Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 IDUN 1896
Det skulle han bara försöka! — det var
det fräckaste, hon på länge hade hört, hon
fick allt lof att ta den gossen under be-
handling. Hon började nästan tro, att hon
var en vägfarande, som blifvit uppehållen
genom landtfolkets drumlighet och senfärd
- men nu skulle de få höra, hvad de gingo
för!
»Det vore väl hundra tusan,» ropade hon,
»här sitter ni och sofver, och ingenting blir
af för er, inte ens att få nattmössan på er.
En vinter sofver ni på högra sidan och en
annan på vänstra, och ena året sträcker
ni ut den foten och andra året den, och
aldrig hinner ni någon hvart. Men en stac-
kars resande för kongl. majestät och kro-
nan, han skall dras med er lojhet, och så
har ni inte ens vett att släppa in honom
till elden, när ni ingen häst har!»
Om Olof-Gustaf hade känt till Anders
natur och gett akt på honom nu, skulle
han genast ha anat, att det var något egen-
domligt på färde, ty pojken satt klarvaken,
fullkomligt klarvaken, och stirrade med half-
öppna ögon, förfärad öfver ett språk och
ett uppträdande, som han aldrig förr iakt-
tagit hos en mamsell. Men Olof-Gustaf hade
göra nog att reda från sig den härfva af
obehag, han råkat in i, och gaf icke akt
på något annat än den lilla resande herm,
som hade så mycket humör innanför päls-
kragen och så litet af hufvudet ofvanför
den, att man icke kunde se, om han var
ung eller gammal. »Bevars,» sade han,
»visst går det an att komma in, om man
vill vara så god.» Och medan Anders slöt
sina hoplimmade ögon igen med den re-
flexionen, att det fanns gåtor i lifvet, dem
det var skönt att somna ifrån, klef den
främmande herrn före Olof-Gustaf in i rum-
met, med möda släpande sina pjäxor med
sig. Det brann eld där och framför den
ställde hon sig, så att icke ansiktet syntes,
stampade argt två tag i golfvet och tog
icke ens af sig mössan.
Nu började Olof-Gustaf att bli retad öf-
ver hela beteendet och ville komma ifrån
saken i tid, innan den blef obehagligare.
»Om det är något som behagas,» antydde
han, »skall jag skicka in en piga, och att
hörja med kan herrn ju ta af sig om huf-
vudet.»
Men det ämnade Hanne-Charlotte icke alls
göra ännu. »Om det är något som beha-
gas,» ropade hon —• »behåll han sina pi-
gor själf att fria till, di tar honom kanske
— om det är något som behagas! Jo, nöt-
ter vill jag ha.»
Nu trodde Olof-Gustaf, att det var själfva
den lede, han fått in i huset, eller någon
galning. »Nötter,» stammade han.
»Ja, nötter. Inga pigor! Behåll han sina
kära pigor, di må nu heta hvad di vill för
mig, Filipin till och med. Men hjälp mig
då af med skärpet här, det är ju hett som
i en Ugn.»
Olof-Gustaf tog med darrande fingrar fatt
i skärpänden som räcktes honom, han kunde
knappt tänka, knappt se, hur den sällsamma
gästen snurrade rundt för att komma ut,
hans hufvud snurrade ännu fortare. Med
ett stod han med det lösa skärpet i hand
och fick den våta mössan kastad midt i
ansiktet.
Då blef Olof-Gustaf ond på allvar och
sprang fram med lyfta händer, studsade
och stod lamslagen.
Framför honom föll en päls till golfvet,
och där midt i eldskenet stod Haune-Char-
lotte röd i ansiktet och hoppade högt upp
för att komma ur pjäxorna.
Olof-Gustaf gaf sig visst icke tid att ut-
reda historien, men att det var något skämt
förstod han; dock var det inte detta, han
log åt. När han såg henne där, så ovän-
tad som om hon trollats dit, så vacker, och
nu, sedan den skyddande förklädnaden var
borta, nästan gråtfärdig af rädsla öfver hvad
hon ställt till, när han såg allt detta, då
talade Olof-Gustafs solida förälskelse, och
aldrig i världen hade han sett något så
gladt som det eldskenet där. Där var inte
tid till btyghet längre, den hann aldrig
komma, — i ett ögonblick hade han tagit
hela den otåliga lilla resanden i famn och
fått sagdt mycket mer, än ett års mogen
öfverläggning kunnat gifva honom idéer till,
ehuru i ett tämligen osammanhängande
språk.
Afven Hanne-Charlottes fyndighet var all-
deles slut, hon fann icke många ord, icke
tankar heller, bara att detta, det var ju för
obeskrifligt lyckligt och roligt, och så en
orolig känsla af att det ändå måste skyndas,
ty släden var lånad.
