Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 26 mars 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 I D U N 1897
Törnrosblad.
Ännu ett skaldeminne, tecknadt för Idun
af Wilhelm Bäckman.
J
början af 1850-talet bebodde jag î Stock-
holm en vindskupa fyra trappor upp i
ett gammalt skröpligt hus vid en smal gränd,
som från midten af Köpmangatan förlorade
sig i en krökning mot norr. Gränden hette
då för tiden Persiljegränd; i våra dagar
torde den hafva ett annat namn. Husets
nedre våningar voro mörka och dystra, men
till min vindskupa flödade rikligt ljus öfver
de motliggande hustaken.
Min värdinna fru K. — änka efter en
ryss — var språksam och en smula beläst,
åtminstone i litteratur från roman- och lån-
biblioteken.
Hvarje första dag i månaden, då hyran
skulle betalas, blef jag vanligen af fru R.
bjuden på kaffe och måste med henne un-
derhålla ett samtal i vittra ämnen, ty hon
visste, att jag var en slags pennfäktare,
som i kalendrar, tidningar och öfversätt-
ningsromaner hade mitt finger med.
En afton, då jag nyss kommit hem från
ett schackparti i det lilla rökrummet hos
La Croix å Norrbro, inträdde till mig fru
R., slog i hop händerna- och utbrast med
hög patos:
»Jo, herrn må tro, att herrn har haft
storfrämmande; kan herm tänka sig, att
pastor Almqvist varit här, den gudomlige
Almqvist, oeh sökt herrn och suttit visst
en hel timme och väntat på herrn och gjort
alla möjliga frågor om herrn, hvad herrn
hade för sig, med hvilka herrn umgicks,
om herrns lefnadssätt, hvad herrn hade för
åsikter i politik, om herrn brukade gå i
kyrkan, om herrn hade dåliga affärer, om
herrn betalade sin hyra ordentligt, ja, jag
kan inte minnas allt hvad han frågade om
herrn. Men aldrig ett ord talade han till
mig i poetiska och höga ämnen, utan när
han slutfrågat om herrn, gaf han sig in på
hushålls- och köksangeläg enheter, de allra
mest prosaiska, som jag omöjligen trott
kunna komma från en sådan man.»
Så talade fru R. i en oafbruten ordström.
Hon syntes långt mera trakterad af besöket
än jag, som icke kunde begripa, hvarför A.
nedlät sig till min ringa person med all
denna vetgirighet, och som fann de många
frågorna stöta på spioneri och väl mycket
närgående.
Emellertid gaf mighvad jag fått höra af
fru R. åtskilligt att tänka på, så att jag,
när den värda frun aflägsnat sig och gått
till sängs, fick ligga länge vaken.
Hos herrar Borg & Pehrsson, utgifvare
af Reform, en lika frisinnad som kortlifvad
Stockholmstidning, hade jag visserligen en
gång sett och blifvit presenterad för Alm-
qvist, men icke växlat ott ord med honom.
Jag hade endast varit åhörare af hans ytt-
randen i några dagens frågor, därvid jag
påmindes om de Delfiska orakelsvaren. A.
var som bekant stor dialektiker och icke
mindre sofist. B. & P. hyste emellertid för
den ryktbare skriftställaren stor beundran,
och ville jag retas med dem, hade jag blott
att satiriskt framhålla någon af Törnrosbo-
kens fria fantasier. Dessa mina kritiska
utflykter hade måhända kommit B. & P.
att fästa Almqvists uppmärksamhet på mig,
afseende därmed att få mig till en lika en-
tusiastisk beundrare af det dämoniska snil-
let som de själfva.
Det borde varit min skyldighet att redan
följande dag återgälda det i fru R:s ögon så
smickrande besöket; men det var mig mot-
bjudande och månader förgingo, utan att
jag, oaktadt fru R:s ideliga påminnelser,
kom mig för därmed. Ändtligen en för-
middag frampå sommaren grep jag mig an
och bief af A. mottagen med en viss kyla,
som förkortade visiten.
