- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
389

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 4 december 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1896 DUN 389
Man samlas åter i lägret vid sjökanten
Svampresultatet — kvalitativt som kvanti-
tivt — har varit tillfredsställande. Nu vid-
tager »festmåltidens anrättande». En täm-
ligen stor sten vältras bort, och i den grop
som däraf uppstår göres eld. Halfstora ste-
nar läggas i elden och bålet underhålles
ungefär en timme. När det slocknat, läg-
gas potäterna ned hland kol och stenar;
ett tjockt lager af mossa lägges däröfver.
Kaffepannan puttrar på en andra eld, och
efter en stund är allt färdigt. Potäterna
gräfvas fram, sotiga, men läckert doftande
och befinnas smaka förträffligt. Sill har
halstrats på en het sten, och kaffet flödar.
Månne icke själfve Kousseau skulle känt
sig belåten? Det fattas oss blott träpinnar
att äta med, för att fullständigt kunna sä-
gas ha undgått »kulturens förbannelse».
Medan eldarna brunno och solen stod
högt, har man badat i sjön och därvid
riskerat att spetsas på undervattniska stö-
rar. Nu lysa tallstammarna gulröda; något
senare ännu, och de sista solstrålarna dallra
öfver deras toppar. Sjön mörknar, naturen
slumrar.
Svampen bäres hem och gömmes till vin-
tern. (Forts.)
—–––– *––––––-
Omaka julklappar.
anske är det en reflex från i barndomen
■fv upplefvade glada julaftnar, som gör att blotta
åsynen af ett paket väcker i hjärtat en känsla af
fröjd. Detta paket må nu vara adressei’adt till
kända eller okända.
Därtill har det sitt intresse att, där man så
kan, gifva akt på dessa pakets innehåll, då det,
som isynnerhet fallet är vid juletid, represente-
rar presenter.
Och då har det icke varit sådana, som redan
vid första påseende liksom omsväfvats af en de-
vis så lydande: »man måste ju något ge», »jag
kom öfver detta för godt pris», o. s. v., utan just
de som tydligen haft för afsikt att gagna eller
glädja adressaten, som väckt min förvåning.
En del iakttagelser liafva visat att:
En dyrbar respäls, köpt för fruns sparbanks-
pengar, kommit en stadsherre till del, hvilken
icke haft vare sig tid eller råd att resa, men väl
blir i tillfälle att betala pälsen om igen genom
förvaringsafgift under somrarne.
En ytterst smakfull hatt gafs åt en fru med
så sparsam toalettkassa, att en sådan hatt skulle
varit en parodi på den öfriga, i sig själf nog
prydliga kostymen.
Små barn i fattiga hem hafva fått bräckliga
och jämförelsevis dyrbara presenter af många
slag, men inga hela kängor. Därvidlag undan-
skjutes dock tanken på morgondagen af stundens
jublande fröjd.
Ensamma fruntimmer hafva fått till sin bo-
sättning de sötaste små kokkärl, som visserligen
rymma en kopp stillastående fludium, men icke
en droppe kokande sådant. Stora lampor, som
draga för mycket af deras lilla fotogenförråd;
lefvande växter, som måste inackorderas under
de få dagarnes vistelse på landet om somrarne,
små rara knähundar, som de icke hafva råd att
betala skatt för, kattungar som de icke få ha
för värden, mattor som deras krafter icke räcka
till att sköta, och många andra ytterst rara och
olämpliga saker.
Ett ungt arrendatorsfolk med två, nej, fyra tom-
ma händer fick en ljuskrona så stor, att när den
hängdes upp i det låga taket, matbordet med
knapp nöd kunde skjutas under den, hvarjämte
den visade sig så öfverlägsen det öfriga möble-
manget, att lilla frun gömde ansiktet i sin mans
kontorsrock och snyftade: »Ack, om vi i stället
fått en koh
En ung, robust förvaltare på en vidsträckt
egendom fick en bekväm, låg rogifvande hvilstol,
vid hvars åsyn han skrattande förklarade, att det
väl skulle behöfvas en ångvinsch att få honom
upp, om han fördjupade sig i den, han som icke
ens vågade slå sig ned på en sten ute i skog
och mark för att icke komma ur den för hans
åligganden nödvändiga farten. Han skänkte den
åt sin unga fru — men hon ville hellre haft en
väfstol.
