Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 421
v*
V’ ;13
,, ■ h
St /-•
,
;ÿ ï
*)>«!)•
■ ■
-sgsagi^
____
låSäf&i
herrgårdssal med gammaldags möblering
baronen tagit plats i karmad stol,
på väggtapetens blommiga schattering
än dröjer kvar en stråle a/tonsol.
V^laveret blottat sina gula tänder,
och husets dotter, ljus som Sveriges lin,
nu låter adligt smala jungfruhänder
ur instrumentet locka melodi’n.
Som fjärilslek i sommarglans ackorden
mot öppnadt fönster lekfullt vagga hän
och mötas af ett sus från kyrkogården,
där godsfrun sofver under gröna trä’n.
pen gamles hjärta darrar än af slaget,
fast år ha sömmat kullens blomsterskrud,
ty hon yar ljuset, lyckan och behaget
samt drottningen Yid godsets gästabud.
jVled henne dog det friska, fina kynnet
och sorgen kväfde muntra gillens glam;
i dofva tystna’n vaknar Sauls-lynnet,
och bittra, tunga tankar Yäxa fram.
jVlen då, när kvalets gissel ofrid vållar
och röfvar från den gamle hvilans blund
den unga dottern ur klaveret trollar
musikens milda språk i skymningsstund.
Och fram på ljusa stigar minnen skrida,
betvingade af lösta toners ström,
t\an ser sig svärma vid sin makas sida
och drömma om sin ungdoms kärleksdröm
Öch tankar, känslor bära högtidskläder,
och ingen timme är på njutning tom,
det skimrar af brokad och gyllenläder,
det doftar vår och snöar äppelblom.
Öch lustold brinner klar i väggtampetter,
när vinterkvällens köld i knuten slår.
jVled bjällerklang utöfver vida slätter
en lustig karavan mot godset går.
3 spännhalsduk, i fracl^ar och robronger
det frälse blodet släpper gäcken lös,
od\ godsfrun sjunger gammalfranska sånger,
och epigrammer öfver maten strös. — —
Så väfver minnet sina vackra mönster
till takten af klaverets melodi;
fast skymning böljar genom salens fönster,
det lyser sol i gubbens drömmeri.
pär står han ung och käck och högvälboren .
jMånn’ bröllopsklockan ej hans öra hör?
Jo visst — det är en ljuflig dag om våren
och brudens kyss på nytt hans mun berör.
Ernst Högman.
(Illustratör Gerda Tirén )
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
