Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. 22 januari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897
(DUN
Oskuldens färg är minsann ej den minst vack-
ra, i den förenar sig, som fru Lovisa Petter-
kvist nogsamt vet, hela prismans strålande färg-
skala.
Suren den 16 januari 1897.
Högaktningsfullt
Frtt Hilda Alm.
–––––––––- ❖––––––––-
Up notisboken.
De furstliga gåsterna vid vårt hof an-
lände, som väntadt var, i onsdags och öfvervoro
i går firandet af konungens födelsedag.
kronprinsen och kronprinsessan af Danmark
bebo under sin vistelse härstädes nedre gästvå-
ningen i västra slottshvalfvet (arffurstarnes f. d.
våning), deras son prins Christian de rum, som
kronprinsessan af Danmark bebodde som barn,
samt prins Hans af Glücksburg prinsessan
Eugenies f. d. våning vid östra slottshvalfvet.
*
Medaljen »För berömliga gärningar» åt
en kvinna. K. m:t har tilldelat löjtnanten vid
flottan A. H. Gisikos hustru fru Ingrid Gisiko,
född Andersson, hvilken med fara för eget lif
räddat en person från att drunkna, medaljen i
guld af femte storleken med inskrift: »För be-
römliga gärningar».
Lifränta åt tjänare. Som bekant existerar
i Stockholm Föreningen till beredande af lifränta
åt tjänare, som trots sitt goda och behjärtans-
värda syfte långt ifrån vunnit den anslutning
den förtjänar. För att verka till dess utveckling
är emellertid i dessa dagar en ny åtgärd vidtagen
af dess styrelse, som beslutit bilda en särskild
fond, hvilkens afkastning skall användas huf-
vudsakligen så, att insättningar göras för bere-
dande af lifränta åt sådana tjänare, för hvilka
insättningar förut gjorts, men sedan upphört
till följd däraf att tjänaren af en eller annan
anledning, särskildt sjukdom, blifvit urståndsatt
att vidare tjäna, och att en första insättning
göres för unga tjänare vid början af deras tjän-
stetid.
För erhållande af bidrag till denna fond ha
teckningslistor utsändts bland allmänheten, och
man har hopp, att teckningen skall lämna godt
resultat. Från intresseradt håll ha redan ej obe-
tydliga bidrag utlofvats, så att man redan kan
hoppas snart äga en vacker grundplåt.
*
Stockholms allmänna kvinnoklubb gaf i
söndags konsert i Vetenskapsakademiens hörsal
efter ett rikhaltigt program, som upptog omväx-
lande sång, musik och deklamation. Dessutom
höll fröken Ellen Key föredrag öfver ämnet:
»bildning».
Talarinnan ville ej erkänna någon bildning,
som icke vore en sammansmältning af hjärtats
och förståndets. Äfven hjärtats bildning ute-
sluter dock tyvärr icke en hel del oförstående
på olika områden. Man ser ju så ofta exempel
på huru bildningen omfattat endast en eller några
sidor af en personlighet. De sakna t. ex. sma-
kens eller fantasiens bildning. Men först då
bildningen yttrar sig i växelverkan mellan alla
de olika sidorna, har den nått sitt slutresultat.
Männen äro i allmänhet öfverlägsna på det ska-
pande området, men på grund af sin större rör-
lighet har kvinnan större förmåga att kombinera
de olika bildningsmomenten, och därför finna vi
oftare verkligt bildade kvinnor än män. De för-
mögenheter, som dana den formella bildningen,
odlas i våra dagar allt för mycket, känslan och
fantasien däremot för litet. Genom allt för en-
sidig förståndsutveckling hindras vi att bli verk-
ligt förståndiga. Ty vår bildning börjas inte, när
vi först kunna läsa, utan när vi med klappande
hjärta första gången läsa en saga, ej när vi för-
sta gången examinera en växt, utan när vi första
gången inse det storartade i naturens ordning.
*
Friherrinnan Emma Sparres intressanta
och synnerligen sevärda stora oljemålning »Por-
trättgrupp af Grefve Hans Wachtmeister med sö-
ner», afsedd för porträttsalen å Johannishus, ut-
ställes under en kortare tid i Theodor Blanch’s
konstsalon, 16 Hamngatan (midt för Kungsträd-
gården). Dessutom exponeras där samtidigt ett
stort urval nya oljemålningar, akvareller och
pasteller af in- och utländska berömda konst-
närer.
