Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 16 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 117
»Sådana omvägar,» sade hon otåligt,
»hvarför säger ni inte genast ’nej’ i stället.
Hemmets kvinnor, de små blida väsen män-
nen vilja ha till hustrur äro en kategori,
de andra, de som ofelbart bli vieilles filles
äro en annan. De ha tänkt och grubblat,
till dess de fått ett skarpt veck mellan
ögonbrynen, det är fult, mycket fult, tyc-
ker ni inte det?»
Hon pekade med ett smalt, hvitt finger
mot sin panna.
»Fröken Yide!»
»Baron Örneskjöld?»
»Ni vet, hvarför jag kommit hit i dag,
hvarför söker ni på allt sätt försvåra den
fråga jag vill göra er.»
»Jag vill hindra er att framställa den.»
»Hvarför? — Då har ni lekt med mig.»
»Det är möjligt. Jag har lekt med många
— har ni inte det? — Men nu är jag ärlig,
så ärlig, som man bara är, när man gjort
upp bokslutet med sig själf och tänker
börja på ny räkning. Från och med i dag
är jag en gammal flicka. Jag kunde ha va-
rit ännu skonsammare och afrådt er från
att komma alls i dag, men — nå ja, rent
spel —- jag var inte säker på mig själf i
går afton. Jag skall säga er, att det for-
dras mod att bli en gammal flicka, i stället
för en ung friherrinna.»
»Hvarför tar ni det steget då?»
»Därför att jag inte passar till hustru.
Jag sade er ju, att jag hade utvecklat mig.
Jag har växt ur konvenanspuppan och tän-
ker nu börja ett själfständigt lif. Inte som
emanciperad kvinna, det har jag inga an-
lag för, utan som en snäll tant åt det un-
ga släktet, en, som vill ge dem sin erfa-
renhet och något af sina bästa tankar.
Hade jag ändå kunnat hålla af er, det har
jag önskat många gånger, jag menar inte
älskat (kapitlet om kärlek har jag hunnit
öfver) — men allt hvad jag känner för er,
är den ljumma abstrakta aktning, som man
hyser i lika hög grad för herr A. som
herr B. »
»Jag tackar. Nu tror jag, att jag fått
nog. »
Han reste sig en smula häftigt, men
återtog genast sin oklanderligt lugna håll-
ning.
Hon reste sig också.
»Baron känner sig sårad? Kanske jag
varit för ärlig. Man är det någon gång
och får alltid undergå penitens sedan. Jag
har själf ålagt mig min. En ensam kvinna
spelar i de flesta fall samma lott som en
vårdslösad blomma, hon tynar bort. Vi äro
parasiter, flertalet af oss, men jag vill åt-
minstone vara en hederlig parasit, inte taga
platsen för en annan.»
»Hvilken annan?»
»Er blifvande hustru.»
»Hvem skulle det vara?»
»Hon i rosa eller hon i blått, som fördes
ut af mamma i vintras, som fick dansa
alla danser, som hade ’förtjusande roligt’,
och hela kvällen var omringad af kavalje-
rer. Ser ni inte henne för er, den lilla
späda, mjuka idealkvinnan, hemmets sol-
stråle, hon som icke har älskat gränslöst,
lidit gränslöst och slutligen lärt sig glömma
och börjat flirta igen. En kvinnas för-
gångna blir hennes fiende en gång, när
det gäller ny insats i lifvet. Och nu adjö,
herr baron, sök henne en vinter till, men
leta bland de dansande. »
Han bugade sig stelt.
Hans och hennes förmögenhet skulle pas-
sat så bra tillsammans, hon var dessutom
chic, ehuru han icke trott, att hon var så
gammal: trettioett år! Hon bar sina år med
heder, men i alla fall... Han bugade sig
ännu en gång, djupare, mera vördnadsfullt.
Hon stod ensam kvar, icke sorgsen just,
hon hade ju själf velat det så, men för-
vånad öfver sitt eget jag, som nu hade
skurit upp den första sidan af hvardags-
historien: en gammal flickas lif.
–––- *–––- -
En vädjan från Greklands fill
Éveriges kvinnor.
