Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 26 mars 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9£ I DU N 1897
nyttigt arbete? Var icke sysselsättningen
med leksaker detsamma som att npphetsa
fantasien och i barnasinnet nedlägga små
frön, hvilka knnde spira upp till dylika
onödigheter som konstnärsgriller och andra
vurmerier? Borde man göra sina egna barn
olyckliga genom att befordra anlagen till
en lifsåskådning, som allaredan stode i strid
med den härskande praktiska tidsandan
och framdeles torde komma att göra det i
ännu högre grad?
(Forts.)
–––- *–––-
Från Iduns läsekrets.
I himmelen — och på jorden.
Till Isa:
Ehuru Isas bref ej rörde mig, sä har det dock
i någon män berört mig, må det därför tillåtas
mig att med anledning af detsamma yttra några
ord.
Hvad först det påståendet beträffar, »att det
är fasligt tunnsådt med de verkligt lyckliga äk-
tenskapen,»- så är min åsikt därom en annan. In-
om min bekantkrets — och den är ej ovanligt
vidsträckt — finnas, Gudi lof, inånga verkligt
lyckliga äktenskap.
Hvad som egentligen gifvit anledning till Isas
epistel är ett sakförhållande, som alltid förvånat
henne, det är detta faktum »att alla förlofvade
nästan utan undantag äro så (!) »i sjunde himlen»,
men så få gifta förblifva kvar där.» Ja, snälla
Isa, det är nog så, men i motsats till Isa bekla-
gar jag ej det förhållandet, jag anser det tvärtom
vara en ren vinst. I sjunde himlen kan nog vara
bra att vistas för förlofvade, som ägna den tid de
ha tillsammans nästan helt åt sin kärleks lycka,
n. b. om de få lof därtill. Men skulle gifta stanna
kvar där, det blefve alltför mycket »in’s Blaue
hinein». Det är allt bäst att ha fast mark under
fötterna och ej sväfva i rymden-, om man skall
fylla de kraf, som lifvet ställer på en, och lyc-
kan behöfver ej vara ringare för det. Den går
ej så i höjden, men den ökas i djup och inner-
lighet, kärleken får bärande kraft, och det bytet
är endast godt.
»Träffar man ett par, som varit gifta några år,
så ser man ej ett spår af den där begeistringen;
den äkta härden är oftast prosans egen härd,
och nog måtte detta i de flesta fall vara unga
fruns eget fel,» fortsätter Isa. Jag bara undrar,
hur det skulle ta sig ut, om ett par som varit
gifta några år »vore som nyförlofvade». Hvad
tror Isa själf? Jag fruktar, de skulle bli ansedda
för onormala. Hvad »begeistringen» angår, så
kan den nog finnas kvar, men behärskad, såsom
det anstår folk med takt och vett. Spår af den
torde också förekomma, men bär är det på sin
plats att den egenskapen hos kärleken, som Isa
anser för en af de värdefullaste, kommer till sin
rätt — finheten. Mot Isas påstående om den äk-
ta härden såsom prosans egen härd citerar jag
Isas egna ord: »Tro mig, lifvet är ej så renons
på poesi, som folk gör det.» Och i ett äkten-
skap, där barn finnas, där finns poesien för-
kroppsligad. Finns det något ljufvare, skärare och
älskligare än ett litet barn? Ej enligt min
åsikt, det vet jag.
Isa frågar: »IIvarför blir så fort och så ofta af
den svärmiska unga flickan en vulgär liten ma-
trona?» Jag svarar: »En liten matrona kan vara
svärmisk och behöfver ej vara vulgär. Hvad den
första egenskapen angår, så finns nog en och an-
nan, som ej anser den nödvändig för äktenskap-
lig lycka. Den senare är ledsam, det medgifves,
men förekommer den verkligen så ofta hos unga
fruar ? »
Till sist vill jag göra ett påstående, det att om
kärleken är sann, så är den fin.
Och nu har jag sagt hvad jag ville säga, gif-
vit mina tankar och känslor uttryck. Det beror
på om Idun vill gifva dem »tryck».
Evy.
P. S. Jag är gift, har varit »i sjunde himlen»
och lefver nu en lycklig jordisk tillvaro.
Än en gång soppa på soppa.
Några reflexioner framkallade vid genomläsan-
det af »Soppa på en korfsticka» m, m. meddelas
här som inlägg i soppfrågan.
