Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 21 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 157
»Templet är efter gudinnorna,.»
» Verkligen?» sa jag med tonvikt. »Nå,»
tilläde jag gladare, »man kan ju tro att det
är ett stort hus med en opera uti, så blir
det ju intressant ändå. Se på vattenkon-
sten Buffen, och på blommorna! Finns
det en sådan plats på jorden som torget!
Men Gustaf den tredjes staty, hvar är
den då?»
»Vid Skeppsbron antar jag, såvida den
inte blifvit bortstulen sedan i går!»
»Ja, men den skulle ju byta plats med
Carl den trettonde, bara operan hlef färdig?»
»Det har jag inte hört, dess värre.»
»Och jag som tyckte det var en så ut-
märkt idé efter som Carl den trettonde ju
ändå var amiral och som sådan van vid
både vatten och stenkolsrök! Det bör kän-
nas alldeles rysligt för Gustaf den tredje
att stå där nere bland sjåare och åkar-
hästar, sot och smuts. Hau som var idel
musik — och poesi — —! Också står han
ju och sträcker sig, alldeles som om han
ville flyga hit.» (Forts.)
–––- *––– -
"Iduns salong."
» I duns salong» på utställningen står nu
r fix och färdig att mottaga sina kära
gäster från när och fjärran, och vi våga
hoppas, att ingen enda af de tusentals
svenska kvinnor, som under sommarens
lopp helt visst komma att besöka hufvud-
staden och dess stora nationella fest, skall
försumma att göra äfven denna »damernas
egen vrå» en liten visit. Den ter sig nu
ganska inbjudande — om vi få säga det
själfva —- och de talrika besökare, som
redan under dessa gångna första dagar
gjort oss den äran, ha varit nog vänliga
att lifligt loforda dess ljust glada och ori-
ginella bemtrefnad.
Hvar ungefär på utställningen den är
belägen —- i hjärtat af »kvinnornas palats»,
Nordiska museets byggnad — ha vi redan
förut skildrat och öfverlämna därför för-
troendefullt åt en och hvars »upptäekar-
geni» att söka reda på den. Det är nog
ej allt för svårt, och genom sin resliga
öfverbyggnad med namnet IDUN i väldiga
bokstäfver gör den sig redan på långt håll
påmindt.
En beskrifning på den tilltänkta inred-
ningen är också förut i hufvudsak gifven,
hvarför vi här endast vilja dröja vid några
detaljer. De omgifvande snidade träpe-
larne, balustraden och allt trävirke för öf-
rigt i den lätt sommarsvala möbeln äro
hållna i den ljusgröna laserade färg, som
nu är high fashion i den moderna engelska
rums- och möbelstilen, och som verkar
både glad och pikant. Äfven väggarne äro
klädda med en stilfull tapet i grönt, som
lyckligt harmonierar med inredningen.
Detta gröna brytes lifligt, dels af den de-
korativa, breda frisen med stiliserade blom-
stermotiv, dels af de draperier i varma
färger, som vecka sig ofvan den djupa
högbänksalkoven i fonden samt mellan och
efter de högsträfvande pelarne. Golfvet
täckes af en matta i ljus färgton, och ele-
ganta korgstolar äro här och hvar instuckna
mellan den solidare trämöbeln. Blommor oeh
dekorationsväxter i riklig mängd sprida rundt
om doft och fägring, och högst öfver alkov-
bågen tronar en afgjutning af prof. Qvarn-
ströms »Idun», som ett skyddshelgon lysande
hemfrid öfver denna åt henne vigda vrå.
På skrifpulpeten till vänster i salongen
hvilar, inbjudande uppslagen, »Damernas
gyllene bok» i ett solidt, ehuru endast
provisoriskt band : där ofvan på väggen
finner ni Viktor Andréns skizz till den
praktpärm, som skall omsluta den, sedan
alla Sveriges kvinnor under sommarens
lopp »inristat» sina namn. Främst i namn-
albumet är ett särskildt blad inhäftadt med
en stilfull ramteckning i färger af Jenny
Nyström — å detta är det vårt hopp att
drottning Sofia främst i spetsen för svenska
kvinnor vill inskrifva sin namnteckning vid
det besök, hon redan genom sin statsfru
haft godheten utlofva oss, antagligen inom
de allra närmaste dagarue.
Bland den lektyr, som bjudes våra gäster
under hvilan i denna »kvinnornas vrå», inta
naturligtvis, som sig bör, Iduns samtliga år-
gångar, allt intill färskaste löpande nummer,
en dominerande plats. Vidare alla dess bila-
gor och tidningssyskon: »Bomanbiblioteket»,
»Hjälpredan», »Modetidningen», »Barngar-
deroben» och »Kamraten». Men vi äro ej
så ensidiga, att vi ej vilja tillgodose äfven
andra andliga behof än dem, som härmed
kunna fyllas, och därför finnas äfven fiere
andra tidningar och tidskrifter samt de nöd-
vändigaste kalendrar och uppslagsböcker
tillgängliga.
Telefon finnes på platsen, skrifmaterial
och papper likaså för dem, som härifrån
tilläfventyrs vilja affatta en liten hälsning
till kära hemmavarande — allt naturligtvis
till fritt bruk. Och bakom den stiliga gyl-
lenlädersskärmen där i vrån kan ni osedd
försvinna in i det lilla toalettrummet, klädt
med en förtjusande creton, där speglar och
andra utensilier erbjuda er tillfälle till nö-
diga »ajusteringar». Innan ni lämnar »Iduns
salong» bör ni ej heller glömma att taga
med eder ett exemplar af det lilla minnes-
nummer i mignonformat, som vi utgifvit och
som gratis utdelas till alla besökande.
