Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 19 mars 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 85
åriga tillvaro ha vi nog rönt många dylika
dyrbara bevis på vår läsekrets’ välvilja och
tillgifvenhet; en hel del kritik har ock kom-
mit oss till del, och ingen kan vara mer
villig än vi själfva att erkänna dess berät-
tigande. Ty det är så här i världen, att
en god och ärlig vilja icke alltid är tillfylles
— som vid allt mänskligt kunna vid dess
utförande mycken brist och ofullkomlighet
insmyga sig.
Men detta brefvet, »Mariannes» bref,
gjorde, som sagdt, särskildt vårt hjärta
glädje. Det röjde en så vid, så varmhjärtad,
så akta kvinnlig känsla för och förståelse af
de synpunkter vi efter bästa förmåga sökt
tillämpa vid redigerandet af de svenska kvin-
nornas »egen tidning», att vi sannerligen
icke alla dagar möta något dylikt. Och
när vi nu, efter mycken tvekan, beslutit
oss för att i våra spalter gifva offentlighet
åt denna skrifvelse, bedja vi alla vän-
liga läsarinnor — i samma högsinta åskåd-
nings namn •— icke tro, att vi göra det
för att rosa oss själfva. Den berömmande
orlofssedel, »Marianne» gifvit sin Idun,
veta vi nog att reducera med det betydliga
afdraget af hennes allt för stora mildhet
och vår egen ofullkomlighet. Men de tanke-
frön, som gömmas i hennes bref, af ädel
samhörighetskänsla alla våra läsarinnor emel-
lan, så vidt skilda till rum och yttre
villkor och dock, till sina innersta intressen,
så nära sammanbundna •— dessa tankefrön
ha vi trott vara af så allmänt intresse, att
vi ej velat undanhålla dem för vår läse-
krets. Det skulle vara oss mycket kärt,
om vi finge förnimma, att den icke miss-
uppfattat eller misstyckt det.
Och här följe’ då »Mariannes» skrif-
velse:
Kära Idun!
Då jag nu sätter mig ned för att i all
anspråkslöshet lämna mitt strå till den väl-
diga stack af »förslag» både i eua och andra
riktningen, som med all säkerhet torde bli
resultatet af den uppmaning du i numret
för den 29 jan. ställer till din stora läse-
krets, gör jag det mindre med tanke på
någon möjlighet att för min del vinna nå-
got af de utfästa »prisen» ■— ty med
den förhoppningen smickrar jag mig knap-
past — än med en viss, nästan barnslig
lust att för en gång komma i närmare,
litet mera personlig beröring med en kär
och värderad väninna. Ty som en sådan
kommer du ju, vecka efter vecka, år ut och
år in, till mitt hem, liksom till så många
tusende andras; och för mig åtminstone
ligger det något så värmande och tilltalande
i den växel- och samverkan du lyckats
åvägabringa mellan alla — eller så godt
som alla —- vårt lands kvinnor, höga och
låga, bildade och jämförelsevis obildade,
utan att därför någonsin göra dig uteslu-
tande till språkrör för något visst parti
eller någon särskild riktning, att det för
mig är ett verkligt behof att en gång på
detta sätt få till dig uttala mitt hjärtliga
och uppriktiga tack både för hvad du gifvit
och för hvad du framdeles kommer att
gifva.
Ty det är min fasta öfvertygelse, att
du som verklig kulturbärerska till de djupa
och breda lager, hvilka du med en i mitt
tycke beundransvärd takt förstått att städse
tillgodose med en på en gång sund och
välgörande och icke alltför afskräckande
hårdsmält andlig föda, har en stor och be-
tydelsefull uppgift, hvilken du med åren
säkerligen skall visa dig allt mer vuxen;
och i den vänliga samhörighetskänsla mel-
lan kvinnor ur skilda kretsar och samhälls-
klasser, som du förstått att väcka och under-
hålla — låt vara blott i utbytet af ettvirk-
mönster eller svaret på en enkel fråga — ligger
helt visst fröet till en tanke, så stor och
god och välsignelsebringande, att jag af
innersta hjärta hoppas få se och upplefva
den dag, då den hunnit spira upp och ut-
veckla alla sina rika möjligheter. Ur detta
frö — känslan af inbördes förstående, af
kärleksfull hjälpsamhet, af gemensamma
mål och gemensam ansvarighet mellan alla
goda och ädla kvinnor i vårt land — skall
helt visst så småningom uppspira det träd,
på hvilket Idunas gudomliga/ ungdomligaste
frukter mogna ! —
För egen del erkänner jag öppet, att icke
allt hvad du bjuder är för mig personligen
njutbart. Åtskilligt synes mig nr konstnärlig
synpunkt obetydligt, åtskilligt medelmåttigt
eller banalt. Men jag har en alltför djup
känsla och insikt af den rättighet hvarje
mänsklig varelse äger att just på, denpunkt,
där hon befinner sig, erhålla den andliga nä-
ring, som bäst lämpar sig för hennes ut-
vecklingsstadium, för att här se rågon an-
ledning till klander — snarare tvärtom.
Om de rätter, som framsättas på ditt bord,
icke alltid äro af den art, att de tillfreds-
ställa den intellektuelle eller litteräre fin-
smakaren, så äro de dock alltid sunda och
närande; de dölja icke smygande gift, ingen
sliskig, ohälsosam sötma, och för tusende
äro de helt säkert just den föda, som de
bäst förmå tillägna och tillgodogöra sig, då
en mera raffinerad anrättning vore dem
främmande och onjutbar.
