Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 16 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 IDUN 1896
Man vågar numera företaga operationer å
kroppsdelar, hvilka man, såsom ofvan nämnts,
förut ej vågade angripa — bukhålan, hjärnan,
ledgångarna — och kan därigenom ofta lyckas
rädda patienter, lidande af sjukdomar, hvilka
ej genom något annat medel än en kirurgisk
operation kunna vändas från en säker död till
hälsa.
Det är således alldeles tydligt, att vi uti de
antiseptiska åtgärderna äga kraftiga medel mot
infektion, och att det är genom antiseptikens
skydd som den operativa kirurgien fått sin
nuvarande höga utveckling.
Men vi veta äfven, att organismen äger me-
del att själf till en viss grad skydda sig mot
infektion. Och vi måste medgifva, att våra
antiseptiska åtgöranden vid en del operationer
skulle vara fåfänga, om ej naturen själf komme
oss till hjälp.
Erfarenheten lär dagligen, att många genom
olycksfall uppkomna mindre sår läkas, utan att
suppuration eller blodförgiftning uppstår, oak-
tadt inga antiseptiska åtgärder vidtagits och
oaktadt vi således med visshet veta, att sådana
bakterier, som kunna framkalla suppuration
och blodförgiftning kommit in i såren. Vid
många operationer, t. ex. i mun och å ändtarm,
kunna de antiseptiska försiktighetsåtgärderna ej
genomföras på ett så fullkomligt sätt, att ej
en hel del bakterier komma in i såren. Vi
veta äfven, att många operationssår läktes utan
inflammation och suppuration under den tid,
då antiseptiken ännu ej var känd, och då det
särskildt på sjukhusen med all säkerhet var
mera godt om bakterier än nu.
Organismen måste därför hafva några egna
skyddsmedel, hvarigenom infektionsämnena (bak-
terierna) förstöras och deras skadliga inverkan
förhindras.
Från den experimentela patologien har man
äfven iakttagelser, som otvätydigt tala för, att
den lefvande organismen äger medel till skydd
mot bakteriers inverkan. Om t. ex. förrutt-
nelsebakterier samtidigt insprutas i blodådrorna
på tvänne friska djur af samma slag, och det
ena djuret dödas kort efter insprutningen, fin-
ner man snart efteråt, att förruttnelsebakterierna
förökats i otalig mängd i det döda djuret och
att förruttnelsen inträder hastigare än den eljes
skulle ha gjort. Man kan däremot snart kon-
statera att förruttnelsebakterierna försvunnit i
det lefvande djurets blod och inre organ, och
djuret förblir friskt.
Vi skola nu se, hvar dessa organismens egna
skyddsskrafter mot infektion finnas.
Det senaste årtiondets bakteriologiska forsk-
ning har varit ifrigt sysselsatt med lösandet
af denna fråga och har lärt, att vi hafva att
söka dem förnämligast uti vissa af blodets
beståndsdelar, ehuru meningarna varit delade,
hvilka af dessa därvid spela den förnämsta
rollen. (Forts. o. slut i nästa n:r.)
–––- *–––-
Från Iduns läsekrets.
En »hufvudfråga».
itet hvar känner till »Handarbetets vänner»
och fröken Giöbels atelier för nordisk konst-
slöjd i hufvudstaden och hvilken roll, så att
säga, dessa spela öfver hela landet, ty från Ska-
nör till Haparanda gifves det väl få hem, där nå-
got så när välmåga råder, i hvilka ej ett mönster
återfinnes, som ledt sitt ursprung från något af
dessa ställen. Unga damer, tillhörande societe-
ten, arbeta på dessa atelierer, sig själfva till
fromma och till stort gagn för oss andra, som
draga nytta af deras, genom studier utbildade
fina smak och färgsinne. Båda dessa stora eta-
blissement hafva börjat i smått och sprida nu
så mycken trefnad från sig i många hem.
Månne det ej skulle finnas någon eller några
förståndiga kvinnor, som skulle vilja ställa sig i
spetsen för en annan atelier, som jag är fullt
säker om att den, väl ledd, skulle bära sig och
med tacksamhet emottagas, blott början vore
gjord? Jag menar en atelier, där unga damer
af den bildade klassen kunde få lära sig att
blifva modister, ej för att därmed betjäna en
hel allmänhet, utan för att sig själfva till nytta
och nöje och sin pappas börs till gagn kunna
förse sig och sina närmaste kvinnliga anhöriga
med hattar.
Ty huru dyrbar är ej »hufvudsaken» i en fa-
milj, som består af många medlemmar, tillhö-
rande det täcka könet. Och såväl som det gif-
ves kurser, dit en förståndig moder sänder sin
lilla tös, sedan hon slutat skolan, att lära sig
matlagning, väfnad, konstsöm eller dylikt, så
kunde hon väl sända henne att lära modistens
fina, alltid lika nödvändiga yrke. Ty olika an-
lag hafva alla dessa unga, som gå ut i lifvet,
konsten är blott att sätta hvar och en på sin
rätta plats och att gifva dem sin del af det prak-
tiska lifvets uppfostran, en del som de kanhända
i en framtid behöfva anlita för att försörja sig med.
