Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 12 mars 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN
Vi rensade bort det fjolårsvissna, som
skräpade kring det lilla blomståndet, och
från stickelbärsbuskarna skuro vi långa
taggiga kvistar och stucko ned i marken
kring detsamma för att skydda det mot
hönsen, som icke aktade någonting heligt,
när de sluppo nt. Och sedan blef det ett
allmänt springande efter spadar, ty där ute
under drifvan vid trädgårdsmuren fanns
minst ett dussin stånd, och de stodo natur-
ligtvis och trängtade till värmen och ljuset
och önskade att få bära fram sitt blomster-
bud, och naturligtvis skulle de ha sin vilja
fram. Hej, hvad det gräfdes. Men ju dju-
pare ned man kom, desto varsammare blefvo
tagen, ty man var så rädd att göra dem
skada. Och till sist kastades spadarne och
man föll på knä — hvad gjorde det om
man blef våt — och ref med fmgrarne i
den frusna snön. Och då omsider fick man
dem i dagen, men ack, hvad de sågo
ynkliga nt, man fick riktigt tårar i ögonen ;
vaxgula som näbbarne på nykläckta fågel-
ungar stucko de ur snön, det fanns knap-
past ett spår af grönt ens hos de största
och starkaste. Hvad de måste hafva frusit!
Hvilken ihärdighet, hvilket mod, hvilken
okuflig vilja till lif måste icke finnas inne-
sluten i dem, för att de skulle våga sig ut
i köld och mörker. Och med hvilken glädje
skulle de icke hälsa solen nu! —
Det värsta var, att trädgårdsmuren stod
och skymde. Till all lycka var det dock
endast en vanlig enkelmur — och ett tu
tre var den vräkt i backen. Det var icke
värre, än att den kunde läggas upp igen
— när snödropparne blommat nt. Men
■dessförinnan skulle minsann någon våga
bara att lägga upp en sten! —
Solstrålarna spelade kring den långa li-
nien af gula stånd, hälsande och smekande
dem som gamla kära vänner, uppståndna
från sjukbädden eller återkomna från en
lång resa. Vi tyckte oss nästan se, huru
■det gröna rann till under de varma sol-
kyssarne; och i öfversvallande vårglädje
svängde vi af oss mössorna och hur-
rade fyra gånger för den kungliga våren.
Och lärkan slog sin drill, så det sjöng i
skyn, och staren blåste signaler, så det slog
lock för öronen, och sparfvarne illskreko af för-
skräckelse. Men de yngsta människobarnen
gingo bort till byggningsgafveln och ploc-
kade hvar sin af de hvita blommorna ■—
■det var ej råd till fler ännu — och sprungo
in och ställde sig att fråga:
»Se, nu blommar det i trädgården! —
.När få vi ta till halmhattarne? »
Albert Eriksson.
–––- ❖–––-
“Den gordiska knuten“.
Hur man löst “kjortelfrågan“ i höga norden.
–Hrån professor A. G. Nathorst har re-
r daktionen af Idun haft nöjet mottaga
den fotografi, hvaraf vi här lämna våra
läsarinnor en reproduktion, samt följande
intressanta skrifvelse :
I dessa dagar, då längden af damernas
kjortlar kommit så mycken oro åstad,
torde det kanhända icke sakna sitt intresse
att för Iduns läsarinnor presentera en na-
tionaldräkt från ett land, hvars naturför-
hållanden tvingat en del af det täcka könets
dit inflyttade representanter icke att eenti-
metervis söka lösa upp den gordiska knuten,
utan att rent af hugga densamma itu. I
Grönland, hvarom det här är fråga, använ-
das nämligen — om man undantar de dan-
ska ämbetsmännens fruar — icke några kjort-
lar alls, ja, icke en gång de så berömda af
tio centimeters längd. För kvinnorna af
landets ursprungliga invånare har någon
kjortelfråga aldrig ens existerat, de bära
sedan urminnes tider en dräkt snarlik män-
nens. Men då densamma onekligen är myc-
ket praktisk, har följden blifvit den, att
åtminstone tjänarinnorna och barnen inom
de danska ämbetsmännens familjer i fråga
om kostymen taga eskimåskönheterna till
föredöme, i alla fall i hvardagslag. Och
uppriktigt sagdt, de kunde hafva gjort
Fröken Ästrid Andersen.
’3*0?;
ett sämre val, ty ej nog med att dräkten
såsom nyss nämndes är praktisk, den är
också, hvilket den som skrifver detta och
många med honom kunna vitsorda, både
vacker och klädsam.
