Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 5 februari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN
Till Isa.
För eder i n:r d af Idun införda uppsats »Skilda
världar» ber jag att härmed få framföra ett hjärt-
ligt tack.
Det är så sant, att då människan har sinnet
öppet för det sköna, rena och goda i lifvet och
naturen, då hon däri ser symboler af någonting
ännu högre, ser den gudomliga tanke som i dessa
former framstår i materien, då försvinner hennes
intresse för det lumpna, det småaktiga, och hon
lefver i tvänne världar, ej motsatta hvarandra,
utan den ena ännu högre, ännu skönare än den
andra. Lifvet blir för henne så rikt, så fullt,
och dock fordras det, som Isa säger, så ringa
yttre betingelser för en sådan rikedom. Den kom-
mer inifrån och kastar ett rosenskimmer öfver
allt som omger dess lyckliga ägare. En sådan
människa samlar oförgätliga skatter i sin själs
kamrar, och när hälst hon vill, målar hon i strå-
lande färger på minnets duk och outtömlig är
den källa hon öser ur, ty den upprinner i kär-
lekens och skönhetens eviga rike.
Ännu en gång: tack för den fint tänkta och
vackert sagda uppsatsen. Eva.
––– –––––
Uf notisboken.
Kronprinsessan Victoria och — den he-
liga Brigitta. Från vår kronprinsessas vistelse
i Bom berättar »Catholic Times» : Under sina be-
sök i Eom har den svenska furstinnan förvärf-
vat rykte för sin stora välgörenhet, och det är
med verklig kunglig gifmildhet som hon utöfvar
sina barmhärtighetsverk. Bland de anstalter, som
njuta godt däraf, böra nämnas den heliga Bri-
gittas kyrka och det därmed förenade klostret.
Den heliga Brigitta var svensk, och den skandi-
naviska kronprinsessan minnes detta med stolt-
het. Hennes gåfvor till kyrkan ha varit furst-
liga, så att hon har bidragit till att göra den
heliga Brigittas tempel till en af de vackraste
småkyrkor i Eom. Likaledes visar hon det där-
med förenade klostret, som hyser polska ordens-
systrar, sin synnerliga bevågenhet.
Afliden Jconstnärinna. Från Düsseldorf in-
går underrättelse, att svenska djurmålarinnan
änkefriherrinnan Amelie von Schwerin, född Ckry-
sander, efter mångårigt lidande därstädes aflidit
i en ålder af 76 år. Friherrinnan von Schwerin
var född 1819 och ingick 1836 äktenskap med
löjtnanten frih. Adam Otto von S., hvilken afled
1866. Hon hade studerat i Paris, München och
Düsseldorf, å hvilken sistnämnda ort hon länge
var bosatt. Alstren af den flitiga artistens akt-
ningsvärda konst — mest landskapsmotiv med
boskap — voro på sin tid eftersökta både i Tysk-
land och Skandinavien. Personligen var hon
högt skattad på grund af sin älskvärdhet och
allvaret i hennes sträfvanden.
*
I ungdomens vår har åter en ljus, hopfull
lefnadsbana brutits, då den 19-åriga fröken Ellen
Karolina Pettersson, dotter till revisorn i poststy-
relsen v. häradshöfding Otto Pettersson och
hans maka, född Kylander, för några dagar se-
dan afled i hufvudstaden. Ett djupt vemod hvi-
lar kring denna dödsbädd. Den unga flickan,
som ägde en mer än vanlig begåfning och en
energi, som af ingenting ville låta sig hindra,
hade ägnat sig åt studier. Hon var elev vid
Vallinska skolan, och nästa år skulle hon ha
blifvit färdig att genomgå maturitetsexamen.
Hon motsåg denna afslutning med det gladaste
hopp. Och så var hennes fasta beslut att seder-
mera ägna sig åt medicinska studier. Det torde
nog hända att hennes arbete varit för intensivt,
hvarför den fysiska motståndskraften svek, när
sjukdomen oförmodadt bröt in öfver henne. Den
sjuka fördes då till en enskild läkarklinik här i
staden. En operation företogs, och hon kände
sig till en början bättre, men krafterna voro
borta, och den mycket plågsamma värken i huf-
vudet inställde sig ånyo. Under ett af anfallen
förlorade hon medvetandet, och det återkom ej
mer. Under detta tillstånd ansågs en ny ope-
ration nödvändig för att därigenom möjligen
rädda lifvet. All mänsklig konst kom dock här
till korta mot allhärjaren.
Bland de många kransarne märktes en från
Vallinska skolan och en från Normalskolan, som
den nu till en annan värld gångna förut tillhört.