Tänk huru många fäder i vårt gamla Sverige,
som skulle prisa den dag, då de sluppe gifva
ut 100-tals kronor pr år för att deras fruntim-
mer skola hafva någorlunda presentabla hufvud-
bonader. — Låtom oss i hast göra ett öfverslag.
Familjen består af mamma och 3 à 4 mer eller
mindre vuxna döttrar. Två hattar för hvarje års-
tid behöfver hvar och en af dem. Äro de unga
damerna *Vuxna, fås nog ej dessa pjäser, lågt be-
räknade, tillsammans under 12 à 15 kronor pr
person. På fyra gör detta 8 hattar pr årstid,
summa 50 à 60 kronor höst och vår, således
omkring 120 kr. pr år, en rätt försvarlig summa
för den, hvars inkomster ej äro stora.
Vore nu någon af dessa ungdomar kunnig i
hattsömnad, kunde säkert lika vackra och sti-
liga hattar erhållas för betydligt mindre summa,
Och så det medvetandet, att man varit mammas
hjälpreda och besparat pappa en hel del bekym-
mer för de usla penningarne, dessa bekymmer,
som taga bort så nacken frid i många hem.
För att få saken i gång och på ett tillfreds-
ställande sätt ordnad vore väl bäst om någon
ville ställa sig i spetsen därför och vidtala en
erfaren och fin modist, som för en viss öfver-
enskommen summa anordnade kurser, där damer
ur den bildade klassen finge grundlig undervis-
ning, ställd på termin, så att det från början
blefve allvar, ej lek. En lämplig afgift erlades
för att bestrida lärarinnans lön, lokal, materia-
lier till arbetet o. s. v. Blefve det nu en verk-
ligt ordnad arbetskurs, skulle den kunna göra
mycket godt och bespara många bekymmer för
den, som måste spara i tysthet för att kunna
visa sig med heder uti världen, som det heter.
Ej behöfver den tanken uppstå, att jag tager
arbetet från andra — skulle den satsen hyllas,
då skulle intet framåtskridande, intet nytt verk-
samhetsfält gifvas.
Om nu mina ord vunnit genklang i något öra,
så skulle det vara en glädje om den eller de,
som reflektera på detta förslag, ville i Idun ut-
veckla sina åsikter, så att det inom en ej allt för
aflägsen framtid öppnades en väg för arbete äf-
ven i denna genre för den bildade kvinnan, som
vill och behöfver lefva af sina händers arbete.
På detta verksamhetsfält kunna väl männen ej
gärna säga, att vi taga brödet ur munnen på
dem? —e—
Till Iduns »frågvisa» läsarinnorl
Mot Iduns dumma frågor
Ju Snorre skrifvit har.
Men ej det hjälpt, ty »plågor»
Af alla slag finns Jcvar.
Om er det roar höra
En bit af detta slag,
Jag vill ett urval göra,
Och här min profbit tag.
»Hur bota röda händer,
Som ej jag fått af frost ?
Hur mildra värk i tänder?
Hur ta’ bort gammal rost?
Hur sättas skall tårpilen?
Hur bli från fräknar bra?
Ja, mera i den stilen
Det frågar »Clara A».
i Hur bota morgonsnufva,
Som ej jag kan bli kvitt?
Hur virkas aftonlufva?
Hur färga håret milt?
Hvar kan en man jag finna,
Som äfven, liksom jag,
t En djupt olycklig kvinna »,
En gång sett bättre dag. t
»Har någon hört den sången,
Ilvars början lyder så:
nJa, ut på Oröna gången
Tillsammans ska’ vi gå.»
» Och hör du unga Dora
Vi gifta oss i årn —
Så tacksam blifver »Thora»
Om hon upplysning får.
»Jag önskar baka plättar,
Men vill beskrifning ha’.
Hur koka gröt, som mättar?
Hur bli från skroffler bra?
Hur färga bomullsgarnet,
Som fordom rödbrunt var? —»
Ja, glad blir > Veckobarnet»
Af »tillförlitligt» svar.
»Hur få bort stora fläckar
På ljust och präktigt skinn?
När klippas hagtornshäckar?
Hur saltas gurkor in?
Hur botas »aftonhicka»?
Hur bli från handsvett bra? —»
En »oerfaren flicka»
På detta svar vill ha’.‘
» Hvar skall jag kunna köpa
En »äktenskapsfiol?»
Hur skall man talgljus stöpa?
Hur sy en underkjol? —>
Om det jag finge veta,
Samt bot mot vårtor se’n —
Så tacksam blefve »Greta»
Och t>Thyra», hennes vän.
Ja, som Ni ser, här finnes
Ju mycket godt och smått,
Men mer ej nu jag minnes,
Ty nu Ni nog förstått,
Att halten ej blir värre
Af Iduns spalter ju,
Om frågorna bli färre
Och klokare än nu.
Omen.
–––- *––––
Ui* notisboken.
Kronprinsessan reser åter till södern.
Kronprinsparet anlände till Stockholm från Skåne
som i går torsdag. Kronprinsessans vistelse i
hufvudstaden torde emellertid icke blifva lång-
varig, enär hennes hälsotillstånd ty värr fordrar,
att hon tillbringar äfven denna vinter i södern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
