Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 7 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ï DU H 1897
pretentioner på vår blifvande makes både
yttre oeb inre egenskaper ändå aldrig finna
honom. Och det händer jämväl, att våra
naturliga försörjare, våra föräldrar, icke
förmå lefva längre, utan dö, lämnande oss
barn på 30—40 år alldeles ensamma midt
i villande världen. Äro de nog omtänk-
samma att på samma gång gifva oss ett
arf, ja, då är ingen fara på färde. Vi be-
höfva i så fall endast placera vår egendom
i säkra papper och kunna sedan i lugn
och ro lefva på våra räntor, en af de lät-
taste sysselsättningar man gärna kan välja.
Vårt intresse koncentrera vi på och dela
mellan följetongen, ett handarbete, sista
skandalen och en älskad hund eller katt,
hvars tillvaro vi gjort till vår uppgift att
förljufva.
Stå vi däremot utan medel, ja, så måste
vi som alla andra deltaga i kampen för
tillvaron —- i värsta fall. I bästa hafva vi
bröder, svågrar eller andra nyttiga släktin-
gar, som vi låta arbeta för oss, under det
vi själfva, friska, starka kvinnor i våra bä-
sta år, sitta med händerna i kors och njuta
j,f vårt sorgfria väsen.
Och skulle så motigt vara, att vi inga
släktingar ha att lefva på, finns det lyck-
ligtvis en del fonder, hvarur vi utan rin-
gaste vederlag kunna erhålla medel till vårt
uppehälle. Att vi på samma gång stå i
-tragen för andra fattiga, som af ålder eller
sjuklighet verkligen äro urståndsatta att
försörja sig, icke behöfva vi bekymra oss
därför? Yi såsom pauvres honteux hafva
obestridligen större rätt till hjälp än kvin-
nor, som från barndomen varit vana vid
att slita ondt och sålunda icke kunna känna
nöden lika tryckande som vi, hvilka bakom
oss hafva ett lif i öfverflöd och lycka.
Kanske förefaller den här framställda
bilden karrikerad, men faktiskt är, att inom
den burgnare samhällsklassen en betydande
mängd kvinnokraft förspilles, om icke all-
deles på detta sätt, så dock i fånyttighet,
ja, ofta rent af —-i lättja. Hvem känner
icke till dessa unga dagdrifvande flickor,
dessa husmödrar, som kunde hafva så myc-
ket att beställa, men som i verkligheten
uträtta så litet, och slutligen dessa medel-
ålders fröknar, hvilka, om de icke äga en-
skild förmögenhet, lefva ett parasitlif på
släktingar eller ockra på den allmänna
barmhärtigheten och endast intressera sig
för sitt eget obetydliga jag och dess be-
kvämlighet?
Men vänder man sig till dessa kvinnor
direkt, skola de utan tvifvel med indigna-
tion tillbakavisa beskyllningen för lättja.
Med en halft förvånad, halft öfverlägsen
blick skola de unga flickorna förklara, att
de icke behöfva arbeta, de ämna icke blifva
något — »blott» gifta sig. För att blifva
något, telegrafist, guvernant, sjukgymnast,
behöfver man utbilda sig, men för att fylla
makans och moderns ansvarsfulla kall, där-
till fordras ingen förberedelse — sådan är
att döma af förhållandena en ganska gängse
uppfattning. I stället för att använda tiden
till inhämtande af de kunskaper och mån-
gahanda färdigheter, en god husmoder bör
äga, och att förskaffa sig den sinnets mog-
nad och fasthet, som måste finnas hos en
barnens uppfostrarinna, förspiller mången
flicka sina bästa ungdomsår på ett fladd-
rande, ytligt fjärilslif, där nöjena äro det
förnämsta och arbetet, om det förekommer,
är något helt oväsentligt och saknar all
stadga och allvar. Därför går hon äfven
till giftermålet i alla afseenden oförberedd
och olämplig. Hon gifves, som det så ståt-
ligt heter, mannen till »ena hjälp», blir
husmoder och får barn att vårda och fostra,
men saknar i själfva verket alla förutsätt-
ningar att med heder kunna fylla ett enda
af dessa åligganden. Hur vore det också
möjligt, att hon, som, då det gäller lifvets
allvar, själf står alldeles handfallen och
bortkommen, skulle kunna vara någon an-
nan till hjälp, att hon, ovan som hon är
därvid, rätt skulle kunna handhafva sitt
hus, att hon skulle vara lämplig att fostra
barn, hon, hvars egen uppfostran, om man
bortser från den bokliga bildningen, lämnar
så mycket öfrigt att önska?
