Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 18. 7 maj 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 I ü U N 1897
bringa gästerna i lugn och ro ute i sina hvil-
stolar de flesta af dagens timmar äfven
vid så låg temperatur, att en vanlig män-
niska helst håller sig inne framför brasan.
Säkert kommer en sådan kall friluftskur
dem till mycken nytta under vintrarne i
hemtrakten.
Hvad som ännu spåras hos den bacill-
skrämda allmänheten är en viss ängslan för
dessa anstalter för smittans skull : man
skulle där vara mera utsatt därför än på
andra håll. Man behöfver dock ej länge
vistas vid en sådan anstalt för att finna
denna misstanke ogrundad. De sjuke äro
strängt förbjudna att spotta omkring sig
och medhafva sina fickspottkoppar, hvari
upphostningarna uppsamlas och oskadliggö-
ras. Rummen desinficieras noga, såväl möbler
som väggar, tak och golf — och från syn-
punkten af smitta äro de således öfverlägs-
na de så gouterade bondgårdarnes. Att
vårt lands klimatiska förhållanden möjliggöra
vinnande af hälsa, utan att de kostsamma
utländska anstalterna behöfva uppsökas, där-
om tviflar nu ingen; och ett nytt välsig-
nelsebringande skede ingår snart, då genom
konungens ädla tanke och vårt folks offer-
villighet utsikten öppnas för erhållande af
special-anstalter äfven för de mindre bemed-
lade. Det kommer att djupt ingripa i hela
folkets framtid. Do sjuke lära sig ej blott
konsten att sköta sig under sin anstaltsvi-
stelse, utan äfven i det hvardagliga lifvet,
och bli fanbärare för ett allmänt mer hyge-
niskt lefnadssätt.
–––- *–––-
Ur* notisboken.
Fru Mina Andrée, nordpolsfararens
moder och maka till framlidne apotekaren An-
drée i Grenna, hvilkens biografi och porträtt
Idun i fjol meddelade, afled i förra veckan i
Jönköping till följd af ett slaganfall. Hon var
omkring 78 år gammal.
*
Föreningen Handarbetets vänners års-
stämma afhölls härom dagen i densammas lo-
kal vid Brunkebergs torg. Af årsberättelsen
framgick, att föreningen under år 1896 räknat
770 betalande medlemmar, hvilkas sammanlagda
årsafgifter utgjorde kr. 3,850; af detta belopp ha
återburits kr. 1,795: 25 i form af arbeten, utlot-
tade bland ledamöterna.
Arbetslöner och aflöningar ha under året ut-
gått med kr. 51,203, omkring 3,000 kr. mer än
i fjol, beroende därpå att flere arbeterskor varit
sysselsatta för årets utställning. Syskolan, som
fortgått under fröken Agda Beckmans ledning,
har räknat 96 elever, och väfskolan, under frö-
ken Anne Marget Hamiltons uppsikt, har haft
53 elever. En handarbetskurs för lärarinnor har
under året försöksvis anordnats och uppmuntrat
till vidare fortsättning. Föreningens behållning,
som den 1 januari 1896 var kr. 71,668: 08, har
under nämnda år ökats med kr. 184: 77. För-
eningen beslöt att Sofie Adlersparres pris, stif-
tadt för att hugfästa minnet af hennes verksam-
het inom föreningen, denna gång skulle tilldelas
fru Karna-Nilsson “Wahlberg från Skåne för visad
framstående konstnärlig begåfning. Vid härefter
företagna val omvaldes de tre afgående styrelse-
ledamöterna.
•i:
Kvinnlig segelsällslcapsuniform. De i
Svenska segelsällskapet invalda damerna ha be-
slutit anlägga kvinnlig segelsällskapsuniform, den
första som blifvit anlagd här i Sverige.
Uniformen ter sig enligt det framställda för-
slaget på följande sätt: Mörkblå eller hvit sjö-
manshatt eller mössa utan skärm, kort blå jacka
ungefär af den modell, som af sjökadettema an-
vändes, med sällskapets knappar, blus under
jackan af hvitt eller blått tyg, hvit väst till hög-
tidsdräkt, kjol af blått tyg utan någon garnering,
slutande 10 cm. från marken, gula eller hvita
skodon samt ytterkavaj af blått kläde lika med
den af de manliga medlemmarna använda.
En vacher utmärhelse har kommit fru
Arla Bagge, landssekreteraren A. H. Bagges i
Jönköping maka, född Osbahr, till del, i det att
konungen tilldelat henne medaljeu »Litteris et
artibus» såsom ett erkännande af den förtjänst-
fulla insats, fru Bagge gjort, i Jönköpings mu-
siklif.
