Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 12 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 IDUN 1897
”Apotekarmedaljens frånsida”.
-prån en ärad insändare, en för oss namn-
r gifven examinerad apotekare, ha vi i
kapitlet »kvinnan på apotekarebanan» mot-
tagit följande skrifvelse, hvilken vi ej vilja
undertrycka, ehuru den visserligen synes
oss alldeles för pessimistisk med afseende
på uppfattningen om kvinnornas duglighet
och utsikter på det nya arbetsfältet. Af
synnerlig vikt vore nu därför, att någon
kvinnlig elev eller farmacent af egen person-
lig erfarenhet toge till orda för att saken
måtte bli så allsidigt och oväldigt som möj-
ligt belyst, äfven från kvinnointressenas sida,
och det nedslående intrycket af detta kanske
väl ensidigt manliga inlägg i behörig mån
mildras och korrigeras.
Heir redaktör!
Uti nummer 4 af eder ärade tidning presen-
terades bilden af Sveriges första kvinnliga far-
maceut, och detta hennes konterfej åtföljdes af
en liten uppsats, som i ljusa färger målar de för-
delar, som en kvinna går förlustig gerom att ej
begagna sig af den henne sedan 6 år tillbaka
medgifna rättigheten att »kunna som elev på apo-
tek antagas och efter enahanda kunskapsprof
erhålla enahanda rättigheter som manlig farma-
ceut» .
Som möjligt är, det någon af Iduns unga läsa-
rinnor, på grund af den öfver höfvan vackra
framsida medaljen erhållit, skulle kunna komma
på den tanken att följa fröken Leths exempel,
vågar jag taga mig friheten vända på denna me-
dalj, så att äfven dess frånsida blir sjuilig, till
gagn för dem, som tvekande stå vid lifvets vägskäl.
Som i Idun redan nämnts, är studentexamen
numera obligatorisk. Elevtiden sedermera är vis-
serligev 3 år, men det är ej alls säkert, att exa-
mensperioden infaller precis på 3-årsdagen af
elevtjänstgöringen, ej heller får man taga som
en gifven sak, att den resp. apoteksföreståndaren
efter den tiden är villig eller ens anser sig kunna
utfäi’da det erforderliga elevbetyget. För att er-
hålla tillstånd undergå farm.-studiosi-examenmåste
nämligen från apoteksföreståndaren företes intyg
öfver, att eleven äger tillräcklig erfarenhet, stadga
och erforderliga insikter för att kunna såsom med-
hjälpare på apotek tjänstgöra.
Efter slutad tjänstgöring genomgår eleven i
Stockholm i allmänhet en circa 2 månaders lång
repetitionskurs, som visserligen är frivillig, men
dock numera anses så godt som obligatorisk.
Under dessa förhållanden understiger elevtiden
sällan 37s—372 år.
En farm. studios skall efter absolverad examen
tjänstgöra å apotek minst 2.år, innan inträde vid
farm. institutet kan vinnas. Inskrifning vid in-
stitutet sker dock endast på hösten hvartannat
år, och har hon aflagt sin studentexamen strax
efter en sådan inskrifning, måste hon således
vänta 4 år. Under denna tid har hon dock sin
bergning. Apotekarexamen tager i anspråk minst
2 år, och studieplanen är sådan, att hvarje års
kurs utgör ett afslutadt helt. Underkännes hon
i någon af årskurserna, måste hon göra den full-
ständigt om — men först efter ett års intervall.
Alltså blir hon genom en eventuel »kuggning»
apotekare först 2 år senare, och denna tidsut-
dräkt vållar henne en ganska stor pekuniär för-
lust. Den kortaste tid, som åtgår för att erhålla
ett apotekarediplom, är, som synes af det sagda,
under lyckligaste omständigheter 71/*—8 år.
Den minst betonade och likväl mörkaste poin-
ten på apotekarebanan är den oerhördt långa tid
det dröjer, innan man erhåller en själfständig
ställning, sin egen »lilla kista» kan hon ej hoppas
erhålla förrän minst 1/i sekel förflutit, sedan den
dag hon aflade farm. stud. examen, och många
gånger ej ens så snart. Hon måste således vara
begåfvad med en mer än vanligt stor portion
tålamod för att ej tröttna, innan den dagen ran-
das. För att nu komma till de löneförmåner,
som i allmänhet åtnjutas, så är nog sannt, att
en farm. studiosus erhåller 600 kr. + fritt vivre,
hvilket senare numera delvis eller ock helt och
hållet är förvandladt i kontanter, likasom att
eleven erhåller en liten pekuniär ersättning för
sitt arbete. Huruvida en kvinna emellertid kan
påräkna samma förmåner, är säkert mycket tvif-
velaktigt, enär hon ingalunda kan göra samma
skäl för sig vare sig som elev eller farmaceut.
