Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 11 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î D U N 1896
698
sjö, detta senare ställe ett Eldorado för
alla läckergommar.
När de knngliga personerna, medföljande
bantågen, intaga sina måltider å statio-
nerna, nnna de sig icke längre måltidsrast
än högst 20 minuter (den för vanliga re-
sande uppgår i allmänhet till 16 minuter),
en kort tid tycker man för att i lugn och
ro få njuta af det myckna och goda, som
då bjndes i matväg. Men man vill fort
fram, det tyckes vara allas lösen. Den sven-
ska arrangeringsförmågan firar triumfer vid
dylika tillfällen. Restauratörerna, under-
stödda från järnvägens sida, dekorera med
flaggor och grönt i rika festoner, servisen
är den praktfullaste som man kan få fatt
uti och duktygen blänka i renlig glans.
Det är riktigt inbjudande. Allting går med
ackuratess och behändighet.
Konungen är äfven under järnvägsresorna
själfva rörligheten. Gör tåget aldrig så
kort uppehåll å en station, så går h. m:t
ut på platformen och samtalar med där
samlade personer och grupper om deras
ställningar och förhållanden i orten. Inne
i de kungliga vagnarne fördrifves tiden på
olika sätt, med samtal o. d.
Hurudan är säkerheten å ett kungligt
extratåg ?
I hvarje vagn finnas för de resande lätt
tillgängliga apparater för handbroms, va-
cuumbromsinrättning (luftförtunning) och,
för resor å utlandets järnvägar, bromsin-
rättning efter Westing house system (luft-
tryck). Stationsinspektorerna själfva måste
personligen tjänstgöra, då ett dylikt tåg
stannar eller passerar en station, hanbe-
vakningen är fördubblad och öfriga försik-
tighetsmått noggrant iakttagna. Ofta med-
följer å tåget öfverdirektören för trafikaf-
delningen såsom högste tågledare, annars
trafikdirektören i hans ställe. Å lokomoti-
vet färdas dessutom vederbörande ban- och
maskindirektörer, hvarjämte telegrafinspek-
tör och verkmästare m. fl. äro tillstädes, i
fall något skulle inträffa.
De knngliga vagnarne gå nu mera di-
rekt till utlandet, dit de knngliga perso-
nerna vid olika tillfällen allt som oftast
résa. På färjorna öfver sundet via Malmö
eller Helsingborg samt öfver Bälten via
Korsör—Nyborg fraktas vagnarne bekvämt
och vidare ut på kontinentens järnvägar,
hvarigenom de höga resenärerna utan be-
svärliga tågombyten kunna hvila lugnt.
Och härmed slnta vi beskrifningen om
hur det ser ut på ett kungligt extratåg, i
det vi framföra vår stora tacksägelse till
vår artige och kunnige ciceron, statsbanor-
nas konstruktör, ingeniör Vincent Ahlberg,
som med stor välvilja visat och förklarat
för oss alla detaljer i ett kungligt extra-
tågs sammansättning.
–––- *–––-
Iduns julnummer,
som i dessa dagar fullfärdigt lämnat pres-
sen, kommer nu i nästa vecka på vanlig
tid, såsom n:r 51 i den löpande årgången,
samtliga våra prenumeranter tillhanda.
De, som önska köpa lösnummer, torde
genast verkställa sin rekvisitioner å Iduns
expedition, enär den begränsade lösnrnn-
Arets sista nummer (n:r 52), som egentli-
gen skulle expedieras på själfva juldagen,
hvars datum det bär, utsändes med anled-
ning af helgdagarne först måndagen den
28 december.
I detta sammanhang erinra vi ock om
önskvärdheten att våra läsarinnor i god
tid verkställa prenumeration för det nya året
— helst förejul och de många helgdagarne,
hvarigenom alla afbrott i tidningens re-
gelbundna expedition undvikas.
• - —....... *$*- - –––––-
Under Väntan.
Af Fredrik Ljung.
I jut, du nordanvind, i de aflöfvade trä-
r dens kronor! Slit sönder deras grenar
och strö ut de sköra kvistarna öfver hvita,
ödsliga drifvor! Måla mitt sinnes oro, mitt
hjärtas vånda!
Här stodo vi och blickade upp mot oänd-
lighetens stjärnor. Var det i går, eller har
redan ett år gått till ända sedan dess? Jag
vet det icke. Mig synes, att en evighet
ligger mellan den stunden och den nuva-
rande. Det kan dock icke vara längesedan,
ty då skulle jag hafva skådat vårens blom-
mor och hört den vaknande sången i sko-
gen. Jag har icke sett det, jag har ingen-
ting hört, jag har lefvat i minnet och i
hoppet. En evighet är det likväl. Men i
evigheten finnes icke soluppgång, icke af-
tonskymning och inga årstiders växling.
Hvarför kommer hon icke? Hvarför är
hon icke här vid min sida? Hvarför kän-
ner jag icke hennes hjärta klappa mot mitt
bröst?
Då vi skildes, sade hon: »Möt mig här,
då Orionsbältets tre stjärnor synas öfver
skogen!» -— Jag såg dem tindra mellan
trädens stammar och tänkte: »Då de
höjt sig öfver skogsbrynet, är hon här.»
