Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 16 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 331
som vi hjälpt till att frambringa resultatet,
äro vi ock skyldiga att därmed hålla till
godo. Problemets innebörd är af största
vikt för det praktiska lifvet, för den rike
lika väl som för den som har mindre, ehuru-
väl djupare ingripande för den senare.
Vi stå ständigt öga mot öga med det
faktum, att den gamla sortens tjänstefolk
är borta och snart blott tillhör gångna tiders
minnen. Huruvida vi i dess ställe fått
något jämngodt, tål att öfverväga.
Dock, matmodren lika väl som tjänste-
flickan är en produkt af sin tid, den ena
som den andra är smittad af tidsandan.
En dylik produkt är likaledes det dagliga
lifvet. Det ställer kraf på matmödrarna
och uppfordrar dem att ej allenast taga
tiden i akt, utan ock att följa med tids-
strömningarna. Och i det de göra det,
lämnas den ena efter den andra af »den
goda, gamla tidens» vanor och uppfattnin-
gar — ja, väl dess fördomar äfven. Såväl
fruarna själfva som män och barn göra det,
men de hålla fast krafvet på trefnad, ordning
och reda inom hemmet och åstunda, att
dettas skötsel skall gå i utstakade banor
och helst i gamla, uppnötta hjulspår, följda
redan i fäders och mödrars föräldrahem,
hvilka i sin ordning lupit i samma skenor
som mors och mormors husliga vägar.
Oftast utan någon som helst skolbildning,
fastän vanligtvis med någon läsfärdighet,
kommo tjänsteflickorna vid rätt späd ålder
till dessas hem och voro då, naturligt nog,
fullständigt obildade för det arbete som
väntade dem. Funnos i hemmen med dem
jämnåriga barn, hände det, om de små
tjänarinnorna voro vetgiriga, att de upp-
snappade af deras lärdom så pass att de,
med psalmboken som rättstafningslära, kunde
nödtorftligen plita ihop ett bref. Matmodren
blef i den tiden ej sällan en fordrande och
sträng lärmästarinna. Sådant hörde till
tidens regime, och de ampra fruarna stodo
i högt anseende för sin förmåga att fostra
dugande och vettiga tjänare och uppsöktes
fördenskull af föräldrar, som möjligen en
gång själfva tjänat i och gift sig från huset,
där de sedan sökte inträde i tjänst för sina
döttrar, då dessa skulle »ut och tjäna».
Den lilla tjänstflickan flck biträda husets
tjänarinnor med diverse inom ett hem före-
fallande göromål, till dess att hon tycktes
vuxen att på egen hand åtaga sig sysslor
och sköta en tjänst. Då hon sålunda upp-
växt inom huset, var ej att undra på, om
tillgifvenhet och intresse för familjen skjutit
upp tillsammans med henne själf. — Man
borde kunna vänta sig samma resultat, om
experimentet försöktes i vår tids hem, men
troligt är det ej, att en dylik flicka, mer
än husets egna döttrar, blir villig »att gå
hemma».
Förr spanns, väfdes och syddes allt i
hemmen. Ingen gick omkring med färdiga,
maskintillverkade klädespersedlar, såsom sker
i våra dagar. Penningelönen var mycket
ringa; däremot utgick lönen i så och så
mycket ull och lin, så och så många alnar
lärft och klädningstyg, ja, äfven vissa par
skodon, d. v. s. mest hela lönen in natura,
till dess att en tid med garnfabriker och
fabriksväfnader gjorde detta löningssätt för
obekvämt för alla. Men i och med det-
samma gick ock bort en god del af det
gamla bandet, som knöt samman husbond-
folk och tjänare. Hemslöjdsalstren stodo
ej längre i kurs att gälla såsom tjänste-
löner. Skomakaren upphörde att komma i
hemmen och där uppslå sin verkstad. Köp-
stadsgrannlåt blef, med penningelönens
ökande, lättare åtkomlig, och som den all-
tid lockat, blef det nya lönesättet af tjänste-
flickorna högt prisadt, genom hvilket de
kunde nå det frestande kramet. Förut hade
matmor varit den bestämmande: hon rutade
och randade och satte väfven i gång, och
med tyget, sådant hon ordnat det, fick man
låta sig nöja. Matmodren hade den tiden,
på visst sätt, flere åligganden än en nutida
husmor. De periodiska stöktiderna med-
förde kanske äfven något mera arbete då
än nu, men lifvet inom hus var lugnare än
i våra jäktande, tågtidspassande dagar.
