Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 15 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 IDUN 1897
lades i det mattbelagda koret ett stort an-
tal bröllopsgäster, inbjudna af kronprins-
paret, bland hvilka märktes statsminister
Boström, ministern för utrikes ärendena
grefve Douglas, riksmarskalken friherre von
Essen och norske statsministern Gram,
svenska och norska statsrådets ledamöter,
generalen grefve Lagerberg, öfverståthållaren
friherre Tamm, fiere medlemmar af genera-
litetet och amiralitetet, högre officerare, f. d.
statsråd, presidenter och högre civila ämbets-
män, medlemmar af diplomatiska kåren och
den högre societeten samt herrar och damer
tillhörande hofvet. Halfva kapellet upptogs
af de inbjudne i lysande dräkter. På högra
sidan om altaret voro stolar framställda för
de kungliga personerna. Midt emot sntto
brudens och brudgummens närmaste anför-
vanter samt ett stort antal damer tillhö-
rande hofvet och societeten.
Vid tiden för aktens början infunno sig
konungen samt kronprinsen och. prins Carl,
samtidigt med att änkehertiginnan af Da-
larne, prins Wilhelm och prinsessan Berna-
dotte togo plats i kapellets kungl. loge vid
altaret.
Efter de kungliga personernas ankomst
infördes brudgummen af kronprinsen och
bruden af sin fader och togo plats framför
altaret. Ceremonien började med att en
blandad kör från orgelläktaren rytmiskt af-
sjöng första versen af psalmen 33. Där-
efter följde vigseln enligt formuläret, för-
rättad af hofpredikanten Bring, hvarefter
kören sjöng en hymn af G. Wennerberg
och akten afslöts med sista versen af ofvan-
nämnda psalm.
Efter ceremoniens slut framträdde ko-
nungen, kronprinsen och prins Carl till brud-
paret och framförde sina lyckönskningar,
hvarefter de nygifta fingo mottaga välgångs-
önskningar af sina närmaste anförvanter
och öfriga inbjudne.
Den högtidliga akten bevistades af ett
hundratal personer, som erhållit inträdes-
kort till kapellet.
Efter vigseln gaf kronprinsen déjeuner
för brudparet och dess anförvanter samt
omkring ett hundratal öfriga inbjudna per-
soner. De nygifta afreste efter déjeunern
till grefve Brahes egendom Rydboholm.
GbEFVINNAN ANNA BkAHE, f. NoRDENFALK.
Fashionabla bröllop.
I likhet med hvad som se-
dan länge är bruket i ut-
landets förnämligare familje-
och kvinnotidningar, ämnar äf-
ven Idun hädanefter meddela
porträtter af ett eller annat
brudpar ur de högre kretsarne
hvars trolofning eller förmäl-
ning på grund af kontrahen-
ternas sociala ställning är äg-
nad att ådraga sig ett allmän-
nare intresse. Vi hafva i dag
nöjet att göra början med det
lysande äkta par, hvars för-
mätning i tisdags här i hufvud-
staden försiggick med mer än
vanlig éclat, i det kronprinsen
och kronprinsessan höllo bröl-
lop för kammarherren hos kron-
prinsen grefve Magnus Brahe
och hoffröken hos kronprin-
sessan fröken Anna Nordenfalk.
Brudgummen, som är född
år 1849, tillhör, som kändt,
en af våra allra förnämligaste
urgamla svenska ätter, hvilken
nu räknar endast tvänne manliga representan-
ter: den äldre brodern, tjänstgörande öf-
verstekammarjunkaren grefve Nils Brahe,
det stora fideikommisset Skoklosters inne-
hafvare, samt den yngre, grefve Magnus
Per Brahe, hvilken som herresäte besitter
Rydboholms slott i Roslagen. Grefve Mag-
nus Brahe är för öfrigt f. d. ryttmästare
vid lifgardet till häst och innehafvare af
en hel rad lysande ordnar.
Bruden, fröken Anna Augusta Norden-
falk, föddes år 1863 och äro föräldrarne:
preses i Akademien för de fria konsterna
friherre Johan Nordenfalk och hans maka
i andra giftet Emilie Augusta Reuterskiöld.
