Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 4 juni 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 I D U N 1897
Men när vår egen älskade Kung steg upp
för att hålla tal, kunde ingenting återhålla
mig!
Jag steg upp på bänken.
I detsamma bröt solen fram och kom de
gula fjädrarna i Hans Majestäts skimrande
hjälm att lysa som eldstungor mot den djup-,
blå sammeten — rösten, den mäktiga,
trängde genom vinden och gick rakt in i
hjärtrötterna. — O !
De fick gärna ropa både : ned, ned! hysch,
hysch! bäst de ville. Jag hade ändå sett en
syn, som jag aldrig kommer att glömma, en
syn, som sa mig och många, att om det så
blir en utställning af käjsare, så kommer vår
Kung att ta priset ändå ! !
Hur jag kom ned från bänken, vet jag
inte riktigt; jag tror det varmed hjälp!
Om utställningen ska jag skrifva nästa
gång. Jag är fasligt trött, och fotterna brän-
ner ännu som stryklon!
—-—*–––––––––-
Alla utstä/lningsbesökande damer
inbjudas vördsamt till ett besök i »/duns sa-
farig» —■ belägen i Nordiska museets byggnad
å uiställningsplatscn — där hviloplatser och
toalettrum gratis stå till våra ärade gästers
förfogande. Red. af /dun.
––––– *–––––
Som margens blomster...
Ett svar.
icke tala om hemmen, ute i lifvet myllrar
af kvinnliga arbetare? Men bredvid denna
hedervärda kvinnliga flit finnes mycken
kvinnlig lättja, och det var den jag karrike-
rade, icke af illvilja eller okynne, utan rätt
och slätt af önskan att »väcka». Till karri-
kering höra med nödvändighet öfverdrifter;
de användas för att bjärtare framhålla de
oegentligheter, man vill till lifs, och ha
därigenom sitt berättigande. Fattar man
dem, som Ellen Bergström i föreliggande
fråga tyckes hafva gjort, alldeles efter bok-
stafven, förlora de helt naturligt sin rätta
karaktär och verka som orimligheter.
Min artikel var icke uttrycket för något
kvinnohat, utan endast afsedd att vara en
»väckare» för dem, som kunde behöfva en
sådan. Jag ville påpeka hvarje kvinnas
skyldighet att göra gagn i lifvet, det må
vara i eller utom hemmet, genom att ar-
beta eller hjälpa nödställda likar, och där-
jämte ville jag framhålla nödvändigheten
af att hon i tid rustar sig för ett lif i arbe-
te, på det hon, om och när den stunden
kommer, då hon själf måste förtjäna sitt
uppehälle, må kunna , välja en god syssel-
sättning och icke vara tvungen att taga till
hvad arbete som helst. Inge.
❖ ––––––––
Kvinnorna på utställningen.
VIII.
I Nordiska museet.
fagra Vermlands utställning, där vi bland
mycket annat skulle vilja framhålla en
magnifik soffa och bord i skulpteradt trä i
barockstil. Dalarnas utställning kan visser-
ligen förefalla en. smula brokig och skrikan-
de, men den ger en god bild af folklynnet.
De naivt snidade leksakerna i trä förtjäna
i all sin enkelhet ett beaktande.
(Forts.)
–––- *–––-
För det blödande Grekland!
Fortsatt redovisning1.
Till redaktionen af Idun:
Transport från n:r 21 t.................... Kr. 1,072.71
Okänd, Bettna ................... »5.—
Änkan Ulrika Pettersson, Borresta
& Skepptuna ........................ ; 4.50
Från lärarinnor i Norrköping genom
Jänny Olsson .......................... » 12.25
Insamling i Pajala gen. E. Montell » 19.25.
Hanna P., Björkvik ........................ » 1.50
F. B., Tidaholm............................... » 2.5Ö
Några AVansöbor, Strengnäs ......... » 16.50
Siä Kr. 1,134.21
Till kvinnoförbundets kassaförvaltare:
Transport från n:r 21 .................... Kr. 1,067.53
Genom lärarinnan M. Olsson, insam-
ladt af barnen i Torsåkers och
Solberga flickskola ........ ........... 50:—-
Genom A. Eliason, Lannavaara ........ » 4.^~
Genom »Neta», insamladt i Åsen ... 20.—
Genom »Akillevs» insamladt iskolan » 6.07
S:a Kr. 1,147.60
S:a s:arum Kr. 2,281.81
11 aktning för Ellen Bergströms artikel
under ofvanstående rubrik i Iduns
nummer 20, men något genmäle är den icke,
ty den bemöter icke hvad förut i ämnet
anförts, utan ger sig in på ett alldeles nytt
område. I den ursprungliga »Som markens
blomster» talade jag ieke om hela kvinno-
könet, utan endast om en enda del däraf,
Ellen Bergström åter för fram kvinnorna i
flock och följe och söker genom sina af varm
sympati besjälade ord för oss framkalla
bilden af alla de förträffliga, dugande kvin-
nor vi personligen känna, hört talas eller
läst om, på det att de genom sin mängd
och det angenäma intryck, de göra på oss,
må helt undanskymma mina temligen obe-
hagliga lata kvinnor och gifva dem prägel
af att vara blott och bart hopkonstruerade
varelser utan motsvarighet i verkligheten.
