Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 9 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 «DUN 1897
I lifvets skola, dit vi blifvit satta, Guds under kunna vi blott barnsligt fatta:
Den lärt sig minst, som tror att mest han vet; Vår sanna bildning är vår ödmjukhet.
W. Bäckman.
I blindo.
tvä vintrar gästade han Ikas hem, till dess dö-
den beröfvade henne denne gode lärare och
vän, som också hade alla skäl att vara nöjd
med sin elev. »Hon studerade så snällt,» bru-
kade han på sitt som bekant allt utom kruser-
liga sätt ofta säga åt henne.
Men liksom öfriga uppgifter i lifvet kräfver
ju familjemoderns kall, om det uppfattas djupt
och allvarligt, insatsen af hela personligheten.
Det kom nu oekså en tid för Ika, då plikter-
na mot hemmet och familjen måste skjuta an-
dra intressen åt sidan. Sina tre söner gaf
modern själf den för inträde i de offentliga
läroverken förberedande undervisningen. De
äro nu uppvuxna och ägna sig åt skilda hanor
samt hafva i arf fått musikalisk begåfning, hvil-
ket gör, att familjens medlemmar själfva kunna
arrangera musiksoaréer i hemmet.
Då sönernas lärotid i hemmet gått till ända,
kunde Ika åter med större frihet ägna sig åt
sin käraste sysselsättning. Vid sidan af an-
lagen för musikens exekution hade hon redan
i sin barndom känt en inre maning att själf
omsätta sina känslor i toner. De försök hon
då i den vägen åstadkom, ansågos emellertid med
den tidens sätt att se saken mal à propos oeh
hon uppgaf dem därför. Men då under de
senaste tjugu åren fältet för kvinnans verksam-
het betydligt vidgats och man börjat tillåta hen-
ne att åtminstone försöka tillvinna sig aktning
oeh erkännande äfven på den skapande konstens
område, ansåg sig Ika oförhindrad att på all-
var ägna sig åt den musikaliska verksamhet,
för hvilken hon alltid haft det största intresset.
Hon började därför taga undervisning i kon-
trapunkt af hofkapellmästaren Josef Dente
oeh studerade därefter i sex till sju år harmoni
oeh komposition för hr Emil Sjögren. Teori
oeh praktik gingo härvid hand i hand och
många af de här nedan omnämnda arbetena
hafva uppstått under denne lärares ögon. Flere
af Ikas tonverk hafva upptagits på konsert-
programmen, och sedan hon erhållit undervis-
ning i instrumentation af Violoncellisten i hof-
kapellet Anton Andersen, har hon orkesterat
några af sina arbeten för de mindre teatrarnes
kapell.
I sällskapet Nya Idun har Ika under några
år både utfört musik och anordnat musikaliska
föredrag.
Det är en bekant sak, att kvinnan pä den
skapande tonkonstens område har hårda duster
att utstå med sina manliga kolleger, som hafva
svårt att i hennes tonskapelser se annat än
flyktiga hugskott, utan hållning oeh bindande
logik, känslosvammel utan inre reda och sam-
manhang.
Också kan det ej nekas, att åtskilliga kvinn-
liga tonverk gifva skäl för en dylik opinion,
Hedrande undantag finnas alltid och vi behöfva
endast erinra om de kända namnen Backer-
Gröndahl, Héritte-Viardot, Chaminade m. fl.
för att visa, att det finnes kvinnor, hvilkas
arbeten värdigt kunna ställas vid sidan af en
del mäns. I vårt land hafva de kvinnliga kom-
positörerna hittills varit lätt räknade, och någ-
ra verkligt varaktiga spår hafva de väl knappt
hunnit efterlämna i vår musikhistoria. Men
under de senaste decennierna hafva åtskilliga
tecken tydt på, att kvinnorna vilja pröfva sina
krafter äfven på detta fält. Ika tillhör anta-
let af de kvinnor, som med naturlig kallelse
ägnat sig åt denna uppgift och hon har, så-
som här ofvan påvisats, utvecklat dessa sina
anlag genom samvetsgranna studier för fram-
stående lärare. Mest har hon tills vidare gjordt
sig känd genom sina arbeten inom pianomusiken
och solosång-facket och flere af dessa hafva
klingat i våra konsertsalar. Dit höra t. ex.
