Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. 30 april 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 I DU N 1897
tillintetgöra den skyddande cellanhopningen,
tnberkeln. Dess celler afdö, undergå för-
ändring (ostvandlas), sönderfalla till slut,
och i tuberkelns ställe uppstår då ett sår,
som kan fräta allt vidare omkring sig,
genom att i dess kanter nya tuberkler
uppstå och åter sönderfalla. På så sätt
bildas allt flere, större och mindre hålig-
heter med trasiga väggar (kaverner)i lungan,
fyllda af slem och sönderfallsprodukter, och
där med luften inkomna förruttnelsebakterier
till ytterligare fördärf finna god näring. Så
skrider processen fram; mötande blodkärl
frätas sönder, blödningar uppstå, bacillernas
gift résorberas in i kroppen, alstrar en
kraftförbrukande feber, och individen dukar
under. Att dock äfven i sådant mera fram-
skridet stadium af sjukdomen läkning ännu
kan komma tillstånd genom bindväfsbildning
i kavernernas väggar och deras skrump-
nande är bevisadt, ej blott af klinisk er-
farenhet, utan äfven konstateradt vid lik-
öppningar; och vetenskapliga bevis äro så-
ledes lämnade för möjlighet till sjukdomens
botande, äfven i senare stadier. Det har
funnits en tid, då tron därpå äfven i sjuk-
domens början hade slocknat ut hos såväl
allmänheten som läkarne.
Man nöjde sig med att konstatera sjuk-
domens förefintlighet i lungorna — därmed
också allt. Sedan var det blott att med
resignation afvakta slutridåns nedgående i
sorgespelet.
Åsikten att lungsot är smittosam kan
spåras långt tillbaka i tiden förrän den ge-
nom ympförsök på djur var vetenskapligt
bevisad. D:r Cornet i Berlin har särskildt
ådagalagt detta, beträffande damm, uppsam-
ladt från rum, bebodda af lungsiktiga, som
ej iakttagit några försiktighetsmått med
sina upphostningar. Till all lycka är smittan
dock bunden endast vid dessa, hvarför den
sjuke som uppsamlar dem i särskilda kärl
och oskadliggör dem — bäst genom kok-
ning omkring 10—20 minuter — är för
sin omgifning ofarlig. Begagnandet af spott-
kopp ej blott i boningsrummen, utan äfven
medförd i fickan till bruk, då man vistas
ute, måste således kraftigt påyrkas, och be-
höfver den blott innehålla vatten, så att
upphostningarna hållas fuktiga. Näsdukens
användande, som brukligt är inom finare
kretser, till att spotta i är absolut förkast-
ligt, då slemmet där lätt torkar in och kan
spridas omkring. Att tuberkulösa mödrar
ej böra kyssa sina barn, faller af sig själft.
Sjukdomens procent har också under de
sista årtiondena genom dylika försiktighets-
mått och i allmänhet mera hygieniskt lef-
nadssätt sjunkit ej obetydligt.
Mottagligheten för smitta är för öfrigt
olika hos olika individer. Därtill behöfs en
viss disposition i väfnaderna, ofta medfödd
efter tuberkulösa föräldrar, eller att vid tid-
punkten för bacillens angrepp organismen är
försvagad af tillfälliga orsaker, såsom lång-
varig digifning eller kraftnedsättande sjuk-
domar. Frågan, om sjukdomen som sådan
öfvergår direkt från modern till fostret, är
ännu oafgjord.
Till sitt förlopp är lungsoten vanligen
en kronisk åkomma, ehuru det nog gifves
bevis på mer akuta, inom några månader
dödligt förlöpande fall (gallopperande lung-
sot); och många personer, som fått sjuk-
domen i sin ungdom, hafva det oaktadt
uppnått hög ålder.
Mångskiftande som den är under sitt
förlopp med feberattacker och blödningar,
kan den äfven vid sitt första uppträdande
visa sig under växlande symptom.
Det finnes en mängd individer i upp-
växtåldern, som vid första påseendet ge oss .
en instinklikt aning - om, att de antingen
redan bära sjukdoms fröet inom sig eller
åtminstone i en framtid komma att falla
offer därför. De utmärka sig genom sin gra-
cila kroppsbyggnad, sin platta, insjunkna
bröstkorg, sin klara strålande blick och
genomskinliga, lätt rodnande ansiktsfärg.