En eftermiddag ett par veckor efteråt
mötte jag A. vid Kornhamnstorg. Min häls-
ning besvarade han mycket vänligt. Han
syntes vara vid särdeles godt lynne oeh
bad mig följa sig. Det bar af till ett litet
schweizeri, beläget i Räntmästarehuset några
trappsteg ner från gatan. I detta tarfliga,
men snygga kryp-in plägade vindragare och
tullvaktmästare intaga förfriskningar. Yi
slogo oss ned vid ett. bord för oss själfva,
under det andra bord voro upptagna af de
jättelike vindragarne i sina förskinn samt
några tullvaktmästare med uniformsknappar
i rockarna. Medan vi smuttade på vårt
kaffe och rökte cigarr, hvarpå Almqvist bjöd,
uppmanade han mig med dämpad röst att
gifva akt på de öfriga gästernas uttrycks-
sätt under samtalet, emedan, sade han, när
man vill återgifva folklifvet i dess talesätt,
bör man göra det så, att det verkligen hö-
res vara taladt af folket.
Från kaféet följde jag Almqvist några
slag tillbaka öfver torget, hvarunder jag
nogsamt märkte, att han med både ögon
och öron uppmärksammade den blandade
hopen af människor och varor. Tiden skred
på detta sätt undan och det led mot kloc-
kan sex. Då vi så kommo till Almqvists
husport vid Lilla Nygatan, bad han mig
följa sig upp i familjen.
Jag infördes i en sal, dit efter en stund
äfven fru och fröken Almqvist inträdde.
Presentationen för dessa damer var helt
knapphändig, hvarefter Almqvist satte sig
vid ett piano, plaperadt intill väggen nära
dörren, samt begynte strax anslå tangenter-
na, föga melodiöst och taktmässigt.
Fru Anna Maria Almqvist igenkänner jag
fullkomligt i det porträtt af henne, som i
Ellen Keys monografi öfver »Sveriges mo-
dernaste diktare Carl Jonas Ludvig Alm-
qvist» finnes infördt i illustrerade månads-
skriften »Ord och Bild» för september 1894.
Hon föreföll mig vänlig och anspråkslös.
Dottern hade en ståtlig figur, men syntes
något stel och afmätt. Jag bjöds på te
och underhöll mig så godt jag kunde med
de båda fruntimmerna. Almqvist yttrade
under hela tiden icke ett ord, utan fortfor
att klinka på pianot. När konversationen
ibland blef något lifligare, gick också Alm-
qvists musik i raskare tempo; uppstod en
paus i samtalet, afstannade äfven musiken,
hvarvid A. vände sig mot oss och gaf oss
några glimmande ögonkast, tills samtalet
åter kom i gång och musiken med detsam-
ma. Sålunda utfördes en slags rätt egen-
domlig melodram. Kort efter teserveringen
aflägsnade jag mig.
Vid de tillfällen jag hittills varit i berö-
ring med Almqvist, hade mitt nybörjade
skriftställeri eller mina framtidsplaner aldrig
kommit på tal. Måhända ansåg han det
förra icke förtjänt af råd och uppmuntran,
medan de senare voro för honom likgil-
tiga.
Nästa gång min väg sammanföll med
Almqvists var en dag, då vi bestego sam-
ma båt, för att låta ro oss öfver från Rag-
valdsbro till Kornhamn. Ofverfarten verk-
ställdes på den tiden af de beryktade rod-
darmadamerna. Två sådana skötte i båten
hvar sin åra. Fula och skrumpna voro de
och deras utseende förhöjdes icke af halm-
hufvudbonaderna, efter hvilka nutidens ama-
zoner i frälsningsarmen synas hafva tagit
modet. Längs relingarne i båten löpte sitt-
bräden för passagerare. Vid framkomsten
till landstigningsplatsen upptog Almqvist
den kopparslant, som utgjorde öfverfarts-
afgift, och sköt honom med en stöt, så att
slanten nästan slungades fram, till madamen
med kassapungen. Men nu fick denna kä-
ring mål i munnen, så man kunde bli för-
skräckt. Hon utfor i de gröfsta otidigheter
för den vanvördnad, som visats henne.
