Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. 30 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 IDUN 1896
eller om hon bör anse hvarje omtänksamt
försök att skaffa dottern en passande man
med sin kvinnliga värdighet oförenligt. —
Att här alls icke är fråga om att införa
forntida tvång, förstås väl af sig själft. —
Inom societetslifvet sammanföras unge män
och unga flickor på baler om vintern och
brunnssejourer om sommaren. Visserligen
äro de ej få, som fördöma dessa nöjen och
anse, att kärleken, den heliga, där drifves
som sport, och att ett ovärdigt utbjudan-
de och köpslagande därvid förekommer.
Men, tänka hvad man vill om saken, de
unga få dock på detta sätt tillfälle att se
och lära känna hvarandra, och de i denna
sfär lefvande kulturmänniskorna göra dock
något för att hjälpa sina barn i nu ifråga-
varande viktiga lifsangelägenhet.
Däremot i andra kretsar, där man antin-
gen anser det nu antydda tillvägagåendet
af moraliska skäl förkastligt, eller af ekono-
nomiska skäl ej kan »lefva med», eller där
man lefver myrans lif, hvad gör man där
för att befrämja de ungas bekantskap med
hvarandra? Är det rätt att hålla de unga
flickorna utestängda från umgänget med
unga män, förlitande sig på, att en vacker
dag underverket skall inträffa och från him-
len nedregna en passande följeslagare åt
dem genom lifvet? Är det intrigmakeri,
om modern med klok förtänksamhet osyn-
ligt leder de hemliga trådarna? Har hon
ej rent af förpliktelser härvidlag? Och
hvilka?
Den tid är lyckligtvis längesedan förbi,
då flickan blott gick hemma och väntade
på att bli gift, och bevare oss Gud från att
få igen den! Flickans intresse bör ej kon-
centreras på giftermålstanken, ej ens riktas
på den. Må hon lefva ett sundt verksamt
lif, må hon lära sig förtjäna sin utkomst och
aldrig behöfva förnedra sig därhän att gifta
sig för bröd! Men modern, skall ej hon
med sin erfarenhet och sin »framsynthet»
i någon mån tänka och leda i förhållanden,
där den unga ej förstår eller ens bör förstå?
Frågan är ganska behjärtansvärd, och vi
föreställa oss, att den med intresse skall
omfattas af våra läsarinnor, och önska, att
de ville uttala sig i densamma. För detta
ändamål utfästa vi ett pris af 50 kronor
för den bästa utredning af ämnet:
Hfoderns plikter mot sina döttrar beträffande
giftermåls ingående.
Täfiingsskrifterna, innehållande förseglad
namnsedel, böra vara inlämnade till Iduns
Redaktion senast den 30 november, och
förbehålla vi oss att, mot vår vanliga hono-
rarberäkning, möjligen använda äfven icke
prisbelönta uppsatser, som däraf kunna
synas oss förtjänta.
Redaktionen.
”Svenska kvinnornas national-
förbund”
och
miss Teresa Frances Wilson.
«CM,
M
iss Teresa Frances Wilson, hvilkens
sympatiska bild Idun i dag är i till-
fälle att återgifva, har tvänne gånger gästat
vårt land, nu senast under innevarande må-
nad, och har här vunnit varma sympatier
dels för sin egen person och dels för den
sak, hvars förespråkare hon är, nämligen en
sammanslutning af för allmännyttiga mål
arbetande kvinnor till ett gemensamt för-
bund.
