Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 5 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 I DU N 37
varm, för väta ogenomtränglig och nästan
outslitlig fotbeklädnad. För att bibehål-
las mjuka trots den ständiga blötningen
böra de efter begagnandet sättas upp pä
särskildt gjorda läster och smörjas med va-
selin eller annat fettämne.
De norska skidorna äro lätta och lättgå-
ende, men bli här i Sverige alldeles för
dyra. Kunde man då hoppas, att de hölle
längre, vore det ju ej så farligt; men de
bräckas däremot ganska lätt enligt min er-
farenhet, som kanske ej delas af andra.
De norrländska björkskidorna äro möjligen
något tyngre, men gå lätt och äro starka.
Vid köp bör man se efter, att skidorna äro
raka och felfria, ty det är lätt att råka ut
för motsatsen, äfven om man har att göra
med samvetsgrann säljare. I början före-
falla skidorna kärfva och gå trögt; men
denna olägenhet är snart öfverstånden, och
jag finner ej skäl att polera dem under för
att få dem glattare. Som montering är
bäst att använda gummiskifva, rotting för
hälen och ställbar rem för tån. Nybörjaren
gör klokast i att ej binda fast skidan vid
foten, utan man bör vänta därmed, tills
större säkerhet vunnits. Ty det är mycket
obehagligt, då vid fall den fastsittande ski-
dan hindrar uppstigandet; är den lös, är
lätt att komma ur den, innan man reser sig.
Löpningen bör ske med långa, steg, och
skidorna skola glida fram så parallelt som
möjligt för att ej korsa sig vare sig fram-
till eller baktill. Utför backar bör i syn-
nerhet nybörjaren böja knäna och vara mjuk
i alla leder. Med två stafvar utsätter man
sig, förstås, för färre fall ; men för min del
finner jag, att man har alldeles nog göra
att hålla reda på en staf, i synnerhet i
backar, där man så litet som möjligt och
helst ieke alls bör sätta den i marken.
Mången menar, att skidlöpning är en
för kvinnan oskön idrott. Men all idrott
kan utföras klumpigt och kan utföras gra-
ciöst. Somliga kvinnor hafva liksom med-
födda anlag för idrott, sitta väl till häst
och på bicycle, åka skridsko, löpa skidor
och svinga sig i gymnastikstegen med
mjuka rörelser. Andra åter kunna ej efter
årslång öfning och trots vunnen skicklighet
utföra behagliga idrottsrörelser. Men det
vore väl hårdt, om den härutinnan med
mindre utpräglade anlag begåfvade skulle
vara tvungen afstå från en hälsosam, upp-
friskande kroppsrörelse. Det finns ju många,
som gå illa; men icke böra de därför för-
saka promenader. Snart vinner väl idrot-
ten så stor terräng, att det ej blir stort
ovanligare att rida bicycle och löpa skidor
än att gå på Strandvägen. Att mer fram-
skriden ålder ej heller hör vara hinder för
utöfning af idrott fick jag se i Paris, där
en förnäm dam, som uppgafs vara 64 år,
som ingalunda såg yngre ut, och som dess-
utom var utrustad med ett betydligt hull,
hvar morgon hjulade fram i Boulognersko-
gen. Vi hafva det företrädet framför pa-
risiskan, att vår idrott blir mer omväxlande
efter årstiderna. Hon har i denna väg ej
stort annat att tillgå än hjulridt och någon
gång under stränga vintrar skridskoåkning,
då däremot våra vackra, länge kvarliggande
snötäcken locka oss ut till kälkåkning och
skidlöpning. • Use Franke.
––––- *––––-
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekanta!
f .................... =
Konsten att servera
och passa upp.
För Idun af A—m.
(Forts. o. slut.)
Är det fråga om en vanlig höflighetsvisit, mot-
tager hon i så fall visitkorten på en liten bricka,
som för detta ändamål alltid bör finnas till hands
i tamburen. Vid dylika tillfällen bör tjänaren
noga akta sig för att låta den besökande stanna
utanför tamburdörren och själf sticka ut hufvu-
det eller en arm genom dörröppningen för att
afgifva sina svar eller mottaga visitkorten. An-
tingen herrskapet är hemma eller ej, bör den
besökande alltid insläppas i tamburen, och först
där underrättar man sig om afsikten med be-
söket.
Har man blifvit mottagen i en familj, skall
tjänaren vara färdig, då den besökande aflägsnar
sig, att hjälpa till med hvad som kan behöfvas,
rock eller kappa, taga fram galoscher o s. v.
