Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 7 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MB»!
ism ■it»
|||||||
XX-
ING
SsKPfÿ
yiNNAN
P1Ä
«pMf
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag
ïZ-i-^kLÏ,
. ûf
^rnm.
.Sül
N:r 18 (489). Fredagen den 7 maj 1897. 10:de årg.
Byrä: Redaktör och utgitvare: Utgifningstid:
kr. 5: — Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG. hvarje fredag.
» 5: — Öppen kl. 10—5. Träffas säkrast kl. 2—3.
» 3: — Lösnummerpris 15 öre
» 3: — Allra, telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktionssekr. : J. Nordling. (lösn:r endast för kompletteringar.)
Idun ensam ................................
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., månadsuppl........
Bamgarderoben............................
An nonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Johanna Brunsson.
P
en svenska hemslöjden har frän längesedan försvunna tider haft
ett godt namn om sig. Ofta har den ock omtalats i skildringar
såväl från riddarborgen, där den stolta slottsfrun tillverkade konstnär-
liga bonader, som från det enkla hemmet, där den flitiga allmoge-
kvinnan icke blott försåg sitt husfolk med arbets- och helgdagskläder,
utan ock hemmet med prydnader, som än i dag tillvinna sig konst-
vänners beundran. Visserligen
kom en tid, då utländska kram-
varor och s. k. »köptyger» syn-
tes vilja undantränga den gamla
hederliga hemslöjden, men lyck-
ligtvis väcktes ånyo intresset
för denna, särskildt genom ener-
giska bemödanden af föreningen
»Handarbetets vänner», och vi
kunna hoppas att den alltmer
skall vinna erkännande af hög
och låg.
En af de kvinnor, som prak-
tiskt och uthållit ägnat sitt lif
åt höjandet af den svenska väf-
nädskonsten, är fröken Johanna
Brunsson, hvars bild i dag mö-
ter våra läsarinnor i deras egen
tidning. Utgången från ett för-
möget landtmannahem, — fa-
dern, Benjamin Brunsson från
Byr på Dalsland, var en på sin
ort mycket anlitad komunalman
och modern typen för en gam-
maldags duglig och skötsam hus-
mor — fick den unga dottern
redan tidigt deltaga i arbetet
inom hus, »ty,» sade modern,
»näst det att kunna väl sköta
ett hus, är det kvinnans heder
att kunna utföra alla husliga
arbeten, finare såväl som gröfre,»
och i öfverensstämmelse härmed
fingo döttrarna lära att spinna,
väfva och själfva sy de kläder
de förbrukade.
Johanna, den yngsta af syst-
rarna, visade ock redan från barnaåren en förvånande håg och fallen-
het för allt, som hörde till väfnadskonsten, samt begärde vid nio års
ålder ej bättre än att få intaga platsen i den väfstol, som någon af
de äldre systrarne för en stund lämnat.
Däremot såg hon med ett visst förakt på improduktiva lyxarbeten,
synnerligen när fattiga flickor i stugorna på landet, i stället för att själfva
förtjäna något, använde sin tid
till mer eller mindre onyttiga
virkningar, under det mödrarna
släpade med de tyngre sysslorna
för att skaffa döttrarna en bättre
ställning än de själfva haft.
»När jag blir stor oeh fårnågot
att råda öfver,» hördes den unga
Johanna mer än en gång säga,
»skall jag lära dem väfva och så-
dant, hvarigenom de kunna blitill
nytta i lifvet, ty hvartill gagnar
dem väl det myckna virkandet?»
Genom sitt ihärdiga arbete
förvärfvade sig efterhand den
uppväxande flickan en mer än
vanlig skicklighet i enklare väf-
nad, hvilken hon ännu öfvade
hufvudsakligast »till lyst». Men
så visade sig vid faderns inträf-
fade död, att det väntade arf-
vet efter den förmögne landt-
mannen, genom för långt ut-
sträckt hjälpsamhet mot andra,
smält ihop till en ringa bråk-
del, hvarför det gällde för bar-
nen att själfva försörja sig.
Johanna hade dock redan nu
sin gifna förvärfskälla i sin
väfkonst och för att än mera
utveckla den genomgick hon
den på sin tid berömda Eken-
markska väfkursen, hvilken hon
själf på egen hand betydligt för-
enklade och förbättrade, och reste
sedan under några år omkring för
att gifva undervisning i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
