Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 14 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 I DU N 1897
Till kvinnoförbundets kassaförvaltare:
Transport frän förra numret....-........ Kr. 370.08
Fortsatt redovisning i nästa n:r.____________
S:a s:arum: Kr. 1227.43
Förutom den i förra numret omnämndavex-
eln â 700 francs har nu ytterligare en vexel
å 800 francs genom Svenska kvinnornas
nationalförbund afsändts till ordföranden i
Grekiska kvinnoförbundet, drottning Olga.
–––- *–––-
Kvinnorna på utställningen.
VI.
Våra målarinnor och shulptriser.
1 åtom oss nu öfvergå till de bildande
konsterna, till kulturens fagraste blom-
stervärld. Låtom oss träda in i den vackra
konsthallen, hvars yttre redan tilltalar vårt
skönhetssinne med sin rena grekiska prägel
och sin konstnärliga fris och till fullo vitt-
nar om, att arkitekten-konstnären, herr Fer-
dinand Boberg, velat att skalet skulle vara
värdigt innehållet, skalet som skall omsluta
allt hvad först och främst vårt eget land
kan bjuda ypperst af skön konst och där-
till hvad nabolanden sända oss.
Ljusa, luftiga salar, sol ofvanifrån, hvars
bländande glans dock dämpas af färgade
taksegel i själfva solens färg, palettens
rikaste och kostbaraste nyanser, utbredda
öfver dukarna, möta oss gladt välkomnan-
de redan vid inträdet.
Den stränga juryn har fällt sin dom —
manspillan lär ha varit stor, på kvinnosidan
mindre — och man har på sista tiden va-
rit sysselsatt med att placera konstverken,
allt under artisten Oscar Björcks skickliga
och erfarna ledning. Därvid är naturligtvis
af vikt att hvarje konstverk kommer i rätt
belysning och får en väl afpassad dager,
och att härvid iakttagas den största opar-
tiskhet och rättvisa, därför borgar herr
Björcks kända konstnärsentusiasm.
Hvad vi nu främst i Idun skola syssel-
sätta oss med är ju de kvinnliga ut-
ställarne, och det vare sagdt, så godt först
som sist, att de alla väl försvara sina plat-
ser och helt visst komma att eröfra erkän-
nande äfven långt utom vårt lilla lands
gränser. Och nu — låtom oss se hvilka
vi hafva med på listan:
Fröken Ava Lagercrantz är, som kändt, en
framstående genre- och porträttmålarinna,
som med ungdomlig kärlek ägnar sig åt
konsten. Efter några års vistelse i Paris
och ströftåg genom det mera konstbetydan-
de Europa, hvarunder hon studerat konst-
samlingarna i Nederländerna, i München och
Dresden, har hon nu, åtminstone för någon
tid slagit ned sina bopålar i Stockholm i
familjelifvets hägn, där hon ifrigt sysslar
med palett och penslar. Hon kommer att
exponera Here genretaflor samt dessutom
ett »själfporträtt».
Af porträttmålarinnor ber jag att på sam-
ma gång få nämna fru Mina Bredberg så-
som en af våra mera framstående. Det är
på professor grefve Georg von Rosens upp-
maning, som hon har utställt sitt själfpor-
trätt, hvilket kan betraktas som ett litet
mästerverk, så väl hvad porträttlikhet,
penselföring som belysning beträffar.
Fru Agnes Kjellberg-Frumerie låter oss beun-
dra sin vackra konst som skulptris. Hvem
af Iduns läsarinnor känner icke från en hel
del konstuställningar Agnes Kjellbergs pla-
stiskt sköna genrebilder och glada, leende
bacchanter, hvilka dock alla bära spår af
den fina kvinnliga känslans och smakens
tukt och därför verka endast uppfriskande
på konstsinnet.
Fru Gerda Kallstenius är ett konstnärs-
namn, som redan fått klang. I sällskap med
sin man har hon besökt de flesta konstsam-
hällen i Europa och däribland konstens solbe-
lysta hemland, Italien, hvarifrån hon medfört
kärlek till ljus, luft och klara skimrande
färger . . . Hon kommer att exponera flere
vackra landskap samt möjligen ett par
flgurmålningar.
Fröken Lotten Rönnqvist åtnjuter inom
konstnärskretsar stort anseende som god
målarinna, isynnerhet för säkerheten i sin
teckning. Äfven hennes genre är landskap
och figurmålning.
Fröken Alice Nordin är en ung dam, som
med varmt sinne ägnat sig åt den ädla
bildhuggarekonsten. Om jag icke misstager
mig, är hon elev af professor Joh. Börje-
son, och då vet man att hon gått i god
skola. Många af våra läsarinnor minnas
måhända hennes för något år sedan utställda
vackra staty »Skymningen», hvilken då till-
vann sig stort erkännande. Fröken Nordin
representeras af flere vackra arbeten.
Fröken Elisabet Varling är icke obekant
såsom skicklig figurmålarinna. Isynnerhet
äro hennes älskliga genretaflor med motiv
från familjelifvet och barnkammaren mycket
kända och omtyckta. Hon kommer att bi-
draga med flere dylika och dessutom med
porträtt.