Oftast tillhöra de familjer, inom hvilka sjuk-
domen kan spåras långt tillbaka, äfven om
den öfverhoppat ett eller annat släktled.
(Forts.)
–––- ❖–––-
Från Iduns läsekrets.
»Gamla prästgårdar.»
Till »Adi»!
Med större glädje än jag kan beskrifva läste
jag eder beskrifning pä »Vår gamla prästgård»,
en beskrifning, som helt visst finner genklang i
mången prästdotters hjärta, åtminstone i mitt.
Mitt föräldrahem är liksom edert en oansenlig
prästgård, men jag vill försäkra er, att den är
lika däjelig som eder under vår- och sommarda-
garna. Äfven här finnas de af eder omtalade
lönnarna och de i blomskrud klädda fruktträden;
narcisser, syrener, rosor och hvita liljor saknas
ej heller! Men mitt hem ligger ej som edert
»långt ute på slätten», utan nere i Tjusts härliga
och storartade natur. Ni skulle se, hvilken hän-
förande utsikt det. är från mitt hem öfver tvänne
sjöar och dess i löf- och barr-skog klädda strän-
der. Kära »Adi», måtte både ni och jag få upp-
lefva ännu många ljufva och lyckliga stunder i
våra gamla prästgårdar. Och nu till sist — mottag
ett hjärtligt tack från »Sfären.»
*
En »kjolmartyr».
Kära Idun!
Till dig, vår egen, är det ju man skall anför-
tro sig i glädje och sorg samt omtala sina små
erfarenhetsrön. Ja, nog har jag gjort en erfa-
renhet af sorgligt slag; nu på våren, då allt vått
som finns samlar sig på landsvägen, tänkte jag
att nu vore allt en »10 . cms kjol» bra att ha.
Nå ja, beslut och handling — jag ta’r min s. k.
promenadkjol af tjockt tyg ’och klipper af den
8 cm rundt omkring, och jag riktigt jublade vid
blotta tanken på, hur bekvämt det skulle bli på
alla sätt: gå obehindrad öfver och förbi »pussar»
på vägen, hoppa öfver diken och i skogen ej
släpa på allt ris och bråte m. m. Men ingen
»himmel utan moln» ! Då jag fått min 10 cms
kjol färdig och skulle göra min stora promenad,
kände jag mig så märkvärdigt liten, och om jag
mötte någon, hade jag benägenhet för att gå med
böjda knän. Men höjden af harm erfor jag, då
småsyskonen sade, att jag »ville visa mina nya
knäppkängor» — då kände jag att jag ej var ban-
bryterska för den korta kjolen, utan tog helst till
det gamla — jag skarfvade upptill, hvad jag
klippt af nedtill, och sålunda fick jag finna mig
uti att få kjolen förkortad en 2 cm. Så nu kän-
ner jag mig mera belåten. Men kära Idun, tror
du att många varit lika dumma som
En stackars bondtös.
*
En moder
har hos redaktionen anhållit om plats för föl-
jande behjärtansvärda vädjan till andra mödrar:
Hur ofta hör man icke nu för tiden klagas
öfver, hur dålig ungdomen är. Om det är sant,
så ligger nog felet hos föräldrarne, som lämna
de unga allt för stor frihet. Tron icke, I mödrar,
fast er gosse är konfirmerad, att han då genast
och bättre än förut kan taga vara på sig själf.
Kanske tvärtom! Nu vill han anses för »en hel
karl» och så litet som möjligt stå under sin mo-
ders uppsikt. I allmänhet får han nu också ett
eget rum att disponera, och ofta ligger det långt
från de andra rummen i hemmet. Detta ger då
den unge, liflige pojken tillfälle till att gå och
komma, när han behagar, och om han ock redan
vuxit från en hel del själfsvåld, kan det dock
sannerligen blifva ödesdigert att lämna honom
för stor frihet. Hur lockar icke nu allting så
förföriskt, han skall visa att han är karl för sin
hatt och följaktligen vill han helst vara tillsam-
mans med dem, som äro äldre, och söker snart
att i intet stå dem efter. Följderna låta icke
vänta på sig och deras förfärande namn lyda:
osedlighet, dryckenskap och spel. Så tar han
kamraterna med på sitt rum, eller också vistas
han själf ute och det långt inpå nättema. Efter
detta blir sömnen dålig och icke tillräcklig, och
på dagarne är han olustig till allt.