af sångmusiken, »Fjäriln» och »Nina la lavan-
daja» samt balladerna med obligat violin »Strå-
ken» och »Tonernas lif. » Bekanta äro oek
romanserna: »Med en .bukett» till text af Ver-
geland och »Signes» visa» med samma text
ur K. A. Melins »Humleplockningen», som
Ludvig Norman tonsatt. Värd att vinna allmän-
nare spridning är äfven den nätta sångberceusen
»Idyll», ett af Ikas senaste arbeten. De för-
ut nämnda tonstycken, som utförts af en del or-
kestrar, äfvensom några i kyrkorna gifna körer,
bland dem en Lofsång, samt orgelsuiten röja,
att tonsättarinnan äfven inom den mer kompli-
cerade genren både lyckats göra de musikali-
ska fynd, som kallas motiv, och förstått be-
arbeta dessa motiv på ett tilltalande sätt.
Hos de förnämsta musikförläggarne i Stock-
holm, Abr. Lundquist, Elkan & Schildkneeht
m. fl., har Ika fått en del- tonverk utgifna äf-
vensom hos Warmuth i Kristiania. Förteck-
ningen på dessa arbeten har följande utseende :
1. Vokalmusik.
2 sånger: Bikedom, Två rosenblad. — Fjä-
riln (äfven texten af Ika). — Med en bukett.
— Med första rosen. — Aftonbön. — Signes
visa. — Idyll. Allt detta är romanser. Dess-
utom finna vi damkören Davids 86 psalm, med
orgel och piano, samt en Lofsång för blandad
kör a capella.
2. Violin och piano :
Humoresk och Bomans.
3. Piano :
Tre karaktärsstycken. — Gavotte, Chansonette.
— Polka-Caprice. — Vid slottsruinen (vals). —
Nattskyar (nocturne), med dikt. — Loft dit Hoved,
du raske Gut! — Un bibelot.
För fullständighetens skull må här också
meddelas en förteckning på Ikas öfriga ton-
verk :
1. Vokalmusik:
Norsk lyrik, 6 sånger. — Dikter af Snoilsky,
4 sånger. — Drei Lieder. — Deux romances. —
Tanken. — En fin visa. — Det våras, blandad
kör. — Kantat vid kvinnornas utställning i Kö-
penhamn. — Aurora, blandad kör. — Morgon-
stjärnan, blandad kör. — Jubilate, blandad kör.
— Konfirmationshymn (för en son), blandad kör.
— Sång till Idun, damkör. — Herr Lager och
Skön Fager, damkör. — 2 manskvartetter. —
Andra dylika för K. F. U. M.
2. Sång, violin och piano:
Stråken, ballad. — Tonernas lif.
3. Violin och piano:
Canon och mellansats. — En drömbild.
4. Violoneell och piano:
Bêverie.
5. Orgel dch piano :
I skymningen.
6. Två violiner, alt och violoneell.
Kvartett i tre satser.
7. Piano :
I det fria, suite i 5 satser. — Vid pianot, 2
häften. — Sonat i 4 satser. — Militärmarsch.
8. Orgel :
Suite i tre satser. — Bröllopsmarsch.
H. G. S.
-*–––––––-
är husmors hästa hjälp-
reda. Prenumerera å när-
maste postanstalt. Helt år 3 kr.
❖–––-
granna marknadsvimlet
f på lyxbasaren höres
från hörn, af bladverk skuggadt,
hur mandolinen röres.
Man varsnar icke konstnärn,
likvisst hans trånadsveka,
hans hulda fantasier
för hågen sällsamt leka.
Och Nordens blonda dotter
står helt förtrollad. Föga
det strödda glittret bländar
dess själfullt fagra öga.
Och till väninnans öra
hon närmar läppar friska:
»Hans hemlands språk jag känner,
ett tack jag måste hviska.
Hvad jag har drömt, han skådat
och varmt i toner målar.
Italiens rika solsken
Nu i mitt sinne strålar.
Jag ser det sköna landet,
där guldorangen glöder,
där myrtenlunden doftar
och purpurdrufvan blöder.
Jag ser lagunens vatten
och månlysta seglatser
och marmorns hvita skimmer
från trappor och palatser.
Jag ser en tarantella
af bruna flickor dansad,
jag ser en mur, af rosor
och rankor fagert kransad.»
Men öfver brunhylt konstnär
tycks inga blomster dugga,
där drömmande han sitter
i drifhuslagerns skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