Vid kvinnokongressen i Chicago 1893 ut-
sågs, som bekant, lady Aberdeen till ord-
förande i Internationella kvinnoförbundet
{International Council of Women). Då likväl
svårigheter möta för lady Aberdeen själf,
på grund af hennes ställning som maka
till vicekonungen af Kanada, att utom sitt
eget land direkt verka för denna sak, har
hon uppdragit åt sin privatsekreterare, miss
Wilson, att uppsöka de ledande personlig-
heterna inom kvinnoarbetet i olika länder
och för dem utveckla den stora tanken, huru-
som internationella kvinnoförbundet borde vara
en föreningslänk mellan alla världens arbe-
tande kvinnor, samt hurusom de i hvarje
land verksamma föreningarna, T hvilkas led-
ning och arbete kvinnor taga del, borde
sammansluta sig till nationalförbund. Orga-
nisationsplanen är denna: Som medlemmar
af Internationella kvinnoförbundet ingå natio-
nalförbunden och som medlemmar af natio-
nalförbunden ingå föreningarna inom ett land,
vare sig dessa föreningar arbeta för filan-
tropiska, sociala eller andra frågor, med ett
ord — för främjande af det goda för hem
och samhälle. Hvart 5:te år anordnar Inter-
nationella kvinnoförbundet en stor kvinno-
kongress, hvarvid endast de" länder, som
representeras af delegerade, valda af natio-
nalförbunden, äga rösträtt. Härigenom vin-
nes den beaktansvärda fördelen att. ingen
själfvald representant får tillfälle att föra
talan för sitt land. Att också andra stora för-
delar vinnas genom en sådan konsolidering
är klart — samarbete främjas och sympati
uppstår, icke endast mellan de olika före-
ningarna, utan äfven mellan de enskilda
föreningsmedlemmarna i skilda delar af
världen.
Äfven Sverige har under namn af Sven-
ska kvinnornas nationalförbund anslutit sig
till Internationella kvinnoförbundet. Vid den
ofvan nämnda kongressen i Chicago utsågos
nämligen ombud att hvar och en i sitt hem-
land söka befordra bildandet af national-
förbund. För Sverige valdes fil. doktor
Ellen Fries och genom hennes initiativ var
redan, då miss Wilson första gången, hösten
1895, besökte vårt land, arbetet för denna
sak i full gång. Sedan delegerade för olika
föreningar flere gånger sammanträdt och
rådplägat, konstituerades på nyåret 1896
iSvenska kvinnornas nationalförbund*, f. n. be-
stående af följande föreningar: Fredrika-
Bremer förbundet, Föreningen för välgören-
hetens ordnande, Föreningen handarbetets
vänner, Göteborgs flickskoleförening, Kvinno-
klubben, Stockholms läsesalong, Svenska
allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd
och Sällskapet nya Idun.
Det Svenska Nationalförbundet har ännu
icke haft anledning eller tillfälle att pröfva
sina krafter. Helt annat är det i Kanada,
där idén först slagit rot och redan burit
rik frukt. För att med ett exempel visa,
på hvad sätt ett sådant förbund vill och
kan verka, berättar miss Wilson, huru förra
året Kanadas nationalförbund lät anställa
undersökningar rörande spridningen af den
osedliga litteraturen i landet samt inläm-
nade en petition till parlamentet med den
påföljd, att lagen förändrades därhän, att
det numera är belagdt med straff såväl att
distribuera som försälja osedliga tryckalster.
Den förenade rösten af landets kvinnor har
visat sig vara en verklig makt; där den
höjts, ha viktiga reformer genomförts: kvin-
nor hafva invalts i skolstyrelser, anställts
som inspektriser af fabriker och bodar m. m.
Miss Wilsons intryck från sina samtal
med ledande personer inom kvinnoarbetet
är, att tidpunkten just nu är inne för en
sammanslutning. Ofverallt har hon mötts
med sympati och förstående. T. o. m.
Kina lär, enligt Li Hung Changs uttalande,
blifva representeradt vid Internationella
kvinnoförbundets kongress i London 1898.
Älskvärd, intelligent och med stark tro
på »det stora systerskapets» framtid, är miss
Wilson särdeles väl utrustad för sin ansvars-
fulla mission. Till börden skotska, kan hon
dock i ordets vackraste bemärkelse kallas
kosmopolit, dels på grund af den varma
sympati hon hyser för sina medsystrar i
hela världen, dels på grund af de vidsträckta
kunskaper och den erfarenhet, hon inhämtat
under sina resor. Tio gånger har hon öfver-
farit Atlanten och fem gånger har hon rest
halfva jorden rundt, »tyvärr alltid samma
halfva,» säger hon själf skämtsamt.
Ett praktexemplar.
Skiss för Idun af Amalia Fahlstedt.
Met var i en spårvagn i Stockholm jag
fick. syn på henne, och den synen har
ofta återkommit för mig.
För att vara kvinna hade hon en kolos-
sal gestalt, mer groflagd än fet. Hon satt
‘"En redogörelse för detsamma förekommer i
Dagny I, 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