Svenska kvinnornas nationalförbunds cen-
tralkomité har från Grekland mottagit föl-
jande uppmaning, som vi med nöje offent-
liggöra, i hopp att mången bland dem, som
hysa intresse och sympati för grekernas
frihetskamp, skulle vilja i sin mån under-
stödja det grekiska kvinnoförbundets be-
hjärtansvärda företag.
Allainflytande gåfvor skola genom svenska
kvinnornas nationalförbunds försorg till-
ställas grekiska kvinnoförbundet samt i
denna tidning redovisas.
Upprop.
Grekiska Kvinnoförbundet, hvars ordförande
är H. M. Drottningen, anmodar alla nationers
kvinnor om hjälp. Hellenismen i så väl det fria
som det i bojor slagna Grekland genomgår en
särdeles kritisk period.
Grekiska kvinnoförbundet har ett mycket om-
fattande program; förutom att bereda bistånd åt
flyktingar har det, genom kompetenta komitéer,
åtagit sig att organisera ambulanser, utbilda sjuk-
sköterskor och anskaffa linne och kläder för sjuk-
husen. På detta sätt vill grekiska kvinnoförbun-
det komma föreningen Röda Korset till hjälp.
Genom andra komitéer har förbundet äf-
venledes åtagit sig att anskaffa arbete åt flyk-
tingarna, att bereda skydd åt änkor och barn ef-
ter dem, som stupa i kriget, och att biståfamiljerna
till de reserven tillhörande soldater, som nyligen
skickats mot gränsen.
Vi tillställa Eder en allvarlig vädjan om hjälp
i detta stora företag.
Eleni Grivas.
Fosterlänska sektionens ordförande.
Calliroe Parren.
Sekreterare.
Bidrag kunna insändas dels till red:n af
tidningen Idun, dels direkt till kassaför-
valtaren i svenska kvinnornas nationalför-
bund, fröken Hulda Lundin, Stockholm,
Brunkebergstorg 2.
–––*–––
Baka, baka kaka...
Vi gjorde häromdagen ett besök i k. hofleveran-
törfirman C. W. Schumachers nyanlagda bageri för
delikatessknäckebröd här i hufvudstaden. Då
denna sista utvidgning af det välkända bageriets
lokaler upptagit och utvecklat alla tidsenliga idéer
på storbakets område, och då i detta bageri för
första gången uteslutande kvinnlig arbetskraft an-
vändes, torde kanske några kortfattade detaljer
intressera Iduns läsarinnor.
Kvinnor ha naturligtvis redan förut i rätt stor
utsträckning användts vid bakningen, men en
del af de hithörande sysslorna, särskildt arbetet
vid ugnarne, har hittills varit allt för ansträng-
ande för kvinnliga krafter. Nu har emellertid
den moderna, högt utvecklade maskintekniken
äfven här till den grad kommit till hjälp, att
knappast något af det tyngande arbetet återstår
för människohand, och att de finliylta unga ba-
geriarbeterskornas uppgift inskränkts till några
få, enkla ®ch bekväma handgrepp. Det är verk-
ligen en lust och ögonfägnad att göra en prome-
nad genom detta tidsenliga knäckebrödsbageri och
att med aptitliga känslor konstatera, hur fullän-
dadt renligt och urverksprecist allting nu tillgår,
tack vare det utvecklade maskinarbetet.
Naturligtvis blandas och arbetas degen med
maskin, ältnings- eller degknådningsapparaten,
där väldiga, blankpolerade stålarmar så troget
som möjligt efterhärma den nakna kvinnoarmens
nu öfverflödiga göra. Från denna apparat föres
degen in i en annan, där den ytterligare bear-
betas, och ur hvilken den sedan utväller i för
en jämn kaka bröd afpassade klimpar. Nu pas-
serar råklimpen en serie kvinnohänder — ett:
kaflas den, två: naggas den, tre: mjölas den (med
mekanisk pustapparat naturligtvis, så att det ej
blir ett doft mjöl för mycket) och i en blink är
kakan färdig. Så vandrar den in i jäs-skåpet. Förr
i världen skulle kakorna jäsa på bräder, som his-
sades högt i tak: det var dock allt för besvärligt
och tungt för nutidspretentioner och kvinnohän-
der. Nu ha vi — d. v. s. »vi hos Schumachers»
— de allra behändigaste jässkåp på bjul, alldeles
som små järnvägsvagnar, tätt inredda med hylla
vid hylla, hvilka kunna dras ut och fyllas undan
för undan. När så ett jässkåp är fjdldt, skjutsas
det bara undan och ett nytt rullar fram.
