Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 9 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 I D U IM 1897
sjukt eller bedröfvadt, men pjunka ej med
detsamma, utan lär det att behärska sig.
Likväl kan barnet aldrig lära själfbe-
härskning, om dess mor vid minsta anled-
ning förlorar herraväldet öfver sig själf samt
utbrister i tårar och klagan. Sådana utrop
som: »jag kan inte, ta den här medicinen»,
eller »jag kan inte se blod», eller »jag kan
inte äta det här», eller »jag kan inte lära
mig den här läxan», få ej tillåtas, utan man
måste genom exemplets makt visa barnet,
att man i de flesta fall kan allt, hvad man
verkligen vill. Barnet skall vara så fostradt,
att det vet, att pliktens kraf måste upp-
fyllas, antingen de nu äro behagliga eller
icke. Och till dessa plikter, som särskildt
fordras af skolbarnet och i ökadt mått af
hvarje fullvuxen människa, i hvilken lef-
nadsställning hon än må befinna sig, hör
arbetet. Redan i hemmet måste barnet in-
supa aktning för arbetet och lära sig att
alltid söka lämna ett fullgodt sådant. För
att detta skall vara möjligt böra föräldrar-
ne själfva föra ett verksamt, nyttigt lif.
Man bör alltid fordra goda vitsord i flit
och uppmärksamhet. Kunskapsbetyget däre-
mot är ej alltid en gradmätare på fliten,
då anlag och begåfning därvid spela en
stor roll. Skulle ett flitigt, samvetsgrant
barn ständigt ånyo komma hem med dåliga
kunskapsbetyg, då är det ett »gif akt» för
föräldrarne att låta ett sådant barn antin-
gen bli kvarsittare eller på annat sätt få
minskadt arbete.
Omedelbart efter middagen må barnen
ej ha tillåtelse att arbeta, utan böra i stäl-
let skickas ut i friska luften en timme un-
gefär. Arbetet går sedan dubbelt så lätt, i
synnerhet om modern tillser, att läxläsnin-
gen sker i ett väl utvädradt rum och vid
god belysning. Skulle barnen i skolan få
arbeta i så dålig luft, med så klen belys-
ning och i så olämplig ställning, som de
måste i göra i många äfven burgna hem,
då skulle samma föräldrar ej nog kunna
klandra och ondgöra sig öfver de bristfäl-
liga hygieniska anordningarna, som de dock
med största jämnmod tåla i sin omedelbara
närhet. Mycket som nu skrifves på skolans
konto, till och med den beryktade öfver-
ansträngningen, kan till en’ stor del skrif-
vas på hemmens.
Så snart barnet återvändt från sin pro-
menad, bör det genast ta fram sina böc-
ker och sätta sig till sitt arbete samt helt
ägna sig åt detsamma. Det bör ej få til-
låtelse att lämna sina läxor för att hälsa
på besökande och dylikt. Sitta flere syskon
tillsammans, bör man ej tillåta, att de prata
under arbetstiden, utan måste alla läsa upp-
märksamt och träget. Det bör vara så stäldt,
att barnen få vara ostörda, och att stort
folk inte går omkring i rummet och pratar
samt afleder uppmärksamheten. Bäst är att
modern sitter inne i arbetsrummet, så att
hon kan öfvervaka läsningen och i nödfall
hjälpa något litet. Detta senare bör ske så
sparsamt som möjligt, då barnets själfverk-
samhet lider, om modern alltid står redo
att räcka en hjälpsam hand. Däremot bör
hon visa ett lefvande intresse för barnets
arbete och försöka att sätta sig in i det-
samma. Ej blott hennes barn har nytta af
detta och sporras till allt jämt nya ansträng-
ningar, då det tycker om att hålla moderns
intresse vid makt, utan hon utvecklas själf
samt lefver sig in i och växer samman med
sitt barn.
Läsas läxornapå ofvan nämndaträgna, kon-
centrerade sätt, äro de naturligtvis mycket
fortare inhämtade, än om barnet tillåtes att
sitta på det vanliga håglösa sättet eller att
läsa med oupphörliga afbrott. Nyttigt är, att
läxorna om morgnarna ännu en gång ha-
stigt ögnas igenom.
Senare än kl. nio borde egentligen ingen
skolungdom lägga sig, ehuru det kanske
inte låter sig göra i de högsta klasserna,
men ända upp till 6: 1- äro vi på grund
af erfarenhet öfvertygade om, att det
låter sig göra. Nöjen, som förorsaka natt-
vak, borde egentligen alldeles bannlysas
under skoltiden. En ostörd, tillräcklig sömn
är för ungdomen af lika stor vikt som mat
och dryck. Barn tycka i allmänhet inte om
att lägga sig, men det går betydligt lättare,
om man utsätter en bestämd tid, då de
skola draga sig tillbaka, och en annan
något senare, då de skola ligga. Sedan bar-
net, äfven det äldre, lagt sig, och lampan
är släckt, bör man fordra absolut tystnad
i sofrummet.
Om mödrarna ville något litet begrunda
och rätta sig efter våra i det föregående
uttalade, på egen erfarenhet grundade råd,
då tro vi att det skulle bli bättre för mån-
ga stackars barn, som nu antingen föra ett
tynande, glädjelöst lif, eller om så ej är
fallet, dock ej nå den harmoniska utveck-
ling, de under gynsammare förhållanden
hade gjort.
–––- ❖–––-
Kvinnorna på utställningen.
IV.
»Iduns salong»,
» Idun ! Allas vår kära Idun med på ut-
ställningen!» —■ hör jag hennes ärade
läsarinnor utropa, då de läsa ofvanstående
rubrik.
Ja, mina damer, Idun kommer naturligt-
vis att vara med.