Hvad särskildt nattjänst beträffar, hvilket iuom
parentes sagdt utgör den oangenämaste delen af
den farmaceutiska tjänstgöringen, så har mig
veterligt ingen af de kvinnor, som hafva varit
eller fortfarande äro såsom elever på apotek an-
ställda, hitintills gjort en enda elevnattvakt. Att
lärotiden under sådana betingelser blifver bra
mycket behagligare, är obestridligt, men den
kvinnliga eleven kan då ej heller pretendera
samma ersättning som den manliga. Och att
flertalet af de kvinnliga elever, som för närva-
rande Annas på banan, ej heller åtnjuta detta,
torde jag våga påstå. Härigenom får hon redan
under elevtiden vidkännas/en större eller mindre
pekuniär uppoffring.
Åtminstone på ett medelstort apotek skötes
den farmaceutiska nattjänstgöringen af en stu-
diosus — de exam, apotekarne äro merendels
dräifrån befriade. Således utgör nattvakten en
väsentlig del af en kvinnlig studiosus’ tjänstgö-
ring, och bär blir förhållandet enahanda för henne
som under elevtiden. Då hon ej förmår fullgöra
sina åligganden mer än till hälften, kan hon
heller aldrig begära mer än half ersättning. Men,
torde någon kanske invända, intet hinder finnes
väl för henne att fullgöra äfven denna post af
tjänstgöringen, och får jag därtill svara, att det
för henne olämpliga i en sådan tjänstgöring kan
en kvinnlig elev bäst själf göra reda för.
För att inskrifvas vid farm. institutet i och
för beredelse till apotekareexamen, måste före
tes intyg om en viss vana vid laboratoriegöromål.
Detta s. k. laborantbetyg har t. o. m. en manlig
studiosus ibland ganska svårt att anskaffa, eme-
dan laboratorsbefattningen i allmänhet bestrides
af en exam, apotekare, och jag tror, att det skall
bli mångfaldigt svårare för en kvinna att erhålla
ett sådant, enär laboratoriegöromålen äro af den
beskaffenhet, att en kvinna på egen hand omöj-
ligt kan gå i land därmed och därför såsom
laborant måste anses komplett omöjlig.
Hvad kvinnans lämplighet i öfrigt på apotekare-
banan beträffar, så, om fackmän därom hyste
stora dubier, redan innan tillfälle gifvits se re-
sultatet af ett försök, är den samstämmiga me-
ningen numera, att kvinnan på detta verksam-
hetsfält måste betecknas såsom särdeles olämplig.
Att icke desto mindre för en tid sedan ett antal
kvinnor blefvo som elever antagna, måste till-
skrifvas den orsaken, att det en liten tid ansågs,
om jag så får säga, »modenit» att på ett större
apotek hafva en kvinnlig elev. De herrar apo-
tekare, som då ej förmådde värna sig gent emot
denna modets nyck, ångra förvisso nu sin svag-
het. Att de unga kvinnor, som varit i tillfälle
att pröfva sin lämplighet på banan, äro af samma
åsikt, torde bäst synas däraf, att de 3, som genom
sin petition utverkade k. m:ts medgifvande,
och sedan flere med dem för länge sedan afgått
från skådeplatsen.
Medgifvas måste, att det kan gifvas omstän-
digheter, som betydligt kunna underlätta det
svåra arbetet för den kvinnliga eleven, nämligen
då hon, som t. ex. nu Sveriges första kvinnliga
farmaceut, äger förmånen hafva en nära Släk-
ting, som är apotekinnehafvare, en förmån som
för henne måste vara af oskattbart värde. Men
en kvinna, som ej kan berömma sig af att äga
samma fördel, gör klokast uti att icke »taga i
besittning denna nya landvinning».
Jag anser mig med dessa rader hafva visat,
att detta så mångprisade nya verksamhetsområde
för kvinnan har sina stora skuggsidor, hufvud-
sakligast beroende på, att en jämförelse mellan
hennes och mannens arbete inom detta fack ej
en gång kan ifrågakomma. B........