Och slutet på dessa och många liknande iakt-
tagelser blef, att det var med en verklig lättnad
jag lät mina blickar hvila på ett kuvert med
farbror Jonas upprättstående oppositionsstil, där
det lästes: Detta skall vara scdsgardiner.
Nog prosaiskt tycktes det, men praktiskt i så-
dana fall, där man icke tilltror sig sakkännedom
nog. Ungdom och barndom lägga vanligen sina
önskningar så öppet i dagen att paketen till dem
nog alltid komma att utgöra en af de stora öm-
sesidiga fröjderna på julaftonen.
* * *
–––- *–––-
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
XII.
Tändernas och munhålans hygien
af tandläkaren Albin Lenhardtson.
(Forts, och slut).
En trång, oregelbunden tandställning predis-
ponerar vidare i hög grad till dåliga tänder,
ty mellan dessa skeft stående tänder samla sig
lätt matrester, som äro omöjliga att aflägsna.
Oregelbundenheter i tändernas ställning bero
ofta på arf. Barnet ärfver t. ex. faderns stora
tänder och moderns små käkar, eller, fastän
detta är då mera sällsynt, tvärtom. En annan,
mycket vanlig anledning utgöra mjölktänderna.
Vare sig dessa utdragas i förtid, då utrymmet
inkräktas af närgränsande tänder, eller få sitta
kvar för länge, så kunna motsvarande perma-
nenta tänder antingen ej alls bryta fram eller
ock komma de utanför eller innanför den nor-
mala båglinien. Detta är frågor, som endast
tandläkaren kan afgöra, hvarför jag ej kan
lägga föräldrar nog på hjärtat vikten af att
låta honom se öfver barnens tänder, särskildt
under den kritiska tandväxlingsperioden d. v. s.
6—14 år.
De orsaker till dåliga tänder, som jag. hit-
tills talat om, kan man beteckna som predis-
ponerande.
Jag kommer nu till de direkta, hvilka natur-
ligtvis äro de viktigaste. Vår föda består till
största delen af kolhydrater (t. ex. potatis,
stärkelse, socker, bröd, majs m. fl.) och ägg-
hviteämnen (t. ex. kött, fisk, ägg m. fl.). De
förras sönderdelningsprodukter reagera surt, de
senares hufvudsakligast alkaliskt. En bland-
ning af båda reagerar i allmänhet surt. Tand-
rötans förlopp blir sålunda i korthet följande:
Maten, som ju nästan alltid är en blandning
af ägghviteämnen och kolhydrater, kilar sig
fast under tuggningen öfverallt där den kommer
åt, förnämligast mellan tänderna, men äfven i
fissurer och sprickor. Om matresterna ej af-
lägsnas därifrån, så öfvergå de mycket snart i
jäsning, hvarvid genom ptyalinets i saliven in-
verkan stärkelsen, som ju är hufvudbestånds-
delen i kolhydraterna, sönderdelas i drufsocker,
hvilket i sin ordning snart sönderfaller och
mjölksyra bildas. Då vi nu veta, att tänderna
till största delen äro uppbyggda af kolsyrad och
fosforsyrad kalk, så kunna vi förstå, hvad som
skall inträffa. Mjölksyran ingår förening med
kalksalterna i emaljen, en hvit fläck uppstår
och första steget till tandens sönderfallande
har inträdt. Har karies eller tandrötan väl
trängt igenom emaljen och nått det mindre
motståndskraftiga tandbenet, då går förstörelse-
verket raskt undan, i det emaljen undermine-
ras mer och mer. Bakterierna finna i dessa
håligheter en utmärkt jordmån, tränga upp i
tandbenet, som ju äger en jämförelsevis stor
procenthalt organiska beståndsdelar ; tanden för-
störes mer och mer, och en vacker dag börjar
den värka, utan att man förut vetat af någon
skadad tand. En hastigt öfvergående, ofta obe-
aktad ilning för sött, surt, kallt eller varmt är
kanske allt.
