- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
107

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 9 april 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1897 IDUN 107
Asido instrumentet
han lagt och tycks knappt akta
det » gratia», som flickan
uttalar mjukt och sakta.
Sitt infall dock hon följer
och vid hans sida dröjer,
tills ebenfransadt öga
sig ändtligt långsamt höjer.
0 ve, den unga själen
har inga speglar klara!
En midnatt utan stjärnor
tycks blickens himmel vara.
Blind — ensam uti mörkret
om sol och prakt han spelar.
Blind — för en likes öga
han bilder skönt fördelar.
På rosenläppar friska
förstummas veka frasen,
och blek hon vänder åter
till marknaden och gasen.
Hon liknöjdt lyckan pröfvar
vid tombolan och vinner
en pappersros, hvars färgspel
1 lifvets purpur brinner.
Hon går som i en drömvärld,
Hon frågar sig förvånad:
»Månn konstens inre väsen
är dunkel känslotrånad?»
Jlnna Knutson.
–––*–––
Läxor oeh öfveransträngning.
Ett varningens ord till mödrarna
af
Hanna Kamke.
tändigt ånyo hör man klagomål från
föräldrar och målsmän, att barnen bli
öfveransträngda, att de ha för mycket läxor.
Det ligger nog sanning i detta, och klago-
målen äro äfven delvis befogade, då de
ökade fordringarna på snart sagdt alla sko-
lans områden med nödvändighet fordra ett
större mått intellektuelt arbete. Men man
glömmer oftast, att jämsides med detta
ökade arbete utvecklat sig förbättrade ar-
betsmetoder, som för barnet betydligt un-
derlätta mottagandet af det rika bildnings-
materielet. Vi behöfva här blott påminna
om läxornas förberedelse på lärorummet, då
ett uppmärksamt barn ofta redan i skolan
kan lära sig en stor del af läxan. För öf-
rigt är ju äfven hemarbetet i allmänhet
så fördeladt, att ingen dag blir särskildt
betungad. I de högre klasserna, där hem-
skrifningar förekomma, är arbetsfördelnin-
gen nog mera ojämn, men på detta stadi-
um bör man väl af ungdomarne själfva
kunna vänta så mycket omdöme och efter-
tanke, att de på förhand göra undan åt-
skilligt, så att icke för mycket hopas på
en dag.
Men emellertid är det dock ett faktum,
att många barn, oaktadt alla skolans be-
mödanden att hindra hemarbetet, ändå öf-
veransträngas. Detta beror naturligtvis till
en del på det, särskildt för klena barn,
ansträngande arbetet under själfva lektio-
nerna, där det fordras större vakenhet och
uppmärksamhet än i forna tider, samt kan-
ske äfven något på läxorna, om dessa ej
blifvit tillbörligt förklarade och genomgång-
na. Men det finns andra orsaker, som kan-
ske i än större mån vålla öfveransträngning
och åstadkomma, att både skol- och hem-
arbetet blir en börda.
Hit hör framför allt den mycket vanliga
företeelsen, att föräldrar med all makt tvin-
ga obegåfvade barn att gå läsvägen. Såda-
na stackars barn kunna naturligtvis ej bli
annat än öfveransträngda, i synnerhet som
de ofta samtidigt måste ägna sig äfven åt
både musik och slöjd. Föräldrar hafva i
allmänhet ytterst svårt att förstå, att an-
lagen äro olika, och mena, att om ett be-
gåfvadt barn bland deras bekanta med
framgång kan både läsa, spela och skära i
trä, deras ovillkorligen också måste kunna
göra det samma. Skolan själf har redan en
sådan mångfald af ämnen, att hemmet inte
bör hjälpa till att öka densamma. Är bar-
net musikaliskt, så låt utbilda anlagen, men
drif inte på, så länge skolan fordrar stör-
sta delen af dess tid.
Riktiga martyrer för föräldrarnes fåfänga
äro sådana stackars barn, som måste lära
sig tre främmande språk, fastän deras gåf-
vor knappast räcka till att ordentligt till-
ägna sig ett. Vid undervisningen märker
man bäst, hvilken förbistring råder i de
stackars hjärnorna, där franska, tyska och
engelska glosor utföra den vildaste ring-
dans. Hur mycket större praktisk nytta
skulle barnet ej i framtiden ha af att verk-
ligen kunna ett främmande språk, så att
det någorlunda behärskade det i tal och
skrift. Det är sannerligen hvarken till nyt-
ta eller heder, om man kan säga sig ha
läst tre språk, utan att kunna använda ett
enda.
