Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 29 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 i DU N 1897
för hela lifvet. Man bör därför ej afstänga
flickorna från umgänget med unge män,
utan i stället söka befordra det genom att
öppna sina dörrar för dem. Många yng-
lingar och män, i synnerhet de, som stå
utan familj, skulle säkerligen vara ytterst
tacksamma, om de kunde få komma in i
goda hem, i stället för att nödgas tillbringa
alla sina kvällar ute bland kamrater. Af
vikt är dock, att de unge männen kunna
komma ogeneradt och ej känna på sig, att
vänligheten är en snara, hvari man vill
fånga dem och deras frihet, ty då åstad-
kommer man motsatsen af hvad man velat.
Umgänget mellan ungdomen bör vara na-
turligt och otvunget, och man gör bäst i
att bjuda äfven andra unga flickor, så att
man icke framhåller blott sina egna.
Men för att umgänget skall kunna bli det
rätta, bör samlifvet vara ordnadt därefter.
De stora supéerna och balerna äro just inte
ägnade att bringa de unga hvarandra när-
mare, detta göra i stället de små enkla,
ofta upprepade samkvämen i hemmen, där
man råkas för att musicera, läsa m. m. i
allsköns enkelhet och trefnad, och där den
enkla undfägraden, om ock god och smak-
lig, är en bisak. Det är således en rätt
öfvad gästfrihet i stället för de stora bjud-
ningarna vi här skulle vilja anbefalla mö-
drarna. Den skulle dessutom medföra den
stora nyttan, att de unga bättre lärde känna
hvarandra, att flere äktenskap ingingos, och
att dessa äfven blefvo lyckligare.
Skulle modern genom omständigheternas
makt vara förhindrad att i sitt hem kunna
sammanföra sina döttrar med unge män,
så bör hon skicka dem ut i världen på en
tid. Det är inte rätt att afstänga de unga
flickorna från umgänge och tänka, att den
rätte nog kommer en dag som en uppen-
barelse från himmelen. Troligt är, att han
’ då aldrig kommer. — Har modern upp-
fostrat sina flickor rätt, så kan hon tryggt
låta dem försöka sina egna vingar och allt
efter deras kunskaper sträfva att göra nytta
i världen. Tillfällen att göra bekantskaper
och äfven goda sådana skola då ej uteblifva.
Längre sträcka sig emellertid ej moderns
plikter i detta afseende. Har hon samvets-
grant sökt att fylla dem, i synnerhet dem
som beträffa uppfostran, så har hon gjort
mycket och får sedan öfverlämna omsorgen
åt vår Herre, Ty ingen människa kan nå-
gonsin med visshet på förhand afgöra, om
en flicka blir gift eller ej, då de bästa och
klokaste planer kunna misslyckas, i synner-
het i detta fall, där det gäller själfstäudiga
individer, åt hvilkas egen vilja det slutliga
afgörandet ju bör öfverlämnas. Mer än en
flicka föredrar också att gå ogift framför
att gifta sig med en man, som hon ej äl-
skar, i synnerhet om hon förut haft ett
allvarligt tycke.
Ehuru modern skall uppfostra dottern så,
att hon göres skicklig att väl sköta en ma-
kas och moders kall, om hon blir gift, så
bör hon dock undvika att onödigtvis med
flickan tala om giftermål och dylikt och
måste hindra sina frubekanta att till den
unga framkasta önskvärdheten af att snart
bli förlofvad. Många fruars högsta nöje är
att tala om förlofningar och söka ställa till
partier ; de sky ej att föreslå den unga
flickan än den ene, än den andre unge man-
nen som lämplig friare. Följden är, att den
unga flickan ej blir naturlig i sitt umgänge,
och att hos henne vaknar en lifligare åtrå
att bli gift, än nyttigt är, i synnerhet som
denna i sig själf helt naturliga längtan kan-
ske aldrig blir fylld och det blir dubbelt
bittert att försaka sedan, då tack vare de
beställsamma tanternas prat känslorna upp-
drifvits öfver höfvan. Dessutom kan genom
sådana taktlösa yttranden mången gryende
känsla kväfvas i sin brodd, eller kunna unga
människor, som eljes kanske funnit hvar-
andra, bli skilda för alltid. Den unga kär-
leken är både stolt och blyg.
För hvarje flicka hägrar nog i fjärran
tanken på ett eget hem, på makans och
moderns lycka, men då ju mången måste
försaka denna lycka, gäller det att i upp-
fostran så förbereda flickan, att hennes lif
ej blir värdelöst, om det blir hennes öde
att gå ensam. Hon måste bli öfvertygad
om, att det också för den ogifta kvinnan
finnes ett stort värf att fylla, att det i värl-
den är så mycket att älska och omhulda,
att verka och sträfva för, att det kan helt
utfylla och i sanning lyckliggöra ett män-
niskokjärta.
» Honni soit qui tnul y pense.»