Med de lättare kommunikationerna har
en rastlöshet fattat alla sinnen, ro och lugn
hafva försvunnit ur världen, så i hemmen
som hos individen. Särskildt vidkommande
hemmen bör helt visst framhållas, att samma
tid, som åvägabragt lättnad i samfärdsel
och produktafsättning inom och utom land
och rike, äfven kommit åstad vidtgående
omstörtningar i hemmen därinom genom
att ha emanciperat dess kvinnor. Under
den gamla tiden med trotjänarinnor och
»annan mången god ting» fingo, Gudi kla-
gadt, de efter annan verksamhet trängtande
döttrarna i familjerna nöta ut sig med mer
eller mindre nyttiga arbeten i hemmet, nöta
bort sin längtan att få utföra något värf i
lifvet med att förrätta sysslor eller utöfva
tillsyn öfver sådana inom hemmet. Blicka vi
omkring oss i hemmen nu i våra dagar, finna
vi familjernas ogifta döttrar sysselsatta öfver-
allt annorstädes utom i hemmet; bo de
därinom, ha de i alla fall arbete af något
slag utom detsamma.
Problemet: huru handhafva tjänarne, här
närmast de kvinnliga, jungfrurna, så att
dessa bli nöjda och troget kvarstanna i
tjänsten, framställer bjärtast sin svårlöslig-
het, om man vänder blicken på de mat-
mödrar, hvilka under lugnare förhållanden
klokt och mönstergilt skött sina hushåll.
Deras hushåll ha i allt utmärkt sig för ord-
ning och punktlighet, och i många år i rad
ha de haft samma tjänare, men under än-
drade omständigheter, synnerligast på grund
af tidspassandet och det allmänna skyn-
dandet till allehanda slags arbeten, finna
sig nu dessa matmödrar urståndsatta att så
leda och tillse tjänstflickorna, att deras ar-
bete kan anses nöjaktigt och som följd däraf
deras tjänstetid i familjen bli af någon
varaktighet. Men äfven inom familjer, där
ej »inackorderingar» eller vuxna barn göra
detta tidspassande af nöden, är ej lätt att
få jungfrurna att stanna år efter år. Man
må villigt medge att sysslorna, i och för
sig, äro desamma inom alla hem landet
öfver — deras utförande enligt en eller
annan metod blir beroende af matmödrars
eller provinsers olika plägseder — samt att
det således ej är så mycket att säga om,
att tjänstflickorna genom att flytta söka den
omväxling deras kall tillåter. Det faktum
står likväl kvar, att detta begär efter om-
växling ej alls motverkas —- eller händer det,
är det mycket sällan — af ett vänligt bemö-
tande eller af förhållandet att husbondens
hem varit tjänaren ett godt hem. Tjäna-
rinnor, som veta sig uppskattade och hvilkas
tjänster husbondfolket visat sig värdera, så
högt deras tillgångar det förmå, lämna lik-
väl efter några års tid dessa goda platser
»för att försöka sin lycka på annat håll».
–––- *–––-
^vinnokongresgen i Berlin.
Bref från Iduns korrespondent.
(Forts. o. slut.)