Kan man verkligen förekomma tandrötan,
och huru skall det ske? Till en ej oväsent-
lig grad tror jag, att man kan det genom iakt-
tagande af följande försiktighetsregler.
Ett sundt lefnadssätt bör man i första hand
lägga an på. Se särskildt till, att barnen få
vara ute i friska luften så mycket som möjligt.
På så sätt stärkes hela organismen och som
en följd däraf utvecklas äfven kraftiga tänder.
Af hvad jag förut yttrat framgår äfven nöd-
vändigheten af att barnen få använda sina tän-
der och käkar till att ordentligt tugga födan.
Ju hårdare och segare den sistnämnda är, dess
bättre för tändernas utveckling, ty därigenom
blir ämnesomsättningen lifligare och tändernas
struktur fastare. Vänj barnen från deras ti-
digaste år att äta vårt präktiga, hårda bröd.
Men riktigt hårdt skall det vara. Spisknäcke-
bröd och det mjuka brödet duga ej.
Ar det minsta anledning att misstänka, att
en eller flere tänder äro skadade, så bör man
så fort som möjligt låta en tandläkare se öfver
dem, ty det är ju själfklart, att behandlingen
af ett litet hål i en tand måste, ur alla syn-
punkter sedt, såväl hvad hållbarhet som billig-
het och obehag beträffar, blifva bra mycket
fördelaktigare för patienten än då tandrötan
angripit en större del af tandsubstansen. Att
behandlingen i sistnämnda fall, särskildt om
patienten längre eller kortare tid lidit af tand-
värk, till en viss grad måste förorsaka obehag,
må ej förundra någon, dock kan man tryggt
påstå, att med den utbildning tandläkarekåren
här hemma äger, det smärtsamma i behandlin-
gen reduceras till ett minimum.
Tänder och rötter, som ej kunna räddas
medels fyllning, böra tagas ut, ty i dem samla
sig eljes matrester, bakterier o. d., hvilka för-
orena hela munnen. En tandläkare må ned-
lägga aldrig så mycken omsorg på fyllningarnas
utförande, från dessa infektionshärdar hotar dock
en ständig fara såväl de friska som de fyllda
tänderna.
Fruktan för tanduttagningen är betydligt
öfverdrifven, ty numera hafva tandläkarne till
sitt förfogande så fulländade instrument och
så förträffliga medel för såväl lokal som .allmän
bedöfning, att densamma ej behöfver förorsaka
någon smärta.
För att förebygga de faror, som kunna upp-
stå som en följd af en oregelbunden tandställ-
ning, måste tandreglering i erforderliga fall verk-
ställas, då barnen nått lämplig ålder. Af det
ofvan sagda kunna vi möjligen äfven förstå,
att det fordras tandläkarens erfarenhet för att
afgöra, hvilken behandling i det eller det fallet
är den lämpligaste. Har ni därför vändt er
till en skicklig tandläkare, så var äfven öfver-
tygad om att den behandling, han föreslår, är
den lämpligaste.
Om vi nu. sammanfatta det föregående, så
blir bästa sättet att sköta sina tänder:
Använd en lagom hård tandborste, på hvil-
ken borsten stå i zigzagformade, glesa rader,
ty då äga de bättre förmåga att tränga in
mellan tänderna. Därför bör tandborsten ock-
så föras i tändernas längdriktning. Borsta så-
väl ytter- som innersidor samt äfven tuggytor.
Viktigast är det att väl rengöra munnen om
kvällarne, så att matrester o. d. ej få tillfälle
att under nattens lopp stanna kvar mellan tän-
derna och alstra syror. För att förhindra donna
syrebildning och döda bakterierna fordras an-
vändandet af ett kraftigt verkande, dock ej
giftigt munvatten, hvaraf man tager lagom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free