I de familjer där tillgång ej finnes på mera
än en jungfru, får i de flesta fall frun (eller herrn)
själf taga emot besökande, så framt tjänaren för
tillfället är sysselsatt med annat; finnes åter
barnjungfru, blir det hennes åliggande. Dock bör
under hvilka förhållanden som helst en tjänare
aldrig visa sig i deshabillé, utan får hon i så
fall, om hon ej är klädd, så att hon kan visa sig,
på ett eller annat sätt underrätta sin matmor
om, då det ringer, hon ej kan gå ut och öppna.
Där fiere tjänare finnas, blir det emellertid all-
tid kammarjungfruns uppgift att passa på ring-
ningar m. m. och skall i öfrigt husmodern söka
ordna härmed, så att icke, som det ibland händer,
tjänare komma rusande från flere håll på en
gång för att öppna.
Beträffande själfva serveringen och uppass-
ningen måste härvid — liksom beträffande tjä-
narne själfva — en ytterlig renlighet och snygg-
het iakttagas. Själfva dukningen blir naturligt-
vis i vissa detaljer olika, beroende på hvars och
ens vanor och smak, men äfven här finnas vissa
gemensamma beröringspunkter, vissa bestämda
realer, som nästan öfverallt kunna iakttagas.
I allt hvad som på ett bord framsättes bör
råda en viss ordning och symmetri. Somliga
tjänare sakna i den vägen fullkomligt hvad man
kallar »öga» och visa i stället prof på en ovan-
lig förmåga att sätta allt snedt och vindt, antag-
ligen därför att de ej i tid gjorts uppmärksamma
härpå eller att ej deras öga blifvit vandt vid
ordning. I allmänhet finnes alltid någon midtel-
prydnad, en blomma, en skål, större bordsurtout
eller dylikt, hvaromkring sedermera det öfriga
bör grupperas, beroende på om man sitter rundt
bordet eller — där familjen är fåtalig — vid ena
ändan af detsamma, i hvilket senare fall dukning
endast sker vid denna del af bordet, börande
dock alltid den hvita duken helt betäcka bordet.
Innan någon som helst prydnads- och servis-
artikel framsättes på bordet, måste den torkas
eller dammas af, framför allt sådant som eljes
har plats på buffet och således mer än annat
är utsatt för damm. För detta ändamål bör
tjänaren alltid till sitt förfogande hafva en sär
skild serverings- eller dammhandduk — som om-
bytes 1 à 2 gånger i veckan — ; intet glas, ingen
tallrik, ingen knif, gaffel eller sked får framsät-
tas eller läggas på bordet, förrän den är fullt
ren och skinande, ty det finnes knappt något
mera oaptitligt — då man sätter sig ner till ett
dukadt bord — än att på en tallrik eller ett glas
få se märken efter fingrar, s. k. »tummar». Tjä-
narne böra därför också alltid vänjas vid, att då
något framsättes, som förut blifvit rengjordt, ej
taga i detsamma med blotta fingrarne, utan med
serveringshandduken.
Innan man sätter sig till bords, skall allt hvad
som för serveringen behöfves vara framtaget ur
buffeten eller glas- och porslinsskåpet samt place-
radt på den förra eller på särskilda serverings-
bord, hvarvid å sådana platser där man kan be-
höfva sätta varma fat, en bricka eller serviett
bör placeras, för att hindra buffetens eller bor-
dets fördärfvande.
I hvarje hushåll, om än aldrig så litet, till-
kommer det den tjänare, som har dukningen
om hand, att underrätta familjens medlemmar
när »bordet är serveradt», vare sig genom munt-
lig tillsägelse eller genom ringning på klocka
eller gongong, och får detta ej ske förrän dels
allt är fullkomligt färdigdukadt, lampa eller ljus
vintertiden äro tända, och dels kokerskan gifvit
besked att maten är färdig till servering. Likaså
bör det vara samma tjänares uppgift att tillse,
det måltiderna serveras på härför bestämdt klock-
slag. Finnes ej särskild barnjungfru, skall äfven
tillses att barnen blifva tvättade och snyggade,
innan de få gå in till bordet.
Då själfva, måltiden börjats, kan tjänaren an-
tingen stanna kvar vid serveringsbordet eller
ock — hvilket i många fall är bättre — i ser-
veringsrum eller kök afbida sin matmors ring-
ning.
