Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 29 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 IDUN 1897
de sutto på tumanhand, fick Tore hålla hen-
nes små händer uti sina stora, precis lika
länge, som han själf hade lust till.
När de sedan foro hem, mamma och In-
geborg, nog faller det också nu tårar bland
pälsverk och dun, då dottern förtror modern
sin jättestora lycka ■— riktiga solskenstå-
rar! »Tänk, barn,» sade mamma, »om du
blott ett ögonblick trott dig besvara det
där oöfverlagda »je vous aime,» och dåden
»rätte» kommit, hans kärleksord skulle ej
ekat hälften så klart som nu i min lilla
flickas ogrumlade hjärta.» — Ja, hon var
lycklig, Ingeborg, rent af öfverlycklig !
–––- *–––-
Fröken Augusta Lundin om de
korta promenadkjolarne.
om vi i förra numret meddelade, hölls
fredagen den 22 januari i hotel Con-
tinentals stora sal Dräktreformföreningens
andra »kjolmöte», liksom det första till
trängsel besökt. Då förhandlingarna, om
ock här och där fördjupade samt lifvade af
friska tillflöden och små pikanta hvirflar,
gifvetvis flöto i samma strömbädd som sist,
vilja vi endast anföra ett inniägg af spe-
cielt intresse.
Formlig sensation väckte på mötet profes-
sorskan Seholanders meddelande, att fröken
Augusta Lundin, vår förnämsta kvinnliga
auktoritet på modets område, i ett till henne
stäldt bref uttalat sina varma sympatier för
den korta, af modet oberoende promenad-
kjolen. Med kännedom om att ett utlåtan-
de af fröken Lundin i kvinnliga toalettfrå-
gor är kungsord för flertalet af Sveriges
tongifvande kvinnor, skyndade vi att af de
båda damerna utbedja oss tillstånd att offent-
liggöra nämnda skrifvelse, hvilken med älsk-
värd beredvillighet ställdes till vårt förfo-
gande. Det, från modesynpunkt sedt, epok-
görande brefvet är af följande lydelse:
Stockholm 21 jan. 97.
professorskan JScholander!
Jag får på detförbindligaste tackaför det stora
förtroende och den utmärkta artighet Ni visat mig
genom Eder inbjudning.
Jag år den första att föreslå kvinnorna att
kläda sig praktiskt och förståndigt. Själf tycker
jag mycket om turistdräkten och anser, att damer-
na böra bära den alla dagar på gatan, liksom
utomlands vanligen är fallet. Hvad modet beträf-
far, växlar det ju ständigt, så det år ej värdt
att rätta sig därefter i denna fråga.
En fransyska bär sin långa klådning så, att
den verkar kort, och aldrig för hon däri smuts
och dam hem i sina rum, Men hon är alltid väl
klädd undertill och går vackert, och därför ser
det trefligt ut.
Våra damer däremot hafva i allmänhet fula,
illahängande underkjolar samt ofta fula skodon
och vanvårda sin gång ändafrån barndomen. Där-
för äro de oftast generade att lyfta sin klädning
tillräckligt högt, för att den ej skall blifva smut-
sig. Däruti ligger felet.
Den dam, som i 20 år varit, en martyr för sin
långa, släpande klädning, måtte fått sitt förstånd
något sent utcecldadt, eftersom hon ej kommit un-
derfund med, att det gick an att bära upp sin
kjol eller göra den kort.
Jag anser alla dessa frågor så naturliga, att
jag ej kan fatta, att det är något att orda om.
Som min tid i dessa dagar är mycket uppta-
gen, kem jag ej lofvci att infinna mig, men jag
tillråder afgjordt korta, praldiska dräkter för
gatan.
Med utmärkt högaktning
Augusta Lundin.
Det är ett märkligt och glädjande tidens
Recken, att en af modets mest framskjutna
banérförerskor i sunda förnuftets namn gör
front mot sin nyckfulla härskarinna, fråndö-
mer henne den missbrukade lagstiftnings-
rätten på ett så vidsträckt område som pro-
menadtoalettens och sålunda gör gemensam
sak med vetenskapens och den praktiska
nyttans representanter i den af dem fram-
kallade revolten mot modetyranniet. Man
torde med skäl kunna hoppas, att fröken
Lundins fria och själfständiga uppfattning
snart nog skall bli gängse inom hela vår
svenska sömmerskekår och — dess kund-
krets.
––––- *––––-
Konsten att servera
och passa upp.
För Idun af A—m.
