Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 2 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897
H
P
Ö
fr
P
p
•s:»
s 3
d-
Hi 12
O: "
la
S O
p4 .
P L_J
H W
P O
S S
? S
<1 B)
ÎT S
p* g
" 5
(B
SÛ
CD
<
ÇOo
QC
S©-
CTQ
tû
S»
CD
ST
104 DUN
— för att riktigt begrunda saken ? Det är ju tids
nog, att svaret kommer af i morgon bittida. Oeb
vi ä så fasligt intresserade, så det är alldeles
rysligt.» Två små händer ströko smekande Tu-
res rockärmar.
»Mer än gärna, flickor små, mer än gärna. Sä
mycket hellre, som ni också kunna ta åt er en
del af grannlåterna. Det är då åtminstone för
väl att vi hålla ihop.»
»Tacka för det! Det fattades bara. . . God-
natt!»
»Godnatt! Sof godt själfva.»
»Den värde notarien har fått skrifklåda,» för-
kunnade Ture ett par dagar efteråt, i det han
slog sig ned på bordet i herrskapet Borgs kök,
där flickorna just voro i färd med att laga till
middagen. >Nu har han i nåder låtit höra af sig
igen.»
Sigrid och Tea hoppade jämfota af förtjus-
ning.
»Men nu ska ni tro det blifvit annat ljud i pi-
pan. Enok är gubevars ’försonligare’ stämd, bör-
jar själf se saken i en ’komisk dager’, inser, att
han ’förhastat sig’, men ligger fortfarande efter
mig som en igel, att jag ska titta upp till honom
på Bolaget. Men den gubben går inte. Jag vet
sannerligen inte, hvad som skulle kunna förmå
mig att ta ett enda fjät för hans skull.»
»Ja men gör det ändå! Det vore sålifvadtatt
få höra något muntligt från honom. För vår
skull —» Sigrid och Tea lade hufvudena pä sned.
»För er? ITvad är meningen? Ä ni tokiga? Inte
ett ord mer om den saken. Jag såg honom för
resten i går på Hamngatan, men slank in i en
cigarrbod för att slippa förnya hans bekantskap.
Karlen har burit sig oförlåtligt småaktigt åt, och
det låter jag honom också tydligt förstå i mitt
nya svar, på samma gång jag uttalar min fäg-
nad öfver att han sent omsider tagit sitt förnuft
till fånga. Ska jag läsa upp båda brefvenför er?»
»Nej, goa rara,» skrek Tea från spisen.» Kött-
bullarna fräsa, så jag hör inte ett ljud. Lämna
kvar brefven, så vi få läsa dem i lugn och ro
efter middagen. Ditt svar ska vara på posten
före 5, det lofvar jag.»
»Gärna för mej. Klockan går för resten på 3,
så jag får dunsta af. Det är i alla fall märkvär-
digt — men jag tycker riktigt, att det här liar
närmat oss till hvarandra.»
»Snälla kära Ture. . . Får det vara? Bränn
dej inte!»
»Vår egen gosse!»
»Rara små kusiner!»
Då Ture ögonblicket därefter hvisslande rök
utför trapporna, hade han en köttbulle mer i ma-
gen samt märken efter mjöliga flickfingrar på
rockkrage och rygg.
Men när Gran några dagar senare fick ett tredje
bref från Enok, sprang han inte i fyrsprång till
flickoina Borg, utan genaste vägen till Kredit-
aktiebolaget. Vid hans åsyn tumlade Holm ett
par steg tillbaka.
»Tjänis på dej du, gamla skojare!» ropade Ture
helt gemytligt. »Nå, hvad är det om?» Han
khppte betydelsefullt med ögonen.
»Är du galen, karl?» frågade Enok med graf
lik stämma.
• Galen?» Ture stod ett ögonblick rådvill. »Du
menar väl, om jag är med på det, som är galet?
Lita på det. Du har allt vändt dig till rätta
mannen. Det ska bsi mig ett sant nöje att hjäl-
pa dig att narra flickorna Borg den sisTe. Du
skref ju —»
»Skref jag? Jag har aldrig skrifvit ett enda ord
— till dig åtminstone ...»
»Ljuger du till på köpet ? Ska jag visa dig svart
på hv.tt? Är det din stil, hvasa?»
»Nog är det likt alltid, men — Hvad är det.
här föi skoj? Hvad menar du, karl? Är du all-
deles befängd? Jag har aldrig sett på maken!
Först narrar du mig april, roligt nog, skam till
säjandes. Så medan jag ännu går och småskrat-
tar för mig själf åt det lyckade putset, får jag
mig en skopa ovett öfver hulfvudet, så jag hål-
ler på att storkua . .. och så ännu en ... och nu
tycks den tredje vara i faggorna. ..»
»Men det var ju bara svar på dina bref —»
»Mina bref hit och mina bref dit — jag har
inte skrifvit några bref. Ska jag svära på sa-
ken ?»
»Galgfåglar! Huggormar, som jag närt vio. min
egen barm!» skrek Ture och sjönk tillintetgjord
ner på en stol.
»Hvafalls?» frågade Holm. sväfvande på målet,
»Fårskalle!»
»Nu kan det vara nog —»
»Låt mig hållas!» stönade Ture. »Fårskallen,
det är jag själf, och galgfåglarna ä mina kusiner,
som förfalskat din st.il och skrifvit bref till mig
i ditt namn. Och där har jag ränt som ett skål-
ladt troll och läst upp deras egna kråkfötter för
dem ... Och så ha de bytingarna lockat sig till
att få läsa mina svar för att kunna fortsätta
korrespondensen ... Hvad de ska ba skrattat på
min rygg !.. Det är ju jag, som är narren, när
allt kommer omkring .. . Och så skulle förstås
vi båda tussas ihop för att få oss en liten upp-
görelse mellan fyra ögon. .. Och när detta inte
gick på annat sätt, kläckte de ur sig den där
idén om aprilnarriet mot dem själfva .. .»
»Och den spiken drog. Det är ju därför jag i
dag har den äran .. . »anmärkte notarien ironiskt.
»Du har på det hela taget inte något att beklaga
dig öfver, min kära Gran. För inte annat än jag
kan finna, ä ni lika goda kålsupare ihop, du och
dina små sprakfålar till kusiner.»
> Det kan nu ha rätt i,» medgaf Ture, smått
snopen. »Ett visst släkttycke finns det onekli
gen oss emellan. Men tjufungar ä de i alla fall,»
tilli’.de han med återvaknande energi, »och där-
för ska de ha näpst, Deras sista förslag tål att
tänka på... Vänta mig, vi ha ännu ett par vec-
kor kvar, och jag vill vara skapt som en norj»
— hans röst blef högtidlig — »om jag inte den
sista ska betala det här med ränta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