När redaktionen för ett par veckor sedan
i hufvudstadstidningarna införde annons ef-
ter tvänne »värdinnor» att under somma-
ren tjänstgöra i »salongen», anmälde sig
personligen mer än ett hundra sökande. Vi
hade alltså en riklig samling att välja på
och — vi valde! Vi tro ock att vi lyckats
stanna vid just de rätta i de två behag-
liga unga damer, som nu utsetts och bör-
jat sin tjänstgöring att efter bästa förmåga
stå våra gäster till tjänst med handräck-
ningar och upplysningar. Det är fröknarna
Gerda Cederlund och Anna Berg, båda af
välkända, högt aktade stockholmsfamiljer.
I måndags hade Iduns salong äran af
finfina besök: h. m:t konungen och prin-
sarne Karl och Eugen. De uttalade samt-
liga sitt välbehag med arrangementen, och
särskildt kände sig prins Eugens konstnärs-
öga tilltaladt af dess artistiska stilfullhet —
vår trogne artistiske rådgifvare hr V. An-
dréns uteslutande förtjänst!
Och nu till sist ännu en gång välkomna,
alla, alla, gamla vänner och nya, från när
och fjärran, till »Iduns salong» på Stockholms-
utställningen!
KÅIRATEI
är den bästa gålva till de
nnga. Prenumerera på
närmaste postanstalt.
Helt år 3 1er.
Konsten att möblera
sitt hem.
En serie artiklar för Idun, utarbetade af fackmän.
II.
De nyare
Det svenka hemmet i äldre tid
möbelstilarne.
I stället för att fördjupa oss i möbeltek-
nikens detaljer, såsom den utvecklade sig
under den långa följd af århundraden som
följde på den antika världens undergång,
skola vi här, om våra läsarinnor vilja vara
med därom, kasta en blick på huru våra
förfäder i Sverige bodde och inrättade sig
i hemmet under slutet af medeltiden. Vi
göra så mycket hellre detta stora språng,
som de stilarter hvilka i det sydliga Europa
med dess högre kultur länge behärskade
all arkitektur och äfven möbelarkitekturen,
nämligen hyzantinismen i öster och roma-
nismen i väster, icke kunna sägas i sist-
nämnda hänseende ha inverkat på senare
tidsåldrars smak. Af den byzantinska pe
rioden med dess utomordentligt kostbara
och raffinerade lyx återstår i ren möbelväg
ytterst obetydligt; nästan allt förstördes ge-
nom den turkiska eröfringen, på samma
sätt som den romerska kulturens praktin-
dustri långt tidigare hade förstörts ge
den germanska eröfringen. För den ena
som för den andra sortens barbarer hade
alla dessa dyrbarheter intet annat värde än
själfva materialets, guldets och silfrets, där
sådant förekom.
Under hela den egentliga medeltidens
tusenåriga period saknades inom den ger-
manska världen, som vi skandinaver när-
mast tillhöra, nästan fullständigt lika väl
behofvet af som begreppet om möbler, rör-
liga bohagsföremål, i den nu vanliga me-
ningen. Lifvet var underkastadt så många
faror, att ingen gaf sig tid eller ro att
tänka på bekvämlighet och att de skandi-
naviska länderna, efter vikingsfärdernas slut,
både genom sin aflägsenhet, sin folkfattig-
dom och sin torftighet i allt öfrigt kommo
ansenligt efter ej blott det sydliga och
västliga Europas tidigare och högre kultur,
men ock sina egna stamförvanters, detta
är ju ett beklagligt men lätt förklarligt
faktum, som ingen numera bryr sig om att
af nationalfåfänga söka bemantla. Om någon
nationell stil skulle således här icke egent-
ligen kunna vara tal, men vill man nu nödvän-
digt göra gällande den nordiska egendomlig-
heten äfven härutinnan, så finnas verkligen
ett par saker att påminna om, nämligen
dels i byggnadsväg det nordiska trähuset,
som vikingarne på sin tid, hvarhälst de
under sina eröfringståg bosatte sig, älskade
att uppföra, dels ock i ornamenteringsväg
ormslingan, hvars nordiska ursprunglighet
likväl är starkt ifrågasatt. Härtill kan ock
läggas att man tillskrifver de skandinaviska
vikingarne, som slagit sig ned i Britaninen,
de byggnadsmotiv, som bruka hänföras till
den s. k. angel-sachsiska stilen, och hvaraf
icke få lämningar finnas i behåll synner-
ligast på Irland, minnen från det hundra-
åriga skandinaviska väldet på »smaragd-ön».
Hurudana de borgerliga byggnaderna —-
ordet här taget såsom motsättning till de
kyrkliga och monumentala ■— voro inom
Sveriges landamären inrättade under medel-
tiden, därom finnes endast mycket knapp-
händiga upplysningar i urkunderna och så
godt som alls inga kvarstående minnes-
G
EORG LEVY’5 LINNE|\flAGÅ5IN.
Drottninggatan 53, Stockholm.
Största urval ai Linne-toosättningsartiKLar samt Gardiner.
- Utstyrslar förfärdigas på beställning
å egen atelier efter nyaste modeller.
Order n. minst 25 kronor levereras fraktfritt närmaste järnvägs- eller ångbålsslation.-
al
H£.
M:
o<
&
O"
öi
fl
bfi
32
”fl
fl
fl
u
u
e
fe
a
i*■
O bo
S
o
M
3 c*>
co £—
03
= Lå_
03
CJ -c
— SÏÏ
c$
2« 03 £0
= O 03
03 T3
d cl eö
t
s® CO >
03 C*-
Sc oi
:d
■”i 03
SgE
01
m
<
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
