Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 25 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 437
en eldbrand. Dala-Anna hade genast för-
sett sig med det vedträ, i hvilket fanns
mesta elden.
Thora öppnade dörren, som gick upp med
det infernaliska oljud, som endast frosten
förmår meddela gångjärn. Alla tre trängde
sig ut på en gång genom dörren, ingen af
dem vågade vara en tum före eller efter de
andra. Lika valkyrior, eggande till strid,
rusade de ut med eldbränderna i höjden
framför sig.
»Hvad fira ni för en häxsabbat här midt
natten?»
På en gång slängdes eldbränderna ut i
sjön. »Var det folk!» sade Dala-Anna, som
skamsen gnodde i väg bort åt ladugården till.
»Fy Bernt! Det är bara du, som har
varit på fönstret» — flickorna sökte att
nypa honom och att ge honom välkomst-
kyssar, men hade svårt att nå honom ge-
nom den uppfällda pälskragen.
»Hushålla med gudslånet, här finnas flere
behöfvande i den vägen,» skrattade han.
Och så presenterade han för systrarna sina
tvänne från universitetet medförda kamrater.
»Vi ha haft något till roligt ät er härutan-
för, skall jag säga; som Salami och Zula-
mith ha ni, kära flickor, från ert håll, och
pojkarne från sin sida andats på rutan och
byggt »bron» som förmedlat närmandet
emellan er. — Och »hvad människor i kär-
lek byggt» — jag höll aldrig på att få dem
från titthålen i fönstret — »detrifver. ...»
»Ah tyst pratmakare. » Den ene af kam-
raterna slog honom förlägen på axeln.
De voro nu alla samlade inne i bagarstu-
gan. Pälsarne voro af resenärerna i en hand-
vändning; stämningen den yppersta sedan
alla ömsesidiga mer och mindre antagliga
förklaringar och dito ursäkter blifvit afgifna.
Bernt gjorde ett listigt uttänkt och skick-
ligt utfördt anfall på de med läckert små
bröd rågade krukor, som stodo på led un-
der det stora bakbordet. I den lyckligaste
okunnighet om det hemska attentatet stodo
flickorna och skuro skorpor till torkning,
medan de nyanlände på ett mer om god
vilja än öfning vittnande sätt lade dessa
skorpor i matematiskt ordnade rader på
plåtarne.
En oklanderlig kanelring kom plötsligt
helt omotiveradt cirklande öfver golfvet, för-
lorade balansen och föll som en kurir om
onda tidender ner vid Magnhilds fötter.
Hon vände sig förundrad, uppgaf ett skrik,
fick systern med sig och naturligtvis de
unga gästerna, hvilka visade sig vara säll-
samt dåliga kamrater, då de på en gång
utan tvekan anföllo den, på hvars gästvän-
liga inbjudan de nyss kommit till huset.
Bataljen var i full gång — de kiknande
skratten från de anfallande under Bernts
hopp öfver bord och bänkar och hans vilda
piruetter blefvo hans bundsförvanter. Han
ansåg sig som segervinnare.
Nu flög dörren upp. Ingeborg syntes med
den stora trebenta kaffekokaren och öfrigt
tillbehör. Hon var genast inne med i stäm-
ningen, glad och upplifvad redan förut, med-
förande idel ljusa underrättelser: »Mamma
satt och skref julklappsversar med de lusti-
gaste orlofsedlar öfver hvar och en af dem,
både för barn och tjänare; silfret var blank-
skuradt — gardinerna uppsatta.»
»Och degen?» frågade flickorna med en
mun.
»Jäser i högan sky, ölet går också i höj-
den — allting går som en dans.»
»Och farbror Östgren skickar ungprästen
i sitt ställe till intäkten — och nästa år är
skön Ingeborg en liten kaplansgumma, »
deklamerade Bernt.
»Det slipper du allt,» sade Ingeborg och
sprang på dörren.
Men kommen ut på den lilla förstugubron,
stannade hon hänförd inför det stora skå-
despel hon hade framför sig, skönare och
praktfullare än hvad hon tyckte sig någon-
sin ha skådat det.