*
En svensk sångerskas minne och en
drottnings jubileum. Bland de många åtgär-
der, som nu vidtagits öfver allt i England till
firande af drottning Victorias diamantbröllop med
engelska kronan, kan omnämnas en som äfven
hugfäster vår fräjdade landsmaninna Jenny Linds
minne. Earlen af Leicester och mayorn i Nor-
wich ha föreslagit, att till firande af jubileet in-
samla en fond till uppförande af ett nytt Jenny
Lind-sjukhus i Norwich. Ett sjukhus, som bär
detta namn, skänktes nämligen till staden år 1849
genom denna sångerskas frikostighet, och me-
ningen är nu att väsentligen utvidga denna in-
rättning. Mr Colman, f. d. parlamentsledamot
för Norwich, har till detta ändamål skänkt en
tomt på flere tunnland.
—’–––––❖––––––––––-
Teater och. musik.
Kungl. operan återupptog i fredags Wagners
storslagna musikdrama »Valkyrian». Att det-
samma allt fortfarande gör ett mäktigt intryck
framgick af det lifliga och djupa intresse, hvar-
med den ganska talrika publiken följde operan
akt efter akt. Bifallet var ock synnerligen in-
tensivt. Utförandet var på det hela taget värdt
allt erkännande. Dock vore framför allt önskligt,
att textuttalet blefve tydligare. Särskildt gäller
detta hr Bratbost och fru Kundberg. Vi hop-
pas, att »Valkyrian» länge skall hålla sig på sce-
nen, och att den tid ej måtte vara långt afiäg-
sen, då k. operan ser sig i stånd att upptaga äf-
ven de öfriga länkarne i Wagners »Niebelungen-
ring».
Två mera märkliga premiärer, till hvilka vi i
nästa nummer få återkomma, förestå i dessa da-
gar. Redan i kväll går på Dramatiska teatern
Coppées förebådade skådespel på vers »Pour la
coronne», i Carl Snoilskys svenska öfversättning
»För kronan». Och så på måndag afton Ibsens
med spänning motsedda »John Gabriel Borkman»
på Vasateatern Två högtidsstunder — hoppas
vi — för alla teatervänner!
Herr Teodor Hofers konsert i Vetenskapsaka-
demiens hörsal hade fyllt lokalen med en tack-
sam och fulltalig publik. Konsertgifvarens präk-
tiga och omfångsrika stämma gjorde sig väl gäl-
lande, särskildt i de mer dramatiska numren, så-
som cavatinan ur »Judinnan», och i de tyska ro-
manserna. Mindre väl lyckades han med det
honom främmande textuttalet i Sjögrens och Sin-
dings nummer. I stället för hr Tor Aulin, som
fått förhinder, föredrog fröken Sigrid Lindberg
ett par violinnummer, af hvilka i synnerhet Fr.
Ries’ melodiskt fagra Adagio fick ett förtjänst-
fullt utförande och slog lifiigt an.
Till förmån för Stenbocksfonden gafs på söndag
middag konsert i Östermalms kyrka inför en pu-
blik, som man kunnat önska talrikare med hän-
syn till både det vackra syftet och det gedigna
programmet. Emellertid åhördes de olika num-
ren i bästa högtidliga stämning: direktör Häggs
pompösa orgelsolo, fru Lindens koralföredrag,
herr Aulins violinnummer med orgelackompag-
nement och — ej minst — Svea lifgardes or-
kesterstycken, som gjorde sig S3rnnerligen prakt-
fullt i den akustiskt tacksamma lokalen.
–––- *–––-
De sju första, arken
af romanen » Guldmakaren» äro för närvarande
under omtryckning oeh expedieras i slutet af
nästa vecka till samtliga de för året nytillkomna
prenumeranter, som verkställt rekvisition enligt
vårt tillkännagifvande i n:r 1. Vi uppmana ännu
en gång alla, som ej äga början af den intres-
santa berättelsen, att nu omgående insända sin
rekvisition med adress och ett femöres porto.
Upplagan måste nämligen nu bestämmas, och
de, som komma senare, löpa risk alt bli utan.
Expeditionen af Idun.
–––––-❖–––––-
Herden oeh herdinnan.
Miniatyr af Elsa Lindberg.
II.
Aren hafva gått. Tant Ursula och tant Cordula
hafva för länge sedan för sista gången utbytt
(
ii
sina »nej» — och finnas ej mer. Herden
och herdinnan hafva gått i kras och jag liar slu-
tat upp att tänka på dem, som här man växer
ifrån barnfantasierna.
Det var sent en kväll, klockan var öfver alfva.
Teatrafna hade slutat. Publiken hade strömmat till
restatiranterna för att supera. Efter supén drack
man starkt kaffe uppe i kaféet.
