Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 8 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189? IDUN
att fâ en liten jämnårig lekkamrat, Fredrik
Löfmark, livars föräldrar bebodde villan när-
mast intill familjen Roth.
Villes mamma betonade ofta och skarpt
under sommarens lopp, hur ovanligt sent
utvecklad lille Fredrik var, hur rent af slö
gossen såg ut, när man talade till honom.
Visst är att lille Fredriks uppfinningsför-
måga i pojkstrecksväg var betydligt mindre
utvecklad än hos kamraten. Höjdpunkten
af Fredriks odygd bestod i att binda pap-
persdrakar vid kornas svansar, då Ville Roth
bombarderade bikuporna med småsten, stop-
pade ner katten i vattentunnan och jagade
gårdstuppen med den stora ridpiskan.
Allt var emellertid godt och väl mellan
mödrar och söner, till dess att Ville en vac-
ker dag i tant Löfmarks närvaro ställde
följande fråga till sin mamma:
»Mamma, är det skick och fason, att
Fredrik klöser mig i ansiktet med nag-
larne?»
De båda fruarna blefvo afbrutna i ett
lifligt samspråk om barnuppfostran, och fru
Roth dröjde inte särdeles länge med svaret:
»Kära min lille gosse, hur kan Fredrik
bära sig så illa åt?»
»Jo, han skulle kasta ut katten från bad-
husbryggan, och när jag inte ville, så ...»
Fru Löfmark var alldeles förvånad.
Hennes blyge, säflige gosse, nej, si det
trodde hon då inte!
Trodde hon inte? Menade fru Löfmark
kanske, att Ville ljög?
»Nej, inte precis det, men —»
»Inte precis, nå, det måtte jag säga, att
somliga människor uppfatta saker och ting
på ett bra besynnerligt vis. Och så drog
fru Roth sin gosse intill sig, smekte hans
rödaktiga hår och förbjöd honom att hädan-
efter leka med lilla Fredrik Löfmark.
Nu är det att märka, att de båda mam-
morna druckit många kaffekoppar tillsam-
mans under den gångna sommaren, lagt
bort titlarne och gjort upp umgänge för den
kommande vintern. Men efter denna led-
samma händelse kände de hvarandra inte
längre. När de fram på höstsidan mötte
hvarandra på gatan i staden, betraktade de
tankfullt hvarandras hufvudbonader och in-
präglade vid olika tillfällen hos sina respek-
tive bekanta, att det inte fanns något värre
på jorden än oförnuftiga mödrar. Ja, fru
Roth höll till och med föredrag inom fören-
ningen för öm och sedlig modersvård om
den rätta kärleken, den som både älskar och
agar.................
Under tiden växer emellertid den lille Vil-
le upp till en ung man. Och med åldern
tilltager storleken af de belopp, för hvilka
han skall läsa sina läxor, springa efter mam-
mas sjal eller låta bli att sparka tjänst-
flickan.
I afvaktan på att blifva sin rike pappas
arftagare, trakasserar han lärare och kam-
rater, försummar sina studier, kurtiserar
cigarrfröknar och tar fem kronor betaldt af
sin mamma för att stanna hemma och hål-
la henne sällskap en afton.
Och ändå är lille Ville fortfarande som
förut sin mammas älskling.
Nonny Lundberg.
■–––––––– *——-
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekanta!
––––*–––––––––-
Jduns tidsfördrifstäfling.
I den på detta nummers sista sida införda
nyårsberättelsen »Lyckans skärfvor» äro efter
uppsättningen på tryckeriet samtliga rader
huller om buller omflyttade, hvarigenöm deras
inbördes ställning till hvarandra rubbats. Hvarje
särskild rad är dock ett orubbadt helt för sig.
Den uppgift, vi nu förelägga våra läsarinnor,
är denna : att på nytt ordna raderna inbördes,
så att de komma i sitt rätta sammanhang och
den lilla nyårsberättelsen föreligger i ursprung-
ligt skick enligt det af redaktionen innehafda
manuskriptet. Vid lösningens insändande skola
endast radernas nummer uppgifvas i den ord-
ning lösaren anser vara den rätta. De äro
för detta ändamål numrerade från 1 till 139.
Samtliga lösningar skola vara insända
till Redaktionen af Idun, Stockholm, senast
den 15 nästkommande februari. Kuvertet skall
på framsidan i den nedre kanten som märke
bära orden: »Lyckans skärfvor» samt endast
innesluta nummerserien, undertecknad med in-
sändarens fullständiga namn och adress. Vill-
kor för deltagande är blott att man själf eller
någon medlem af ens familj för året är pre-
numerant på Idun.
Samtliga inkomna lösningar brytas samtidigt,
efter den 15 februari. Den första rätta lös-
ning, som därvid påträffas, erhåller första
pris, de tio följande rätta lösningarna de tio
öfriga prisen. Förefinnes ej tillräckligt antal
absolut rätta lösningar, utdelas prisen åt dem,
som kommit det rätta närmast, hvarvid först
bruten lösning äger företräde, om två eller
flere annars skulle visa sig jämnställda.
Första priset utgöres af:
fri resa till Stockholmsutställningen
och åter jämte fritt logis och
vivre under en vecka.
