- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
175

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 4 juni 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18J7 IDUN 175
hvarf). Men det allra värsta är, att jag nästan
hvarje dag måste promenera på mera allmänna
vägar, därjag kan riskera att möta, om ej Eyre, så
någon med Eyre likasinnad Adams son eller
dotter. När det är. så ruskigt väder, som det nu
har varit en längre tid, så är jag i en mycket
kritisk belägenhet. Håller jag upp kjolen till
höger, så släpar den ju till vänster; fattar jag
i den i båda sidor, så ter det sig någorlunda
i face, men bedröfligt, sedt i profil. Jag kunde
ju följa Eyres råd, att fästa upp kjolen med
säkerhetsnålar o. d., men då riskerar jag ju ändå
att visa mina fotter; och som dessa ej hör till
de allra nättaste i sitt slag samt på grund af
hälsoskäl eller ekonomiska omständigheter ofta
äro beklädda med grofva snörkängor, så bli rdet
i alla fall icke vackert. Jag har då intet annat
råd än att låta kjolen släpa, men som jag ej
har någon Hilda eller Emma, som vid min hem-
komst mottager mig med borste (eller sura miner),
utan måste verkställa detta föga trefliga arbete
själf, så kan jag ej utan obehagliga känslor be
trakta hvarje smutsfläck på mina kläder.
Eyre påstår äfven, att damerna i allmänhet
ha en ful gång. Detta är ett faktum, som jag
långt ifrån vill bestrida, men jag har äfven sett
herrar, som ha gått illa, och livad i all världen
kan orsaken vara därtill? Af uppriktigaste hjärta
vill jag tacka Eyre för artikeln, tÿ af den fick
jag lära hvad jag icke bör göra i »upphållsväder».
Men om Eyre äfven vill säga, hvad man bör
göra för att skydda sig för gatsmuts under regn-
dagar, vore ingen tacksammare än
Hunnehergsflickan.
—–––––––- ❖—.–––––––-
Ur notisboken.
‘ Ring och hatt», sin ;.ya värdighets insig-
nier, mottog vårt lands första kvinnliga juris
doktor fröken Elsa Eschelsson i måndags middag
i Upsala efter högtidlig promotion.
Före promotionen försvarade fröken Eschelsson
sin doktorsafhandling »Om begreppet gåfva en
ligt svensk rätt*. Disputationen började redan
kl. 8 f. m. inför ett synnerligt talrikt auditorium.
Också var det ju här första gången man i kate-
dern fick se en kvinna, som aspirerade på juris
doktorshatten.
Disputationen . inleddes af professor Nordling,
juridiska fakultetens opponent. Éespondenten,
som i början föreföll helt obetydligt nervös, åter-
vann snart isitt; lugn och bemötte alla de fram-
ställda anmärkningarna med öfvertygandeklarhet
och tankeskärpa, hvarför hon äfven vid opposi-
tionens slut erhöll ett ampelt erkännande.
Som andre oppönent uppträdde professor Tryg-
ger, som på ett, delvis humoristiskt Sätt fram-
ställde en del smärre anmärkningar, hvilka samt-
liga af licentiat Eschelsson lyckligt bemöttes.
Tredje opponent har som bekant det tacksam-
ma värfvet att ! på ett mfera eller mindre älsk-
värdt sätt »drifya» med den framställda afhapd-
lingen. Denna uppgift löstes af notarien N. Lind-
hult på ett sätt, som försatte auditoriet i hejdlös
munterhet. Efter åtskilliga anspelningar på stu-
dentlifvets mera skämtsamma !sidor lät opponen-
ten munterheten kulmiiiera, då han citerade åt-
skilliga yttranden, dem han påstod skulle bevisa
en betänkligt frisinnad och emanciperad upp-
fattning af frieriet, t. ex. följande: »Ja-ordet, åt-
följdt af en förklaring», hvilkét ju vore en ord-
ning motsatt; den vanliga ~ öm fället låge inom
respondentens erfarenhet, vore ju därom intet att
säga, endast att man kunde önskat en närmare
precisering.
Disputationen var slut vid half 12-tiden.

*


Sveriges andra kvinnliga farmaceut,
fröken Tyra, Hildegard’ Andréen, hvilken nyligen
vid farmaceutiska institutet aflagt farmacie-studi-
osieexamen, legitimerade sig i förra veckan inför
medicinalstyrelsen såsom sådan. Fröken Andréen
är född i Borås den 5 mars 1075 samt dotter till
regementsläkaren v’d Vestgöta regemente d:r
Garl.Andréen, tillika stadsläkare i Borås.
-X-
Kvinna såsom teckningslärare. K. m:t
har, medgifvir, att Hedvig Salenius, som genom-
gått den högre konstindustriela afdelningen vid
tekniska skolan i Stockholm och sedan under
åtskilliga terminer uppehållit teckningslararebe-
fattningar vid allmänna läroverk, må anses be-
hörig att söka teckningsläraretjänst,vid allmänna
läroverket i Strengnäs.