Och vi andra, som till följd af natur,
uppfostran och samhällsförhållanden nått en
smula längre i intellektuell utveckling —
vi blifva ju icke heller lottlösa; ty mången
utsökt, doftande frukt, månget glas ädelt,
stärkande vin bjuder du ju under årens
lopp åt en och hvar, som verkligen förstår
att njuta af och glädja sig åt det bästa.
Därför är det alltid med en känsla af
HUP
Drottning Olga af Grekland.
S
en hjälte-
modiga
kamp, som det
lilla Grekland i
dessa dagar ut-
kämpar för de
af turkarne så
grymtförtryck-
ta trosförvan-
terna på Kreta,
har riktat he-
la den kristna
världens . var-
maste sympati-
er och lifliga
uppmärksam-
het mot det
minnesrika
Hellas och dess
furstehus. De
förenade stormakternas hotfulla hållning har icke
kunnat afskräcka den oansenliga småstaten att
fullfölja ett företag, som begynts i den kristliga
kärlekens heliga namn.
Det porträtt af drottning Olga af Grekland vi
här bringa våra läsarinnor torde därför helt visst
intressera dem. Konung Georg af Grekland är
som bekant en son af Danmarks regentpar, ko-
nung Kristian IX och drottning Louise, född 1845
i Köpenhamn och sedan den 30 okt. 1863 hel-
lenernas härskare. Den 15 oktober 1867 förmäl-
de han sig med storfurstinnan Olga af Ryssland.
Drottning Olga är dotter till den aflidne stor-
furst Konstantin af Ryssland och hans gemål
Alexandra. Född den 22 aug. i Pawlowsk, ärfde
hon af sin moder en mindre vajilig skönhet, och
berättas det, att när moder och dotter, alldeles
lika klädda, foro genom Petersburgs gator, er-
bjödo de en högst intagande bild. Denna bild
återupprepade sig senare i Aten, i det att den
som gemål till storfurst Paul afiidna prinsessan
Alexandra af Grekland i lika hög grad liknade
sin moder som denna mormodern. Drottning Ol-
ga är mycket välgörande, och »Evangelismos»,
Atens största sjukhus, står under hennes spe-
ciella hägn. Konungaparet, som ännu äger sex
barn i lifvet, fem prinsar och en prinsessa, för
ett ovanligt enkelt och lyckligt familjelif.
Våra kvartalsprenumeranter
erinras om att nu i god tid förnya prenume-
rationen, på del intet afbrott i tidningarnas
regelbundna expedition må behöfva uppstå.
verklig, innerlig tillfredsställelse som jag ser
din välkända bild, vare sig bland den in-
och utländska dagslitteraturens förnämsta
och epokgörande alster på den fint bildade
världsdamens divansbord, eller på den enkla
lilla sömmerskans eller fabriksarbeterskans
tarfliga byrå. Den finns, den möter mig
verkligen såväl på det ena som det andra
stället, liksom på många, många andra,
hvilka bilda de sammanbindande länkarne
mellan dessa ytterligheter — och redan
detta faktum är i och för sig så märkligt
och betydelsefullt, att dess verkningar knap-
past torde kunna öfverskådas eller beräknas
— ännu.
Det är i själfva verket ett halft under-
verk, du där i all stillhet lyckats åväga-
bringa. Allt som närmar människor till
hvarandra är ett godt, och en hvar, som
i sin mån verkar därför, är en mänsklig-
hetens välgörare. Måtte du, kära Idun,
ännu länge få verka som en sammanbin-
dande och förenande kraft mellan tänkande
och sökande kvinnliga hjärtan — och måtte
du, som hittills, alltjämt ställa ditt mål
högt, men för den skull ej försmå äfven
de enklaste och anspråkslösaste medel! -—
Marianne.
-❖–––-
Från Iduns läsekrets.
Skrifklåda.
En Uten varning till unga lärarinnor i hemmen.
Det gäller här något, som -ute i världen kal
las skrifklåda.
Egentligen är det dock fråga om förhastade
domslut och omogna omdömen. Att se sig om
bland människorna med öppna klara ögon är
tillåtet, nyttigt och lärorikt. Att döma är för-
bjudet, ty hvem mäktar väl se en sak från alla
sidor!
Dessa rader äro föranledda af ej sällan hörda
ledsamheter inom familjer på landet. En ung
lärarinna har nyss kommit. Hon kom rätt långt
bort ifrån och var kanske uppfödd i andra vanor
och i en något olika samhällsställning m. m.
Allt detta nya väcker hennes lifliga uppmärk-
samhet, kanske äfven misshag eller förtrytelse,
och blir så ämne för skriftväxling — till höger
och till vänster. När någon tid förflutit, börjar
herrskapet få höra underliga rykten om sitt hem-
lifs innersta förhållanden. Lärarinnans dagbok
om mat och matordning, umgängeslif, religion
m. m. är af ryktet utgifven i de olika orterna
och har nu i utdrag återkommit dit hvarifrån
den utgått.
Oförstånd, lättsinne och skvaller hafva sått
sin säd, och frukterna inbärgas nu i störd hem-
frid, kanske plötslig skilsmässa och sedan i ökad
svårighet att få ny plats. Hvad hjälpa rekom-
mendationer eller goda betyg, om dylika karak-
Bättre än Stomatol och Aseptin
af alla slag är
Sanot Brills
ASBPTOL.
Se professor. Ernst Almqvists intyg â flaskorna.
S:t Eriks Tekn. Eabrik, Stockholm.
Till landsorten mot efterkraf. Allm. Tel. 10310.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