Till alla vänliga frågebe-
svararinnor
på vår afdelning för Frågor och Soar vilja
vi rikta den eftertryckliga uppmaningen att hä-
danefter godheisfullt iakttaga att vid frågébe-
svarandet alltid skrifua suaret på huarje
särskild fråga på sin särskilda lapp. Allt-
så ej flere svar på samma papperslapp! Detta
är nödvändigt för att underlätta redaktionens
arbete med de många svarens ordnande, och de
som hädanefter ej iakttaga det, kunna ej heller
påräkna sina svars införande.
——*■:»–––––––––
NobeFarnes moder.
P’â det Nobelska namnet har i dessa dagar
r fästats ej blott Sveriges, det tacksamma
fosterlandets, blickar : en hel världs uppmärk-
samhet och beundran ha riktats mot den hand-
ling af storslagen frikostighet, genom hvilken
den genialiske uppfinnaren och ädle människo-
vännen Alfred Nobel samlat glans kring sitt
och sitt fäderneslands namn. Idun har därför
känt sig öfvertygad, att det borde högeligen
fägna svenska kvinnor att i sin tidning just
nu möta bilden af den moder, som fostrat
slika söner och i deras lif och gärning lämnat
de djupa intrycken af sin egen upphöjda per-
sonlighet. Genom godhetsfullt tillmötesgående
äro vi ock i dag i tillfälle att återgifva bil-
den af fru Carolina Nobel efter ett akvarell-
porträtt af vår ryktbare målare Zorn.
Familjen Ahlsell är en gammal Stockholms-
familj, hvaraf flere medlemmar gjort sig kända
såsom dugande ämbets- och tjänstemän, däri-
bland äfven kamreraren Andreas Ahlsell. I
sitt giftermål med Carolina Wilhemina Boos-
pigg. hade kamrer Ahlsell flere barn, bland
dem dottern Carolina Andrietta. Hon var född
den 30 sept. 1803 och uppfostrades i sitt goda
och bildade föräldrahem, hvarför ock, då hon
af den 26-årige konduktören Immanuel Nobel år
1827 hemfördes som brud, denne därmed erhöll ej
allenast en trogen följeslagerska genom lifvet,
utan ock en maka, begåfvad med åtskilliga goda
egenskaper till komplettering af hans egen stora
verksamhetsförmåga. Konduktör Nobel — in-
geniör skulle han i våra dagar hafva kallats
•— var nämligen en mycket arbetsam och
idog man och anställd hos den framstående
byggmästaren och konstruktören, öfverste Fr.
Blom, hos hvilken han bland annat uppgjorde
ritningarna till den s. k. Weylandts villa å
Djurgården. Dessutom hade han själf börjat
att med framgång ägna sig åt konstruktions-
och uppfinnareverksamhet för att därigenom
öka sina begränsade inkomster och verka allt
mer gagnande inom sitt område.
År 1828 föddes i detta äktenskap äldste
sonen Bobert Hjalmar, år 1831 Ludvig Imma-
nuel och 1833 sonen Alfred Bernhard. Makens
omfattande kunskaper och storartade förslag
kunde ej till fullo göra sig gällande här i lan-
det, hvarför Immanuel Nobel på ryske stats-
rådet Haartmans uppmaningar år 1837 flyttade
till Petersburg. Fru Nobel och de tre sönerna
kvarstannade dock under de närmaste fem åren
i Sverige.
Det var fem långa år. Makens frånvaro från
hemmet medförde naturligtvis alltid ökad om-
sorg och bekymmer för makan, isynnerhet un-
der ett tidsskede, då ännu intet lönande ar-
bete lämnades kvinnor, då de hvarken med
hufvud eller hand fingo täfla med männen om
de för lifvets nödtorft behöfliga inkomsterna.
Gossarne behöfde skolundervisning; själf in-
telligent och bildad arrangerade fru Nobel där-
för cn liten småbarnsskola, hvarigenom hon
blef i tillfälle att ej allenast som en god och
rättänkande moder öfvervaka sönernas upp-
fostran i hemmet, utan ock såsom en kunnig
och ordentlig lärarinna hos dem inplanta de första
nödiga kunskaperna. Hon var alltså lycklig nog
att själf helt och hållet få leda sina gossar
de första åren och äfven lycklig nog att be-
sitta de därtill erforderliga egenskaperna: för-
måga att från början ingjuta kärlek till det
rätta och sanna, en högsinthet och ett ord-
ningssinne, som blefvo bestämmande för hela
Bättre än Stomatol och Aseptin
af alla slag är
Sanct Mirïüs
ASEPTOL.
Se professor Ernst Almqvists intyg å flaskorna.
S:t Eriks Tekn. Fabrik, Stockholm.
Till landsorten mot efterkraf. Allm. Tel. 10310,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
