- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
105

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 9 april 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- –■ -■ ■T,"-"■
inns
ING
yiNNAN
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
N;r 14 (485). Fredagen den 9 april 1897. 10:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ......................................... kr. 5: —
Byrå:
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Utgifningstid:
hvarje fredag.
Annonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
Iduns Modet., fjortondagsuppl. »
Iduns Modet., månadsuppl......... »
Bamgarderoben..................................... »
5: —
3: —
3: —
Öppen kl. 10—5.
Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordling.-
Lösnummerpris 15 öre
(lösn.-r endast för kompletteringar.)
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Ika Peyron.
agens porträtt framställer bilden af en kvinnlig kompositör, som
under det senaste årtiondet verkat inom vår inhemska tonkonst,
nämligen fru Ika Peyron, hvilken antagit sitt förnamn, Ika, såsom
signatur för sina arbeten.
Född i Timrå socken i Norrland, i trakten af Sundsvall, den 1 juli
1845, upptogs hon i sin spädaste ålder som eget barn af dåvarande
grosshandlaren Anton Asp och
hans hustru, född Enhörning.
Af dessa sina fosterföräldrar
erhöll dottern en utmärkt upp-
fostran. Ingenting sparades för
att skaffa henne de bästa lä-
rare, lämplige att bibringa henne
det största möjliga mål af kun-
skaper och utveckla hennes in-
neboende anlag. Fadern var
själf en man med stort kun-
skapsbegär och varmt intresse-
rad för sträfvandena att be-
reda kvinnan nya verksamhets-
fält. Särskildt inom hälsovår-
den ansåg han, att kvinnan hade
en stor plats att fylla, och han
ville därför låta dottern utbil-
da sig till läkare. Bien ditåt
låg ej hennes håg. Hon hade
ej någon dragningskraft åt nå-
got visst kunskapsfack, utan sam-
lade sitt vetande där det mest
intresserade henne.
Jämte ett lefvande intresse för
bokliga studier röjde hon äfven
ett varmt sinne för konsten och
i all synnerhet för den musika-
liska. Eedan vid fyra års ålder
hade hon visat sig trifvas godt
vid pianot, där hon efter gehör
letade fram de melodier, hon
uppfångat. Dessa tidigt skönj-
bara anlag gjorde, att hon efter
ett par år fick regelbunden un-
dervisning å pianospelning. De
första grunderna häri bibragtes
henne af en sedan äldre tider i hufvudstaden bekant lärarinna, fröken Louise
Engström. Den lilla Ika ägde vid denna tid en vacker sångröst, hvil-
ken hon dock senare genom sjuklighet förlorade, och det dröjde ej
länge, innan hon kunde själf ackompagnera sina små sånger, med hvilka
hon också ofta fick glädja sin närmaste vänkrets.
Efter några års pianostudier ansågs en annan lärare behöflig. Den
lilla Ika erhöll då till lärare
dåvarande notarien, numera pro-
fessor Ivar Hallström, hvilket
ansågs som och äfven var en
stor heder. Hon förvarar ännu
ett bevis på hans välvilja för
sin elev. Det är tre små piano-
stycken, komponerade och ned-
skrifna af läraren och Ika till-
ägnade såsom bevis på hans be-
låtenhet med det sätt, hvarpå hon
hade löst en svår uppgift. För ele-
ven kvarstår minnet af en sådan
lektion outplånligt. Denna stu-
dietid räckte till Ikas konfir-
mation.
Efter konfirmationen förde fa-
dern sin dotter till London, där
hon sattes i en pension för att
fortsätta sin allmänbildning. Ef-
ter hemkonsten från utlandet
vistades hon ett par år i för-
äldrahemmet, till dess hon 1865
trädde i äktenskap med dåva-
rande konsuln för Hamburg, nu-
mera grosshandlaren ochkommen-
dören Ludvig Peyron.
Kärleken till musiken kvar-
stod trots dessa yttre föränd-
ringar orubbad och pianostudier-
na började på nytt, ehuru för
en annan lärare, äfven han
mycket framstående i facket.
Det var nämligen dåvarande lä-
raren i piano vid Musikaliska aka-
demiens läroverk professor J. van
Boom. Hvarje vecka under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free