Bergtopparne aftecknade sig i underbara,
djupa konturer emot horisonten. Orions
stjärnbild stod majestätisk högt uppe på
södra himlahvalfvet med Sirius i strålglans
och blixtrande prakt invid sin stråt.
Eundtom den åldriga hvita kyrkan, inom
hvars skugga den gamla prostgården låg,
flammade norrskenet likt en gloria i pris-
mans magiskt skiftande färger. Den när-
belägna forsen brusade dämpadt och hög-
tidligt.
»Nej, hvad det är vackert!» Ingeborg
lyfte sin fuktiga blick upp emot det stjärn-
gnistrande firmamentet. »Hvad det är här-
ligt att lefva i juletid!»
Laura Fiiinghoff.
■——❖–––––––––-
Till
alla våra läsarinnor!
Då vi naturligtvis inse, att hufvudpriset i
den intressant% tidsfördrifstäfling, hvilken vi
förbereda till första nyårsnumret: »fri resa för
två personer till Stockholmsutställningen jämte
logis och viwe under en vecka», icke innebär
den fördel, som med detsamma afseits, för den
händelse den vinnande skulle bli en i Stock-
holm bosatt prenumerant, vilja vi härmed med-
dela, alt vi för delta fall lcomma att träffa
särskilda anordningar, så att
någon annan, fullt motsvarande
förmån kommer vinnaren till del.
Våra talrika vänner i hufvudstaden komma
således att bli fullt jämställda med våra öfriga
prenumeranter öfver land och rike vid den
trefliga och originella täflingen, för hvilken alla
närmare bestämmelser meddelas i första janu-
arinumret.
1 detta nummer påbörjas ock den serie por-
trätt af våra ministerfruar, hvilken vi redan
bebådat, med bilden af regeringschefens maka,
fru Lina Boström till Östanå.
Med hänsyn till de många angenäma ny-
heter, Idun på det nya året har nöjet kunna
bjuda sin läsekrets, och för öfrigt i allo stöd-
jande oss vid och fullföljande vårt gamla, nu
välkända program, våga vi alltså hoppas, att
vår vänkrets år 1897 skall ytterligare utvidgas,
och påminna alla, som ännu ej verkställt pre-
numeration, att nu ofördröj/igen besörja den-
samma. Därvid kan man bekvämast begagna
sig af de prenumerationsblanketler, som med-
följa detta nummer, och vilja vi särskildt fram-
hålla, att dessa blanketter äfven kunna använ-
das af våra hufvudstadsprenumeranter.
Då den första fredagen för år 1897 inträf-
far på själfva nyårsdagen, utgifves Iduns n:r
1 för året först fredagen den 8 januari, en
åtgärd, som vi så mycket hellre ansett oss
kunna vidtaga, som årgången härigenom än-
dock kommer att omfatta det fulla antalet af
52 nummer.
I den vissa förhoppningen att vid det laget
mangrant återfinna alla våra trogna och
kära vänner begagna vi så slutligen tillfället
att tillönska dem samtliga ett hjärtligt menadt:
angenämt slut på det gamla året
och
ett godt nytt år!
Red. af Idun.
–––- ❖–––-
En brefväxling.
Under veckorna närmast före jul har
mellan Iduns redaktion och den öfver hela
vårt land kända och uppburna fru Lovisa
Petterkvist i Jockmoek försiggått en liten
brefväxling, hvilken, som vi anta, bör in-
tressera våra läsarinnor, då den har afse-
ende på ett arrangement1, hvilket till det
nya året kommer att bringa dem alla många
glada stunder. Lovisa Petterkvists båda
böcker: den äldre »I Stockholm» och den i
somras utgifna »Hemma i Jockmoek», ha
bland vår bildade allmänhet rönt en ovan-
lig framgång och i flere upplagor blifvit
lästa och värderade i otaliga svenska hem.
Deras författarinna torde därför vara en
gammal och kär bekant för alla, som träf-
fas af dessa rader. Yi framlägga nu såväl
redaktionens skrifvelse som det älskvärda
och karaktäristiska svar, fru Petterkvist
lämnat å densamma, öfvertygade, att de
tillfylles tala för sig själfva.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
