Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga: En fast punkt. Ord till den svenska kvinnan, af Mathilda Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î DU N 3
Tvänne hörnstenar i denna grundval heta — kyskhet och nykter-
het. Att befästa dem bör vara en af kvinnans förnämsta plikter. Upp-
rifvandet af dessa hörnstenar var det, som förnämligast störtade de
gamla civilisationerna, så väl den grekiska som den romerska. Äfven
nittonde seklets civilisation hotas af samma faror.
Äktenskapets och familjens helgd har i alla tider ansetts som sam-
hällets fastaste underlag. Där denna grund sviktar, står förfallet nära.
Åtskilliga företeelser visa, att vår tids civilisation verkligen är utsatt för
denna fara. Inom skönlitteraturen höjas många röster för upplösande af
familjebanden, och hvad värre är, de nedtystas ej af ett allmänt ogil-
lande, utan höras tvärtom af många med begärlighet, af några med be-
undran, såsom profeterande, en ny, bättre tid. Bland dessa beundrare
ser man, eget nog, ej blott män, utan äfven kvinnor. Det är en bedröf-
lig, men allmän iakttagelse på lånebiblioteken, att. slipprigå romaner nu-
mera läsas med lika stor begärlighet af kvinnor som af män. Obscena
teaterföreställningar, ja till och med. våra varietéer besökas flitigt äfven
af kvinnor’, som ej tveka att dit medföra sina unga döttrar, beröfvande
dem sålunda blygsamhet och ren smak, dessa egenskaper, så väsentliga
för den unga kvinnan.
Skulle någon företrädesvis värna om äktenskap, familj och hem, så
borde det väl vara kvinnan, om ej af högre motiv, så dock af självbe-
varelseinstinkt, Hvilken skulle blifva den mest lidande, om i lifvet rea-
liserades dessa lösa förbindelser, hvilka inom litteraturen ofta skildras
med rosenröda färger? I verkligheten skulle skimret snart förblekna,
ja, förbytas till ett dystert mörker.
Måtte kvinnorna mer allmänt vakna upp, mer klart inse det syn-
diga och farliga i dessa läror. De skola då ej tillåta, att hela sainfunds-
lifvet förpestas af dem, och att hem och familj upplösas. Vi skydda vår
bostad från arsenikförgiftade tapeter och draperier, men vi tveka ej att
låta vår själ, vår högre varelse inandas en osund, berusande atmosfär.
Tanklöst utsätta vi vårt andliga lif för stora faror. Hvarför läska sig vid
orena polar, då litteraturen och naturen bjuda sä många friska klara
källsprång? Må man vid dessä släcka sin törst efter sund och sann
lifsglädje.
»Gack in i mina skogars hvälfda gångar,
drick kådstark luft med djupa andedrag,
gack ut på ängarna, drick doft, som ångar
ur klöfvervålmarna en sommardag.
Drick kvällens prakt, när västern solen fångar
på purpurhyende med guldinslag,
drick källans vatten, som i skogen blänker,
drick hafvets sälta, som kring kusten stänker.»
Denna jublande lifslust behöfver ej stimuleras vare sig af spritångor
eller af låga passioner.
Kyskhet och nykterhet, dessa båda hörnstenar i samhällets grund-
val, äro nära förbundna. Så äfven deras motsatser. Där den ena finnes,
finnes vanligen ock den andra. Eget nog har hvarken sedlighets- eller
nykterhetsfrågan, fastän af ingripande fosterländsk betydelse, mäktat till-
draga sig den högre stående svenska kvinnans intresse och sympati.
Hvad kan vara orsaken ? Måhända den förut anmärkta och öfverklagade
benägenheten att inskränka sitt deltagande till den enskildes nöd, men
likgiltigt vända blicken bort från de vidt kringgripande samhällssynderna
och deras olycksbringande följder. En stor skara svenska kvinnor ar-
betar på det mest hängifna, beundransvärda sätt till samhällets gagn så-
som lärarinnor, diakonissor, sjuksköterskor, skyddsfruar m. m., m. m ;
men då det blir fråga om att sätta sig in i och deltaga uti det nutida
ingripande sedlighets- eller nykterhetsarbetet, då tyckes allt intresse vara
försvunnet. På en uppmaning i denna riktning skulle helt visst de flesta
af vårt kön svara, åtminstone hvad nykterhetssträfvandena beträffar:
»Hvad kommer den frågan mig vid? Den svenska kvinnan har varit
och är i allmänhet nykter. Dessa sträfvanden angå ej mig.» Jo, de
angå oss alla, och de angå oss nära, så framt vi ej vilja instämma i de
kända orden: »Skall jag taga vara på min broder?»