Där var det en hög stämning —- lifiigt sbrl af
röster — rökmoln — ifriga ansikten — kypare,’
som sprungo af och till med brickor, hvarpå den
mörka, runda likörflaskan stod omgifven af små
spetsiga glas och blårandiga kaffekoppar. Fau-
ner, stödjande sig på krumma bockben och med
små skarpa horn stickande fram bland pann-
lockarna, höllo med lyftade armar upp de stora,
förgyllda kandelabrarna, hvilkas elektriska ljus
återkastades och mångdubblades af de guldrama-
de speglarna, som upptogo väggarnas ytor.
Jag satt och roade mig med att i en af spegel-
väggarna betrakta de bilder, som däri uppfån-
gades genom de öfriga speglarnes reflexion. Det
var nöjsamt att kunna observera alla dessa olika
ansikten, utan att det kunde märkas, att man
observerade dem. Plötsligt uppdök bland alla
dessa en smula échaufferade ansikten, hvilkas
minspel man så tydligt kunde skönja i det glatta
spegelgaset, ännu två ansikten — ett ljust kvin-
noansikte, som tycktes så svalt och skärt bred-
vid alla de andra, och så ett mansansikte, som
stack af emot det ljusa, fina — klumpigt och
mörkt.
Jag hann ej närmare betrakta honom. Hon
tog strax all min uppmärksamhet. Det första,
som föll mig i ögonen, var hennes hatt — en
stor, litet extravagant hatt, uppåtböjd på ena
sidan som en schäferhatt och med en yfvig, hvit
plym i mjuk bukt öfver det breda brättet — och
så hennes klädning — en mattskär, tunn kläd-
ning med halfkorta ärmar och en liten blygsam,
fyrkantig urringning vid halsen. — Hvar hade
jag sett just en sådan dräkt förut? — Ett litet
svagt, sväfvande barndomsminne, lätt och skif-
tande som en sky, fick fina konturer, runda for-
mer, fick gestalt — den lilla porslinsherdinnans
gestalt — hon, som ej hade någon herde och
stod på tant Ursulas empirbyrå. Ja visst, det
var ju hennes stora, buktiga hatt och rosiga
klädning !
Men under den gröna hatten såg jag ett litet
ansikte, fint och täckt, skärt och mjukt i lini-
erna, med herdinnans hvita panna — låg och smal
som om därendastkunde få rum små lätta,fladdran-
defjärilstankar— och medherdinnanstvågula, ring
lande lockar ned mot ögonbrynens jämna, svarta
båge. Och ur det blanka spegelglaset lyste emot
mig herdinnans ögon så blå —• så rent blå som
blåsippor i solsken. — Det var ju alldeles her-
dinnan — den fina — den nätta — med sin lilla
leende grop midt i den runda hakan och med
sin mun så liten, nästan hjärtformig!
»Så vacker hon är,» sade någon bredvid mig,
»hon, den unga frun i den stora, gröna hatten
och skära klädningen! Det har varit abonnement
på Operan i kväll. De komma bestämdt därifrån.
Därför är hon så elegant och, se, han, mannen,
har lagt sin teaterkikare på bordet. Hvad han
ser besynnerlig ut — han — mannen! Han ser
rent af ut som en kines. Det var ett omaka
par!»
Ett omaka par! Ja visst! Illusionen var full-
ständig. Där satt han ju — kinesen bredvid her-
dinnan. Tydligt såg jag i spegeln hans stora,
klumpiga hufvud nedsjunket mellan de uppdrag-
na axlarna, så att det såg ut, som om han ej
hade någon hals. Han satt hopkrupen, så att
hans kropp bildade nästan en fyrkant, och han
var tung, grof och robust, ej danad af samma
sköra materia som den fina, lätta gestalten bred-
vid honom. Med sina långa, hvita fingrar snodde
han de svarta mustascherna, som från den långa
öfverläppen under den korta näsan hängde ned
öfver munnen, medan ögonen — kinesens små
elaka, svarta ögon, hvilka sutto litet snedt under
ögonbrynen — med ett stickande uttryck oroligt
flögo af och till rundt omkring salen. Då och då
såg jag hans klumpiga hufvud nicka, alldeles som
kinesens på tant Ursulas empirbyrå, när man gaf
det en puff, — nicka fort och gladt, nicka lång-
samt och gravitetiskt. — Men hans små svarta
ögon fortforo hela tiden att oroligt irra rundt
kring salen.
Hon satt mestadels med den blåa blicken sänkt,
satt tyst, bortvänd ifrån honom — halsen böjd
litet framåt och öfver hela den späda gestalten
något af lyssnande väntan. Hon hade dragit af
de långa, mjuka gands de Suède och lagt dem
från sig på det hvita marmorbordet. Hennes
fingrar -— porslinsherdinnans rosiga, små graciösa
Seminariet för huslig utbildning
göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0027.html