Därför, du moder, se alltid till, att dina söner
ha lagt sig, innan du själf går till hvila. Många
tårar skulle då besparas både dig och andra och
ungdomen skulle blifva bättre, ty för det första
är en god sömn det bästa hälsomedel och för
det andra fingo edra .söner icke tillfälle till några
lastbarheter. Ty hur det än är, så sky de dåliga
gärningarna dagens ljus. Birgit.
–––- ❖–––-
Ur notisboken.
Våra kvinnliga butikbiträden lida af en
betungande börda vid sitt redan förut icke alltid
så lätta arbete genom den fordran, som ofta, och
särdeles i hufvudstaden, ställes på dem, att de
hela dagarne igenom af artighet mot publiken
stående skola afvakta sin tjänst. Svåra fysiska
lidanden bli ofta en följd af denna oafbrutna,
nödtvungna upprättställning. »Kristliga förenin-
gen för unga kvinnor» här i Stockholm har fäst
sin uppmärksamhet härvid och från den kände
läkaren professor Seved Ribbing i Lund mottagit
ett uttalande, hvari han lifligt betonar önskvärd-
heten af en reform i det berörda hänseendet.
Stödd dels på denna auktoritet, dels på de erfa-
renheter som i praktiken samlats har föreningens
styrelse nu vändt sig till ett antal af hufvudsta-
dens större butikägare och af dem rönt det vän-
ligaste tillmötesgående, i det de förklarat sig in-
genting hafva emot att deras kvinnliga biträden
under eventuella stagnationer i kundernas besök
intaga en sittande ställning. Man hoppas nu att
öfriga butikägare och allmänheten å sin sida icke
skola ogilla detta. De kunna ju möjligen finnas
bland de köpande, hvilka känna sig obehagligt
tilltalade af att vid inträdet i en butik se en del
af biträdena sitta, men man må hoppas att denna
fördom — om den existerar — skall försvinna,
då kunderna bli upplysta om hur viktig och be-
tydelsefull denna lilla stunds hvila kan vara för
de kvinnliga biträdenas hälsa och hela framtid.
*
En bok för dagen, om hvars tillvaro vi
vilja erinra svenska kvinnor, hvilka nu så varmt
deltaga för det blödande Grekland, är en liten
broschyr, som kan erhållas genom hvarje bok-
handel och som bär titeln: »Genom hvilka hem-
arbeten kan kvinnan i händelse af krig göra sig
nyttig i Eöda korsets tjänst?» Den är författad af
regementsläkaren d:r J. Göransson, är rikt illu-
strerad och kostar endast 60 öre. Den säljes till
förmån för svenska Röda Korsets sjuksköterske-
hem. All ytterligare rekommendation torde då
vara öfverflödig.
*
På initiativ af drottningen har Röda kor-
sets damkomité beslutat att, i förening med sina
årligen återkommande arbetsdagar för tillverkan-
de af sjukvårdsmateriel, anordna extra arbets-
dagar för beredande af förbandsartiklar för sjuka
och sårade i Grekland. Till deltagande i detta
arbete inbjudas damer, som åt denna sak vilja
gifva sin tid och arbetskraft eller bidrag af pen-
ningar. Arbetsplats är beredd i Arffurstens palats
vid Gustaf Adolfs torg. Arbetsdagar blifva den
28 och 29 d:s samt den 3 och 4 maj kl. 11 f.
m.—4 e. m. De, som önska deltaga i arbetet,
anmodas att skriftligen eller personligen meddela
sig med damkomiténs ordförande, fru Lotten
Edholm, född von Heijne, adress Garnisonssjuk-
huset, eller med friherrinnan Sigrid Lovisin,
adress Sturegatan 52, 2 tr.
*
Fredrika-JBrenter-Förbundets sjukkas-
sas årsmöte ägde i måndags rum i förbundets
lokal. Af årsberättelsen framgick att sjukkas-
sans medlemmar vid slutet af 1896 voro 246
(mot 237 vid årets början). Som sjukhjälp hade
under året utdelats 2,712 kr. till 48 personer.
Kassans tillgångar uppgingo vid årets slut till
13,528. Full déchargé beviljades styrelsen, hvil-
ken återvaldes.
–––- *––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0138.html