––-L$–––
Hundra (100) kronor med
några penndrag
han nu hvem som helst, som har en gocl idé,
eit lyckligt infall, måhända förtjäna sig. Sa-
ken är nämligen följande:
Det välvilliga och alltjämt ökade erkännande,
våra julnummer under de senaste åren rönt,
är oss en eggelse att göra allt för att äfven i
år, Iduns tionde årgång, kunna bjuda vår läse-
krets något fullt jämförligt, om möjligt ännu
bättre. Vi vilja allt mer utveckla Iduns jul-
nummer i de svenska kvinnornas gunst, så att
det må bli en efterlängtad och kärkommen hög-
tidsgäst i hvarje hem, där Idun läses, en vär-
dig afslutning på årgången och de bemödan-
den, redaktionen under densamma nedlagt i
olika riktningar.
För att med afseenäe pk julnumret kunna
uppnå ett möjligast godt resultat skulle emeller-
tid intet vara oss värdefullare än
ett samarbete med vår
läsekrets
och intet kärare än att känna densammas önsk-
ningar och, så vidt möjligt, söka lägga dessa
till grund vid de anordningar, som träffas för
numret i fråga. Naturligtvis kommer detta
äfven i år att, som tillförene, meddela en ut-
vald skönlitterär läsning af våra förnämsta
författare, illustrerad af framstående artister-,
julberättelser och andra prosauppsatser. skalde-
stycken och högtidsstämning. Det är emeller-
tid särskildt tvänne faktorer, som äro i hög
grad afgörande fär ett julnummers framgång,
och det är angående dessa, vi ville inhämta
allmänhetens egna förslag. Den ena af dessa
faktorer är:
Julnummers-omslaget.
Iduns vackra julnummersomslag af Viktor
Andrén för förlidet år lyckades bli synnerligen
populärt. Gif oss nu en god idé till 1897 års
omslag! Det är naturligtvis icke fråga om en
teckning eller skiss, utan endast om en i ord
gjord anvisning, hvad omslaget bör framställa.
Utförandet blir sedan den artists sak, som. re-
daktionen vidtalar. För det förslag till årets
julnummersomslag, som mest tilltalar oss och
till oss insändes före den 15 februari, utbe-
tala vi
Ett pris af femtio (50) kr.
Den andra omständigheten, som är af stor
betydelse för julnumrets framgång, ligger i att
finna en s. k. »clou» för numrets innehåll,
eller med andra ord
En hufvudartikel af ovan-
ligt och synnerligt intresse.
E?i sådan »clou» utgjorde i vårt julnummer
år 1895 den bekanta uppsatsen: -»Hemmet i
konungaborgen», hvilken mottogs med så all-
mänt intresse. I vårt senaste julnummer kunna
kanske i viss mån de hundra porträtten af
svenska barn: »Det yngsta Sverige», betecknas
som numrets »clou». Nu gäller att finna en
ljus idé till något motsvarande, »dragande»,
för årets julnummer, i text eller bild, eller
helst bägge, kompletterande hvarandra. Äfven
här är naturligtvis endast fråga om att an-
gifva själfva idén, ej att utföra den. Detta
blir sedan redaktionens sak. Alltså : för det
förslag titt en hufvudartikel i årets julnummer,
som mest tilltalar oss och titt oss insändes före
den 15 februari, utbetala vi likaledes
Ett pris af femtio (50) kr.
Med några penndrag kan således här ett fyn-
digt hufvud, som får en god idé i den ena
eller andra — eller bägge — af ofvan an-
gifna riktningar och titt oss skriftligen inom
utsatt tid meddelar den, måhända förtjäna sig
ett penningpris, som i förhållande till den ringa
mödan måste betecknas som ganska aktnings-
värdt. Vi bedja därför alla, som läsa dessa
rader, vara hjärtligen välkomna med sina för-
slag. »En blind höna kan också hitta ett
korn», lyder ordspråket, och därför bör ingen
anse sig för ringa eller hysa någon betänklighet
att deltaga. Alla kunna påräkna vår upprik-
tiga tacksamhet för det visade intresset.
Stookholm i januari 1897.
Redaktionen af Idun.
—*–––––––––-
”Se vous aime.”
Skiss för Idun af Alberto.
Och stunden är inne att kläda sig till
bal, ty det skymmer. Ingeborg fäller ned
gröna persienner i sitt rum, tänder både
ljus och lampa samt börjar sin toalett. Hon
känner sig så förunderligt glad till sinnes,
som om hela världen låge för hennes fot-
ter — det är ungdomens jublande lycka.
Också vet hon, att i kväll skall någonting
särskildt, alldeles särskildt glädjande in-
träffa. Han skall bedja om hennes hjärta
och hand.
Klädningen ligger utbredd på chaiselon-
gen, den äx af högrödt siden. Kärlekens
färg.
Tankar komma och flyga. Mekaniskt rul-
lar Ingeborg upp det ljusa, burriga håret
på hjässan ocb fäster röda rosor däri, me-
dan minnet för henne bort till en förfluten
bal, en bal mellan skyhöga alper, dit vi
vilja följa henne. — — —
Ingeborg hade varit i Schweiz föregående
vinter. Hon var den enda svenskan i pen-
sionen — därför kände hon sig bra ensam
ibland. Kom så en dag, då man blifvit
bjuden på bal, det där rysligt märkvärdiga
»på bal», som Ingeborg aldrig fått vara
med om under skolåren hemma i Stockholm.
Så hon gladde sig! I röd klädning klädde
hon sig också den kvällen — i röd tyll-
klädning, som mamma skickat henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