Då dryckenskapslasten störtar tusental af våra medmänniskor i både
andligt och lekamligt elände, sköflar hemmen på frid, hälsa och dagligt
bröd, utarmar landet och fyller våra fängelser med brottslingar, då måste
medgifvas, att dryckenskapen är ett så fruktansvärdt samhällsondt, att
det måste tagas med i räkningen. I sanning det angår oss alla. Enligt
beräkning från 1891 utgifver svenska folket i rundt tal årligen: till för-
svarsväsendet 35 millioner kronor, för undervisning 25 millioner kronor
samt i ränta på statsskulden 11 millioner kronor, summa 71 millioner
kronor; men ensamt för spritdrycker och öl utgifvas 80 millioner kronor.
Kätt använd kunde denna kolossala summa blifva till stor välsignelse,
och nu! Dessa 80 millioner kronor äro ej blott till största delen förspillda,
de liafva därjämte alstrat en vida större förlust i bortslösad arbetskraft
och tid, i ökad sjuklighet samt i fördyrad fångvård. Ännu mörkare .ter
sig förhållandet, om man vänder blicken till alkoholens verkningar i mo-
raliskt afseende. Under åren 1888—1890 intogos, enligt uppgift i pro-
fessor It. Tigerstedts skrift »Om spritdryckerna», i hela landets fängel-
ser 5,855 manliga och 749 kvinnliga förbrytare. Undersöker man i hvil-
ket förhållande brotten stå till dryckenskapslasten, befinnes, att af de för-
brytelser, som dessa 5,855 manliga fångar föröfvat, hade 4,229 begåtts
under berusadt tillstånd eller af personer, som voro slafvar under rus-
drycksbegäret. Af de 749 förbrytelser, begångna af kvinnor, voro endast
77 föranledda af starka drycker. Vid begrundandet af dessa siffror måste
man inse nykterhetsarbetets omätliga vikt samt särskildt kvinnans plikt
att främja detsamma, då hon ännu står jämförelsevis fri från drycken-
skapens förnedrande boja och alltså bör med klarare blick kunna inse
och bekämpa det onda. Då kvinnan är den, som får lida de svåraste
följderna af denna last, borde hon vara nykterhetskämparnes själfskrifna
bundsförvandt.
Inom många kretsar med högre bildning skjuter man hela frågan
till sides med den tanken: dessa arma, förskjutna varelser äro ej de vara,
de tillhöra folket, de lägre samhällslagren. Till största delen göra de så,
men äro ej äfven dessa våra bröder, gentemot hvilka vi hafva bindande
plikter? Dessutom — alla dessa förlorade existenser tillhöra ej det så
kallade folket. Undersöker man saken närmare, skall det sannolikt visa
sig, att proportionsvis ett lika stort antal äf dem härstammar från den
bildade och förmögna öfverklassen som från den obildade arbetarebefolk-
ningen. Det finnes helt visst ej många släkter inom högre samhällsla-
ger, som ej räkna något, ja några sorgebarn, några, hvars namn sällan
eller aldrig’ nämnas, men hvars öden under nattens tysta timmar fram-
pressa heta tårar ur moderns eller makans ögon.
Ej alla dessa sorgebarn hafva sjunkit så djupt, att de brännmärkts
af världslig lag, men hela deras lif är dock’förfeladt. I stället för att
vara ett stöd, måste ,de stödjas. Deras hälsa är förstörd, deras arbets-
kraft förlamad, sinnet har blifvit retligt, karaktären låg och förslappad.
Slutligen inträder en fullständig ruin både i andligt, lekamligt och eko-
nomiskt hänseendé. Ofta bringa de hela sin släkt på obestånd och skapa
omkring sig ett outsägligt elände.
Man tänker dock ej, att alla, som skada sig genom rusdrycker,
skulle anses som drinkare. Många sådana akta sig väl för att utomhus
eller i sällskap visa sig öfverlastade eller redlösa. De söka bibehålla det
yttre skenet af hyfsning och åtnjuta ett visst förtroende inom samhället,
under det dock i själfva verket deras personlighet sjunkit och deras lifs-
kraft undergräfts. ’ Den allmänna meningen är alltför slapp och öfver-
seende vid bedömandet af ett sådant förspilldt lif och gifver därigenom
stöd åt njutningslystnad och öfverdåd.
Att dryckenskap kan florera utan verkligt öfverlastande, därpå är
den danska nationen ett sorgligt exempel. Under det man i Sverige nu-
mera årligen räknar 7 liter brännvin på person och i Norge endast 3,
uppgår förbrukningen däraf i Danmark till 17 liter person, högre än i
något annat europeiskt land; och dock ser man därstädes sällan någon
berusad. Det dagliga bruket af spritdryckerna visar likväl på andra om-
råden sina fördärfliga verkningar. Procenten af upplösta äktenskap, af
vansinniga, af idioter, själfmördare m. m. är i Danmark särdeles hög.