Den första talarinnan, som af ordföranden an-
mäldes, var fru Stritt från Dresden, hvilken hade
att afgifva en berättelse om kvinnofrågans ställ-
ning inom Tyskland. Hon är en talare af första
rang, likaså behaglig som kraftig och klar, och
understöddes vid hvarje framträdande af publi-
kens synbara belåtenhet. Utgångspunkten och
målet för den moderna kvinnorörelsen äro, ytt-
rade talarinnan, lika bland alla folk, och de
vägar, på hvilka rörelsen slår in, skilja sig blott
med ringa omväxling från hvarandra, emedan
den mänskliga naturen och de eviga lagarne för
dess utveckling öfverallt äro desamma. Inom
alla kulturstater visar sig samma förvandlings-
process, stundom snabbare, stundom långsam-
mare. I intet annat land var kvinnofrågan teo-
retiskt så grundligt undersökt i alla riktningar
som i Tyskland, och i intet annat land stod den
praktiska utvecklingen däraf så tillbaka. Ingen-
städes träffade man en sådan obekantskap an-
gående dess betydelse och dess mål som i ta-
larinnans fädernesland. Den öfvervägande teo-
retiskt doktrinära behandlingen af ämnet hade
gifvit föga klarhet, fastmer hade den bidragit att
förvirra begreppen, hämma rörelsens sunda ut-
veckling och försvåra arbetet för dem, som gingo
i spetsen. — Efter denna inledning öfvergick ta-
larinnan till skildringen af de olika kvinnoför-
eningarna inom landet, deras mål och arbete.
Anförde klagomål öfver det på senare tiden för
kvinnor försvårade tillträdet till universiteten. På-
pekade äfven hur orättvist statenfördelarskolmed-
len, i det att 93s/4 proc. af dessa användas för
den manliga ungdomen, under det att _blott 2V4
pct kommer den kvinnliga till godo. Äfven den
orättvisa, som ligger uti att betala det kvinnliga
arbetet lägre, omnämndes. Hon vidrörde äfven
sedlighetsfrågan, stämplande det närvarande till-
ståndet på detta område som en skamfläck för
vår kultur. Blott långsamt hade denna fråga
trängt den tyska kvinnan inpå lifvet, emedan
man dragit sig för att tala därom. Förtjänsten
att hafva bragt denna fråga fram i ljuset och
satt den under debatt tillkommer fru Bieber-
Boehm, som gjort propaganda emot den hyck-
lande dubbelmoralen och ifrigt arbetar för en
sedlig och hygienisk uppfostran åt vår ungdom.
Under högljudt och ihållande bifall afslutade
talarinnan sitt föredrag.
Fröken med. d:r Melik Baglarjantz från Tiflis
talade därefter — »en röst från det sörjande
Armenien». I hennes hemland existerade ännu
ej någon egentlig kvinnofråga. Armeniskorna
gifta sig tidigt, vanligen i det 13:e lefnads-
året, och detta hindrar en mera själfständig and-
lig utveckling. På sista tiden hade dock de bil-
dade armeniska männen vid valet af maka allt-
mer och mer börjat se sig om efter en bildad
följeslagerska genom lifvet och detta, hoppades
talarinnan, skulle gifva upphofvet till, att de
unga kvinnorna själfva mer beflitade sig om en
högre bildning. Hon anförde sig själf som ett
bevis på det förtroende en framåtsträfvande
kvinna röner i hennes hemland, i det hon som
läkare räknade lika många patienter som hen-
nes manliga kolleger. — Berättelsen från Ryss-
land, framförd af m-.me v. Tschabanow, öfver-
läkare vid ett hospital i Petersburg, erbjöd myc-
ket af intresse och visade att en stark kvinno-
rörelse där pågår. M:me T. var president inom
Rysslands stora nationala kvinnoförening, hvil-
ken grundlädes för några få år sedan och nu
räknar öfver tusen medlemmar, äger ett stort
bibliotek och ett eget hem, i hvilket föredrag
och sällskapliga sammankomster hållas. Filialer
af denna förening äro under bildning i andra
ryska städer. Hon redogjorde i korthet för de
åtgärder af regeringen, som i Ryssland bidragit
att grundlägga kvinnans själfständighet, nämli-
gen inrättande af akademiska kurser, tillåtelse
att bekläda statens ämbeten o. s. v.
Kvinnornas ställning inom Amerika och Eng-
land är Iduns läsare alltför väl bekant, för att
vi skulle behöfva upprepa hvad deras ombud
sade. Engelskorna uttalade som sitt vissa hopp,
att rösträttsfrågan inom deras land snart skulle
gå igenom, då mer än halfva antalet parlaments-
ledamöter är för den och en liflig agitation
drifves därför. Hvad Amerika angår, äro politisk
rösträtt och äfven valbarhet införda i flere af
dess stater. Kvinnorna kunna där äfven väljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