Om Idun uteblifvit, om dess redaktion
uraktlåtit, hvad den nu ämnar göra, skulle
hon säkerligen blifvit utsatt för missnöje från
alla de tusenden af tidningens varande och
blifvande prenumeranter, hvilka i sommar
komma att öfversvämma vår hufvudstad
och med fröjd och lefnadslust kasta sig in
i det brusande lifvet på utställningen.
Men Idun söker alltid tillmötesgå sin stora
läsekrets och vara densamma till verkligt
gagn och angenäm förströelse.
Den speciella utställningsidé, som upp-
runnit i »damernas egen redaktions» hjärna,
är således nu förverkligad, visserligen efter
mycken möda, efter mångfaldiga underhand-
lingar och med icke så obetydliga kostnader,
men Idun äger dock den stora glädjen att stå
inför en fait accompli och kan» vid ut-
ställningens början och under hela dess
fortgång inbjuda kvinnovärlden att aflägga
ett besök i sin eleganta sommarsalong
för att där hvila ut efter strapatserna på
utställningsfältet.
Genom det välvilligaste tillmötesgående
från utställningens ledande män — de insågo
nog värdet och nödvändigheten af denna
tankes förverkligande — fick Idun åt sig upp-
låten, snart sagdt, den förnämsta och mest
framskjutna platsen i hela Nordiska museet,
midt i själfva hjärtat af den stora kvinno-
utställningen, för inredandet af sin salong.
Sedan den lämpligaste platsen sålunda var
tillförsäkrad, gällde det att finna verkliga
konstnärer af rang och med utsökt smak,
hvilka kunde utföra planen, så att den för
mådde tillvinna sig damernas fulla bifall.
Lyckligtvis äger redaktionen en gammal
trogen vän, som heter Viktor Andrén, hvars
konstnärshjärna är späckad med rika idéer
i alla färgskalor, och hvars hand är snabb
som fågelns vinge till att kasta fram djärfva
och mjuka konturer. Han blef den, som
gjorde skissen till den lilla förtjusande
salongen, och vår främste dekorationsmålare,
Carl Grabow, kommer att med sin pensel
gifva så väl det yttre som det inre dess
behagliga och af färger strålande prägel.
Själfva stommen, träarbetet, är uppförd
under ledning af den välkände gamle teater-
byggaren C. G. Svensson.
Och nu, mina älskvärda damer, efter
dessa små förutskickningar om idéens upp-
komst och om arbetets ordnande, låtom oss
tänka oss, att utställningen är öppnad och att
vi alla befinna oss därute midt i surret
och det jublande lifvet.
Nåväl, vi glida genom trängseln, vi skynda
öfver den stora vackra och blomstersmye-
kade planen framför Industrihallen och
rikta kosan mot Nordiska museets stilfulla,
slottslika byggnad. Vi trädde in genom
den stora midtingången, just där den pro-
visoriska tillbyggnaden börjar, och gå vidare
rätt fram. Vi behöfva ej leta efter Iduns
salong, dess resning höjer sig där strax
till höger och dominerar hela omgifningen.
Vi hafva först ett par trappsteg, ty golfvet
är något höjdt, och så befinna vi oss midt
inne i den luftiga, ljusa, glada och hög-
hvälfda sommarsalongen. Två sidor äro
fullständigt öppna, endast skyddade af en
i hvitt hållen balustrad, hvarifrån smäckra, de-
korativapelare sträcka sig upp mot taket. Från
de öppna arkaderna har man den präktigaste
utsikt öfver hela den stora hallen, där be-
sökande myllra och i hvilken för öfrigt det huf-
vudsakligaste af kvinnoslöjd är exponeradt.
Midt för ingången är en stor nisch, som
ger plats åt en bekväm panelsoffa, öfver
hvilken befinner sig en vackert skulpterad
hylla med sitt bibliotek. Här finna vi så-
lunda Iduns alla årgångar inbundna i de
välkända röda banden, alla dess »Hjälp-
redor» och Iduns hela romanbibliotek samt
slutligen diverse uppslagsböcker. Det finnes
således ganska mycket att ögna uti, medan
vi hvila en stund. Dessutom finna vi på
det stora divansbordet framför soffan »Iduns
Mode-tidning» och »Barngarderoben» samt
det senaste numret af Idun själf, hvilket
ni annars kanske icke fått läsa förrän
efter eder hemkomst.
Rundt kring det stora bordet, och för
öfrigt litet hvarstädes, äro bekväma, lätta
och svala sommarstolar placerade. Dessa
stolar äro — tack vare ett ynnestfullt
tillmötesgående, som bevisats Idun •—■ del-
vis af samma modell som de, hvilka an-
vändas i den stora konsthallen, och hvilka
beställts på initiativ af den konstälskande
prins Eugen.
Yaren nu så älskvärda, mina damer, ta-
gen plats och sträcken ut er riktigt bekvämt.
Låten edra blickar öfverglida det hela, be-
trakten det vackra, hvälfda taket med sin
läckert målade fris, låten edra ögon dröja
vid Iduns fagra bild, modellerad af Qvarn-
ström, och hvartill originalet finnes i Göte-
borg, och låten slutligen edert skönhetssinne
smekas’af de vällukter, som utströmma från
alla de fagra blomster, hvilka äro ordnade
G
eorg levy’5 linne|viaga5in.
Drottning-gatan 53, Stockholm.
Största urval af Linne-fcosättningsartiklar samt Gardiner.
.–––––––––- Utstyrslar förfärdigas på Ibeställning
å egen atelier efter nyaste modeller.
Order å minst 25 kronor levereras fraktfritt närmaste järnvägs- eder ångbåtsstation.––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