De stego allt högre, men hon kom dock
icke. Hoppet hviskade nh till min själ;
»Då du får skåda Rigel, skola dess blixtar
fördunklas af tvänne ögons glans!» Men
hoppets språk är mångtydigt som ett orakels.
Jag såg Rigel öfverglänsas af Sirius och af
månen, men de två ögonen, de kära ögo-
nen, dem sökte jag förgäfves.
Natten skrider allt mera framåt, och mör-
ker lägrar sig i min själ. O, säg, är det
dödens mörker? Döden är ett tungt ord,
men den måste doek komma. Hvarje lif-
vets stund är en skilsmässans, hvarje ögon-
blick har sin sorg och saknad, men det
medför äfven hopp, och ända in i döden
lefver hoppet.
Jag minnes!
Här mellan träden fanns en källa. Vi
sutto vid dess brädd och öste upp det kri-
stallklara vattnet med silfverskålar. Då
kommo snöhvita lamm från gröna marker
och druoko ur bägaren i vår hand. Och
då de druckit, lade de sig tryggt ned att
bada i grönska och solljus. Bland violerna
i skogsmossan fladdrade sköna fjärilar, och
jublande sångfåglar flögo på darrande vin-
gar upp och ned bland träden. De hvita
lammen ilade ut i den solljusa ändlösheten
mellan trädens stammar, och vi följde dem,
än i stilla beundran och än i yrande lopp.
Vi gåfvo dem att äta skogens fagraste
blomster och läto dem dricka af daggen på
gröna blad.
Då var sol, då var fröjd, då kände vi
en aning af evighetens ovanskliga glädje.
Jag vill böja mig ned och kyssa drifvan,
som lagt sig öfver minnenas källa. Hör,
huru det porlar därnere! Hon lefver ännu,
fastän kalla drifvor dölja hennes sköte. Hon
sjunger samma sång, som jag hörde i som-
marens dagar. Jag vill kyssa denna drifva,
till dess hon smälter, så att jag får min
källa åter, som hon fordom var.
Se, natten blir ljus, och dunklet flyr.
Solen går upp, mitt hjärtas sol kommer att
fördrifva tviflets och orons mörker. Nu
smälta drifvorna, och källan blir fri som
förr. Blommor slå ut på nakna stenar, och
fåglarna spränga den ödsliga tystnaden i
skogen.
Hand i hand vandra vi ut på lifvets
väg!
–––––––<J*–––––––
”Modernsplikter mot sina dött-
rar beträffande giftermåls
ingående
Som våra läsarinnor erinra sig, in-
bjödo vi för någon tid sedan Ull en litte-
rär pristäfling öfver detta viktiga och i
hemmens lif djupt ingripande ämne. Det
synes ock lifligt ha intresserat, och inom
den utfästa tiden ingick ett trettiotal skrif-
ter. Som af denna årgång nu emellertid
endast tvänne mimmer återstå och dessu-
tom granskningen af prisbedömandet na-
turligtvis taga sin tid, kan resultatet först
på nyåret blifva kändt. Det utcm tvif-
vel högst intressanta utbyte, som denna
täflan kommer att gifva, blir således en
af de många angenäma nyheter, hvarpå
den kommande årgången skall bjuda våra
läsarinnor.
–––- ❖–––
Up notisboken.
Till Norge för att jula har nu värt ko-
nungapar begifvit sig. Afresan från den svenska
hufvudstaden skedde i onsdags afton, och på tors-
dag middag välkomnade den norska de höga jul-
gästerna. Som ett åpropos till julresan ger Idun
i dagens nummer en skildring af »När de kung-
liga färdas å järnväg», hvilken helt visst kommer
att intressera våra läsarinnor.
■»
Kronprinsessans afresa till utlandet har
nu ock försiggått den 10 dennes. Hon åtföljdes
af friherrinnan Augusta Alströmer samt kammar-
herre grefve Fredrik von Eosen, hvarjämte dok-
tor Werner gjorde sällskap till Baden.
Öfverhofmästarinnan hos drottningen
friherrinnan Åkerhielm, född grefvinna Gylden-
stolpe, kommer på grund af hälsoskäl att tillbringa
vintern i utlandet. Grefvinnan har redan afreet
från hufvudstaden och begifvit sig till en början
till Wiesbaden.
#
Ett ålderdomshem för bildade fruntim-
mer. Sällskapet »De gamlas vänner» höll sitt för-
sta årsmöte härstädes den 2 d:s. Detta sällskap som
har till ändamål »att mot billig afgift bereda
ett ålderdomshem för obemedlade eller mindre
bemedlade fruntimmer, tillhörande den s. k. bil-
mersupplaga,n snart är utsåld.
G
eorg levy’5 linnepiagasin.
Drottninggatan 53, Stockholm,
Största härvarande lager af prima Irlii/idska Hellinne Näsdukar i alla storlekar och finlekar.
Hellinne Kamstnarduksnäsdukar med bredfåll och hålsöm à 5.75 pr dussin.
Hellinnenäsdukar med kulörta bårder. Barnnäsdukar. Kantasinäsdukar.
Order å minst 25 kronor levereras fraklfritt närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