I itet hvarstädes nu för tiden får man tyvärr
A* höra klagas öfver att tjänstefolket är så litet
hemmastadt i sina sysslor och åligganden, sam-
tidigt med att deras pretentioner äro i ständigt
stigande, ntan att dock härför lämnas större va-
luta än förut, nej, snarare tvärtom.
Vid de årliga ombytena af tjänstefolk fram-
träda mer och mer svårigheterna att få en or-
dentlig van och kunnig tjänare, och litet hvar
känna vi till de obehag som medfölja ett tjänare-
ombyte, hvilken tid det kräfver, innan man kom-
mer i ordning eller hinner sätta tjänaren in i
sina åligganden; månader kunna förgå och än-
dock riskerar man att vid halfårets eller årets
slut blifva af med sin nyss indresserade tjänare;
då denna tycker sig hafva lärt något, fått en
och annan finare vana, kanske blifvit litet upp-
klädd och uppfiffad, stiga hennes lönepretentio-
ner, och så söker hon sig en ny plats; ny tjä-
nare måste nu anskaffas, så börjas samma upp-
fostringshistoria och samma elände igen.
Är det nu så omöjligt att verkligen komma
öfver en tjänare, som redan från början är inne
i sina sysslor, och som särskildt har vana att
servera eller passa upp? Ja, ibland ser det verk-
ligen så ut, och hvar kan orsaken härtill ligga?
I de flesta fall är det emellertid icke tjänarens
fel, utan vårt, vi husmödrars. Visserligen finnas
husmödrar, som ganska ordentligt inlära och upp-
fostra sina tjänare — jag talar här och i det
följande uteslutande om kammarjungfrur, inne-
jungfrur, som hafva städning, servering, uppass-
ning inomhus om hand, — men det finnes ty värr
äfven husmödrar — och i sanning ej så få —
som göra platt ingenting för tjänarnes undervis-
ning, utan för hvilka det är fullkomligt likgiltigt,
huru de passa upp och sköta sina åligganden,
huru de kläda och skicka sig, och som hellre
underkasta sig tjänarens herravälde och bestäm-
melser, än de göra sig det besväret att rätta,
undervisa och uppfostra dem. De enklaste grun-
derna i serverings- eller uppassningskonsten äro
emellertid icke — eller borde åtminstone icke,
förutsatt att man har god vilja — vara så svåra att
inlära eller komma under fund med, att icke
hvilken husmor som helst med någon lefnads-
erfarenhet kan åtaga sig lärarekallet härutinnan.
Den ena familjen kan visserligen vilja hafva
den detaljen så ordnad, den andra så o. s. v.,
men i det stora hela finnas dock vissa för alla
hushåll gemensamma anordningar, som hvarje
tjänare bör känna, vissa allmänna konventionella
regler i uppassnings- och serveringskonsten —
som, om äfven oskrifna, af alla böra tillämpas,
säkerligen finnas inplantade hos hvarje husmor
och som hon lärt sig antingen under sin upp-
fostringstid i hemmet — eller, där denna saknats,
under sin uppfostringstid sett praktiserade i lifvet.
Dessa allmänna anordningar och regler känna nog
de flesta i verkligheten till, men de ligga kanske
allt för djupt förborgade hos en, för att genast
vara till hands; vanan har gjort att vi glömt
bort dem, förhållandena att vi ej kommit i till-
fälle att draga nytta af dem. Bristen slutligen
på en handbok i serverings- och uppassnings-
konsten, med för tjänarne lättfattligt uppställda
regler, har äfven gjort sitt till, att åt saken ej
ägnats den uppmärksamhet som man bort.
Ins. dristar sig nu att till behandling upptaga
denna fråga, förvissad om att i Iduns spalter en
diskussion eller ett tankeutbyte skall uppstå om
rätta sättet och vägen att uppfostra våra tjänare,
samt att möjligen någon af Iduns läsarinnor skall
försöka uppsätta någon lämplig handbok eller
»tjänarekatekes» ; —• ju vidlyftigare diskussionen
blifver, desto flere nyttiga råd och anvisningar
kunna samlas till nytta för såväl oss själfva som
våra tjänare.
Ins. vill emellertid redan nu påpeka en och
annan omständighet beträffande serverings- ocli
uppassningskonsten, som hennes erfarenhet lärt
henne, att man särskildt bör lägga vikt på. Hvad
här nedan säges gäller emellertid hufvudsakligast
större hem, där man har råd att hålla 2 à 3
tjänare (1 kokerska, 1 barnjungfru eller 1 kam-
marjungfru); i mindre hem där blott en tjänare
finnes, få naturligtvis fordringarna på henne i
vissa afseenden ej ställas så högt som eljes;
idealet bör man dock alltid sträfva efter.
