Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. 25 december 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 IDUN 1896
\W2
■ Cß —
»
£3.
CO i–
r co:
: sp
■ 03 o:
u» 2.
Ï f£2
co 4tr
C3 s
O g
“1 co
t/i g"
O:“
SST£
öl
*d
H
öl
M
$
0:
ö
t»- B
£L S°
su «S
K| P
»-■■
fç“
CD 93
4
w "
d§ ■*!
p: O:
H 4
ca
ja:
*Ö t*
4 Qi
i—*■
R-S
e -
g ^
2. o
rt- ^
Äfven Idun önskar naturligtvis rusta sig
att hålla sin stora publik, vårt lands hela in-
telligenta damvärld, au niveau med utställnings-
händelserna. Men ingen svensk kvinna äger i
så hög grad alla sina medsystrars förståelse
som just Ni, fru Petterkvist, och det vore oss
därför öfvermåttan kärt att kunna förvärfva
oss eder medverkan som Iduns speciella utsiäll-
ningsreferent. Vi tillåta oss därför härmed
vördsamt inbjuda eder att på vår bekostnad och
för vår tidnings räkning under utställningen
besöka hufvudstaden och att därunder i Iduns
spalter framlägga edra reseintryck för den
läsande allmänhet, som sedan länge är en så
varm beundrare af eder friska och spirituella
penna.
Vi blefve alltså-på det varmaste förbundna
om vi omgående kunde erhålla edert_ benägna’
svar på denna vår framställning, och hoppas
lifligt att det blir ett jakande, helt visst till
oförställd glädje för Lovisa Petterkvists otaliga
vänner från Ystad till Haparanda.
Stockholm den 1 dec. 1896.
Med utmärkt högaktning
Redaktionen af Idun.
^ &
*
Utsökta herr redaktion af tidningen Idun,
Stockholm.
Jag får då lof att säga — aldrig har jag
blifvit så glad och smickrad och stolt förut!
Att tänka sig att herr redaktionen, att några,
att kanske verkligen många vill se mig i Stock-
holm igen!
Äh, herre Gud, så glad jag är! Man må
tala så mycket man vill om det dygdiga och
rätta uti att i tid afträda från det offentliga
lifvet så säger jag ändå, jag, att det har sina
sidor! Det händer så lätt att ’i tid’ blir allde-
les för tidigt : Fyllda femtio år är då åtminstone
inte alls nog. Nej, nog behöfver man fylla dem
minst ett par gånger om de ska vara till-
fyllest
Jag känner mig presis som en fågel, som
en rar och hygglig människa öppnat buren för!!
Så här svarade milt naturliga stöd, min
man, när jag naturligtvis framlade saken för
honom :
»Du kommer att göra dig till ett lefvande
spektakel, Lovisa!»
»Nå än sen då,» sa jag! »Det har många
gjort före mig och blifvit ansedda som folk
ändå. »
»Det behöfs fackkunskaper!»
»Basch,» sa jag. »Då hade de väl inte
skickat efter mig.»
»Resensentherrarna kommer att göra kål på
dig. »
»Det. gör de inte,» sa jag, »för om några
är ädla och fria frän småsinthet, så är de de.»
Så sprang jag ned till barnen och rådgjorde
med dem och så föll jag Ruffen (det är min
man) om halsen och bad och bad, ända till
dess han sagt ja. (Hvilket han naturligtvis
J uvelerare
K. ANDERSON
Jakobstorgr 1
gärna kunnat göra genast, men männen ha
nu sina små egenheter för sig!)
Barnen spärrade opp ögonen värre — och
kronfogden, min ena måg, sa, att det skulle bli
riktigt roligt. (Jag antar han menade för mig!)
Alltnog vi kommer, om hälsan står bi och
herr redaktionen verkligen vill ha oss???
Jag säger oss, ty utan Ruffen är jag som en
klocka utan urnyckel: Jag går inte!
På andra vissa punkter i brefvet vill jag
helst inte svara! Alltnog, hvad de allmänna
intressena i detta samhälle numera angår så ...
Nå, mig gör det detsamma, nu, när en ny
och vid synrand öppnat sig vid min horixonls
trånga kupol! För alla de så smickrande och
så vänliga orden om mig själf fullkomligt
blygs jag, men nog har jag läst dem en tjugu
och trettio gånger å rad och känt mig både
läskad och lycklig. Otroligt hvad en författare
kan sluka i berömväg, isynnerhet en humo-
ristisk. Kan det vara för det att de känna
sig behöfva glädje för att kunna ge glädje?
Jag hoppas det — eljest vore det för fasligt.
Så snart julen är öfver, ska jag på allvar
börja att förbereda mig till mitt nya kall.
Hvarmed vet jag inte så noga ännu, men all-
tid hittar jag väl på något.
Är det nu så grufligt noga med de där
facken, så får jag väl slå mig på lådfacket,
ty där är jag åtminstone hemmastadd!
I förhoppning att något så när komma att
motsvara herr redaktionens billiga fordringar
och att genom ackuratess och snabb betjäning
visa mig värd erbjudet förtroende, har jag den
åran och glädjen att med djupaste högaktning
teckna
Louisa Petterkvist.
Jockmock den 15 december 1896.
P. S. Skulle någon af Iduns snälla läsa-
rinnor vilja vara god och upplysa mig om,
hur man ska bära sig åt att färga svarta
strumpor röda? Jag har försökt, men ingen
färg biter — men den svarta, den biter! Det
är bra obehagligt att se ut som en neger om
benen alltjämt, när man inte är ämnad till
det af naturen. Vore särdeles tacksam om svar
i Iduns breflåda, märkt L. P.
