Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 18 juni 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 189
’Damernas sångare.”
»Vi äro muntra musikanter,
Och vår är hela jordens ring.»
» yJen svenske Sanger staar för Öjeblik-
ket under alle Lykkestjærnernes hel-
digste Konstellation. Endnu er hans Ry i
Opgang, endnu har han nye Landvindninger
tilbage. Al Kampens Friskhed er endnu
over ham og hans Sang.»
Detta lästes för ett par år sedan i ett
af köpenhamnspressens förnämsta organ,
då Sven Scholander afslutat sin med enorm
framgång krönta tourné genom Danmark.
Den framsynte kritikerns förutsägelse har
till punkt och pricka slagit in ; ty sedan
dessa ord nedskrefvos, har, som bekant,
vår fräjdade landsman skurit lagrar (bland
dem en hel krans af äkta silfver)
hos våra bröder - på andra sidan
Bottenhafvet, entusiasmerat ryska
bojarer och storfurstar, förvridit
åtskilliga krönta hufvuden — det
mest notabla kejsar Vilhelms —
lagt Tysklands musikkritici och
sångälskare sig till en fotapall
samt, på det yttersta i dessa da-
gar, sjungit sig in i de eldiga
wienarnes hjärtan—med ett ord:
från en nordisk ryktbarhet blifvit
en europeisk celebritet.
Till Sven Scholanders framgån-
gar i vårt eget land hafva vi
själfva varit åsyna vittnen samt
efter bästa förmåga med kropp
och själ bidragit. Hans triumfer
på utländsk botten skildras i kraf-
tiga färger på allehanda tungomål,
vältaligast dock af några dussin
danska tidningar och minst lika
många tyska. Huru snedt än de
båda grannfolken se på hvarandra,
Sven Scholander se de bägge med
lika blida ögon, och i sina respek-
tive omdömen om »der skandina-
vische Barde», der Apostel des
Chansons», »Köbenhavns, ja hele
Landets Yndling» mötas de i bro-
derlig endräkt.
Välbekant torde vara, att »allas
vår Sven» — född 1860, son till
universalgeniet professor F. W. Scholander,
arkitekt och målare, skald och kompositör,
och hans likaledes rikt begåfvade maka,
Karin, dotter till intendenten vid konstaka-
demien Axel Nyström — till yrket är orna-
mentsbildhuggare och i Stockholm, vid sidan
af sin atelier, drifver en solid, väl renomme-
rad affär, kallad Sven Scholanders Fotogra-
fiska Magasin. Mindre kändt är måhända,
att han äger ett med konstnärlig smak ord-
nadt och med troféer från hans segertåg smyc-
kadt hem, där han utöfvar värdskapet med
glittrande godt lynne och med ett outtöm-
ligt förråd af kvicka och putslustiga infall,
som han vid minsta anledning med otrolig
fyndighet spinner ut till små mästerverk af
dramatisk konst. En ung och intagande
maka, född Lotten von Bahr, och tre små
lifliga och begåfvade barn, uppfödda vid
strängaspel och sång — liksom han själf och
före honom hans far, hvars mor var en geni-
alisk vissångerska — göra hemmet till själfva
hjärtpunkten i Sven Scholanders rika och
rörliga lif. I samråd med sin sakkunniga och
varmt intresserade hustru väljer han sina vi-
sor, vid hvilkas inöfning och återgifvande hans
häpnadsväckande minne och öfverlägsna
språkfärdighet äro honom af ovärderlig nytta.
Bland hans senaste ackvisitioner må näm-
nas en samling gemytliga »Volkslieder» -—
somliga af honom med framgång föredrag-
na i Tyskland, alla afsedda att inom kort
införlifvas med hans hemlandsrepertoar —
och Sehlstedts af kostlig humor präg-
lade små bitar. Till några af de senare
har han, liksom förut till dikter af Fröding,
Fredrek på Ransätt och Jeremias i Tröst-
lösa, under namnet »Svän i Luthagen» satt
originella och karaktäristiska melodier. Som
sin mission betraktar han »den lilla visans
— främst bellmanssångernas -— framdra-
gande ur glömskan», och för uppnåendet
af detta mål verkar han ej blott genom sin
elektriserande sång, utan äfven genom spiri-
tuella föredrag, nu senast det mycket gou-
terade om »Den svenska bordsvisan». Ock-
så kunde han redan för några år sedan i en
själfbiografi med berättigad stolthet förkun-
na, att på grund äf hans åtgörande »dussin-
tals gamla lutor krupit fram från skrubbar
och vindar: visan har börjat vinna terräng!»