Att en »ohjälplig gourmand» gjorde klokt uti
att följa sin mans och E. V:s välvisa råd tror
jag, äfvensom att ni ej gått riktigt rätt till väga
med eder buljongskokning.
Vågar jag hoppas, att ni ej opröfvadt förkastar
mitt välmenta råd, skall jag så gärna säga, huru
jag i många år gått tillväga och funnit bäst. Ni
får ej låta koka, som ni säger, ty därefter kan
man ej ge några egna omdömen, utan tag ett
stort köksförkläde på eder och var med själf från
början till slut och se till att allt blir riktigt.
Gör er först reda för, om det är ben efter ett
ungt eller gammalt djur, som ni skall koka på.
I förra fallet behöfva benen ej koka mer än 3,
högst 4 timmar med vatten, som står nätt öfver
benen, samt kryddpeppar och salt och jämn kok-
ning. Sila därefter upp den första buljongen i
en mindre kittel att koka ihop till förvaring att
användas till klar buljong och finare soppor. Köt-
tet, som nu skäres från benen, är efter endast
ett kok så godt att både ni och de fattiga kunna
finna näring däraf. Lägger ni så benen tillbaka
i kitteln tillika med salt, peppar, krossad inge-
fära, selleri, purjo och en ostkant samt vatten,
som ej bör stå fullt öfver, och låter koka i 2
timmar och silar upp, så har ni en god efterbul-
jong, som kan användas till mycket.
’Se här några prof: Späd ärter och kål med
buljong i stället för att, som mycket brukas, ko-
ka stora fläskstycken däri. Fläsket kan ju ko-
kas särskildt och serveras dem, som kunna för-
draga fett, och spadet frigöras från fett och äf-
ven användas till soppan. Om stek och fisk spä-
das med buljong, vinna de i smak.
Efter ni ej tycker om soppor med ägg och
grädde, vill jag härmed gifva anvisning på goda
puréer, som lagas utan någotdera,
Vill förutskicka att det ej är många, som äro
så lyckliga att jämt kunna äta och må väl af
ärter, kål, ärtpuré och oxsvanssoppa, och då
kunna nedannämda vara bra att ta till.
Se här ett recept!
En liter jordärtskockor skalas och kokas i l‘/.2
liter vatten, tills de äro mjuka, då de vackraste
tagas upp och läggas hela i soppskålen, och de
öfriga passeras med spadet genom hårsil. Tag
en sked smör, en dito mjöl och fräs i kastrullen,
späd med puréen och Y, liter buljong, krydda
med socker, salt och mycket hvitpeppar, samt
häll uti ett stort glas konjak eller sherry, då
soppan skall serveras. På samma sätt lagas mo-
rots- och potatis-, selleri- och grönsakspuré, men
märk väl att buljong får ej saknas, om soppan
skall bli god. Till potatispuréen steker jag bröd
och fläsktärningar. Hårdkokta ägg och många
sorters klimp kunna ock användas. Jag har fått
mycket beröm för dessa mina soppor, såsom va-
rande goda, och jag vet att herrar i allmänhet
värdera soppor mer än efterrätter, som bestå af
sötsaker af hvad slag de vara må.
Om nu en »ohjälplig gourmand» ej gör detta
mitt renommé som soppkokerska om intet, vore
jag särdeles tacksam.
Apropos veden, behöfver den ju ej enbart kom-
ma på benens konto, om man passar på och ko-
kar samma dag man bakar.
Vän af god och hälsosam mathållning.
–––- ––––- -
Litteratur.
Dess höga Plaisir, skildring från barocktiden af
Birger Mörner. Stockholm, Wahlström & Wid-
strand, Pris 2 kr.