Landshöfdingen frih. Hj. Palmstierna öfver-
lämnade i måndags på länsresidenset i närvaro
af ett 20-tal damer och herrar medaljen till fru
Bagge med ett kortare tal, i hvilket han fram-
höll de förtjänster fru Bagge nedlagt för att
väcka kärlek och intresse för musikens konst.
*
Ännu en svenska till Grekland. Förutom
de i vårt förra nummer nämnda sjuksköterskorna
har nu ytterligare en svenska afrest till Grek-
land, nämligen fröken Mathilda von Koch, syster
till löjtnant von Koch å Leonardsberg i Skåne.
Fröken von Koch skall tjänstgöra som sjukskö-
terska vid grekiska armén.
*
Göteborgs Kexfabriks Aktiebolag, hvars
utmärkta fabrikater säkerligen äro välkända för
flertalet af Iduns läsarinnor, har i dagarne ut-
nämnts till k. hofleverantör.
—–––––-*–––––––-
Teater och musik.
Kungl. Operan återupptog i onsdags »Figaros
bröllop» med ny instudering och ny iscensättning.
Hufvudpartierna innehafvas af fruarna Östberg
(grefvinnan) och Linden (Cherubin) samt fröken
Karlsohn (Susanna), hrr Forsell (grefven), Brag
(Bartolo) och Lejdström (Figaro). Vi återkomma
i nästa nummer.
K. Dramatiska teatern har upptagit ett inhemskt
lustspel, Gustaf af Geijerstams »Aldrig i lifvet»,
som för några år sedan gick på Södra teatern.
Det är närmast en ren fars och bör därför ock
spelas i farston — på Dram, teatern får det
nu ett väl tungt utförande, som ej höjer effek-
ten af det annars ganska lustiga och underhål-
lande stycket. Med denna allmänna reservation
fingo för öfrigt rollerna ett godt utförande: hr
Personne som den unge författaren, rikare på
litterära idéer än klingande mynt, fru Seelig-
Lundberg som hans lilla fru, fröken Åhlander
som svärmor, hrr Bceckström och JEnvall som
de två konkurrerande bokförläggarne o. s. v.
Som efterpjäs ges den gamla vådevillen »Den
nya gårnisionen», och så har då den rena ope-
retten i de yttersta dagarne gjort sitt triumfin-
tåg på vårt lands sträfvande och sökande »första
scen» ! De sju vackra flickorna i uniform med
fru Hartmann i têten voro nog så täcka och be-
händiga att se på, men när de uppläto sina små
näbbar till sång, då . . . ja, då började man fråga
sig, om ändå verkligen Kungsträdgårdsinrättnin-
gen är ämnad till sångscen. Detta trots Opera-
öfverlöparen hr Johansson, som här fick nypa en
liten knapphålsbukett ur de lagrar, han ratat
på Blasieholmen. Hr Nyblom har ju också litet
röst, en liten kammartenor och hållning därtill
som en kammartjänare, ehuru han nu skulle
spela ung dandy. Har han ännu fullgjort sin
värneplikt, unge herr Nyblom? Annars kanske
man kunde hoppas på en smula mera »sträck-
ning» ifrån Ladugårdsgärdet. Ty icke tycks den
stå att hämta i K. Dramatens rekrytskola.
Tack för »stufningarna», snälla direktion, och
väl bekommet!
Hr G. Skånberg hade att glädja sig åt ett ut-
såldt hus på sin soaré å k. operan i tisdags af-
ton och emottog rikliga bevis på publikens be-
vågenhet. Hans framställning af Philippe i »Herr
Derblays giftermål» var ock en mycket förtjänst-
full prestation, utmärkt af både kraft och värme,
och fru Seelig-Lundberg sekunderade honom för-
träffligt i Claires skiftande roll. För öfrigt må
framhållas fru Hovings charmanta Athenaïs, hr
TörwgwsfeBaechelin och hr Hamrins lustiga Mouli-
net, hrr Hillberg, far och son, fröknarna Bäckström
och Klefberg m. fl. i de olika fyllnadsrollerna, som
alla fingo ett vårdadt utförande. Publiken var
tydligen nöjd med sin afton och recettagaren
bör ha haft skäl att vara det ej mindre.