Meningen är alltså att bereda den lycklige
hufvudvinnaren tillfälle att i angenämt vän-
sällskap bevista årets stora nationella fest. Re-
daktionen för Idun bekostar järnvägs- eller ång-
båtsbiljetter (_järnväg 2:a klass, ångbåt l:a) tur
och retur från vinnarens bostadsort inom Sverige
eller Finland samt uppehåll i Stockholm under
7 dagar, beräknadt efter 15 kronor person om
dagen, alltså för 2 personer allt som allt
210 kr. jämte resebiljetterna.
Vinnes första priset af en hufvudstadsbo
eller för öfrigt af någon, som ej kan eller
önskar begagna sig af detsamma i form afen
utställningsresa, kan det efter öfverenskommelse
med redaktionen utbytas mot;
någon annan fullt motsvarande förmån,
exempelvis någon angenäm resetripp inom vårt
sevärda fosterland eller dylikt intill en kostnad
af 300 kr.
De tio följande prisen utgöras af lika många
lotter till Utstäl/ningslotteriets juni-dragning,
som bekant betingande ett ursprungligt pris af
10 kronor.
Stockholm i januari 1897.
Red. af Idun.
–––––––*––––––
Systrar.
ystrar borde egentligen aldrig finnas!
De synas blott vara till, på det deras
bröder på dem skola kunna uppöfva sina
medfödda anlag för tyranni. Det finns in-
genting för besvärligt för systrar, då det är
fråga om att uträtta något för någon af
5
bröderna. Aldrig händer det, att de icke
ha tid för dem, ha de än aldrig så fullt
upp af arbete för egen del, som aldrig hin-
nes med. De äro så förskräckligt hjälp-
samma. Och hvad tjänar det till? Jo, till
att uppamma unge herr brödrens böjelse
för lättja och bekvämlighet.
»Snälla du, laga det här hålet på min
handske nu strax, innan jag går ut,» eller
»sy ihop fodret i min ficka,» eller »det är
visst så godt, du lagar mina rockärmar,»
m. m. i samma genre, ljuder det dagligen
från skapelsens unga »herrämnen».
Strax lägger syster bort sitt eget arbete,
det må nu vara aldrig så viktigt, något som
hon sträfvat efter att få afsluta vid dager
eller dylikt. Eller ock lägger hon med en
känsla af brottslighet ned den bok, hon för
ett par minuter råkat fördjupa sig i, och
som hon likt en hungrande längtat efter
hela veckan. Bevars väl, Kalle eller Pelle
kan ju inte ana det, det är ju hvardags-
mat för honom att hänga näsan öfver en
bok; dessutom, hvad Pelle ber om måste
väl uträttas på minuten, inte kan han vänta!
Följden: att Pelle blir med åren allt mera
fordrande och pockande.
Se här några andra exempel! Syster får
nöja sig med ett mörkt krypin åt gården,
men Pelle, ehuru yngre till åren, skall ha
det bästa rummet åt gatan, så att han rik-
tigt i tid skall känna sig som släktets num-
mer ett.
Har syster en aftonstund sjunkit ned i
den bekväma stolen, trött och nedstämd
efter de kropp och själ utslitande små hvar-
dagsplikterna, kommer Pelle från jakten,
frisk och munter, men ack, så genomtrött
efter den ansträngande marschen i skog och
öfver fält. Då faller det af sig själft, att
syster lämnar sin plats åt jaktens hjälte,
och hon går sedan oombedd, utan att tänka
på eller tala om sin trötthet, att tillreda
hans måltid.
Så gör syster alltid. Hon går i stillhet
och sysslar med allt, som kan lända till
Pelles trefnad; som en god tomte undan-
rödjer hon i tysthet alla obehag för honom
och ordnar allt, så att han endast behöfver
sträcka ut handen för att finna hvad han
önskar.
Faller det Pelle in att förlänga sin mor-
gonsömn på obestämd tid, så är det allde-
les i sin ordning, och syster får snubbor af
mamma, om hon ej håller kaffet varmt åt
»den stackars gossen» eller ej passar på
med hans ägg, så att han möjligen får
vänta en eller ett par minuter, när han om-
sider uppenbarar sig. Men om syster i sin
ordning skulle få det infallet att »sofva öf-
ver», bara en enda gång, då får hon
vara beredd på en skur af ironiska anmärk-
ningar och retsamma stickord, icke minst
från Pelle själf, och aldrig skall hon vänta
sig annat än iskaffe.
Bror Pelle har fått regelbundna, alltjämt
ökade fickpengar sen sitt nionde år. Syster
får nöja sig med en liten handtryckning då
och då, hvilken ges och mottages såsom ett
slags oförtjänt allmosa.
Uppoffrande, själfförgätna, hjälp- och blyg-
samma syster, hvad tack skördar du väl
för allt detta, som du själf finner så helt
naturligt, van som du är att underordna
dig dina bröder, alltsen du lärde dig
förstå, att du är bara kvinna? Din förgu-
dade herr broder står förmodligen på tå för
dig till gengäld; du behöfver icke ens be
honom uträtta ett litet ärende för dig, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