Sådant utsäde, sådan skörd.
Med tacksamhet bör erkännas det storartade nykterhetsarbete, som
under olika perioder fortgått i Sverige alltsedan 1830-talet, denna mörka
tidpunkt, då vårt land öfversvämmades äf en verklig brännvinsflod. Man
räknade då en årlig brännvinsförbrukning af omkring 50 liter på person.
Jämförd med denna tid, är den nuvarande ljus och förhoppningsfull.
Räddningsarbetet får dock ej afstanna. Vår nation står ännu lågt, jäm-
förd med inånga andra folk, särdeles det norska, som oaktadt sitt kalla
klimat är det nyktraste i Europa näst det italienska. Det energiska
nykterhetsarbete, som i Norge bedrifves, har alltså visat sig bära goda
frukter. I detta arbete deltaga många bildade, utmärkta kvinnor.
Systerlandet Finland liar äfven kämpat sig till en framstående plats
bland Europas nyktraste nationer. Man räknar där blott omkring 4 liter
brännvin på hvarje invånare. Den egentliga nykterhetsrörelsen upptogs
där af trenne systrar, skollärarinnorna Heilman. Den började som det
lilla minsta senapskorn, men är vorden till ett stort träd.
I Danmark däremot står man ännu likgiltig för reformarbetet, och
frukterna af denna likgiltighet visa sig i lifvet.
Utan kamp ingen seger! Men för att rusta sig till kamp fordras,
att man vet sig hafva en farlig fiende. ’ r man okunnig härom eller,
ännu värre, går man öfver på fiendens sida, då kommer ingen strid i
i fråga. Man är redan besegrad, underkufvad, slaf.
Innan den svenska kvinnan mer allmänt kommer till insikt om,
hvilken lömsk och stark fiende hon, hennes hem och hennes barn hafva
i den allmänna seden att begagna rusdrycker som njutningsmedel, kan
man ej våga hoppas, att hon på ett energiskt sätt skall ställa sig i nyk-
terhetskämparnes led. Men blir denna sanning henne en gång fullt klar,
då bör man med skäl vänta, att hon skall intaga en fast hållning geht
emot vårt folks måhända värsta fiende.
Ingen sanning, således ej heller denna, kan blifva vår egendom
utan forskande och sökande. Lyckligtvis fordras här inga vidtomfattande
studier. I några småhäften, tillsammans ej drygare än en af våra vanliga ro-
maner, kan man inhämta rikhaltiga upplysningar i detta fosterlandsvik-
tiga ämne. I aktuarien G. Sundbärgs uppsats om »Rusdryckerna och
deras missbruk» yttrar han bland annat: »Sammanfatta vi de spridda
upplysningarna från skilda länder och tillämpa dem på vårt eget land —
livartill vi nog hafva rätt, enär väl svårligen dryckenskapens följder i
något land äro synnerligen mycket skarpare framträdande än i Sverige
— så blir resultatet följande:
kanske ett femtiotusental af dem, som nu i vårt land åtnjuta fat-
tigunderstöd, äro härtill bragta genom egen eller andras dryckenskap och
skulle icke ligga sina medmänniskor till last, om brännvinsmissbruket ej
tvingat därtill;
en stor del af de sjukdomar, som nedbryta hälsa och arbetskraft,
framkallas direkt af dryckenskap;
minst ett halft tusental af de sinnesslöa människor, som nu vandra
ibland oss, hafva för sitt sorgliga öde att tacka föräldrars dryckenskapssynd;
minst ett par hundra af våra på hospitalen intagna dårar äro be-
röfvade förståndet genom brännvinsmissbruk;
ett femtiotal äktenskap upplösas årligen genom skilsmässa, livartill
anledningen gifvits af dryckenskap;
ett hundratal människor årligen afkända sig lifvet af förtviflan öf-
ver sin dryckenskap eller under däraf framkallad sinnesförvirring;
flera hundra grofva våldsgärningar, förbrytelser mot sedligheten, rån,
dråp och andra ogärningar begås årligen till följd af dryckenskap;
tusentals människor bringas årligen af brännvinet i en för tidig graf
ocli af dessa äro kanske två tredjedelar oskyldiga barn, hustrur, mödrar
och anhöriga, hvilka drinkaren drager med sig i döden.
Fattighus, dårhus, idiotanstalter och fängelser öfverfyllas af lefvande,
kyrkogårdarna af döda.
Sådant är kontot för bränvinsvinsten inom vårt land.»
* *
Hvad kan nu göras för att i någon mån råda bot för allt detta
onda? Måtte Sveriges kvinnor med allvar göra sig denna fråga! Myc-
ket kunna de flesta bland oss ej uträtta, men något kunna vi alla göra,
och »många bäckar små göra en stor å».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