–––- $–––-
Teater och musik.
Kung!, operan. Första symfonikonserten gafs
den 17 december inför en i förhållande till julens
närhet ganska talrik publik och efter ett intres-
sant program. Hufvudintresset var naturligtvis
fäst vid inledningsnumret, Tschaikowskis »Sym-
phonie pathétique», som nu utfördes för första
gängen härstädes. Det visade sig i korthet sagdt,
att detta tonverk är ett af nutidens mest fram-
stående symfoniska arbeten, minnande om både
Berlioz och Beethoven, rikt på klangfulla tonkom-
binationer och karaktäristiska motiv, fyldt af ge-
nialiska tankar, men ock af svårigheter, hvilka
senare dock fullständigt öfvervunnos af k. hof-
kapellet under ledning af förste hofkapellmästa-
ren Nordqvist. Hvarje sats, särskildt den tredje
med den pompösa triumfmarschen, hälsades med
det lifligaste bifall, som tydligt ådagalade, att
publiken gärna skulle höra symfonien utföras
ännu en gång. Fröken Ester Sidner tolkade i
ett varmt och förträffligt föredrag en visa af Gluck
och en hymn Henschel samt skördade starkt bifall
för båda. Som slutnummer utfördes Mendels-
sohns välkända italienska symfoni i a-dur.
Armband, Kedjor,
Kedjearmband, Nålar,
Bref besvaras omgående
Kingar,
Sroscher,
Planschen för december
åtföljer, i utbyte mot det vanliga romanarket,
detta nummer och utgöres af en reproduktion
i auiotypi från V. Silfversparres grafiska an-
stalt efter Rafaels bi ïmda »Madonna med
barnet».
Up notisboken.
Damkomitén för de svenska kvinnornas del-
tagande i världsutställningen i Chicago har nu
erhållit utställningsmedaljen med den därå präg-
lade inskriptionen »Committee of Swedish ladies»
äfvensom diplomet. Medaljen och diplomet äro
lämnade i Fredrika Bremer-Förbundets vård och
kunna heses å förbundets byrå, Drottninggatan
54, kl. 11—4.
Understöd åt högre flickskolor. I enlighet
med hvad drätselnämndens första afdelning före-
slagit ha Stockholms stadsfullmäktige beviljat
för hvart och ett af åren 1897—99 ett understöd
af 3,000 kr. åt hvar af Wallinska flickskolan,
Lyceum för flickor, Södermalms högre läroanstalt
för flickor, Östermalms dito dito, Ateneum för
flickor, Åhlinska skolan och Kungsholms elemen-
tarskola för flickor jämte 500 kronor åt hvardera
af Östermalms högre läroanstalt för flickor och
Ateneum för flickor såsom bidrag till anordnade
kurser för huslig ekonomi, äfvensom 2,000 kr.
till den af fröknarna Anna Sandström, Maria
Lodin och Thalia Schoug ledda skola, allt under
förutsättning att dessa läroverk erhålla ett lika
stort statsanslag som det nu beviljade.
De kvinnliga studenterna i Upsala un-
der den gångna höstterminen ha varit 37. Af
dem studera 1 juridik, 5 medicin, 5 läsa på me-
dicinsk-filosofisk examen, 12 filosofisk-humanisti-
ska, 11 filosofisk-naturvetenskapliga, 3 filosofisk-
matematiska ämnen. En har aflagt juridisk och
filosofisk kandidatexamen och är för närvarande
sysselsatt med affattandet af en juridisk afhand-
ling, att ventilera för juris doktorsgrad, hvilken,
som bekant, ännu icke vunnits af någon kvinna
i Sverige. Damen i fråga är studeranden af Stock-
holms nation fröken Elsa Eschelsson, dotter af
konsul A. O. Eschelsson och svägerska till prof.
Hagströmer i Upsala. 5 ha aflagt medicine kan-
didatexamen, af hvilka en är amanuens vid pato-
logiska institutet, 6 äro filosofie kandidater, 3 ha
valts till seniorer inom sina nationer.
–––- ––––-
Tpänne profblaci
med illustrationer ur Iduns Modetidning och Barn-
garderoben medfölja detta nummer af Idun, på
det de af våra ärade läsarinnor, som ej hittills
hållit dessa båda tidningar, måtte få ett, om än
ringa begrepp om, hvad de ur dem kunna hämta.
Iduns Nlodetidning-, som utgifves
på ej mindre än 8 olika språk i en samlad upp-
laga af 2 à 300,000 exemplar, har i Sverige lik-
som i öfriga länder, där samma blad utgifves,
allt mer och mer undanträngt öfriga modejour-
naler. Tidningen är ock Skandinaviens största
och elegantaste, modernaste och jämförelsevis
billigaste modetidning.
Barnffardérolben, som endast är tre
år gammal, utgår dock redan på 5 olika språk
och i en samlad upplaga af inemot 150,000 ex-
emplar. I Skandinavien är Barngarderoben den
enda tidning i sitt slag och har här redan fått
en mycket stor spridning, som oupphörligen
ökas.
De båda föreliggande profbladen äro endast
4-sid., medan de båda tidningarna i sig själfva
äro 8-sid. och Modetidningens format därjämte
en half gång till så stort som Iduns. Papperet
i dem är ock tjockare och bättre.
Ett prenumerationsförsök för ett halfår torde,
ingen komma att ångra.
–- –––––
Silfverarbeten, Modernast!
Bordsilfver. Solidast!
Billigast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0454.html