■l:
Fröken Kristine Dahls föredrag å Ve
tenskapsakademien förliden fredag om »En ra-
tionel kvinnodräkt» var i allt väsentligt en upp-
repning af hennes i fjol gjorda framställning och
ett förevisande af de från denna tid kända mo-
dellerna, hvilka vi då ägnade ett fullständigt om-
nämnande. Vi kunna nu alltså inskränka oss
till att hänvisa till Idun n:r 13 för 1896. Fröken
Dahl ^nträder, enligt hvad till oss meddelats, i
dessa dagar en föreläsningsrundresa genom en
del af våra större landsortsstäder.
För kvinnliga apotekare. Med anledning
af vår uppsats om fröken Märtha Leth i Iduns
senaste nummer, skrifver till oss en ärad insän-
dare, själf apotekare:
Normen för inträde på apoteksbanan var, innan
studentexamen blef bestämd, uppflyttningsbetyg
till 6:te öfre klassen, och således ej 5:te klassens
kunskapsmått, som i eder uppsats genom något
förbiseende uppgafs. Tiden för en farmaceuts
tjänstgöring från och med han tagit farmacie
studiosiexamen t. o. m. han vinner inträde vid
farmaceutiska institutet i och för studiers be-
drifvande till apotekareexamen är minst 2 år,
hvaraf 1 som laborant. Tiden innan man blir
apotekare ökas härigenom till 7 år. Farm. stud.
ex. äger rum 3 ggr pr år. Inträde vid institutet
blott hvartannat; hvartannat års studiosi få så-
ledes gå 3 år, innan de vinna inträde vid insti-
tutet, och få apotekareexamen först efter att hafva
varit inne på banan i 8 år.
*
Samfundet Ateneum i Stockholm kallar
sig en nybildad förening, som har till ändamål
att genom anordnande af föredrag i vetenskap-
liga, konstnärliga och litterära ämnen höja all-
mänhetens intresse för viktigare frågor inom
dessa områden. Detta mål vill samfundet söka
ernå därigenom, att författarne i de olika äm-
nena sättas i tillfälle att genom muntliga före-
drag träda i en mera direkt förbindelse med all-
mänheten, än hvad som genom det skrifna ordet
i allmänhet är möjligt.
För att sätta föreläsaren i tillfälle att gifva
sitt auditorium en liflig bild af de föremål eller
den situation, som skall beskrifvas, användes i
stor utsträckning det för detta ändamål yppersta
åskådningsmaterialet skioptikonbilden, samt äf-
ven, där så lämpar sig, utställningar af verkliga
föremål eller konstverk. De naturvetenskapliga
föredragen illustreras, där så erfordras, af ex-
periment och afse i allmänhet att lämna popu-
lära framställningar.
Angående tider och lokal för föredragens hål-
lande, entrébiljetter m. m. hänvisas till annon-
sen i dagens nummer.
Under liflig tillslutning afhölls den första före-
läsningen i måndags afton af professor O. Mon-
telius och hade till ämne »Några bilder från
Tunis».
En svensk skräddaredotter »drottning».
I svensk-lutherska Gustaf Adolfs-kyrkan i New
York firades i början af förra månaden bröllop
mellan öfverste John Fletcher Hobbs, »konung»
öfver Illikaöarna, tillhörande Nya Hebriderna,
och vår landsmanninna fröken Ella Collin. Den
36 årige brudgummen bär titeln öfverste, emedan
han varit adjutant åt en guvernör i South Caro-
lina, och till konung öfver Illikaöarna valdes han
1890, efter det han där lidit skeppsbrott och lyc-
kats i ett krig göra infödingarne en viktig tjänst
Molly Bawns författarinna död. Fru
Hungerford författarinna till Molly Bawn, Phyllis,
Lilian och en hel rad andra romaner, hvilka från
engelskan öfversatts äfven till vårt språk och
här funnit en talrik läsekrets, har i dagarne af-
lidit i sitt hem i Irland. Hon hade just slutat
sin sista roman, Chloes ankomst, då hon insjuk
nade i tyfus och dog. Då synnerligen vår dam-
publik lifligt intresserat sig för den bortgångnas
författarskap, torde Idun närmare återkomma.
––––-*––––-
Teater och musik.
Södra teatern har återupptagit det kända färg-
rika utstyrselstycket »Fru Hin» med fru Emma
Berg i titelrollen. Denna har förut utförts af fru
Anna Lundberg och fröken Lindzén; att den se-
naste representanten för den sagofyllda under-
jorden i kvinnligt demonisk tjuskraft ingalunda
står sina företrädarinnor efter, därför borga hen-
nes charmanta och bepröfvade konstnärsegenska-
per. Goda hus och lifligt bifall ha ock kommit
reprisen till del.