Ett sådant tillvägagångssätt kan knappast
anses riktigt. Kvinnokönet är icke en odel-
bar, alltigenom likartad storhet, som alltid
måste tagas i sin helhet, utan en skiftande
uppdelbar mångfald. Det finns präktiga
kvinnor, men det finns också de, som icke
äro det. Någon nödvändighet att slå ihop
dem till ett finns icke, utan är man i sin
fulla rätt att skilja dem helt åt, att tala
om hvart slag alldeles för sig själft och
oberoende af det andra. Man bör därför
också kunna taga de lata kvinnorna i upp-
tuktelse, utan att behöfva — för att und-
gå misstankar att skära hela könet öfver
en kam — vid hvarje utfall göra sin vörd-
nadsfnlla komplimang för deras arbetsam-
mare medsystrar.
Om min artikel varit riktad mot hela
kvinnokönet, skulle den icke blott varit orätt-
vis, utan äfven absurd, så att den icke be-
höft bemötas med en enda af de hundra-
tals rader, Ellen Bergström kostat på sitt
»genmäle». Hvem skulle våga eller vilja
påstå, att kvinnorna äro lata, då det, för att
et är helt naturligt och dessutom i en-
lighet med den plan vi förut medde-
lat Iduus läsarinnor att vi börja vår rond
här, i Nordiska museet, där ju dethufvud-
sakligaste och viktigaste af kvinnovärl-
dens bidrag till utställningen är hopadt och
hvilket sannerligen är så storartadt, att vi
endast beklaga det tidningens utrymme ne-
kar oss att i detalj beskrifva flertalet af
de utställda föremålen.
Yi träda således upp för de breda trap-
porna från terrassen, in genom den monu-
mentalt sirade hufvudingången, upp den
sista trappan och stå så i museets vidsträckta
sal med dess höga hvalf och, åt norra sidan,
sköna doriska pelarrader. Den väldiga salen .
är föröfrigt afdelad i rum med skärmar i
tre rader.
Till höger från uppgången hafva vi Stock-
holms stads och länshusslöjdsutställning samt
alla de öfriga svenska länens hushållnings-
sällskaps utställningar, vackert ordnade hvar
för sig. Stockholms stad och län ha natur-
ligtvis tagit »brorslotten» för sig, .i det de
tillförsäkrat sig ett utrymme af tre stora
rum på hvardera sidan samt dessutom hela
gafvelväggen. •
Men vi vilja börja vår promenad från in-
gången på högra sidan. Vi hafva då först
Malmöhus läns utställning, hvilken bjuder på
en mångfald saker, mycket anmärkningsvär-
da och förfärdigade med stor konstskicklig-
het. Naturligtvis äro här de gamla välkända
skånska allmogeväfnaderna öfvervägande.
Hvad jag alldeles särskildt her att få fästa
uppmärksamhet vid är de utmärkt vackra
spetsar, hvilka hopsamlats på landsbygden
af grefvinnan Ehrensvärd och fru Dickson.
Äfven förtjänar här ett praktfullt draperi
i grönt och gult de besökande damernas
uppmärksamhet såsom prof på en högt upp-
drifven väfnadskonst.
Vi vandra vidare och komma då till det
Nationalförbundet har haft glädjen att kunna
tillställa drottningen af Grekland ytterligare ett
belopp af 1,580 francs.
För den första sändningen ingick den 31 maj
följande tacksägelse :
Till ordföranden i. Svenska Kvinnornas .Natio-
nalförbund:
Min fru!
På uppdrag af H. M. Drottningen får jag till
Eder, min fru, och till alla damerna i Eder sty-
relse framföra’ hennes djupt kända tacksamhet
för den vackra gåfvan af 1,500 francs soin Ni
godhetsfullt skickat till förmån för våra lidande
samt desslikes för de ambulansartiklar och sjuk-
huspersedlär, ’ som af Eder öfverlämnats till Sven-
ska föreningen Böda Korset att tillställas drott-
ningen. Med utmärkt högaktning
D. Messala,
Kammarherre hos H. M. Drottningen.
––––––––- .
Från Iduns läsekrets.
I uppehållsfrågan».
Ärade herr redaktör!
Att allas vår Idun är ett ypperligt blad, äro vi
ju alla ense om, och.att många såväl i poesi som
prosa beprisat densamma, är ej helier obekant.
Därför kan det kanske af mången, anses onödigt
(och jag inser det fullkomligt själf), att jag med
min olärda tunga söker »draga ett strå till stac-
ken». Men hvar fågel sjunger,efter sitt näbb;
att därför intet klingande ordsvall eller några
lärda uttryck kunna flyta ur min penna) är ju ej
mitt fel. Först vill jag dä säga mitt hjärtliga
tack till Iduns redaktör pch till alla dem, som
med sina bidrag göra Idun så intressant. Till
min lilla vrå vid berget är alltid Idun en kärkotii-
men gäst.
Men i ett af Iduns senare nummer förekom en
artikel om »upphållsväder», hvarom det kanske
kunde tillåtas mig att säga några ord. • Kära
Eyre, vill ni ej säga mig, huru jag bör förhålla
mig med min kjol’i »upphållsväder»? Då jag
åpringer omkring bland H—rgs skogar och dalar,
hehöfver jag ingen lärdom häruti, ty då skörtar
jag helt enkelt upp min kjol. Där behöfvpr jag
ej vara utsatt för några mönstrande blickar,
såvida ej någon lunkande elg eller skuttande
hare skulle taga sig för att kritisera’ (och hvem
vet hvad som kan hända i vårt upplysta tide-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