Det viktigaste i ett hem som en tjänare skall
söka iakttaga och hvartill hon isynnerhet bör
uppfostras är renlighet och ordentlighet, både be-
träffande sig själf och hvad hon har om händer,
och härutinnan kan ej heller en husmor vara
för nogräknad, vare sig med tjänarne eller med
sig själf. Den tjänare som från första början
vänjes vid att se allt omkring sig rent och put-
sadt, som själf måste uppträda snyggt och rent
klädd — om än aldrig så enkelt — den tjänaren
får småningom vämjelse för allt orent och snus-
kigt; det blir för henne småningom ett nödvän-
digt behof att äfven å sin sida bidraga till snygg-
het och ordning; uppfostras tjänarinnan åter i
ett slarfvigt hem, där hon själf får uppträda i
vårdslös, slarfvig och nerfläckad dräkt, där mat-
modern själf föregår med dåligt exempel härut-
innan, där kunna ingen renlighet och snygghet
uppväxa, och där blir i de flesta fall allt hvad
tjänaren handskas med likadant som hon själf.
Hos hvarje människa finnes emellertid af na-
turen nedlagdt en större eller mindre grad skön-
hetssinne; det är detta som skall väckas och
uppodlas. Jag har ofta gjort den erfarenheten,
att en tjänare med ett af naturen vackert utse-
ende i allmänhet håller sig renare och finare,
mera vårdar sitt yttre, än en med ett fult, och
att de förra hafva mera håg och fallenhet för
ordning och snygghet än de senare. Ej för att
jag därmed vill säga, att man bör skaffa sig ute-
slutande vackra tjänare, men i de flesta fall —
om man har tillfälle att välja, så äro renlighet
och snygghet skönhetens följeslagare — ; dess-
utom gör det ju alltid ett godt intryck i ett hem,
om tjänarne ej äro allt för anskrämliga — så att
man mister aptiten hvar gång man ser på dem.
I större och finare hem kan man ha råd att
hålla en särskild kammarjungfru, som uteslu-
tande har att sköta all servering samt uppass-
ning inomhus, och som således alltid bör finnas
till hands att när som helst komma in för att
passa upp, mottaga visiter och besökande m. m.
En sådan måste ständigt vara snyggt klädd, ty
intet gör ett mera obehagligt intryck vid ett be-
sök i en familj, än då man mötes af en illa och
slarfvigt klädd jungfru, med håret i oordning,
ärmarne uppkaflade o. s. v. Den tanken tränger
sig genast på en: hurudant är detta hemmet
egentligen? Svaret utfaller nog icke alltid till
herrskapets fördel.
Mötes man åter af en snyggt klädd tjänare,
som artigt niger, hjälper af med kappa och ga-
loscher, tager mot paraplyet o. s. v., blir intryc-
ket helt annat, i synnerhet som det i afseende
å kostnader ofta betyder så litet, om jag är snyggt
klädd, i stället för illa och slarfvigt.
Hvad som alltid pryder en tjänare är den lilla
hvita mössan på hufvudet — en mössa som i de
flesta fall bör kunna tillverkas hemma och som
i alla händelser ej bör öfverstiga 75 öre à 1 kr.
Har tjänaren därtill en ljus bomullsklädning med
ett hvitt eller ljust förkläde, är hennes toalett
visserligen enkel, men dock alltid prydlig. Till
en kammarjungfrus toalett bör därjämte alltid
höra en svart klädning med hvitt förkläde, ehuru
mången kanske tycker att en dylik toalett ser
väl dyster ut, men anser jag för min del, i
synnerhet vid högtidliga tillfällen, då flere tjänare
äro inne på en gång, det vara en ytterst kläd-
sam kostym. Då jag städjer en tjänare tager
jag alltid reda på, huru det är med deras kläd-
förhållanden och gör äfven ibland till villkor för
deras städjande, att de skola hafva minst 1 ljus
bomullsklädning samt 1 svart, och brukar jag
alltid vid julhelgen gifva tjänarne en klädning,
helst någon mörkare och tjockare hvardags-
klädning.
Då en tjänare skall öppna för att taga emot
någon person och hon ej känner den besökande,
bör hon alltid höfligt taga reda på, hvem hon
har den äran anmäla eller hälsa ifrån o. s. v.
Beroende på förut erhållna instruktioner af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