Då flickskolorna i allmänhet äro så väl
ordnade, att språken där äro valfria, så
borde föräldrar, mer än nu är fallet, begag-
na sig däraf. En grundorsak till öfveran-
strängning skulle då bortfalla och flickor-
na få mera glädje af ett arbete, som de
kände ej öfverstege deras krafter. För mån-
gen klent utrustad flicka och äfven gosse
vore det mycket bättre, om de uteslöte
hvarje främmande språk och endast lärde
sig modersmålet ordentligt.
Om vi hittills som en orsak till öfver-
ansträngningen framhållit själfva arbetets
myckenhet, särskildt för mindre begåfvade
barn, så vilja vi i det följande nämna nå-
gra andra orsaker, som vi för vår del åt-
minstone anse för lika, om ej ännu vikti-
gare. Hit hör då framför allt den förkle-
mande uppfostran, som äger rum i många
familjer. Man ställer inga kraf på barnet,
och därför lär det sig inte att ställa några
på sig själf. Vid hvarje den minsta lilla
opasslighet eller skråma beklagar man och
pysslar om den unge och hindrar honom
på så sätt att lära sig att med jämnmod
bära små obehag. Vid den obetydligaste
anledning skrifves en lapp till skolan för
att underrätta om, att. vederbörande ej läst
öfver sin läxa. Men krafter, som ej öfvas,
förslappas, och en kropp, som ej är van
att ta i, tröttas först och blir så öfveran-
strängd.
Vidare öfvervakas ej barnens läxläsning.
De få oförnuftigt länge sitta vid sitt arbe-
te och hänga öfver böckerna, utan att för-
äldrarne kontrollera, om de verkligen ar-
beta hela tiden. Om barnen äro öfverläm-
nade åt sig själfva, händer det ganska lätt,
att de begagna läxorna som en förevänd-
ning för att ostördt kunna fördjupa sig i
roliga böcker. Flickor med romanen under
förklädet och en läxbok i handen äro kanske
ingen så ovanlig företeelse.
Ett annat ondt är, att barnen i många
familjer inte ha någon bestämd arbetstid,
utan att det öfverlämnas åt deras eget god-
tycke, när de behaga börja. Följden blir, att
läxorna ofta uppskjutas till långt in på
kvällarna, och tiden för sömnen afknappas.
Att läxorna under sådana förhållanden ver-
ka betungande, kan ingen undra på, men
det är blott att beklaga, att skolan sedan
får skulden för den skada, barnet lidit ge-
nom en förvänd uppfostran i hemmet.
Då skolan för det närvarande åtminsto-
ne ej kan afknappa något på sina fordrin-
gar, då måste föräldrarne i stället för att
klaga på lärare och läxor tillse, i hvad mån
de själfva kunna underlätta arbetet för de
unga. Och detta torde bäst låta sig göra
genom att taga något af barnens uppfo-
stran på sin egen lott och ej öfverlämna
allt åt skolan samt af denna vänta under-
verk.
Det är en dålig vana af många föräldrar
att skylla på skolan alla obehag och miss-
öden, som deras barn råka ut för. Får bar-
net en sträng tillsägelse, så går detta stick
i stäf mot dess’ föräldrars princip att »upp-
fostra sina barn i kärlek», få de dåliga be-
tyg, beror det på lärarens orättvisa, och
om de under en ny lärares ledning ej få
bättre vitsord, så har detta sin grund i den
förstes bristande duglighet, som ej förstått
att rätt undervisa det arma, misskända bar-
net. Men att bristande begåfning, lättja el-
ler olämpliga anordningar i hemmet kunna
vara anledningen till klagomålen från sko-
lan, det besinna inte sådana förblindade
föräldrar. Det finnes lyckligtvis äfven mån-
ga förnuftiga målsmän, som på allt sätt
understödja lärarne i deras mödosamma
värf, men å andra sidan äro de ej så få,
som utan gensaga, till och med instäm-
mande, lyssna till barnens förklenande ytt-
randen om sina lärare. Sådana föräldrar
glömma, att dylikt oförstånd långsamt, men
säkert undergräfver auktoriteten, ej blott
lärarens, utan äfven deras egen. Barnet är en
skarpsynt domare öfver föräldrarnes svag-
het.
Den uppfostran, hvilken, såsom i det fö-
regående sades, föräldrarne böra taga på sin
egen lott, måste börja nästan från barnets
första dag. En ordnad, regelbunden tidsin-
delning, inga eftergifter för dess skrik, när
man vet, att det fått sin ordentliga skötsel,
samt en förnuftigt genomförd härdning.
Haf medlidande med barnet, när det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free