Fröken Charlotte Wahlström är landskaps-
målarinna par préférence och hennes goda
penselföring, säkra blick och uppfattning af
naturens skönhet lämnar en säker borgen,
för att hon på utställningen kommer att
väcka berättigadt uppseende och försvara
sin plats som en af våra främsta kvinnliga
landskapsmålare.
Fröken Norström är skulptris och som så-
dan begåfvad med rika konstnärliga anlag.
Hon representeras af flere arbeten.
Så hafva vi fru Anna Norstedt, en af vårt
lands talangfullaste konstnärinnor. Fru Nor-
stedt målar »stilleben» och anses inom konst-
världen såsom utöfvare af denna ytterst
svåra konstart vara ovanligt »styf». Vare
sig att hon målar några praktfulla syrener
i en vas eller några läckra sydfrukter på
ett fat, så är färgen briljant och natursan-
ningen slående.
Fru Anna Hirsch-Pauli kommer att expo-
nera »Alienus», »Blondin», ett par porträtt
samt utsikt af Visby.
Fröken Maria Nilsson utställer äfven ett
par goda porträtt och fröken Maria Zetterlund
likaledes ett dylikt.
Fröken Ida Tärnström är en god land-
skapsmålarinna och har redan vunnit gan-
ska mycket erkännande. Hon kommer att
exponera »Furuskog i gråstämning», »Sol-
belysta furustammar» samt dessutom illu-
strationer och textning till Viktor Rydbergs
sköna dikt »Barndomspoesien».
Så hafva vi vår framstående, af alla äkta
konstens vänner välkända porträttmålarinna
fru Hildegard Thorell. De flesta af Iduns
läsarinnor känna henne nog, åtminstone från
vårt Nationalmuseum, hvilket äger flere ar-
beten af hennes nobla pensel. Det allra
förnämsta af hennes arbeten torde vara por-
trättet af professor Börjeson. Det är slående
likt och fullt af spelande lif och karaktär.
Slutligen bidrager fröken Valborg Hellström
med ett par genretaflor, och härmed torde
jag få afsluta min lilla revy öfver våra
målarinnor och skulptriser. Det är mycket
möjligt att ett eller annat namn undfallit
mig, men det torde_benäget förlåtas. Glöm-
skan skall nog repareras, när utställningen
väl kommit i gång och man hinner gå i
fullständig ordning med frågorna.
Emellertid ser man redan nu, att de
kvinnliga konstnärerna blifva ganska talrikt
representerade på utställningen ; och att ar-
betena äro värdefulla, kan man döma däraf,
att jurymännen ingalunda varit släpphändta
och lagt fingrarna emellan. Så mycket
vackrare är det, att endast få af våra kvinn-
liga konstnärers arbeten blifvit refuserade.
Man kan vara viss om att det icke är be-
roende af artighet, utan af ren, omutlig
rättvisa.
Adolf Hellander.
■*
”Vår gamla kyrka.”
K
yss gjorde du, min. vän, ett besök hos
oss i vår gamla prästgård — du såg
allt, lindar lönnar, syréner —— hela vår
hjärtefröjd, all vår ögonlust.
Vill du åter komma med mig och denna
gång se vår barndoms tempel? Du behöf-
ver inte gå långt, några steg bara och du
är framme.
Högt uppe på backens krön ligger hon,
vår kyrka; du ser, äfven hon är inbäddad i
lönnar och lindar. Just nu, i maj, veckla
de förra ut sina gula, doftande, klibbiga
blommor — det är härligt, inte sant? —
Ser du, hur vackert det smärta tornet och
de hvita murarne skymta fram mellan trä-
den? Visst är hon kanske, på närmare håll
sedd, litet bräcklig och illa medfaren, vår
kyrka, men så är hon ock icke ett nyare
tiders barn, skall du veta, utan åtskilliga
sekler gammal. Släkte efter släkte har
vuxit upp ikring henne, har samlats inom
hennes murar årtionde efter årtionde, har
till sist funnit hvila där ute på den stilla
kyrkogården. — Men hon står ännu kvar
och öppnar allt fort sina dörrar för vilsna
sinnen och hjärtan. — —
Men vi skola väl stiga in; vi sätta den
gamla rostiga nyckeln i låset och vrida om.
Känner du en sådan fuktig luft här slår
emot dig? Den för med sig en egendomlig
stämning — gamla svunna tider fläkta dig
till mötes. -— De hvitrappade, af tiden illa
medfarna väggarne blicka ned på dig så
allvarsamt. Det är som ville de säga dig
ett välkommen, som ville de bringa dig en
fridshälsning, du, som kommer därutifrån
stora världens jäkt och äflan.
Vi gå uppför den smala gången fram till
det lilla koret med dess trånga altarrund
och gamla konstlösa altartafla, föreställan-
de nattvarden. Där på höger hand ser du
predikstolen —] ej som i nutidens tempel
konstnärligt snidad och arbetad, utan enkel
och anspråkslös som kyrkan själf. Och
bänkarne — ja, bekvämlighet sakna de helt
och hållet med sina raka ryggar och så
trånga och smala som de äro till! Du
finner, att allt är mycket ålderdomligt och
primitivt. — Och däruppe har du orgel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
