till, måste ha en dräkt,
som ej hindrar henne i hennes arbete, ej
fordrar af henne en stor daglig kraftför-
brukning och ej på något sätt menligt in-
verkar på hennes hälsa.
–––- ❖–––-
Konsten att låta foto-
grafera sig
tt fotograferandet är en konst, vet hvar och
en, men att det äfven kan vara en konst att
låta fotografera sig, därom öfvertygar du dig bäst
genom att ta första bästa fotografialbum i han-
den och bläddra igenom det.
Att hvar och en på sitt porträtt vill se så hygg-
lig ut som möjligt, är ju helt naturligt; skada
blott att just denna önskan så ofta för till all-
deles motsatt resultat! Denna din önskan får
alltså inte understödjas blott af din fåfänga, den
måste också underordna sig din eftertanke, hvari
egentligen det karaktäristiska i ditt yttre ligger,
och huru du kan bidraga att låta det med för-
del komma till uttryck.
För att nu börja med dräkten, är det inga-
lunda nog, att denna i och för sig är vacker och
smakfull, utan den måste vara bägge delarne
just för din person. Om du alltså redan i det
alldagliga lifvet endast bör bära, hvad som »klä-
der» dig, d. v. s. framhäfver dina förtjänster och
döljer dina brister, så gäller detta i än högre
grad vid séancen hos fotografen. Toalettkonstens
och den goda smakens allmänna lagar göra sig
naturligtvis gällande äfven här.
Det är icke lämpligt att vid fotograferandet
bära en alldeles ny dräkt. Vecken i en redan
nyttjad toalett smyga sig bättre och ledigare ef-
ter din gestalt än i en ny — en allt för begag-
nad dräkt, som redan förlorat sin fason, väljer
du naturligtvis ej heller — och vidare medför
en spritt ny klädning, som ännu ej hunnit bli
riktigt ett med din person, lätt det oangenäma
intrycket af något uppsträckt och utpyntadt.
Af samma skäl må din toalett gärna vara mo-
dern, blott icke hvad man kallar »högmodern».
Hvarje modeöfverdrift gör dig dubbelt märk-
bar på en afbildning, och du gör väl i att und-
vika dem, ej endast därför att de oftast gå stick
i stäf emot den estetiska känslan — så t. ex.
äro de moderna vida ärmarne en fasa för alla
fotografer — utan äfven emedan de hastigast
bli föråldrade och bilden därefter, sedan mode-
nycken är förbi, ter sig snart sagdt parodisk.
Helt och hållet fritt tar sig ansiktet bäst ut;
en rund, stor hatt bör undvikas redan för den
skugga, som den ovillkorligen kastar öfver an-
siktets öfre partier. En nätt och vacker liten
kapotthatt kan däremot bilda en rätt klädsam
ansiktsram för unga fruar ; dock är en hatt, vare
sig sluten eller rund, tillåtlig endast på knäbil-
der, aldrig på bröstbild.
Bör porträttet visserligen ej göra intrycket af
något uppklädt, så må du därför dock icke låta
fotografera dig i en allt för hvardaglig dräkt,
En bild, som ju saknar rörelsens och färgens
behag, behöfver flere yttre medel för att tilltala
än personen själf; drag därför försorg om att
genom någon lämplig tillsats: en blomma, ett
band, ett stiligt smycke, en vacker spets höja
toalettens verkan. En mörk, enfärgad klädning
kräfver framför allt en genom kontrasten verk-
sam komplettering, under det en ljus, liflig toa-
lett genom dylika tillsatser lätt gör ett för bro-
kigt och oroligt intryck.
De dagar, då man nästan utan undantag lät
fotografera sig i svart, äro förbi ; nu för tiden
äro, särskildt för unga flickor, ljusa dräkter myc-
ket mer omtyckta. Detta har sin förklaring i de
framsteg, som fotograferingskonsten gjort, ty om
förr i världen hvarje ljus klädning tog sig ut
som en mjölsäck eller en hvit plätt, göra nu de
färgkänsliga plåtarne det möjligt att få fram de
finaste nyanser i de ljusa toaletterna, så att till
och med utpräglade brunetter ej behöfva dra sig
för att låta fotografera sig i sin bruddräkt.
Att många färger förändra sig vid fotografe-
randet är bekant. Rödt och gult bli mörkare,
grått och blått ljusare, det sistnämnda emellanåt
till och med alldeles hvitt. Vid enfärgade toa-
letter kan man ju lätt ta hänsyn härtill : för fler-
färgade och mönstrade tyger förändrar den ena
eller andra färgens oberäknade framträdande el-
ler dämpande ofta verkan till den grad, att det
alltid är bäst att i denna punkt på förhand råd-
göra med fotografen.