Att salt- och pepparkar, ättiksflaska, senaps-
burk m. m. tillhörande bordsurtouten, strösocker-
skål o. d. alltid skola vara i ordning, faller af
sig^själft och bör gå på tjänarens ansvar.
Ölbuteljer böra i allmänhet ej framsättas på
matbordet, framför allt ej placeras en framför
hvarje knvert; det påminner nämligen för myc-
ket om värdshus eller inackorderingsställe, utan
bör tjänaren, då öl skall användas, i så fall gå
omkring och servera det antingen ur butelj eller
kanna.
Vid all servering böra den yttersta försiktighet
och varsamhet iakttagas, så att intet af servisen
slås sönder, ej heller något spilles ut på duk
eller golf eller på dem, som sitta omkring bor-
det. Allt rusande, alla häftiga rörelser skola
undvikas, och bör detta äfven i hvardagslag,
noga inpräntas hos tjänaren, ty att genom en
tjänares slarf och försumlighet få en bordduk,
en rock eller klädning förstörd kan blifva en
alltför dyrbar affär, utom det att det gör ett
ytterst obehagligt intryck på såväl gäster som
värdfolk och stör den sinnesstämning af glädje,
som bör råda vid. en måltid. Äfven i hvardags-
lag måste däi-för synnerlig uppmärksamhet äg-
nas häråt, och skola tjänarne väujas vid att en-
dast hafva öga på hvad de hafva för händer
samt stadigt och säkert hålla i allting samt, där
flere sitta tätt kring ett bord, noga passa ögon-
blicken, då hvar och en skall serveras. De böra
därjämte instrueras att vid servering alltid gå i
bestämd ordning, börjande med den förnämsta
gästen (eller värdinnan) och sedan fortsättande
i tur, och ej som på många ställen prakti-
seras flyga från den ena till den andra, allt efter
hvars och ens olika rang eller ålder. Det är att
för mycket belasta tjänarens minne, fördröjer
serveringen och fordrar ytterst noggrann känne-
dom om rangordning, och kunna genom ett förbi-
seende härutinnan många obehagligheter uppstå.
Tjänarne skola ytterligare iakttaga att ej in-
låta sig i samtal — framför allt icke då barn
sitta med vid bordet — eller lyssna på hvad
som säges, utan endast kort och höfligt svara,
om de blifva tillfrågade.
Då ombyte af tallrikar skall ske, borttagas de
begagnade och framsättas rena från vänstra sidan
af hvarje person, liksom ock all servering sker
från en persons vänstra sida, på det man må
kunna medels högra handen bekvämare servera
sig. På fat eller tallrikar som kringbär-as få
aldrig tjänarens fingrar synas — äfven om de
äro aldrig så fina — utan skola faten hållas me-
dels serveringshandduken, med ena handen i
kanten och den andra platt under fatet. Att
sätta flere olika saker såsom kött, potatis, sås,
saladierer m. m. på en bricka och bjuda omkring
denna anses mångenstädes ej vara fint och för-
bjuder sig ofta nog, då utrymmet hindrar att
mellan två personer lyfta fram en stor bricka.
Före serverandet af en kötträtt eller fiskrätt
m. m. framsättas vid sidan af den person, som
först skall serveras, såsskål, potatis, saladierer
m. m., så framt ej detta af annan tjänare kring-
bjudes — och i så fall på en aflång, smal,
bricka.
Tallrikar få ej från bordet borttagas, förrän
alla slutat äta rätten i fråga — om ej på syn-
nerligen stora och fina middagar, där det för
serveringens underlättande kan bli nödvändigt
att så snart en person ätit taga bort hans tall-
rik och utbyta den med en ren.
Där ej, såsom i hvardagslag ofta händer, ser-
vietterna ligga hoprullade i serviettringar, skola
de stå eller ligga, brutna i olika fasoner, vid
hvarje kuvert, med hårdt och mjukt bröd in-
stucket; eljes lägges brödet vid sidan af hvarje
kuvert.
Då tallrikar borttagas från bordet, få ej flere
än två i sänder tagas, och få de först vid ser-
veringsbordet eller i serveringsrummet sättas på
hvarandra. Att vid middagsbordet sätta flere tall-
rikar på hvarandra samt skrapa resterna från den
ena till den andra är ytterst oaptitligt att se och
leder ofta till att antingen en eller annan knif
eller gaffel ramlar ner och förstör ens kläder,
eller ock att en tallrik med stor skräll faller i
golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