Filharmoniska sällskapet gaf i tisdags sin an-
dra abonnementskonsert för säsongen i Musika-
30
liska akademien. Programmet var ett veritabelt
plockprogram med idel gamla saker, flertalet vis-
serligen goda; men nog borde sällskapet kun-
nat bestå sig en enda nyhet. Tre svenska, två
norska och en dansk tonsättare voro represen-
terade på programmet. Till inledningsnummer
borde dock hafva kunnat väljas någon mera re-
presentativ instrumentalkomposition än Ruben-
sons festmarsch från 1878. Svedboms »I rosen-
gården» höres alltid gärna, särskildt då hr Lu/nd-
gvist som nu föredrager svennens vackra sång.
Denna, som bisserades, och Södermans välkända
ballad »Tannhäuser», äfven den förträffligt tolkad
af hr Lundqvist, blefvo aftonens glansnummer.
Svendsens poetiska orkesterlegend »Zorahayda»
har förut utförts bättre. Griegs »Foran Sydens
kloster» är likaledes välbekant från flere föregå-
ende konserter. Slutnumret å programmet ut-
gjordes af P. Heises »Efteraarsstormene» för solo-
röster, kör och orkester. Som solister uppträdde,
utom hr Lundqvist, fru Brag samt en musikäl-
skarinna och två musikälskare. Hr Hedenblad
anförde. Publiken var talrik och applåderade
flere nummer lifligt.
–––- *–––-
Det som ”kommer” oeh det
som ”går”.
Skiss för Idun af Elisabeth B—m.
(Slut fr. föreg. nummer.)
När lektor Dahl en afton inträdde i major
Sewerins våning, underrättades han, att systern
var ensam hemma samt att hon låg på soffan
i sitt rum, plågad af hufvudväi’k. Man uppma-
nade honom dock att dröja, ty majorskan hade
yttrat, att hon önskade tala vid honom.
Det hade blott varit ett infall af lektorn att
besöka sina anhöriga, då han gick förbi deras
dörr, och nu skulle han bli kvarhållen längre
än han tänkt! Han gjorde en åtbörd af otålig-
het, men gick ändå in i salongen för att till-
fredsställa sin systers önskan och sin egen ny-
fikenhet, Han behöfde dock ej vänta länge, ty
om en stund kom patienten. Hon hälsade lif-
ligt som vanligt, men sjönk därefter ned i en
af de bekväma stolarna och besvarade med matt
röst hans frågor.
Men hastigt försvann hennes lidande utseende,
och hon betraktade brödren med skälmaktig
blick.
»Och du har ingenting hört,» sade hon.
»Hört — hvad då?» frågade lektorn i stället
för att svara.
»Jo, angående Anton.»
Lektor Dahl nekade. Han hade först nu hem-
kommit från sin resa och visste intet af hvad
som händt där i staden under de dagar han var
borta,
Hans syster gjorde en åtbörd full af värdig-
het. »Du vet således ej, att det är hos öfverste-
löjtnant Sewerin du nu befinner dig!»
Detta var glada, fast ej alldeles oväntade ny-
heter, och lektorn tog ifrigt del i dem. Han
talade varmt om svågerns förtjänster, men så
afbröt han sig plötsligt. Var nu migränen där
igen!
Öfverstelöjtnantskan skakade nekande på hufvu-
det. »Nej, men utnämningen hade gifvit henne
så mycket att tänka på; hela natten hade hon
varit vaken — hon ensam, Anton hade nog
sofvit han!»
Det lyste till i brödrens ögon, ty oaktadt sitt
allvarliga väsen var han dock tillräckligt spjuf-
ver för att inse det komiska i saken.
Men systern hade sett hans blick, och hon
beslöt att straffa:
»Jag har tänkt på dig också,» sade hon, »på
dig och barnen.»
Einar Dahls ansikte växlade uttryck, det slog
honom som något nytt, att hon skulle lämna
dem, fast hon nyss talat om sin resa. Han
kände sig i en hast helt hjälplös. Men så fat-
tade han tröst: »Maria hade tänkt på dem!»
Aldrig hade hans tillit till systern tagit sig
tydligare uttryck än genom den spänning, med
hvilken han betraktade henne. Under tiden lu-
tade denna tyst och med tankfull min sitt huf-
vud i handen ; hon förstod brödrens ångest, och
att hon ej lugnade honom, var det straff hon
tillämnat. Dessutom voro dylika ögonblick hen-
nes triumfer, och hon brukade ej förkorta dem.
Att se sig själf som den ledande var för henne
en njutning, stor nog att uppväga det besvär
den kostat.
Slutligen bad hon brödren återtaga sin plats;
hon vore nu som alltid beredd att hjälpa,
Saken var den, att hon fattat det beslutet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0043.html