Sedan dess har, såsom nyligen uti Iduns no-
tisafdelning påpekades, lut- och guitarrspelet
blifvit en verklig modesak, som icke nöjer sig
med fritt spelrum i boudarer och salonger,
utan äfven tänker tilltvinga sig gehör på
utställningsområdet.
Att »hjärtats nyckel heter sång», torde
få hafva sannat på ett så öfverraskande
angenämt sätt som Sven Scholander. För
hans lilla gyllene sångnyckel springa näm-
ligen ej blott vanliga borgare- och ari-
stokrathjärtan på vid gafvel ; för den öpp-
na sig också portarna till kungliga och
kejserliga gemak, ja, gläntas dörren till prin-
sessornas höganloftsbur. Och spelande,
glänsande, skiftande som hans egen mång-
sidiga begåfning och hans visor, hvilka ge
nomlöpa alla stämningar, äro de situationer,
i hvilka ödet älskar att försätta honom och
som han behärskar med beundransvärd smi-
dighet och takt. Se här några sådana, ty-
piska för hans ställning inom damvärlden!
Ena gången ger han lektioner i illumine-
ring åt danska kronprinsessan Lovisa, hvars
far, Karl XV, fordom var professor Scho-
landers lärjunge i samma konst. Efter af-
slutad kurs belönas han af sin högborna
elev med en vängåfva af högt affektionsvär-
de, nämligen den i silfver rikt infattade
poléragat, hvarmed en gång Karl XV un-
der professor Scholanders ledning gjorde
sina första lärospån i illumineringskonsten.
Därefter frukosterar han gladligen en famille
med det älskvärda kronprinsparet,
serverad af små prinsar och prin-
sessor, hvilka slutligen vid hans
afsked i munter yra löpa i kapp
efter hans hatt och hans käpp och
såsom förridare rutscha framför
honom utför ledstången till trap-
pan. Andra gången utgör han —-
enkom för detta tillfälle inviterad
till Köpenhamn — medelpunkten
i den kungliga familjekretsen, sam-
lad i »det gule Palæ» för att på
hennes födelsedag fira prins Valde-
mars unga gemål, prinsessan Marie
af Orléans. Ingen förmår näm-
ligen så som den svenske sångaren
— kan man tänka sig ett noblare
intyg om hans välde öfver den
oförlikneliga franska visan? — hos
denna Galliens dotter väcka ljufva
och gripande hemlandsminnen. Se-
dan konstnären med enkel inner-
lighet föredragit hennes älsklings-
sång, »Le véritable amour», hvil-
ken, som bekant, börjar med orden
»Tu me demandes, Marie, si 1’amour
est menteur», räcker det i »konge-
rödt Flöjl» klädda furstebarnet sin
korade gunstling en af henne så-
som illustration till sången målad
akvarell, föreställande ett tjusande
flickhufvud med en öm, bäfvande
fråga r de mörka ögonen. I för-
bigående må nämnas, att Sven Scho-
lander sedermera af sin högättade beun-
drarinna fått mottaga den oemotståndligt
skälmska och sprittande refrängen »Elle était
blonde et parisienne» till fin-de-siècle-vi-
san »Le marché de la Madeleine», prän-
tad med hennes egna karaktäriska penndrag
och kransad med af henne själf målade,
praktfulla orchidéer. Kort därpå sjunger
han i Apollosalen i det kejserliga palatset i
Berlin framför en halfcirkel af damer, i hvars
midt tronar Tysklands kejsarinna, nyss af kej-
saren presenterad för honom såsom rätt ooh
slätt »min hustru», medan tyskarnes unge mo-
nark, glömsk af hofetikett och ceremonier,
i blåhvit husaruniform sitter bredvid på ett
bord, lefnadsgladt dinglande med benen
och under pauserna gnolande de melodier
hans svenske »sångarvän» nyss föredragit.
Sedan vederkvicker han under en gratisma-
tiné på allmänna sjukhuset i Köpenhamn
med sin för alla begripliga, från hjärta till
hjärta gående sång sex hundra gamla
skröpliga varelser, af hvilka kvinnorna, en-
ligt en humoristisk korrespondents utsago,
§
SVEN SCHOLANDER.
Nya mönster i klädningstyg väfda af gammalt ylle i förening *
med ull. ’Ny modell å plaids äfven väfd af gammalt ylle.
Gods afhämtas tacksamt afgiftsfritt.
HILDUR ANDERSSONS.Ullspinneri och SKrädderiaktieboIag.
Allm. 76 53. HotOrg(eij j13, Riks. 165.
Filial: Hornsgatan 1. Aiim. sotsr>.
För vikt om 18 kg fraktfritt fram och åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