Den unga dam, fröken Astrid Andersen,
som vi här presentera för Iduns läsekrets,
är dotter till en på Grönland bosatt dansk
ämbetsman. Hon kom till Grönland vid
sex års ålder och har varit där i omkring
fjorton år, men är f. n. v. på besök i Dan-
mark.
»Jeg betragter det» (Grönland), skrifver
hon till författaren af dessa rader, »i et
og alt som mit Hjem. » Hon går om vin-
tern på skidor och har dessutom sitt eget
hundspann att köra med; hon har hopbragt
vackra botaniska samlingar och för ett
ii
museum i Dublin äfven zoologiska, med ett
ord, hon har liksom eskimåerna fått en
skarp blick för naturen. Ej underligt är
detta. Den stora Diskoön, på hvilken God-
havn, där hon har sitt hem, är beläget,
är uppbyggd af gamla lavaströmmar (basalt),
som flutit öfver till tertiär- och kritperio-
derna hörande sand- och lerlager, hvilka inne-
hålla bladaftryck och andra lämningar af
forna tiders tropiska växtlighet (trädartade
ormbunkar, brödfruktsträd, Cycas, fikon, val-
nötter m. m.). Härifrån är det äfven som
Nordenskiöld erhållit sina berömda kolossala
järnblock. Växtligheten på den mörka vul-
kaniska jordmånen är frodig och rik, men
vi skola tala med fröken A—s egna ord.
» Ovre hos os er der en Rigdom af Blom-
ster i alle Farver, gule Valmuer og Poten-
tiller, Epilobium, Rhododendron og Veronica,
Pilen danner paa sine Steder hele Krat,
som man kan have ondt ved att trænge
igennem, og paa fugtige Pladser längs med
Elvene voxer Kvanen, Archangelica officinalis,
som sommetider kan blive saa hoj som en
Mand. » Tänka vi oss därtill de ståtliga is-
bergen och i fjärran den bländhvita in-
landsisen, då är det tydligt, att de stor-
slagna omgifningarna ej blott skola tilltala
ett för naturen öppet sinne, utan äfven
hos detta väcka åtrå att få lära känna na-
turens hemligheter. Att fröken A. själf är
förtjust i Grönlands natur torde allra bäst
framgå af hennes egen skildring af utsikten
öfver Jakobshavns isström, en af de största
i Grönland.
»Inden jeg gik i Seng, gik jeg en lille
Tur op iil Fjælds til en stor Varde, hvorfra
man kunde se ind over Isefjorden. Det
var en deilig Aften; Midnatssolen kastede
just et gyldent Skær henover alle Isfjæl-
dene, Vandet var speilblankt og stille, Luf-
ten blaa, og man horte ingen anden Lyd
end Isens Bragen og Fuglenes Skrig, naar
de floj hen over den tavse Fjord. Længe
sad jeg her og nod denne smukke, stor-
slaaede Natur. Det er som om Sommeren
i Grönland vilde give Erstatning for den
lange, kolde Vinter, ved att iklæde sig en
Skonhed og Farvepragt, som neppe findes
Mage til i Verden. Himlen er saa dyb og
morkeblaa, brusende Elve kaster sig ned
over de morke Klipper, danner prægtige
Fosser paa deres Vej og baner sig derpaa
gennem smilende, gronne Dale frem til
Havet ; duftende Blomster voxe Side om Side
med den evige Is, og over det hele hviler
en Friskhed og Uberorthed, som kun findes
der, hvor Naturen alene raader, uforstyrret af
Menneskehaanden. »
Citaten äro hämtade ur »En Sommer-
rejse i Diskobugten og Umanaksfjorden»,
en uppsats af fröken A., som finnes inta-
gen i första häftet af »Ymer» för inne-
varande år.
Ur samma hurtiga skildring må äfven
ett stycke, som rör äktenskapsfrågan här
få sin plats. Det torde icke sakna intresse
för Iduns läsarinnor, vi afhålla oss från alla
kommentarier.
»Til Godhavn kommer Lægen og Præsten
kun en eller to Gange om Aaret, og saa
maa Folk helst passe at blive syge, dobte,
gifte og konfirmerede, alt sammen paa en
Gang. Komisk er det at se, hvor lige-
gyldige Gronlænderne ere med deres Gifter-
maal. Forældrene siger f. Exp. til en ung
Fänger: »Du skulde dog se at blive gift
nu, mens Præsten er her, du kan nok
trænge til en Kone, som kan passe dine Ka-
Bättre än Stomatol och Aseptin
af alla slag är
Sanot JErilis Se professor Ernst Almqvists intyg å flaskorna.
S:t Eriks Tekn. Fabrik, Stockholm.
Till landsorten mot efterkraf. Allm. Tel. 10310.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