När jäsningen är klar, åker jässkåpet till ugnen.
Ugnen, se det är ändå det allra största mäster-
verket! Ni hyggliga gamla bakfruar med meter-
långa brödspadar, ugnskvast och raka, skulle ni
ha kunnat drömma er något sådant? Den idé, som
vid konstruerandet af denna ugn begagnats och
ytterligare fulländats, är ursprungligen hämtad
från de engelska kakesugnarna. En ändlös bana
af järntrådsnät glider i långsamt afpassad takt
genom ugnen, in i den ena ändan, fram, tum
för tum, öfver den långa upphettade stenhällen,
och så åter ut i ljuset i ugnens andra ända. Oaf-
brutet plockas alltså de ogräddade kakorna på
i den ena ändan af banan, i en lika oafbruten
ström komma de, färdiggräddade och aptitligt dof-
tande, fram i den andra, uppfångas af flinka
händer och trädas på spetten. För att passera
genom ugnen med dess temperatur af omkring
300 grader Celsius behöfver hvarje kaka 8 à 10
minuter, hvilket noga kan regleras allt efter den
högre eller lägre ugnsvärmen. I detta nummers
annonsafdelning finna våra läsarinnor ett par af-
bildningar af denna ugn, som torde kunna för-
tydliga vår korta beskrifning.
Ofvanpå ugnen, tillgodogörande sig dess för-
brukade värme, är torkrummet uppmuradt. Här
uppradas de fyllda spetten, som de komma från
ugnen. Sist återstår så att »basa» och inpacka
de färdiga kakorna i deras prydliga paket för
försäljningen, och äfven déssa åtgärder verkstäl-
las med praktiska redskap och af skickliga kvin-
nohänder på ett sätt, som i flinkhet och precision
erinrar om det väljusterade urverket.
Som sagdt, en sådan liten titt på ett modernt
storstadsbageri är både underhållande och in-
struktiv. När våra landsortsläsarinnor nu natur-
ligtvis komma upp till utställningen, få de, om
ej förr, rikliga tillfällen att afprofva Schumachers
ypperliga produkter. För oss stockholmare ha de
redan länge varit »vårt dagliga bröd».
Vår gamla prästgård.
V
år gamla prästgård––– - om du visste,
miu vän, hur dessa tre ord för mina
öron ljuda som idel musik, som bara poesi,
som något af det bästa jag vet och har!
Vår gamla prästgård — — ja, den lig-
ger i en vrå af världen, långt ute på slät-
ten. Bundt omkring bara ändlösa gärden
och åkrar. Den är som en oas i öknen —
där den ligger och drömmer, hägnad af
stora, höga åldriga träd. Liten är den, oan-
Den är hvarken från
och bräcklig.
den är så gammal, att
senlig
i går eller i dag
du skulle inte tro mig, om jag sade dig
det. Och jag kan inte heller säga dig det,
ty jag vet det inte. Men att den trotsat
sekler, denna lilla tarfliga, rödmålade präst-
gård, det bär syn för sägen.
Däjelig är den! Du skulle bara se den,
när i april alla vallar i hela den gamla
£> ö
:°
O 02
m
r- J-.
:0 :c3
P4 t50
<1>
t*
O CD
02
■9—1
<3 ^
Ö <3
1 1
R
O
ti
n
Öl
h
IQ
ti
w
QS
ï>!
k
0H
ml
m
£
u
Ü
ö
ca
CD
>
CD
O
bO
Ö
O
«
CO
CD "-2J
^ s
-o rE
£ fe =
O CD
cd -a
a «
.5? «>
— rt -a
in- 3
j® CO >
CD q-
CÇ 3
:cö J=
■—i CD
“C3 —
Öl
P4
ti
<
Ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