Almqvists hela ansikte upplystes af glädtig-
het, ögonen lyste af fröjd och läpparna
öppnade sig, så att de långa framtänderna
blefvo synliga. Häröfver förtörnades gum-
man ännu mer och fick den andra rodder-
skan att instämma med sig i en satanisk
duett af okvädinsord. »På detta sätt kan
man få inhämta folkspråket i den otyglade
vredens råaste munart,» sade till mig Alm-
qvist skrattande.
En söndagsafton år 1851 under högsom-
maren befann jag mig å ångaren Tessin på
hemväg från Drottningholm, där jag till-
bringat hela dagen. Ångbåten var öfverfylld
af passagerare och bland dem träffade jag
Almqvist med familj. I trängseln hade man
mera att vara uppmärksam på att akta sig
för att bli bränd af alla blossande cigarrer
än att inlåta sig i samtal. Almqvist be-
svarade artigt min hälsning och intet syn-
tes ligga honom tungt på sinnet. Han var
klädd mera i stilen af den tidens skolma-
gistrar än som präst. På hufvudet bar han
cylinderhatt, kring halsen svart sidenduk
och öfver axlarna en lång blå s. k. släng-
kappa. Vid Riddarholmen afstego vi sam-
tidigt. Enär vi hade samma väg, gjorde
jag familjen sällskap till dess husport, där
Almqvist vid afskedet vänligt bad mig hälsa
på. Intet förrådde att den katastrof stod
nära, hvilken gjorde att jag denna afton
såg Almqvist för sista gången.
Påföljande torsdag läste jag till min be-
störtning i Aftonbladet om hans flykt.
Om jag äfven icke obetingadt kan in-
stämma i endast loford öfver Almqvist och
hans skriftställareverksamhet, så beundrar
jag dock hans mångsidighet och snille och
betraktar honom bland stjärnorna inom vår
litteratur som en komet, hvars bana stun-
dom gick nära intill solen, stundom långt
bort i den oändliga rymdens afgrundsdjup.
–––- *–––-
Handledning för pianister.
f
ianot, som också kallas »instrument», tjänar
till frambringandet af ljud, hvilka på mån-
gahanda sätt kunna användas som ackompanje-
mang vid sång, dans o. s. v. Många människor
spela piano till sitt eget nöje, få till andras.
Mycket stora pianon, med ett lock, som kan slås
upp och igen, något som är synnerligen bekvämt
vid instrumentets rengöring, kallar man flyglar.
Särdeles omtyckt är det så kallade pianinot,
som är mycket mindre och därför också lättare
att spela. Pianinon kunna af till och med de svaga-
ste kvinnohänder medels särskildt därföranbragta
handtag släpas omkring i våningen, och två karlar
bära dem bekvämt uppför trapporna för 3 till 5 kr.
Ett pianino bör lika litet som en telefon eller ett
isskåp saknas i ett modernt hem; isynnerhet er-
bjuder det för barnen en outtömlig källa till för-
nöjelse. Man skiljer på hyrda och lcöpta instru-
ment; på de förra spelas meraforte, på de senare
piano.
Georg levy’5 linneiviagasin.
Drottninggatan 53, Stockholm.
Största urval af Linne-Toosättningsartiklar samt Gardiner.
—-— Utstyrslar förfärdigas på beställning
å egen atelier efter nyaste modeller.
Order å minst 25 kronor levereras fraktfritt närmaste järnvägs- eUer ångbåtsstation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