Broderier, pärlor, ljusa spetsar, sammetsbesätt-
ning te sig fördelaktigt; allt för obestämda och
förtonande färger liksom oklara mönster göra
sig ej gällande. Ylletyger bilda vackra, mjuka
veck; sammet och siden göra god effekt genom
sitt färgspel, men atlas är för styft och af för
stark glans. Stärkta saker göra sig stelt och
oklädsamt.
Af stort inflytande på fotografien och af ännu
mera omedelbar verkan är hårklädseln. Äfven
här gäller att iakttaga den goda smakens all-
männa lagar och följa modet endast så tillvida,
som detta låter sig bringa i samklang med ditt
utseende. Ett ledigt arrangeradt, lätt vågadt hår
gör sig i allmänhet bättre än ett slätstruket och
glättadt. Bär en ung flicka håret rakt tillbaka-
struket och i hängande fläta, är det lämpligt att
lägga fram ändan af flätan öfver ena skuldran,
ej blott för att framhålla hårets fägring, utan äf-
ven för att detsamma åtminstone på ena sidan
ej må ligga för stramt efter hufvudet. Unga
flickor klädas för öfrigt ofta nog förträffligt af
ett utslaget, i lätt oordning anbragdt hår. Dock
må man vid denna pittoreska »oordning» ej gå
så långt, att vederbörade få utseendet af vild
zigenare eller indiansquaw.
Än viktigare än både dräkt och hårklädsel är
naturligtvis ansiktet själft. »Ja,» menar du, »det
står nu tyvärr inte till att ändra, det får man
ta, sådant det är!» Insåge blott alla detta or-
dentligt, skulle mycken möda besparas fotogra-
fen, ty just bemödandet att se annorlunda ut än
man är medför de olyckligaste resultaten.
Fotografens uppmaning att ge ansiktet ett all-
deles naturligt uttryck är tyvärr lättare gifven
än följd. Medvetandet att våra drag nu skola
fästas på bilden ger så lätt åt dessa något an-
strängdt och tvunget, och den bestämda riktning,
som anvisas vår blick, gör denna stel och stir-
rande. En erfaren fotograf känner också, hur
denna nödda orörlighet stör anletets behag, och
han förstår — för att ej låta ditt ansikte antaga
denna stelhet, utan bibehålla dess smidighet —
att samtala med dig ända in i det afgörande
ögonblicket och att begagna en gynnsam sekund
för bildens tagande, kanske utan att du själf
anar det.
Ett direkt skratt kläder ej, då det förvränger
ansiktet för mycket på bredden. Däremot för-
skönar mycket ett leende, som ligger mer i ögo-
nen än kring munnen. Sammanpressade läppar
ge ansiktet ett hårdt uttryck; bäst är att lindrigt
skilja dem åt, som om man just skulle till att
tala.
Ju enklare ställningen är, dess bättre motsva-
rar den den goda smaken ; äfven för många och
påfallande accessoirer verka ofint. Alla dessa
tropiska landskap, vildt romantiska klipp-partier
och balustrader, dessa på alla kråkvinkel-fotogra-
fier stereotypa blomsterkorgar, vaser och palm
vippor äro af högst vulgär effekt. En svagt för-
tonande bakgrund, på hvilken ett par växt- eller
landskapskonturer nätt och jämnt antydas, är nu
också det af modet mest gouterade.
Innan du går till fotografen, gör du klokt i att
klargöra för dig själf, om ditt ansikte gör sig
bäst i fjärdedels, half, trefjärdedels, en face eller
profilbild. Och om spegeln härvid ej ger dig nö-
dig ledning, kunna nog tidigare fotografier hjälpa
dig. Profilbilder äro i allmänhet intressantast,
dock ägna de sig blott för ädelt och skarpt skur-
na ansikten, i synnerhet måste näsan vara väl-
bildad.
För fylligare damer äro bröstbilder, för smärta
knästyckén att föredraga. Helfigur begagnas föga
i våra dagar, då fötterna i allmänhet verka oskönt.
Endast när dräkt, ställning och min på så sätt
harmoniskt sammansmälta och du själf genom
hållningens behag och uttryckets vänliga natur-
lighet arbetar fotografen i händerna, kan det
bli honom möjligt att i porträttbilden uppnå idea-
let: att icke blott låta din yttre fysiognomi kom-
ma till förmånligaste verkan, utan äfven ge en
bild af din inre personlighet, din andliga indi-
vidulitet.
Att detta må lyckas dig vid nästa »sittning»,
ärade läsarinna, därtill önskar jag dig bästa fram-
gång. Selene Stöld-
—–– ❖––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