Vigselakten försiggick, som sagdt, i tis-
dags kl. 12 middagen i k. slottskapellet.
Vackra anordningar hade vidtagits i kapellet
med anledning af högtidligheten. Sålunda
funnos omkring altaret prydliga blomster-
grupper omväxlande med högstammiga blad-
växter, och dekorationer af bladväxter pryd-
de äfven kapellets nischer. A den med
rödt sammet klädda altarringen var utbredt
ett hvitt sidenkläde.
Före den högtidliga aktens början sam-
Grefve Magnus Brahe.
»Nu ha vi god tid till en pratstund vid kaffet,»
sade värdinnan och steg upp från bordet. »Det
skulle glädja min man och mig mycket, om detta
sätt att göra middagar — eller kanske afskaffa
dem —■ på dagar, då vi kunna emotse någon
större konstnjutning, fallit eder alla i smaken.»
»Men blir det inte dyrt att bjuda på konsert-
biljetter i stället för på stekt fisk?» plumsade
öfversten ut.
»Räkna själf efter!» uppmanade värden skrat-
tande med en hastig blick öfver bordet, där röd-
vinskarafferna glänste i ensam storhet.
Herrarne drogo sig in i rökrummet, där öfver-
sten gick grundligt igenom frågan:
Åtta rätter mat med diverse finare viner för
tolf personer eller tre rätter god mat med röd-
vin samt tjuguåtta kronor till biljetter.
»O, jag är så glad, så glad öfver att få höra
denne konstnär!» sade fru Signe, smuttande på
sitt kaffe. »Härifrån bli vi nu fjorton, som komma
till konserten. Fjorton, sexton, aderton, som jag
säkert vet, fortfor hon tänkande på de fyra bil-
jetter, hvilka hon och fru Inez skänkt bort.
»Men här äro tyvärr tre middagar, utom denna,
inom societen! — Bara salen ej måtte bli allt
för tom nu igen!»
»Låtom oss hoppas det bästa!» smålog vär-
dinnan. »Kanske de andras gäster ha strejkat.»
Man öfverenskom att gå tidigt till konserten,
men vid inträdet såg dock fru Signe till sin
glädje, att tre eller fjua grupper af tolf à fjorton
personer hade tagit plats på salens stolrader, och
hon studsade när hon i den ena gruppen såg fru
Inez ifrigt vinka och nicka, att hon ville säga
henne något.
»Det är en formlig komplott!» hviskade hon,
då Signe gick fram till henne. »På hvar och en
af middagarna bjöds på atrapper med konsertbil-
jetter; för resten endast hvardagsmat. Genera-
lens har anstiftat det hela för att rädda stadens
ära.»
»För att bereda oss ett nöje och afskaffa en
osed, kära Inez. — Nej, se bara, hur salen fyl-
les!»
»Troligen ha alla middagsgästerna skaffat sig
ställföreträdare, liksom du ocb jag. Tidningarna
ha ju ...»
»Tyst, Inez, där ha vi konstnären !»
, Ave.
–––- *––––-
På stjärnevingar.
Skiss för Idun af Vera.
å treflig ungdom som prästgårdens fanns
icke i nejden. Glädtig, sällskapsvan,
musikalisk. Sjunde-klassistens nyss klarnade
basstämma hade den mjukaste timbre, äld-
sta dottern sjöng alt och den yngsta, Her-
tha, hade en klockren sopran. Vice pastorn,
som varit sånganförare inom sin nation i
Lund, älskade sången ända till passion. Det
var naturligt att ungdomsglädjen i prästgår-
den oftast tog sig uttryck i klingande toner,
och hade lifsmodet hos de unga icke kun-
nat brusa ut genom sångens ventil, skulle
det rent af tryckt de respektive innehaf-
varne, så mäktigt låg det i sinnena. Läpp-
jandet på lifvets dryck hade hos dessa fyra
unga kvarlämnat oblandadt söt smak på
tungan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