Som gift skall hon antingen nödgas att
med forceradt, genom ovanan dubbelt på-
kostande arbete taga igen den förlorade
tiden, eller också — hvad som är vanligast
— fortsätter hon sitt bekväma lif från flick-
tiden och öfverlämnar ansvaret af sin nya
ställning åt andra, men behåller själf den
oförtjänta äran af deras arbete.
Blir hon icke gift och förhållandena så
medgifva, gör hon högst sällan någon än-
dring i det sysslolösa, behagliga lif, som
blifvit henne en vana. Arbeta — försaka
egen bekvämlighet och njutning! Hon har
förmögenhet eller ock är det andra, som
arbeta för henne — hvad göres henne mera
behof? Att erinra henne om mänskliga
plikter och mänskligt ansvar är som att
tala för döfva öron. Ett långt själfviskt
lif, där det först och sist gällt hennes egen
trefnad och lycka, har förtorkat hennes
hjärta, som dock en gång kunde känna
varmt för andra, det har skrumpnat sam-
man och rymmer nu endast henne själf
och kanske dessutom en af välmåga glän-
sande Kurre eller Moppe. Att det finns
så mycket icke aflönadt arbete, hvilket trots
sin nödvändighet aldrig blir utfördt, och
hvaråt hon kunde ägna den kraft, hon nu
låter ligga obrukad, ett arbete i människo-
kärlekens tjänst, vet hon måhända innerst,
men hon stryper fortast möjligt den tanken
för att icke störas i sin ljnfva ro. Män-
niskorna som, förkomna af brist på tillsyn
och omvårdnad, vandra på villstråt där ute
i världen, och som hon genom att offra
något af sig själf kanhända kunde bistå,
hvad komma de henne egentligen vid och
med hvad rätt fordra de hjälp af henne?
De kunna taga vara på sig själfva liksom
hon gjort, gå lika korrekt genom lifvet
som hon. Hon har gudi nog att tänka på
för egen del, har en våning att se om, en
hund eller katt att älska, små fina hand-
arbeten att sysselsätta sig med. Ansvaret,
ansvaret — det skjuter hon ifrån sig, vill
ej veta af. Det är för andra, ieke för henne,
svaga kvinna. Och vaknar samvetet någon
gång och visar henne den nedslående bil-
den af ett flackt, fult lif, utan lifsverk, ett
lif som förrinner i sanden till intet gagn
och utan att lämna spår efter sig, känner
hon kanske ett ögonblicks obehag, men
hon tröstar sig snart på äkta fruntimmers-
vis — använder hon icke det pund, som
anförtrotts henne, bättre,’ så dock ej heller
sämre än så många andra kvinnor, och de
tyckas vara fullkomligt nöjda och tillfreds
med sig själfva och sitt lif.
Inge.
—j–––––-
är husmors hästa hjälp-
reda. Prenumerera å när-
maste postanstalt. Helt år3 kr.
För detblödande Grekland!
Vi hänvisa ännu engång till den »väd-
jan från Greklands till Sveriges kvinnor»,
hvilken var införd i Idun n:r 15. Snar
hjälp är här, om någonsin, af nöden, och
den minsta skärf, i kristlig kärlek gifven,
är lika varmt välkommen.