Sveriges sjätte kvinnliga läkare. Med.
licentiatexamen har nu ytterligare vid Karolin-
ska institutet aflagts af med. kand. Thora Gran-
ström, göteb. KÅMÅTEI
är den bästa gålva till de
unga. Prenumerera på
närmaste postanstalt.
Helt år 3 kr.
— ❖—––
Teater och musik.
Andra nordiska musikfesten. Redan på
torsdagen i denna vecka anlände festkörens främ-
mande medlemmar till Stockholm. Kören blir nu
definitivt 655 röster stark. Däraf äro 187 sopra-
ner, 155 altar, 140 tenorer och 173 basar. Da-
merna äro, som man finner, i någon majoritet.
Detta beror väsentligen på den kvinnliga öfver-
vikten i de svenska musiksällskapens representa-
tion.
Under hela fredagen samt lördagens förmiddag
repeteras. På lördagens middag kl. 7,2 är ge
neralrepetition till den första stora konserten.
På aftonen rekreerar man sig med en gemensam
utfärd till Saltsjöbaden eller annan lämplig plats
i Stockholms omgifningar.
Pingstdagens middag kl. 1f2 ges den första stora
konserten i hallen vid Fredrikshof. Den inledes
med Normans uvertyr öfver svenska motiv, diri-
gerad af Nordqvist, hvarpå framsäges en prolog.
Programmet, som är indeladt i två, genom en
paus skilda afdelningar, upptager därefter: Ole
Olsens Asgaardsreien, Wennerbergs Jesu födelse,
Griegs Bergliot — med fru Laura Gundersen
som deklamatris —, Gades symfoni i G moll,
Emil Hartmans Hærmændene, Dentes konsert
för violin och orkester och Södermans Messa.
Medlemmar af hofkapellet utgöra kärnan i fest-
orkesten, som räknar ej mindre än 54 första
violiner och öfriga instrument i proportion.
Då hela- festen med dess tre större och tre
mindre konserter äger rum på fem dagar, är de
medverkandes tid strängt upptagen. Tisdagen
den 8 juni gifves dock på aftonen fest å Hassel-
backen för norrmän och danskar.
Enkla biljetter till hvar och en af festkonser-
terna kunna erhållas å byrån i Arffurstens palats.
Teater- och musikutställningen. Som vi redan
nämnt, är det afsikten att i samband med denna
»utställning på utställningen» gifva en serie kon-
serter och dramatiska föreställningar, omväxlan-
de matinéer och soiréer. Den stora hallen invid
teater-, och konstutställningen, där blomsterut-
ställningen hade sin lokal, har för ändamålet
blifvit inredd och erbjuder en särdeles angenäm
anblick med sina varma färger och rika dekora-
tion af palmer och lagerträd, sitt vackra prosce-
nium och sina öfver 1,000 mycket rymliga sitt-
platser.
Början gjordes Kristi Himmelfärdsdag med en
i svmfonimätiné af det förstärkta hofkapellet un-
der dess förste ledare hr Nordqvist. Konungen
öfvervar matinén från början till slut och gick
efter sista numret upp på musikestraden för att
tacka anföraren.
Fem nummnr kommo till utförande, alla gamla
välkända och omtyckta bekanta från symfonikon-
serterna med Beethovens A-dur-symfoni, »ryth-
mens apoteos», såsom tyngdpunkt. De öfriga
numren voro mindre omfattande, men äfven de
. moftogos med vanligt intresse. Matinén inleddes
med Södermans uvertyr till »Orleanska jungfrun»,
hvarpå hr Lundqvist utförde densammes ballad
»Tannhäuser» samt hr Ödmann den sammes bal-
I lad »Kung Heimer och Aslög». Mellan de båda
sångerna utfördes Bachs g-molliuga i känd or-
kestral bearbetning af Albert.
Vidåre har aftal träffats med Stockholms för-
nämsta sångföreningar om en serie populära kon-
serter under utställningen, hvilka skola upptaga
körernas värdefullaste reportoar och gifvas för
så låg entré som möjligt. Den första af dessa
konserter gafs af Stockholms allmänna sångföre-
ning i söndags middag efter ett värdefullt och
omväxlande program.
På måndagen gåfvo artister från Dramatiska
teatern mâtiné, hvarvid uppfördes Kexels klas-
siska »Käpten Puff eller Storprataren», där som
bekant hr Bæckstrom har sin glansroll, och som
en modern pendant Benzons »Tillfälligheter» med
hr Fredriksson i sin brilljanta räsonnörsroll. De
historiska studentföreställningarna, på hvilka så
intressanta och af allmänheten med stort bifall
mottagna prof visades å k. Operan den 16 och
21 sistl. mars och hvilka vi då närmare omnämn-
de, togo äfvenledes sin början i går torsdag i
den med teater- och musikutställningen förbundna
stora konsertlokalen.