Fröken Lida Stjernblad, en ung, här hemma hit-
tills för större kretsar okänd sångerska, som under
några år idkat musikstudier i Paris, presenterade
sig i måndags för hufvudstadspubliken genom
en konsert å Vetenskapsakademiens hörsal, hvil-
ken var i det närmaste fylld. Konsertgifverskan
ådagalade i sitt föredrag god uppfattning, dra-
matiskt lif och omsorgsfull skola, men röstens
rent fysiska välljud lämnade åtskilligt öfrigt att
önska. Värdefullt biträde lämnades af fru Hilma
Svedbom, hrr Zetterqvist, Kjellberg m. fl.
Fru Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht ämnar nu
om söndag, den 9 d:s, gifva en mâtiné å Dra-
matiska teatern, hvarvid Paillerons kvicka ko-
medi »Sällskap där man har tråkigt» uppföres
med biträde af nämnda teaters skådespelare.
Fru Fahlman gifver instundande tisdag soaré å
k. operan, hvarvid hon uppträder som Claire i
»Herr Derblays giftermål». Säkerligen skall den
talangfulla och framstående skådespelerskan få
glädja sig åt fullsatt salong.
En dramatisk musikalisk soaré förberedes af
fru Hartmann och fröken Petrini till förmån för
de genom kriget lidande grekerna. Program och
dag för soaréen offentliggöras snarast.
–––––––-*—––––-
”Så kan det gå!”
Skiss för Idun af Tyra L.
¥.rån en af mina väninnor mottog jag en
ett bref så lydande:
Stockholm 1 feb. 1897.
Kära Tyra!
dag
Tusen tack för din gratulation. Jag hade verk-
ligen flera vänner än jag kom ihåg. Jag trodde
nämligen, att du alldeles glömt mig. Du ber att
få veta litet om mig och min förlofning. »Hvarje
förlofvad flicka har sin lilla roman,» säger du
och du har kanske rätt. Tack för det intresse
du säger dig hyst för mig under vår skoltid.
Jag föreföll dig originell, påstår du vidare. Nå,
ja, låt gå för det. Jag har aldrig kunnat fundera
ut om det är någon merit eller ej. Därför, om
jag är ett dåligt original, så rår jag inte för det.
Sin natur kan man visserligen med energi söka
moderera, men jag har ej den energi, som
är därtill behöflig.
Men jag pratar onödigt, tänker du, och mer af
samma slag lär du nog få, när du nu hedt mig om
något sådant som att berätta hur jag fått min
fästman, eller, för att det skall låta gentilare,
hur han fann mig.
Då jag var fem år, kom jag på en barnbjud-
ning tillsammans med en gosse, som var mycket
ful och svarthårig. Nu tror jag du förstår att
det är »han», men du skall vänta med att draga
dina slutsatser. — Jag såg endast på honom un-
der hela aftonen, ty han tog sig så löjlig
ut, och min uppriktiga natur, som genast var
till hands, manade mig att säga det åt honom,
ehuru han minst var dubbelt så gammal som
jag-
»Jag har aldrig sett en sa ful gosse som du ar. »
»Jaså,» svarade han och såg på mig dröjande.
»Jag har aldrig sett en så elak flicka som du är.»
»Ack, förlåt mig!» utropade jag med en stic-
kande känsla af ånger. »Jag menade inte att du
var så rysligt ful . . . du ... är väl inte ond på
mig?»
Han svarade ingenting, utan gick ifrån mig.
Jag sökte upp honom och förnyade min anhållan
om förlåtelse.
»Javisst,» svarade han då. »Nu är jag inte
ond längre.»
Vi blefvo genast goda vänner. Det är nu 15
år sedan. Vi flyttade af en slump i samma hus
och voro tillsamman ofta, ja, dagligen. På 15 år
lära nog två personer att känna hvarandra och
vi kände hvarandra väl. Jag höll af honom
som en syster håller af sin bror.
Han förblef fortfarande lika ful, om möjligt
blef han fulare, ty djupa koppärr hade vanställt
honom än mera. I sitt 15:e år hade han insjuk-
nat i kopporna, som lämna så svåra spår efter
sig på många.
Jag vill medsmin berättelse gå ett halft år till-
baka, räknadt’ från nuvarande dato.
ig Min gode vän och kamrat var 25 år, hade
tagit ingeniörsexamen och fått god anställning
hos en känd firma. Glad meddelade han mig
detta en dag, och jag gladdes med honom af
hela mitt hjärta.
»Nu kan du ju gifta dig,» skämtade jag med
honom. »Jag skall skaffa dig en bra hustru.»
»Hon måste väl vara blind, eftersom du skulle
våga föreslå henne en sådan man som jag.»
»Åh, du är visst inte så ful nu,» svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0146.html