Slutligen fick hon fram detta, och nu
kom Olof-Gustaf ihåg pälsen och skärpet
och den resande herrn och hela upptåget.
Han skrattade och grät. En så’n flicka, en
så’n flicka! Första april, ja visst, första
april, men icke narri längre. Filipin, ja
visst, nu gick det upp ett ljus för honom,
hvad hon hade menat
med nötterna — en så’n
flicka, den kvickaste på
jorden !
Plötsligt blef han all-
deles förfärad och storögd,
några ord rullade genom
hans minne.
» Men Hanne-Charlotte, »
stammade han, »du —
du svor!»
Hon såg icke alls ut,
som om det varit möjligt,
trodde det på inga villkor.
»Visst svor du, gång
på gång, tunnor tusan!»
Hanne-Charlotte blek-
nade. »Det, det satt visst
i pälsen,» urskuldade hon
sig, »det flög i mig där, det
hörde till — men har inte
du någonting att svära?»
Det hade han visst, en lång historia. När
de kommo ut, sof Anders, alldeles hvit i
mörkningen, allt minne af det föregående
var borta för honom, och han fick knappt
upp ögonen det ringaste, ty nu voro de
ännu mera hoplåsta af frost.
Och med denne halfblinde Kupido på
bocken foro de två tillbaka till Hanne-Char-
lottes för att tala med föräldrarna.
(Illustratör: Gerda Tirén.)
”Det yngsta Sverige".
(Se porträttgrupperna å sidd. 424 och 425.)
-+*ör att åstadkomma en enastående och ori-
* ginell prydnad till detta vårt julnummer
— en prydnad, hvilken därjämte i hög
grad borde tilltala alla kvinnliga, alla mo-
derliga hjärtan — inbjöd, som bekant, re-
daktionen af Idun i början af detta år vårt
lands fotografer att till henne insända »så
rikhaltiga samlingar som möjligt utaf af
dem tagna porträtt af barn, ifrån den spä-
daste åldern intill en ungefärlig åldersgräns
af tio år.»
Denna inbjudning hörsammades välvilligt
af ett stort antal fotografer inom landets
alla delar, och från norr och söder, från
östan och västan böljade en verklig flod
af barnporträtt in öfver redaktionens ar-
betsbord. Det är ur detta rikhaltiga ma-
terial vi sedan — med både »val och kval»,
det kunna vi försäkra —- gjort den urgall-
ring af omkring ett hundratal porträtt, som
våra läsarinnor återfinna på sidorna 424
och 425. Ramteckningen till porträttgrup-
pen är utförd af artisten O. Hjortzberg.
Tre pris voro utfästa för de deltagande
fotograferna. Vid bedömandet biträdde
godhetsfullt redaktören för »Fotografisk tid-
skrift» herr Albin Roosval och beslöts, att
prisen på följande vis borde fördelas:
priset å etthundra kronor för den, som
helhet betraktad, bästa kollektionen af por-
trätt delas mellan fotografen C. Rosén,
Stockholm, och fotografen Lina Jonn, Lund,
så att hvardera af dem erhåller 50 kr. ;
priset å femtio kronor för det bästa
grupp-porträttet tilldelas fotografen Eure-
nius, Göteborg-; och
priset å femtio kronor för det bästa en-
kelporträttet tilldelas fotografen C. M. Ols-
son, Göteborg.
För öfrigt buro nästan alla de insända
profven vittne om konstnärlig och högt ut-
vecklad yrkesskicklighet, och hembära vi
vår uppriktiga tacksamhet till samtliga »Det
.yngsta Sveriges» bidragare, öfver hvilka
fullständig förteckning här följer:
Amelie Rydberg, Arvika;Möllers atelier, Alings-
ås; Henny Tegström & Comp., Luleå; Systrarna
Warnström, Jönköping; Ebba Sundevall & Co.,
Örebro; A. Hedström, d:o; Hilma Selin, d:o;
Oscar Olsson, Östersund; K. & A. Wikner, Ve-
nersborg; Lina Jonn, Lund ; Maria Werner, Trosa;
Anna Karlsson, Ronneby; Hilda Kuylenstjerna,
Borås; Therése Wallgren, Oscarshamn; O. Sund-
berg, Rättvik; Calla Sundbeck, Grenna; Roséns
Atelier, Mariestad; Mia Lundmark, Haparanda;
Eva Knutsson, Halmstad; Anna Wissler, Marie-
fred; Aug. Karlsson, Arboga; Olga Rinman, Göte-
borg; Carl M. Olsson, d:o; Eurenius, d:o; C.
Dahlqvist, Helsingborg; Roséns Atelier, Stock-
holm; H. Löthman, d:o; Elin Wettergren d:o;
A. Blomberg, d:o; L. Larsson, d:o.
Stockholm i december 1896.
Red. af Idun.
–––- *––––
gpsaw.
’i •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