––– *––––
är husmors hästa hjälp-
reda. Prenumerera å när-
maste postanstalt. Helt är 8 kr.
-*––––
”J minnenas tid ..
LTtkast af Embalyros.
»Vfu är det riktigt vår.» Det var livad Anna
^ > Kruse tänkte, när hon på morgonen öpp-
nade sitt fönster. I går ännu hade det va-
rit kallt och ruskigt, och regnet hade smattrat
på rutorna. Men i dag! Solen lyste så där in-
tensivt, att man ej kunde förstå, att himlen nå-
gonsin varit molnhöljd eller kunde bli det. Och
hvilken doft! Den kom från björkarnas späda
blad, från lönnarnas rika blomklasar, från det
daggvåta gräset, från de små violerna på rabba-
terna. Anna klädde sig hastigt och gick ned i
matsalen. Där mottogs hon af några ungdomar,
som omringade henne under glada rop.
»Faster Anna, se hvad jag plockat åt dig!»
ropade lilla Märta, i det hon räckte henne en
stor bukett violer.
»I dag får du lof att följa med oss ut i sko-
gen, till Pelarberget, som du lofvat, för nu är
det vår,» sade Elov.
»Ja, snälla faster, gör det, så få vi ha dig rik-
tigt för oss själfva en stund.» Det var »stora
syster», Eva, som nu använde sin öfvertalnings-
förmåga.
»Pappa, säg, ska vi inte visa faster Pelarber-
get i dag?» ropade de alla mot den inträdande
fadern.
»Jo, gör det i dag! I morgon får faster lof
att vara hemma, ty då kommer det främmande.»
»Främmande? Och det har du inte talat om
för mig.» Det var husets fru som talade.
»Nej, men jag gör det ju nu. För öfrigt tror
jag det intresserar Anna mer än dig. Hyad sä-
ger du?» Han vände sig till systern. »Ar Erik
Gustaf välkommen?»
Anna svarade blott med en nick.
Då man stigit upp från frukostbordet, drogo
de unga faster ut i trädgården; det var så myc-
ket de hade att visa där. Promenaden till Pe-
larberget kunde ej företagas förrän senare, ty
gräset måste först bli torrt. Husets herre och
fru blefvo ensamma.
»Nå, hvad säger du, Mia? I morgon ta vi
emot vår beau-frère in spe, och sedan bjuda vi
ihop grannarna till eklateringskalas.»
»Jag har förstått det alltsedan Anna kom hit.
Om hon ej fattat sitt beslut, hade hon ej kom-
mit. Hon är ej den, som finner nöje i att skänka
bort en korg.»
»Nej, åtminstone ej tre eller fyra åt samma
person. Emellertid är jag innerligt glad, både
för egen räkning öfver att få ha Anna här i
vårt grannskap, och så fröjdar jag mig riktigt å
den hederlige Waldheims vägnar. Hans trogna
kärlek förtjänar en belöning. Och han får en
lycka, större än den, som kommer de flesta män
till del. Det vore rent af ett missgrepp, en miss-
hushållning af försynen, om en sådan kvinna
som Anna skulle förbli ogift.»
Barnen hade fört faster Anna till Pelarberget,
men det var ej utan att de kände sig besvikna
på det nöje de väntat sig af den lilla utflykten
Fastern var sig ej riktigt lik. Pion, som eljes
var så intresserad af alla deras meddelanden och
som med sådan ifver deltog i deras lekar, gick
nu helt tyst och tankspridd, och när de kommo
fram till målet, hade hon bedt dem gå och plocka
hvitsippor åt henne. Det var tydligt, att hon
ville vara ensam.
Anna förstod sig knappast själf. Det var nå-
got för märkvärdigt med den här vårluften och
vårstämningen. Hade hon inte trott sig numera
vara en förståndig kvinna, som ej lät sig be-
härskas af känslor och stämningar, utan i allt
tog sitt förnuft till råd. Med sina trettiofyra år
borde hon då verkligen vara förnuftig. Och hur
klokt och kallt hade hon inte resonnerat med
sig själf, då hon beslutat sig för att inte mera
afvisa Erik Gustaf Waldheim och hans trogna
kärlek. Horr-visste, att han skulle förnya sitt
anbud, då hon nu var på besök hos brodern,
S* Ft
«m §
io b
p
ta ■7‘j
o Cl
ta
B B
iP
Ul tiO
o
pq
O O
ca M
c* -ß
1)0
Ö c3
1 3
ï\
Pi
(Q
co
e> -a
BS
,= 2 a
II)
<
O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free