Bidrag kunna insändas dels till red:n af
tidningen Idun, dels direkt till kassaförval-
taren i Svenska kvinnornas nationalförbund,
fröken Hulda Lundin, Stockholm, Brunke-
bergstorg 2 (adress: Augusta Lundin).
Yi fortsätta här nedan redovisningen för
hittills influtna medel:
Till redaktionen af Idun:
Transport från förra numret ............. Kr. 79.25
Julia F., Stockholm .... » 5.—
Fru Gerda Ericsson, Ystad................. » 5.—
Fröken Frida Björkman, Stockholm... » 3.—
Viola Banin, Kuopio................ » 50.—
En grenadiersänka, Västerås .............. » 10.—
Anna W, Stockholm................. » 2.—
Fröken Hedvig Eländer, Stockholm ... » 2.—
T. G., Stockholm .................... » 1.—
Anna Hedlund, Upsala............. » 5.—
C. Both, Sunnansjö ............................. » 5.—
Sofi Larsson, Jönköping, (jämte ett pak.
förbandsartiklar)................................. » 10.—’
II—a A—n ____ » 2.—
A. L., Nyköping______ ___________— » 8.—
Insamling i Luleå genom Elina Benchert
och Anna Hultquist ............... ......... » 208.25
Insamling i Jönköping genom hofrätts-
rådet Axel W. Bratt.—..................... » 322.30
S:a Kr. 717.80
Till kvinnoförbundets kassaförvaltare:
Transport från förra numret ..... ........ Kr. 132.50
Fm Skoglund.......... •.............................. » 10.—
» L. Sjöström, Helsingborg ........ » 10.—
P. O—en, Föllinge......... .............. » 5.—
O. P., Åmål.......... ........................ » 5.—
Skolgossen Tor Berg................ » —.58
Sofie Gumælius ................ » 10.—
Lotten D. .........................................._. » 5.—
H. L............................... » 20.—
Fru Josefson ......................................... » 2.—
Maria Durling....................... » 5.—
A. K............................................ » 1.—
Julie af K.................... » 5.—
En tjänstflicka ............. » 1.—•
M. H....................................................... y> 5.—
A—a ........................................................ » 5.—
Calla Curman........................................ » 25.—
IMissionsbokhandeln, Drottninggatan49 » 43.—
I Fritzes bokhandel .......................... » 80.—
S:a Kr. 370.0 8
S:a starum: Kr. 1087.8 8
Förbandsartiklar hafva inkommit från Falun,
från Mom, Nässjö samt en mycket stor sändning
från Valdemarsvik.
Nationalförbundet har till Böda Korset öfver-
lämnat alla förbunds- och linneartiklar för säk
raste befordran till ambulansen.
Bland de gåfvor, som med anledning af
uppropet inkommit] till kassaförvaltaren i
Svenska kvinnornas nationalförbund, märk-
tes en, som i all sin enkelhet talade ett rö-
rande språk. Gåfvan utgjordes af en pac-
ke trasmattor och förskref sig från landsor-
ten, troligtvis från någon som egenhändigt
väft dem och insändt dem i hopp, icke att
själfva varan kunde blifva till nytta, men
dess kontanta valuta. Gåfvan var åtföljd
af några skrifna ord, som tydligt visa gif-
varens sinnelag :
»Till Grekerna! Herre, förvandla det till
det nyttigaste, dig förutan kunna vi intet
göra! J. E.»
Det behöfver knappast tilläggas, att mat-
torna genast omsattes i pengar, och kommer
således äfven denna »skärf» de sårade till
godo. ■ »
Georg levy’5 linne|viaga$in.
Drottninggatan 53, Stockholm,
Scörsta urval al Linne-hosättningsartiklar samt Gardiner.
—–––- Utstyrslar förfärdigas på beställning
å egen atelier efter nyaste modeller.
Order à minst 25 kronor levereras fraktfritt närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