På detta nyutkomna arbete af den talangfulle
unge författaren, som ej heller är en främling
för Iduns spalter, vilja vi rikta den litterärt in-
tresserade damvärldens synnerliga uppmärksam-
het, emedan vi äro öfvertygade att det skall be-
finnas äga just de egenskaper, som kunna göra
det till en af densammas älsklingsböcker. Boken
behandlar konung Fredrik den 4:des af Danmark
kärleksförhållande till den fagra Anne Sophie
Reventlow, som af den furstlige älskaren redan
i sin drömmande ungmöålder enleverades från
det stränga modershemmet, efter hemlig vigsel
blef hans maka »till vänster» och sedermera slut-
ligen — efter drottning Louises död — hans lag-
liga, krönta gemål. Detta ämne, som ju icke
saknar sina vanskligheter, är emellertid så äkta
konstnärligt och i allo delikat behandladt, att all
anstöt fullkomligt aflägsnats. Hvad som däremot
på ett gripande sätt kommer till sin rätt genom
de korta, men dock så elegant afrundade kapitlen
är det rörande behaget och hjälplösheten hos
den unga jungfrun, den afskilda, själssargande
ensamheten hos den afundade, men af alla illa
sedda kungafrillan, den så sent och bittert tri-
umferande drottningens blixtlika och tragiska
fall efter konungens, den ende vännens och be-
skyddarens, död. Allt detta är gifvet med im-
pressionistisk kraft och färg i snabba drag, utan
någon vidlyftig eller ingående karaktärsanalys,
men med öfvertygande träffsäkerhet och i en
utmärkt väl funnen tidston. Den lilla boken är
mättad af poesi, i ovanlig grad lättläst och un-
derhållande; lägges så härtill den läckra utstyr-
seln, som så väl harmonierar med innehållet och
som gör blotta genombläddrandet till en délice
— och vi tro oss ha sagt nog att till fullo för-
svara vår spådom, att den snart kommer att
inta en plats på talrika läsarinnors »favorithylla».
I alla händelser utgör den ett afgörande och be-
tydande steg framåt i sin unge författares konst-
närliga produktion.
–––- *–––-
Up notisboken.
Rörelsen bland telefonisterna.
Den komité, som tillsattes vid det stora te-
lefonabonnentmötet å Börsen i förra veckan,
och hvilken komité för de strejkande telefoni-
sternas räkning öfvertagit underhandlingarna
med allm. telefonbolagets styrelse, har till denna
sitsnämnda nu inkommit med en utförlig, men
på samma gång synnerligen hofsamt affattad
skrifvelse, i hvilken medlas för de strejkandes
sak. Hufvudpunkterna i detta medlingsförslag
gå ut på att bolaget måtte bevilja sin telefo-
nistporsonal en minimilön, icke som nu af 20,
utan 25 öre i timmen, och bevilja dem, som
hittills haft högre timlön än 20 öre, en mot-
svarande ökning med minst 20 proc. af hvad
de förut haft, samt att styrelsen måtte i te-
lefonisternas aflöningar införa grundsatsen om
ålderstillägg, så att t. ex. efter 5 års väl vits-
ordad tjänstgöring en ökning i timlönen med
5 öre skulle ske och efter 10 år ett ytterligare
tillägg af 5 öre inträda.
Vidare hemställes, huruvida icke styrelsen
i betraktande af de i flere hänseenden säregna
förhållanden vid denna strejk skulle finna skä-
ligt och billigt att, om icke alldeles åter öppna
dörrarna för alla, dock bereda de afskedade
ett bestämdt företräde vid tillsättande af de
vakanser, som ännu ej fyllts, och de luckor,
som torde uppstå efter mer eller mindre till-
fälligt anställda. Enligt hvad som uppgifves,
lär ännu hos bolaget finnas plats för minst
omkring ett 70-tal af de nu afskedade telefoni-
sterna. Härtill kommer att en verksamhet i
så stark utveckling som Allm. telefonbolagets
tydligen kräfver en fortgående ökning af per-
sonalen och att alltså för ännu ett eller annat
tiotal utlärda telefonister utöfver de 70 god
användning borde kunna finnas hos bolaget. Vid
sådant förhållande bör enligt komiterades me-
ning mot en öfverenskommelse om att återtaga
det stora flertalet nu afskedade icke föreligga
några reela svårigheter, därest öfver hufvud en
tillfredsställande uppgörelse från båda sidor
önskas.
När detta skrifves, har styrelsens svar på
ofvannämnda skrifvelse ännu ej afgifvits. Man
må emellertid varmt hoppas, att detta svar
må bli det gynnsammast möjliga, och in-
stämma vi fullkomligt i slutorden i de komi-
terades skrifvelse, att Allmänna telefonbola-
get »genom ett sådant sätt att afveckla en
situation, som ett ögonblick såg ganska bryd-
sam ut, skulle förvärfva sympatier, hvilka un-
der kommande tider måhända mer än en gång
skulle visa sig icke så alldeles utan betydelse.»
P. S. I detta nummers pressläggniDgsmi-
nut ingår telefonstyrelsens svar. Styrelsen har
funnit komiterades skrifvelse »ej kunna till nå-
’ gon dess vidare åtgärd föranleda» !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
